Skip to main content

Full text of "Berättelser ur svenska historien : till ungdomens tjenst"

See other formats




iM 






■:>?3 


%^. iS^^^I 



BERÄTTELSER 



UR 



SVENSKA HISTORIEN. 



TJCGONDESJCNDE DELEN. 



KAIJL DEN TOLFTES REGERLXG. 



SJUNDE ll.\tTET. 



KARL DEN TOLFTE OCH HANS SAMTIDA. 



TIM, INGHOMKNS TJKN8T ITC. IfVK.N 



AND. FRYXELL. 









STOCKHOLM, 

HOS 1.. i. H J EET A. 




:i L 




(p^<é 




ri9 




i%^% 




é^o^ - 


a 


STOCKHOLM, 





TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1858. 



Kap 



INNEHA I. L. 



Sid. 
il Om Karl den tolfte <• 

2. EnkedroKning Hedviij Eleonora 43. 

3. Enkehertigiiinan Hedvig Sofia -iS. 

4. Hertig Karl Fredrik af Holsleia 33. 

Ulrika Eleonora ö4, 

Fredrik af Hessen 5*- 

5. Kejsarinnan Katrina den första i Ryssland .... öö. 

6. Konung Stanisiaus Leczinski .56. 

1. Karl den elifes män 62. 

Bengt Oxenstierna 62. 

Nils Gyldenslolpe. . 62, 

Fabian' Wredc. 63. 

Johan Gabriel Stenbock 66. 

Karl Gyllensliema 68. 

Kristofer Gyllensiierna 69. 

Erik Dahlberg 69. 

Hans Wachtmeister 70. 

Karl Gustaf Frölich H. 

Allmänna anmärkningar .72. 

8. Ka i-l den tolftes statsmän 73. 

Karl Piper 73. 

Olof Hermelin 82. 

MUllein och Feif 85. 

Nicodf.-nus Tessin 85. 

Maurits Vellinuk 89. 

9. Herrarna af Högadeln 93. 

10. Frihetsmännen 94. 

Gustaf Cronhielni 97. 

Arvid Bernhard Horn <00. 

Per och Konrad Ribbinj •'OS. 

Sven Lejonmarck ^08. 

Erik Benzelius d. y <09. 

H. Karl den tolftes krigare ^''O- 

Magnus Stenbock <^0. 

Adam Ludvig Lewenhaupt ''^O. 

Karl Gustaf Renskiöld Hl. 

Liewen , . '144. 

Karl Cronsledt '•^S. 



IV 

hap. 



1/i. 



*6. 



46. 



47. 

18. 



Sid. 

Gunsllinaniiii 447. 

Knrl den lollies samlida bland prcslerskapel . . . M8. 

Hiiiliiin Spoirel 4 lg. 

Jesper Swcdbers 149. 

Johan Gezplius å. \ 4 20. 

Velenskapsmanrion . . . • 4 22. 

Anders Hvdelliis 422. 

Krisloier Polhem 42,i. 

Skalder 420. 

Johan Runlus 4 20. 

Sofia Elisahclh Brenner C. Wcbei 13:5. 

Jakob Krcse 434. 

Slatsf-miraiiia 43.^. 

Nils Bielke 43.'i. 

Jakob Boéthius 4i4. 

Otlo Arnold Paikull 1.i2. 

Johan P.einiiold TaikuU 4.D.-i. 

Krigsiåniiarna 162. 

Karolinerna 47O. 



Sid. 









RÄTTELSER. 






4. 


r. 0, 


slår 


; vittnade 


läs 


vittnande. 


. ö, 


" 2, 


r 


Maltiden 


n 


Denna maltid. 


42, 


" 3ä, 




näppeligen har 


" 


har nappeliuen 


c4, 


" 6, 




skrilstailare 


" 


skriltstallare. 


52, 


n 5, 




slose 


» 


slogo . 


70, 


" 23, 




Oxenstierna 


n 


Anckarstierna. 


444, 


" 28, 


» 


passande 


» 


passade. 


4 43, 


" 0, 


n 


öde 


n 


ära. 


424, 


" 44, 


n 


en 


« 


ett. 


444, 


" 28, 


n 


4741 


" 


4748. 


445, 


" 3Ö, 


>i 


ialtQin>! 


It 


fallniiii!. 


448, 


" 0, 


« 


ställen 


n 


stallen. 


— 


" 3, 


r, 


ni 


n 


i. 


— 


" 4, 


7) 


borde 


n 


borden. 


454, 


" «, 


r 


beli 


n 


bedi. 



KARL DEN TOLFTES REGERING. 

S^junlic l)oftft, 
KARL DEN TOLFTE OCH HANS SAMTIDA. 



FÖRSTA KAPITLET. 

OM KARL DEN TOLFTE. 



G 



estnlten var i nllo en bild af enkelt och osökt maje- 
stät; växten lagoiu hög, bieil öfver axlarna, smärt 
om lifvet; hållningen rak. dock ledig; blicken och an- 
sigtsultrycket vittnade om manligt allvar, nedlAlaude väl- 
vilja och orubheligt Ingn. Krigaren igenkändes pa den sol- 
brända hyn, den enkla drägten, den (ill jorden nående 
huggvärjan; konnngen pii de värdiga älbörderua, de 
värdiga orden. I förtroligare ögonblick hände väl stun- 
dom, alt knäet livilades pa en stol, än ofiare, att 
banden lades på den per.sons axel, med hvilken sam- 
talet fördes; uien nägon närmare förtrolighet tilläts 
aldrig. Karl iakttog sjelf och tvang andra att noga 
iakttaga skilnaden mellan undersåte och konung. De 
hödighetsbetygelser, tidens nmgängeslon fordrade, blefvo 
ock af honom sjelf samvetsgrannt fullgjorda. Under 
ridten hälsades genom handens förande mot pannan; 
men stigen ur sadeln, tog och behöll konungen hatten 
under venslra armen : ehnru det mer och mer kala 
hufvudet blottställdes för sol och regn, för stormar och 
snö. Vanan var en bland dessa fransyska härmuingar, 
hvilka pa sä besynnerligt sätt stacko af mot det f 
öfrigt enkla lefnadssättel. 

FryxcUs Ber. XXVIL 1 



Enlist samma fransyska pliigscder hade konnngea 
i sin föisla ungdom bcgairnat en s(or peruk. Under 
kriget biel' don likväl snart borllaggd. hvaieffer håret 
kortklipptes och ströks frän alla sidor uppåt, sä att 
det enligt skaldens ord ),afhUdade en hrona.» Tidigt 
grånade och glesnade dock de af naturen mörkbruna 
men tunna lockarna. Hjessan började blifva kal, hvaraf 
under sachsiska fälttåget föranleddes suufva med åt- 
följande ögonsjukdom. Karl öfvertalades då att ånyo 
anlägga peruk. Ack utropade, vid åsynen deraf, en 
hland omgifningen; Ack! eders majestäl ser sä präktig 
och fjrann id, som en friare. Vid dessa ord ryckte 
Karl peruken af hufviulet och återtog den aldrig; ehuru 
den mer och mer af behofvet påkallades. Ty under 
den sednare tiden grånade och atföll håret ända der- 
hän, att slutligen återsfodo blott några silfvergråa loc- 
kar, hvilka som en krans omgåtvo nacke och sidor. 
Ulrika Eleonora skickade då på försök en peruk med 
anhållan om dess begagnande. Nej! svarade Karl, 
jag kon ej mer vänja mig vid något varmt kring öro- 
nen : dock, tillade han, jag skal! gömma gåfvan som 
ett minne af min syster. 

Ansigtsbildningen var behaglig, pannan hög och 
bred, ögonen mörkblå, lifliga, brinnande, sade man, af 
krigisk eld; näsan hög, läpparna fylliga, krusade af 
ett nästan oföränderligt småleende; hakan klufveu oeb 
bar; skägg var den enda mannaprydnad som sak- 
nades. I, aväter har sedermera velat i anletsdragea 
återfinna själsegenskaperna; i den släta pannan ett 
sinne, som ej kunde tillåta sig stämplingar eller for- 
sat; i uttrycket öfver ögonen en viss sinnelagets 
hårdhet; i ansigtets nedra del ett verkligen kungligt 
majestät. 

I förstone begagnade Karl samma klädsel som 
andra personer vid fadrens tarfliga hof. Men snart 
bortlades alla slags prydnader äfven de obetydligaste, 
och drägten blef enkel och oföränderligt den samma; 
väst och bCDkläder gula; rocken mörkblå, med för- 



gyllda iDPSsinirsknappar och i]p|i(äs(ailp skört; pa liuf- 
vadet en tickaiili? Iiatt; kriiij lialson ett stycke svart 
flor; pa häiuK-riia lijortliiders-liaiidskar med qvartors- 
Löga elg:skiniis-Krairar; kriiiir medjaii ett bredt, ostickadt 
bälte af lijort- eller biiirelliiid; pa fötterna tjocka ryt- 
tarslödar med höga klackar, grofva jernsporrar och 
kragar, soui räckte olvanom knäet. Öfver det hela 
kastades stundom en vanlig ryltare-kappa. För öfrlgt 
begagnades aldrig nägot skyddsmedel, mot kniorna in- 
tet harnesk, mot kölden intet pelsverk. Under den 
stränga vintern i Ukräii öfverfalades konungen att 'äta 
med sobeiskinn fordra en bland sina rockar. Men när 
han, sä utstyrd, visade sig i lägret, hördes nägon 
skämtande undra pä, huru hans majestät kunnat un- 
der en enda natt blifva sä fet och fyllig. Knappt 
voro orden uttalade, förr än Karl afkastade pel- 
sen och kunde ej mer förmas att densamma åter- 
taga. 

Tarlligheten gick stundom nägot längt. Somliga 
säga väl, afl konungen ofta ömsade kläder; men andra 
pästä motsatsen och omtala den myckna smutsen pä 
rock, linne och händer, säsom en följd af liggandet 
i kläderna och af åsidosatt borstning m. m. Samma likgill- 
.tighet rädde i afseende pa bostad, hvilken ofta valdes 
i någon bland de sämsta på stället varande l)yggnaderna, 
och hade till hnsgeräd hlolt en säng, några stolar och 
ett bord. På det sistnämnda sågs en bibel med rika 
prydnader, den enda förgyllning, som kunde i denna 
kouungaboning upptäckas. 

Vanliga fällbädden utgjordes under de första åren 
af madrass med täcke och två kuddar, allt af blått si- 
den, I stark kyla breddes kappan deröfver. Ofta låg 
konnngen i kläderna, blott att siöllorna stundom af- 
skakadcs. Värjan ställdes vid hufvudgerden eller stöt- 
tes i taket, så att fästet hängde ned midt öfver deu 
sofvande. Ordentlig bädd ansåg han dock längre fram 
som en onödig beqvämlighet, och vande sig mer och 



mer att Iigf?a pa !iö eller halm '); hvilUet Fabrice kal- 
lade: i^sofva n la royalr.» Under sista .^ren nöjde 
han si? inanf?eu gäng med blotta marken; väljan- 
de med flit en sådan hvlloplats eller tiärda polTvet, 
fastän tillredd säng stod vid sidan -). Stundom under 
fälttågen i Norrge lät han om qvällarna samla tall- 
qvistar och deraf giira bäddar, med utrymme rör tre 
till fyra personer, knäppte sä kappan kring halsen, 
satte en gamma! hatt pä liufvudet ocli lade sig pä 
rishögen mellan två eller tre till kamrater utsedda kri- 
gare, och sof *) 

yiSå lugnt som på en blomsferctng.n 

P»^ Konungen behöfde blott 5 till 7 timmars sömn, 
tagen när och bur det föll sig, ranliglvis frän 9 eller 
10 om qvällen. Ofta sjönko dock ögonlocken tillsam- 
mans äfven pr» dagen; i synnerhet när han nödgades 
länge förblifva stillasittande t. ex. uniirr predikan. Dock, 
mente predikanten Nordberg; sof lum it) gen gång, utan 
hvilade blott ögonen. 

Under första krigsåren lag han ensam i sängkam- 
maren, så alt ingen rält visste, när bädden intogs eller 
lemnades. Under sednare tiden sof i samma rum också en 
page, hvilken dock esomoftast fick gå till hvila, så snart 
tapto slogs. När konungen sednare på qvällen inträdde, 
smög han tyst till sin egen siing; men bredde vid kallare 
väderlek öfver den slumrande ynglingen sin egen kappa 
eller hvad dylikt, soiii antrhlTades. 

Matordningen var enkel. Frukosten bestod för 
det mesta af smörgås och ölsoppa; middagen af stark 
och fet mat; t. ex. stek, merg, fläskpannkaka och dy- 
likt, jemnte grönsaker och mycket bröd, samt till efter- 
rätt frukter, sockerverk och insyltade pomeransskal. 



') Jlr SI. 40, 273. 

*) Lin k öp. Bibi. Ark. Bielkes memoirer säga, alt Karl 

begagnade under krigen riglig säng, utom i Norrge. 
^) Link. Bibi. Ark. Bielkes memoirer. 



McHlliden inlojs spdnare på ilagen. SSäan konungen 
kom TrSri riilten, neddammail, öfverslänkl cllcr gonoin- 
vät, inträdde tian i matsalen, höjde hBfvndet till en kort 
bön, intog sin p'ats. åt, teg ocli såg ned i tallriken, 
tills inom en fjerdcdels- eller haif timme allt var slu- 
tadt; livarofter drahanlerna flngo sätta sig ued och för- 
tära återstoden. Bordskärlen voro i början af silfver, 
sedermera af zink ocli på slutet af PuIIiems jernbleck. 
Under iltåget ål koniingeu ofta pa stående fot. begag- 
nande dervid stundom fingrarna, till och med, sade 
några, vid beredandet af smörgåsen, hans liksom far- 
fadrens mest omtyckta anrättning. 

Under första regerings-åren hade Karl bevistat 
åtskilliga dr\ckeslag och dervid en gång blifvit öfver- 
lastad till den grad, alt han, enligt någras berättelse, 
steg nästan oklädd till häst och red så midt på ljusa 
dagen genom Stockholms gator. Enligt andra gick 
han till prinsessorna och enkedrotlningen, uppförde sig 
der på ett opassande sätt, ref duken af bordet m. m. 
hvarför han ock dagen derpå fick af farmodern en all- 
varsam skrapa; alltsammans med den verkan, att han 
sedermera aldrig smakade några starka drycker. 

Karl den elfte ådagalade, som vi minnas '), myc- 
ken likgilltighet för det täcka könet. Sonen ärfde sam- 
ma lynne och i än högre grad; varande i fruntimmers- 
sällskap, då det omöjliiren kunde undvikas, mycket tyst 
och förlägen. Under polska fälttågen kunde väl någon 
gång hända, att han talade och skämtade med de fruar, 
som besökte sina i lägret varande män; till och med, 
att han vid der förefallande bröllop en och annan gång 
deltog i dansen. Vanligtvis undvek han dock deras 
personer; ehuru på ett sätt, som gränsade till kruser- 
lighet. Då han allägsuade sig, skedde det nämligen 
genom att småningom jemnka sig baklänges; ty att 
vända dem ryggen ansåg han för en stötande ohöflig- 

') Se 15. 17. IS. ti. 



6 

hot. ') Likväl, säaos (!et. befraktadp han dpin, phnra 
lorstulrl. (lock sa noira. all han spilcniiera kunde be- 
skrifva hade ulseonde och drällt. I s} nneiliPt ville man 
märka, alt hans ögon ofta halkade bort I ill hofinten- 
denteii Dubens fin, den vackra och välväxta Sara 
Törne. Han lyssnade ej heller ogerna pä slipi^ripa be- 
rältelser octi hade under sednare tider lill gunsllinjjar 
personer, kända fiir lösa seder: men sjeif gjorde han 
sIs aldrif? skyldis; lill nji?on dylik utsväfning; ^j detta 
till liilje af hans nndsfruktan och hans lynne; också 
af lians starka kriiis-ärelyslnad. Kiirkk, plägade han 
säga, kiirlek har /örstörl mäuf/cn slor krigare. ') Dessa 
ord innehålla ock förklaringen öfver hans ovilja mot 
soldaternas giftermål. 

Med sädana kiinslor och tänkesätt fortfor han att 
för sin egen person undvika all slags förbindelse med 
frantimmer, lollig eller olollig. Ar 1702 föreslog man 
äktenskap antingen med en prinsessa af Saxen-Golha 
eller med en af Hannover, men fåfängt. Da man en- 
visades, begärde lian uppskof till sitt trettionde är. 
När detta ingått, skref farmodren och erindrade om 
löftet. Karl svarade, alf en man kunde ganska väl 
lefva ogift till sitt fi/rationde dr, och han bad om an- 
stånd, åtminstone så länge, han hade ett förfall, så 
lagligt som kriget. År 1715 skall man hafva föresla- 
git tsar Peters dotter Anna, eller ock eo syster till 
Fredrik af Hessen, nämligen niecklenbnrgska enkeher- 
tiginnan Sofia Ciiarlotta; men bada delarna förgäfvos. 
Ett rykte påstår, att lian de sista aren af sin lifstid 
tänkt pä nägon svensk fröken och sagt: ymär Herren 
gifver oss fred, skall jag nog förmäla mig; men icke 
enligt statsskäl utan med en, som jag tycker om, så 



') Link. Bibi. Ark. Bielkcs memoirer. 

') Fassmann och De la Motraye omtala räl ett par un- 

dantas; haruliiinan •, men, som del tyckes, missledda af 

illvilja eller af ogrundade rykten. 
•■') Link. Bibi. Ark. Bielkes memoirer. 



all jag slipper hälla mig frilla. 'j Säkert är dock, 
att lian viil nämnde tid likn omsorgsrullt som Turut 
nndvok allt frmilinimerssällsknp. 

I sin iiiigilom älskade lian kälkäkninff, jagt ocb 
skadespel. Inom Iju.^uandra aret voro dock alla dessa 
Döjen öfverjifnn eller nndantränirda alkrif. ridler. nial- 
skjnlninijar m. m. Under den länga livilan i Turkiet 
furdrefs tiden stundom med volanl, sinndom nicd schack- 
spel. Men icke ens i della sednare ville han vola af 
nägon qvinnomagi, nägon drollning; utan kallade henne 
fältmarskalk, och gick äfvcn här gerna lued kungen i 
spetsen. 

Ett annat älskadt tidslördrif var samtal än med 
den ena, än med den andra; delta ocksä för alt få 
reda pä sä väl liiindelser som personer. Under sista 
norrska fällläget medföljde ett slags liofnarr eller la- 
sligliets-makare, dvergcn Luxenburg, hvilken med sina 
Bpptäg och visor skulle roa konungt-n. 

Kari den tolfle liksom fadren älskade stark rö- 
relse och frisk luft. Nästan hvarenda dag red han Ilere, 
ej sällan 5 eller 6 svenska mil; allra häldst under 
storm, regn och snö. och nästan alltid i galopp, ofta 
i sporrsträck, hvadan ock kreaturet ej sällan fick sätta 
Jif till. Hans hästar voro dorföre aldrig af nlmärk- 
tare prydlighet eller vänle. Ryktbar pä sitt salt var 
dock den sä kallade Brandklipparen. Mär under sla- 
get vid Lund Karl den elftes egen häst blilvit skju- 
len eller ultrötlad. kom en koiporal och lemnade i 
stället sin egen, hvilken i den älerstäende striden 
begagnades och sedermera vårdades, som ett kärt 
minne af den stora dagen. -) Konungen red honom 
ofta och i synnerhet vid de fTesla i hufvudstaden före- 
fallande eldsvådor; deraf namnet Brandklipparen. Seder- 



') Säfstaholm ark. Nordbergs tillägg till Karl XII hist. 
*) Enligt en annan, kanske trovärdigare sägen, var det vid 

en i Småland hällen mönstring, som konungen erhöll 

ifrågavarande häst. Jfr 15. 424. 



8 

mera följde han sonen under polska och rysska fält- 
tågen, samt pa D}kten till Hendt-r. lian var konungens 
gunstlin? och t3Cktes känna ocli viirdern det. När 
Karl nalkades, böjde, säger man, Brandklipparen häl- 
sande på hufvudet, och, lemnad lös och ledig, fiiljde 
han gerna siu herre I spåren. Vid kalabaliken blef 
han fången; men sedermera nliöst och med de ht-måt 
vandrande svenskarna förd Ull SIralsund. Här föll han 
omigen i fiendens hand; men frigafs och öfverskeppades 
till Skåne, der han dog 1718, varande då åtminstone 
45 år gammal. 

Här må ock nämnas en annan gunstling, hunden 
Ponipe, hvilken från Stockholm följt och oupphörligt 
följde konungen, i hvars säng han också till slutet fauns 
död en vinrermorgon 1704. Vid sitt fränfälle hedrades 
han med både svenska och latinska verser. En bland 
de förra har ända till våra dagar bibi-hållit i allmän- 
betens minne både sig sjeif och sitt föremål. Den 
lyder sä : 

Pompe, kundens trogna dräng, 

Sof hvar natt i kungens säng. 

Sist, af är och mödor trötier, 

Dodde han vid hjellens fötler. 

Mången ung och lager mö 

Önskar iå som Pompe lefva; 

Många hjeltar efterslräfva 

Att Iå såsom Pompe dö. 

Kärlek för landl- och fälllif, motvilja för städer 
och större sällskaper, dessa egenheter hos Karl den 
elfte hade i än högre grad öfvergåit pä sonen. Karl 
den tolfte tog alltid sitt högqvarter i enstaka slott, 
byar eller köpingar; ehuru större städer med sina vig- 
tiga ämbetsverk och inrättningar funnos 1 grannskapet. ^) 



') Så valde han till vistelseort vintern och vären 4 70 1 slot- 
tet Lais i stället för Dorpt, Narwa eller Rewel; hösten 
4701 slottet Wiirgen i st. f. Riga eller Mitau; vintern 
4703 slottet Jacobowice i st. f. Warschau eller Krakau; 



Orsakerna voro måhända icke blott närande vatitrefnad 
i stads- ocli s.illskapslifvet; nian ock ett bemödande 
att, sä vidt möjligt, undvika fredsämbetsmäunen ocli 
deras lörfriigningar; samt farhågan, alt långvarig vi- 
stelse i större städer skulle förvekliga Irojtparna. 

Karl hade god hälsa, betydliga krop()skrafter och 
än mera vighet, kunnande t. ex. under ridten npptaga 
eu på marken liggande handske och ännu vid 30:te 
aret och klädd i slylva ryllarestöllor. lägga foten bak- 
om örat. Allt delta var dock en följd, mindre af na- 
turliga anlag, än af härduing och af sedligt och enkelt 
Icfnadssälf. Vid händelsevis päkonina sjukdomar, ville 
baii icke bota sig genom sängliggande ') och läkeme- 
del, utan genom ridter och fasta. Uuder sjukdomen i 
Lund 1717 föreskrefs en balsam, hvaraf skulle inlagas 
fyra droppar I sender. Lemnail ensam, tog Karl fyra- 
tio pä eu gäng, lade sig till sängs, svettades hela nat- 
ten igenom, drack till frukost mjölk och vatten, sle? 
sä till häst, red llere timmar omkring och kom hem 
tämligen äterslälld. Vi minnas pigan Ester Jönsdolter 
och hennes långvariga fasta. -) Det päsläs, att ko- 
Luugen ville försöka, huruvida sådant vore möjligt. •*! 
och alt ban derföre lillbragie O dagar ä rad lör det 
mesta i sadeln, och utan att förtära annat än vatten 
ocb litet bröd. Sista dageo gjorde ban en läng ridt 



vintern och våren 4704 småstaden Heilsberg i st. f. 
Warschau eller Thorn-, vintern och råren HOö, småsta- 
den Raviz i st. f. Warschau eller Posen; hösten 1706 
och förslå hallaret 1707 slottet .Altransiadt i st. f. Leip- 
zig; hösten 1707 småstaden Slupza i st. f. Warschau; 
Februari 1708 småstaden Smorgonie i st. f. Wilna; åren 
1709—1712 byn Warniiza i st. 1. Bender; åren 1710 och 
1717 Ystad och Lund i st. f. Mdlmö, Karlskrona eller 
Stockholm; året 171S Strömstad eller bondgårdar i st. f. 
Göteborg. 

') Dansk. min. br. d. 20 Maj 1705. 

') Se 26. 90. 

^) Några säga, alt försöket skett i afsigt att öfvervinna en 
svår feber. 



10 

ocli into? (IcrpS on kraHicr iniiiKid, ulni» al( af livar- 
hen (lot (Mia fllor andra Känna nä?o( illaniäotide. Vid 
likö|ipningPD 1718 befuunos de inre l\roppsilelarna i 
bästa skick. 

Karl liade starkt minne. l3ckli;r fallnin^sgäfva, 
mycken skarpsiniiij^liet ocli saknade ej liejler anlajr för 
vetenskapliga sysseisältningnr. Vi iiafva dtjck redan om- 
talat, linni hans slmtirr i (orfid allMÖlos. De blefvo 
aldrig återtagna. Sillen rörsän)rades mer ocli mer. 
Under sednare Sren omtalade han sjelf, hnru långsamt 
det gick aft skrifva href, och huru dessa ofla van- 
ställdes af pliimpar och öfverslrykningar, sS alt knappt 
lian sjplf kunde första iuneliällel, ulan niidgades skrifva 
om dem. Pnnkleringen förblef det oakladt felaktig, 
och innehållet olta sä fullt af omsägningar och krus. 
att man ej kiinnat vänta uägot sådant af en Karl den 
tolfte. Se här början pä ett hans bref 1707 till sy- 
stern Ulrika Eleonora. 

»Durchleychligsle Princess aldra nädigsla Kiärsta 
Syster. Min hiärlans aldra Kiiiresla Syster iagh veet 
intet pä hvad sätt iagh skall finna ordh at alläggia 
min underdänigsla tacKsegelse för sä oförliKneligh nädb 
som min hiärlans Syster migh alt stadigt berisar och 
intet Irätlas med at hugna migh medh sina aldra Kiäre- 
sta sKrifvelser som är migh dlien störsla consolation 
iagh hafver sä länge jagh måste vara frånvarande iagh 
beder min hiärlans (Syster) ville ännu vidare intet nppe- 
höra medh sin nädh emot migh ovärdigan och' intet 
anse migh elTler min förskyllan som sä ätTla och länge 
fiirsummat at giöra min underdåniga upvaktningh och 
at svara pä ^lon Coeurs aldrakiäresta ocli Nädigsla 
brefv, min föisnnimelse är sä stor at iagh pä inlet 
Sätt kan eller dristar migh at dhen nrsiikta utan flyr 
fillenast till mon coeurs onphörliga nädh som är min 
endesta tröst at iagh hafver dhen fasta lilltörsiKt at 
dhen altidh bibehälles migh fast iagh är aldrigh sä 
ovärdigh. iagh tacKar min hiärlans Syster och som 
fröydal migh medh dhen hungneligh tidningeu om dräl- 



11 

ningens bpllrin?li ocli filllniande välm3?n ?ndi vare 
lafv som liiilpil Iieniip viilari^ i ofijriintlerligil öiisKoligit 
tillstånd!), iäiiite mina Ii i är la tis aldra Kiäroslo Systrar, 
som äre min endaste hugnad, o. s. v. Sädana voro 
största deltMi af hans skrifvelser till systrarna. .Miil- 
lern försäkrade ock. att konungen ville liäldre gä till 
tio stridiT än nppsälta ett enda bref. ') Ej lieller fin- 
ner man under do sednare åren mänga rader, som 
Hntit nr lians egen penna. 

Under de första nio r.illtäizen lefde han sa ntesliitande 
i och för kri.:et. att anlagen för vetenskapliga ämnen 
Icke hiinno nll)ili!as. Nägon tid för dylika sysselsätt- 
ningar hade väl kunnat tagas i de långvariga vinter- 
qvartercn; men körningen var mer road af ridier och 
soldat-öfningar. Under dessa iir hette det ock, att i 
hans hof blef boken ansedd med förakt, värjan der- 
emot som enda medlet att göra lycka. Huru han se- 
dermera i Turkiet roade sig med sagor, berättelser 
och vitterhet, är redan omtaladi. -) 

Det var först i Lund ocli under loppet af 1717 
och meilaii kriget hvilade. som han begynte visa mer 
deltagande lör egentliga vetenskaper. Han besökte da 
åtskilliga gänger professorernas föreläsningar, likasä 
biblioteket, frän hvilket ock en och annan bok liein- 
iSnades. •*) Mesta värdet satte han pä matematiken 
och pästod. att den, f^om ej studerat nämnde veten- 
skap, vore blott en half menniska. Om sädana ämnen, 
cm mekaniken och om slollsbyggnaden samtalade han 
stundom med Polhem, Swedenborg och Tessin. En 
gäng klandrades det vanliga riiknesältet derförc, att 
man vid tiotalets tuklyfning snart kom till brakdelar, 
r stället för tiotal föreslogos älta- eller sextonlal; men 
konungen ville hafva ett, som vore pä en gäng qvadrat 



') Upps. Diplom, för 4717 orh Fants Var. hist. 4:o. Hcin 

till Ulrika Eleonora d. 26 Nov. 1747. 
') Se 38 2ö. 1ö4. 
*) Jfr 26. 102. 



12 

©ch kub öfver iififfot annat, och som ändock ktnide 
Indelas ända ned till enhet. t. ex. talet sextiofyra. Man 
invände svariglielen af att lliaskouinia sä mängda tecken 
octi deras namn. Till följande dayen ntarbetade då 
konuniien sjelf ett förslag till 6 i sädana, Indelade I 
ät(a klasser och lätt htsUilda genom nägra till hvar 
klass serskildt hörande förändringar vid de ålta första 
rotnnmrornas namn och tecken, — När man visade ho- 
nom saltet att räkna medelst algcbraiska bokstäfver, 
mente han sädana vara öfverfiödiga och lyckades verk- 
ligen alt med lijelp af blott eget eflersiunande lösa 
nägra förelaggda frågor. 

Han fäslade ock niiproärksamhet vid andra ämnea 
t. ex. vid sjiräkstriden mellan Hjärne och Swedberg, 
vid Triewalds granskningar och i synnerhet vid R}delii 
förnuftsölningar, om hvilka sednare han ofta samtalade 
med hessaren Ilein. I följd häraf nppsatte han seder- 
mera nägra artiklar rörande själens och kroppens egen- 
skaper och verksamhet, tingens fyra beståndsdelar o. 
s. v. och ville skicka dem till samme Ilein, som då 
nppehöll sig i Tyskland. Men Feif afrådde; ty pappe- 
ret knnde komma till den lärde Thomasins, hvilken torde 
söka en ära i att otTeul liggöra och mästra den kung- 
liga uppsatsen. Feif ansäg bättre hälla sig till värjan 
än till pennan; och rädet följdes. Det är med anled- 
ning af dessa och af nägra d3lika (öretcelser, som en 
och annan trott sig kunna pasta, det Karl som fredlig re- 
gent skulle hafva hragl l;ons(er och vclcns:l:aper till högre 
blotnslring, än de förut i Svcrge haft, dkr någonsin 
framdeles torde uppnå. ') 

Ojemnförligt mesta uppmärksamheten ådrog sig 
konungen i egenskap af krigare; och först och främst 
genom det okufveliga mod, han städse ådagalade. 
Också näppeligen har någon härlörare mer ofta och 
frivilligt trotsat döden. Endast berättelserna om så- 
dana uppträden skulle fylla en hei bok. Tillräckliga 

') Jfr S«. 103 



13 

cxompel harva dock redan blifvii anförda. Man på- 
stod, att orsakerna till den utomordentliga förvfig^en- 
heten voro dels medfödda anlag-, dels tro pa ett ound- 
viklig:! öde. Enligt berättelse skall kofinngcn liafva 
sagt: jag faller icke för någon annan kula, (in för 
den, som bli/rit derlill bcatrimd ; och när hon kommer, 
dä hjclper ingen försigtighet. Härtill kan läggas tron på 
öfvernaturlig kallelse och på öfvernalurligl skydd. Många 
beundrare påstodo nämligen, att Gud omöjligen kunde 
låta sin till stora värf utkorade iijelte falla. Det hette: 
han kan trygg rida genom ficnddiga skaror och vilda 
ödemarker; ty Herran har befallt siyia cnglar bära 
honom på händerna. Han kan trygg segla öfver ström- 
mar och haf: ty Herren säger: går du genom vat- 
ten, skall jag rara med dig, att vågorna icke upp- 
sluka dig. Han kan trygg gå genom elden; ty Her- 
ren säger: lågorna skola icke angripa dig ; jag är din 
Gud och din Frälsare. Sådana ord, bestyrkta af eu 
mängd nnderbart genomgångna liisfaror, hafva troligen 
inverkat på Karls eget föresläilningssätl? 

Samma oknfveliga mod fordrade lian ock af sina 
krigare, anseende nesligt, om någon räddade lifvet ge- 
nom att gifva sig till fånge; än mer genom att gifva 
sig på tlyktcii; deraf trögheten i fångarnas utvexling 
och oviljan mot flyktingarna från Lissna och Puitava. 

1 visst hänseende ådagalade Karl mycken kärlek 
för sina krigare. I hans ögon var deras yrke det 
högsta; deras personer de förnämsta. Till deras leder 
ville han gerna locka hvarje utmärkt yngling eller man; 
vid deras sida kämpade han som den trognaste kam- 
rat; till deras räddning gaf han sin egen häst och till 
deras förbindning sitt eget linne. Deras behof skulle 
så Tidt möjligt fyllas; ehvad ock landet, det flendtliga 
eller lians eget, komma alt lida. 

Men när i öde nejder ingenting var att få, och 
när köld, mödor och faror hotade; då kräfde han af 
soldaten en försakelse, en sjelfuppolTring, lika fullkom- 
lig och frivillig som den, med hvars exempel han sjelf 



14 

förp?ick. Mnn?a klagade i ly fall öfvor hans likgill- 
tiglu't. Ad skona nwnnishor anser han onödirjt och 
en krigare ovärdifjl ; skief danska .sändebudet. ') Saniit 
är ock, att Iiau i Ijenslcn aldrig sparade soldaternas 
iLÖda eller blod. Tvärtom. Utan alt yttra ett ord af 
medlidande, si\% lian dem frysa, svälta, blöda, falla till 
hundrade, ja tusental. Historien vet ej att efter lionoin 
berätta ett enda lilligaie uttryck af deltag-ande icke ens 
vid åsynen af eländet utanför fladjatsli, Veprik, Pultava, 
eller under 1716 års fälttag i Norrge. Sådana lidan- 
den och en sådan död voro i lians ögon soldaternas 
liksom hans e^^^n besläniineise, öfver hvilken man så- 
ledes icke hade någonting atf anmärka, än mindre att 
klaga. Hvad angår sjelfva försakelserna, mödan, köl- 
den, hungern, sa voro dessa för hans egen jernnatnr 
Icke en jtlåga utan nära nog en lek, hvars svåriglieter 
uppvägdes genom tillfredsställelsen öfver alt hafva be- 
segrat dera, och genom tanken pä det odödliga rykte, 
som dymedelst förvärlvades. Så ville han, alt äfveu 
soldaterna skulle betrakta saken. Och de gjorde det 
ock. Kamratskapet med en sådan konung \erkade 
oemotståndligt. Karl den tolfte blef deras afgud och 
tillika deras förebild i strid och försakelse, I nöd och 
lust. Af en och annan och vid en eller annan svårare 
belägenhet knölades väl öfver ändamålslösa u|)potrrin- 
gar; men den stora skaran tänkte endast på strid, på 
seger och tillika på. sin konungsliga herre och kam- 
rat. Ingen härförare har med sin personlighet utöfvat 
eu så stor, en så förtrollande magt öfver sina solda- 
ter. När de framföre sig sågo den enkla blåa rocken 
samt blixtarna från hjeltens svärd och öga, och tillika 
hörde det vanliga korta nlroi)et: hframåt gossar;» då 
störtade de ock oemotståndligt framåt, utan att akta 
fiendens mångdiibbelt öfverlägsna antal, ulan att vika 
tillbaka för en oundvikligt hotande död. Det var denna 
förmåga att hänföra sina troppar, som mer än allt 



') Fr. min. br. d. 4 April 1716. 



15 

annat bidro? till tie nnderbara segrarna. Första och 
furiiämsla lieinligliolcn i Karls krigskonst iidalades i 
första raderna af lians soldaters krigssång: »Friskt 
bussar, <jån pd uti Herrans namn!» 

.Monlcsqnien liar sagt: Karl var ingen Alexan- 
der; jnen skulle ha [ca varit Alexanders bästa soldat. 
Menliga liafva instämt i omdömet. Det tal dock ni\cken 
jemnkniiig. Karl liaiie uloiu modet ocli liänliglietiMi äf- 
veu andra krigareegenskaper, i syniKMiiet den alt un- 
der sjellva slridei na kunna med lugn besinning ujiiifalta 
och med rask beslutsamhet utför;;, hvad häldst onislän- 
digheterna fordrade. Bland fällslagen har det vid Flolof- 
sin blifvit mest berömdt. I delta liksom vid Narwa 
och Klissow återfinner man samma grundtanke, näm- 
ligen att rigta alla sina krafter mot midlen af fiendens 
liuie, bryta den och kasta flyglarna åt ömse sidor; må- 
hända (let klokaste sätt, hvarjia man kunde gä lill väga 
mot mångdubbelt starkare men oöfvade troiipar. Det 
var af Rehnskiöld och vid Narwa, som konungen först 
lärde detta stridssätt. 

Man liar frankänt Karl förmågan att med beräk- 
ning leda det hela af ett fälttag. Sannt är, alt haa 
sällan skaffade sig betydliga förråder, betryggande vapen- 
platser och beliöl!iga förbindelser mellan troj)parna in- 
bördes och mellan dem och fäderneslandet; och sällaa 
liar någon fälllierre mindre iakttagit läran om den så 
kallade operalions-basen. Men hans uppförande kan, 
om icke försvaras, dock till en del förklaras. Den ti- 
dens ryssar och polackar voro så oöfvade, så oskick- 
liga, sä lättslagna, att mot dem icke beliöfde iaktta- 
gas samma lörsigtighetsmålt, som mot andra mer öf- 
vade och bättre anförda troppar. Att här gå till 
väga försigtigt och långsamt, likt en Turenne, en Gu- 
staf Adolf, hade varit att förlora tiden och gifva fien- 
derna tillfälle att sansa, ordna och öfva sig. Dereniot 
att med förakt för deras öfverlägsenhet gå dem rakt 
pä lifvet och dymedelst förblulTa dem; detta var både 
rigtigare beräknadt och lättare verkställdt. Eu dylik 



16 

tanke har visserlison jomnte oförväijpnheten legal till 
grund för det krigssält. Kari den tolfie föijiJe; ocli 
livars ändam.^iiscnlislict iiilagalailes genom den lyckliga 
ntgangen af nio fäilliig efler hvarandra. Det tionde, 
det (ill Ukran. misslyckades. Det var också ojemnför- 
Jigt djerfvare än något bland de förra, och Karl blef 
tillika under detsamma tieit ocli hållet öfvergifven af 
den lycka, hvilken förut på det mest underbara sätt 
gynnat alla hans löretag. 

Efler slaget vid Pnltava var konungen ej längre 
blind för nyttan af en försigligare krigskonst. Under 
fälttagel i Pommern 1715. fick han att strida mot iu- 
öfrade och modiga troppar, nämligen preussare, sach- 
sare och danskar. Från det förra djerfva frau)- och till- 
bakalågandet öfvergick han dä till dess motsats, ocli 
drog nämligen snart sina troppar tillbaka Inom Slrai- 
sands murar. 

Anmärkom sinteligcn några andra egenheter i krlgs- 
.sättel! En deribland är hans redan påpekade ofta half- 
årslånga overksamhet i vinlerqvartcreu 1701. 1703, 
1704 och 1705. hvilken man liknat vid björnens dvala 
och nordens långa vintersömn. Sedermera inträdde eu 
motsatt och betänkligare besynnerlighet; nämligen den, 
att för sina rörelser välja just den allra-kallaste års- 
tiden, såsom konungen gjorde åren 1706, 1708, 1709, 
1716 och 1718; ett krigssätt, souj kostat många tu- 
sende svenskars lif, och som torde blott kunna förklaras 
som en följd af Karls brinnande lust alt besegra de 
svårigheter, Ingen annan vågade ens ?nöta. En tredje 
besynnerlighet var, att han efter fälttåget 1700 aldrig 
i egen person uppträdde för att befria svenska af fien- 
den intagna länder, t. ex. LifTland, Estland, Finnland 
eller Bremen, ntan förnämligast för att angripa grann- 
staternas tillhörigheter Polen, Severien, Ukrän och Norr- 
ge. Dervid är ej mindst märkvärdigt, att han efter 1709 
aldrig sjelf med vapen i hand uppträdde emot ryssarna, ') 

'; Jfr S-». 1Ö7. 



17 

liaiis och Svorges farligaste fle:i(1er, ocl) luilka redau 
1714 bortfaKit nära iiiilflen af hans rike. 

I alliiiiiiiiiet ville liau aillid ?a anfalls- sällan för- 
svarsvis till väja. Eiilljt rouiarncs exeinpol plägade 
Gustaf Adolf esomollast genom iiinikastade lörskans- 
iiinp:ar trygija sina falllä^er. Något si^daiit ville Karl 
den tolfte aldrig, uied luidanlag af vistelsen i Stralsiind, 
veta af; förklarande tvärtom, en modig krigshär ovär- 
digt att till sill fiirsvar begagna vallar i stället lör vapea. 

Äfveu för värden af rikets inre angelägenheter 
egde konungen mänga lofvande egenskapi>r; t. ex. blick 
att inse, Ljerla att älska och mod att verkställa, hvad 
sanning otli rättvisa kräfde. VI minnas, huru han I 
början tillbakavisade adelns forslringar och genom all- 
varlig lagskijining sökte npprällhälla tukt och ordning; 
likaså huru han under hela sin regering alsag vid sys- 
slornas tiilsällande icke börd utan personlig använd- 
barhet. Stor var ock I visst fall hans förmåga att 
bedömma sjcifva förvaltningen; i synnerhet att gifva 
densamma mer enkla och rediga former. Delta röjde 
sig omisskänneligt i hans kansliordning, nya krigsgerds- 
förordning, skatleföreukling till och med i llere under 
görtziska tiden vidtagna ätgerder; oakladt all dessas 
våldsamhet och orättvisa. Framdeles skola vi påpeka 
orsakerna, hvarlöre dessa goda egenskaper icke hiefvo 
för riket så välgörande, som man halt skäl att vänta. 

Af naturen hade konungen mycken rättskänsla. 
Man tinner deraf mänga och tydliga spär sä väl i riks- 
styrelsen som i uppförandet mot främmande njagter; 
t. ex. i hans benägenhet att afstä Ingermanland, eme- 
dan det ursprungligen hört Ryssland till; i hans för- 
sonlighot mot Danmark, hvars fredsbrott kunde af för- 
liällandet till Ilolstein urskuldas; i hans ofta framställda 
fordran alt redan före fredsunderliandlingens öppnande 
äteria de i ett orällmätigt krig borttagna länderna; I 
hans olörsonlighet naol August, ja i allmänhet 1 dea 
hämndlystnad, för hvilken han ofta anklagades. 

Fryxetls Ber. XXVII. ^ 



18 

En bland konnntrons svairasfe sidor var IinshSll- 
nins^^ii lued slalons medel. Det händer ofta, att rika 
arfta?are »lissakla och vanvårda de erhållna skatterna. 
Sverges Kuiinngaborsc har derpa visat trenue talande 
exempel: Erik den fjortonde, Kristina och Karl den 
tolflp. Hos den sistnämnde fnnnos i besynnerlig för- 
ening sparsamliet för egen person och slöseri med sta- 
tens tillgångar; båda driftia till vidnnderlig höjd. Hans 
sätt att viirda rikshnsliällninuen var sa oefterrätteligt, 
som hade han icke egt ringaste begrepp om penningars 
värde ocli om svririgheten att dem anskatfa. Häraf 
kan till nägon del förklaras det obesvärade sätt, hvar- 
pS han lemnade sina fordringsegare obelalta, och i 
Turkiet Jefde på snilanens bekostnad, samt fordrade 
af denne oujipbörligt nya snmmor; likaså den eljest 
oförklarliga stränghet, hvarmed han ofta nlkrälde sina 
undersålares sista fyrk; sinlligen ock den ulomordent- 
ligt stora frikostigheten. Denna sistnämnde var all- 
mänt bekant och beprisad, så väl för rikligheten 
som i synnerhet för sättet; nämligen, alt konun- 
gen ständigt undandrog sig den bulpues tacksägel- 
ser. ') Berältadt är, hurn han nnder de första rege- 
ringsåren oförmäikt sloppade betydliga summor i Tos- 
sins och i andras fickor. Under fälttagen gaf han 
stundom tio dnkaler åt hvarje tapper deltagare i ett 
ärofullt ströflåg; åt högre befälhafvare större summor; 
åt Stenbock t. ex: under polska krigen 21.000 riks- 
daler utom andelarna i byiet. Äfven molståndaro blefvo 
föremål för samma gifmildhet. En flendllig tropp, blef 
1702 efter tappert motstånd öfvermannad och tagen 
till fånga. Karl skänkte åt anföraren en fullrustad häst, 
åt löjtnanten 50 dnkater och åt hvarje krigare en du- 
kat. Likaså begåfvades tillfångatagna fi<'n(ltliga gene- 
raler; de Croy vid Narwa med 1000 dnkater; Reubel 
vid Tliorn med 2000 ecus; Cnnitz i Diiriamiinde med, 
säger man, 5000 dnkater. Hvad Stanislaus Leeziuski 



') Fr. Min. br. d. iO Juni <7<5. 



19 

erhöll i reda medel, krigskosfnaderna oberäknade, steg 
kanske lill 2 millioner d. s. IliisIiJiilninfreri ocli dricks- 
pennini^aina i Turkiet äio redan berällade. ') Hem- 
kommen till Sverge 1716 bar konutisen alltid pä fickan 
Ire lill fyra liundra dukater, lörvaiade i oliiia stora 
pnns^ar, med lio till femlio i livardera. Dessa smög 
Lan orörmärkt i händerna på än den ena än den 
andra, och afbiijde kort och tvärt all tacksägelse. 
Hvarje qväll sknlle pågen ransaka fickorna och f>lla 
den nppkomna bristen. '-) 

Nalurliglvis blef konungen för en dylik frikostig- 
het högeligen l)('|)risad af fränilingarna, af gnnstlin- 
garna och af onigifniiigen; med ett ord af alla, soin 
flngo del af gafvorna; men icke sä af dem, som skulle 
lemna medlen dcrlill. Ty, hvad högra handen gal", må- 
ste deu venstra taga, och det från ett mer och mer 
niarmadt folk. Karl tyckes aldrig hafva känt det tve- 
tydiga i värdet af en sådan gifmildhet; eller ock har 
han sökt ursäkta den såsom bortskänkande endast af 
det, som hans personliga larllighet insparat. 

För öfrigt har sistnämnde lardigliel visserligea 
ländt konungen lill f)ersonlig ufniärKelse; men hans 
undersåtare deremot till föga lättnad. De rikt utströdda 
gafvorna liafva vi nämnt. Det hemmavarande hofvet 
skulle ock, enligt hans uppropade befallningar, hållas i 
lika prydligt skick som lillförHiie, I fälllägret skulle 
Pipers bord och bostad uppbära majestätels värdighet; 
och de sista tidernas gunstling, Görlz, förde med ko- 
nungens bifall en nästan furstelig ståt. 

Sällan har någon regcnt vetat med större sjelf- 
beherrskniiig styra sitt lynne och dölja sina känslor 
och tänkesätt. Den mest sliarpsyntn betraktare kan 
ej utforska honom, skref Tessiu redau 1698;-*) ocli 
år 1710 berättade Fabrice, huru man dag e/ter dag 



') Se sa. 9, 64, 82, U9. 

') Link. Bibi. Ark. Bieikes memoirer. 
*) Jfr SI. 4i. 



20 

kunde mellan fyra Ögon samtala med honom hela 
limmar d rad, ulan uti likväl nUigta ulgrunda hans 
tänkisull och dsiylcr. Ilfiii i'gile aldrig iiasoii föMro- 
ligare väii; altlrij? nagoii, för livilUeii lian öppnade silt 
Iijerta, Varnad af fadrens öfvcrilninfrar, liade lian ock 
lärt si;? tygla känslorna ocli döija dem under majestä- 
tets orubbliga lugn. Man känner knappt ett enda exem- 
pel af förlietsning; ocii niissnöji-t visade sig blott ge- 
nom en liastiiit uppdaiiiuiande rodnad och genom läp- 
parnas sammanpressning och iiitpskjulande mot näsan, 
en, tva, och, om det var riitt illa. tre gånger. An- 
letets vanliga uttryck var en jemn värdighet och ett 
nästan ojörändcrliyl småleende, lika mot alla perso- 
ner och i alla omständigheler, äfven om hjertal qval- 
des af svåra bekymmer och bitlerl missnöje. Mänga 
den tidens skrifier tala om Karls ovanligt djupa för- 
ställning. Derujed menades ofvaiinliiiimle förmåga och 
vana att omsorgsfullt dölja sina verkliga känslor. Att 
deremot lälsa andra, och alt pä sådant sätt bedraga, 
det tillät han sig 1 personliga förhallanden aldrig. I 
politiska har han offa talat om sin länglan efter fred, 
om sia lifliga äträ alt främja Polens och Ukräus frihet 
och lycka, m. m, Upprigtigheten af sädana försäk- 
ringar lemna vi ät läsaren sjelf alt bedömma. 

Uppfödd f strängt lutherska äsigter och till nog- 
graont iakltagamle af den yttre andaklens fordringar, 
bibehöll Karl länge dessa tänkesält och vanor. Han 
sökte skydda Iniheranerna, utrikes mot katolskt för- 
tryck, ocli inrikes emot besök och frestelser af både 
jesuiter och pieiister. För vidskepelse och öfvertro 
ådagalade han mycken ovilja, och gäckade de katolska 
sägnerna om helgonens underverk. Päfven ville köpa 
och frän Svcrge hemta S:t Britas ben; men konungen 
vägrade: ty, sade han, först och främst vel ingen rätt, 
kvar benen finnas; för det andra vill jag ej, genom 
deras utlcmnande, bidraga till ytterligare vidskepelse; 
och för det tredje, är jag ingen köpman, som handlar 
med dylika varor. Pä samma sätt bemötte han teckna- 



2t 

tydare och spfiraän. Om, saile han. Gud vill drifva 
en sak framåt, sä han ingen mcnniaka densamma hin- 
dra, och dä fjenar det in/jenliny (ill alt vela den för- 
ut. Och, forlsalte han, vänd till pprsoniMiia sjolfva, 
1 kunnen till Guds och fäderneslandets tjensl bättre an- 
vända eder tid. än att med sädana grill fä lujirier för- 
brylla edert och andras förständ. Mäliiiiiila har dock 
Karls starka tro pa lörnll)e.stäiiimel>^er inneburit mer 
tro pä fömtsäsplspr. än han ville erkänna för si? ocli 
för andra. Hela Ipfnadsbanan tyckes bevisa, att han i 
djnpet af sitt Iijerta lyssnade till de honom sjelf på- 
pekande profetior. Iivllka iranp: pä p:äng llöyro krin? 
Enropa, Häri torde förklaringen ligga till månget eljest 
oförklarlii^t dra?. 

Under första hälften af sin regering iakttog han 
samvetsgrannt alla Iran barmlomen invanda andakts- 
öfniugar. Beständigt lag i hans ficka Gnstaf Adolfs 
bönbok, och pa hans bord en bibel. Hvarje morgon, 
stundom ock söndagseftermiddagarua, läste han deri 
Dngol stycke, och nppskref hvar gäng boken blifvU 
slutad. Hösten 1708 inträlfade detta för Ijerde gän- 
gen; men da ryckte han ut anteckningsbladet sägande: 
någon kunde tro, alt jag ville berömma mig häraf. 
Tvä gånger om aret gick han till nattvarden, ej sällan 
med tärar i ögonen. Pä bönedagar fastade han till 
klockan 6 eft. m. En gäng omtalades, huru någon 
general vid fältslagens början plägade säffa : om Gud 
vill i dag vara neutral, skola vara fiender fä dugtigi 
stryk. Meu Karl afbröt berättaren och sade; ehuru 
mannen tar en stor härförare, talade han den gän- 
gen som en stor narr, dä han trodde sig kunna utan 
Guds bistånd någonting uträtta. 

Äfven hos sina soldater sökte Karl underhäila 
samma tänkesätt. Hvar morgon kl. 7 och livar afton 
kl. 4 höilos allmänna bönestunder. Till och nicil under 
tågen, när timnieu slog och trumpeten hördes, stan- 
nade manskapet, och en hvar knäföll pä det ställe, der 
han stod; äfven konungen sjelf, hur sumpig marken 



22 

ock var, Öfver dessa regelbnndna andaklsförätlningar 
hördes olika oindömeii. Nägra ville deriiti se en blott 
ytlre gndsijeiist ocli tyckte, att sann kristendom svår- 
ligen knnde slå tillsammans med konungens oTörson- 
ligliel, krigslystnad och härjningar. Andra åter på- 
stodo, att djupet ocli allvaret af hans gndaktighet på 
det herrligaste bekrällades .genom hans oegi*nnytta och 
exemplariskt rena seder. Säkert är, att lian orubb- 
ligen trodde ocli förtrösfade på en verldens gudomlige 
och rättskipande styresman; dock mest i skepnad af 
en ftlräiKj hiimnarc, som straffar missrjcrninfjar intill 
tredje och fjerde led. Detta var kärnan i hans tro och 
tänkesätt, hvilka för öfrigt visade sig närmare besläk- 
tade racd Asa-Iärans trots, oblijlighet. samt hämnd- och 
ntmärkelse-lystnad, än med krlstendomons ödmjukhet 
ocIj försonliga sinnelag. Denna hans uppfattning stod 
i nära sammanhang: med hans hela personlighet och 
lefnadshaua. 

För öfrigt hafva vi redan berättat, huru konun- 
gen efter vistoisen i Saclisen och i Turkiet visade min- 
dre noggrannhet i sina andaktsöfningar, mindre allvar 
i sin renlärighet; ') likaså orsakerna till denna mer 
och mer framträdande företeelse. 

Karls ulmärkelselystnad var gränslös; dock alllid för- 
skönad af blygsamhet, aldrig förnedrad af fåfänga el- 
ler skryt. Aldrig hördes han omtala sina egna brag- 
der, aldrig ville hån höra andra prisa dem; uta-n afslog 
med ovilja eller skämt alla sådana försök och öfver- 
korsade i hemgående krigsberätlelser hvarje ord, som 
angick hans egna bragder. Af skalden Rönnnw be- 
ställde han grafskrift öfver en bland sina krigare. Den 
kora och innehöll i de två sista raderna ett varnjt be- 
röm öfver konungen sjelf. Karl läsle orden, tog en 
sax och borlkllppte samma rader. Man märkte ock, 
huru lian vid större målskjutningar stundom med filt 
förfelade pricken, endast för att undvika de kriugståen- 

') Se 36. 89, 90. 



23 

des loford. ') Mänga dylika drag: bevisade, hnra vork- 
Jigt ren och iitlel tleiina känsla var. Dcu utgjorde ock 
ett föremål för {"Ilas oskrymtade bifall. 



Oaktadt ofvanuppräknade luanga och lysande egen- 
skaper, siulade Karl med att störta sitt land i vanmagf, 
och silt folk i eliimle. Orsaken lag i tviinne hans 
lidelser, sjclfrish/iet och lirifjs/t/sinad. samt i badas 
utomordentliga styrka, inbördes förening och ohejdade 
framfart, 

Sjelfviskheteo, benägenheten att hänföra allt till 
sin egen person, ntgjorde grundfelet. Den var med- 
född och blef sedermera af mångahanda omständigheter 
utbildad och |)å ujängahanda sätt uppenbarad; dock al- 
drig i de vanligare, lätt igenkända ski-pnadcrna af «y//;- 
ningslystnad, eyeniu/lla, vinninyslyslnad. fåfänga eller 
shryt. Tvärtom; inför mänga, kanske inför Karl sjclf dolde 
den sig liakoni ett tanke- och lef/iadssätf, som tycktes be- 
stå af blott försakelse, sjelfnpiiotrring, oegennytta och 
blygsamhet. Bakom eller bredvid dessa dygder upp- 
täckas likväl en stolihet, en utmärkelselysinad. en sjelf- 
rådighet, eu oböjliuhet, livilka, noga undersökta, be- 
finnas telningar af en och sanjma rot, nyssnämnde mäg- 
tiga fast djupt liggande sjelfviskhet. Belraktom de olika 
former, i fcvilka den uppenbarade sig! 

Slulthctcn låg i Karls nalur, och blef redan un- 
der barndomsåren genom smickrare och envåldsläror 
mycket uppdrifven. Seilermera, framträdande på verl- 
dens skådeplats, såg den unge konungen sina mot- 
ståndares laster och nederlag, sina egna dygder ocli 
segrar, hörde derjemnte folkens jublande beundrau och 
från mångas mun, kanske äfven i eget hjerla förut- 
sägelserna om en ärorik, en verldshistorisk kallelse; 
tyckte sig till och med läsa något sådant i den nuder- 
bara lycka, som länge krönte alla hans företag. Ej 
underligt, om den tjuguårige ynglingens hjerla svällde 



') Link. Bibi. Ark. Biclkes memoirsr. 



24 

af stolllint! Donna känsin lilllivisKndp fionom 3 ena 
sidan, alt han. den ar alla heinisaiie Karl den tolfte, 
icke borde jrenom utsvälnin^ar. epennytta, svek eller 
fåfänsa såra sin sjelfkänsla eeli Häcka sin ära; men 
å andra sidan ock, alt rör lionom, den sejrerrike, den 
ädle, den benndrade, den till stora vlirf iilkorade Kar! 
den tolfte, lör honom borde alla hiija si-r. han sjelf 
deremot för iniren: och all. just delta sednare utirjorde 
en hnfvnilbesiandsdel af hans ära. Häldre än att er- 
känna sig (ifvervnnneii och hi-vilja eftergifter, häldre 
borde allt väsas, allt otfras: ieke blott hans egen \)pr- 
son, ntan ork hans land och folk. Och menniskor fun- 
nes, som gillade äsigten, och som nitpmnntrande läm- 
pade på honom skaldens ord: 

Si fractns illabatur orl)is, 
Impavidiim ferient rnina?. ') 

Nöden och omständigheterna framtvingade dock 
besynnerliga motsatser. Stoltheten förbjöd honom att 
för fredens vinnande afstå en enda tnm af fädernes- 
landets jord: men ej alt lata hela fäderneslandet nt- 
armas och försliiras. Slolliieten förbjöd honom lilläla 
Stanislans nedlägga sj)iran; men icke alt pä samma 
gång sjelf lefva af sultanens nådebröd. Delta oc!i myc- 
ket dylikt kan förklaras endast derigenom. att nämndo 
kJnsIa rakade i strid mot andra och än mägligare li- 
delser, om hvilka mera framdeles. 

Stoltheten fordrade ouppliörligl nya medel a1t lefva 
af, nya ämnen alt brösta sig öfver. Sa npjyagades 
den medfödda ulmärkrlsclyiitnadcn, hvilken i förening 
med äfventyrare- och vikingalynne, dref konungen att 
lued Dit söka svårigheter, jnst för äran af deras be- 
segrande. Ju slörre hindren ciro, skref danska sände- 
budet, -) desto mer uppeggar sig konungen (ill deras 
trotsande. Otvifvelaktigt är, att ett sådant tänkesätt 



') Krossad verld uti sitt fall 

Hjelleiis luon ej krossa skall. 
') Den 19 Jan. l702. 



25 

bidrog: lill Ukränor-tnfet och till en märifd dylilia före- 
ta?. Ruiandc l)(»l;i!rring:en af Piillava sade tian sjelf: 
JKft det, som är ufomordenf/ii/f måste vi utföra, sä 
hafva vi ära och beröm deraf. ') 

En annan sjelfvisklieicns ii)iponbar(Mse var sjelf- 
förtroendet. Till en viss grad niig:o väl älskillijra her- 
rar Hlfala sin meninjr om ifri^sjavarando afircrder, och 
Koniingron '.ippfordrade sfundoui till sådana meddelanden. 
Men i allmjinhet ville han. alt besluten skulle komma 
och anses komma frän honom ensam, Omtaladt är, 
huru sluga bcräknare bädo honom gä till höger, när 
de ville, att han skulle ga till venster. Också detta 
sinnela? blef tidigt utbildadt genom de enväldsläror och 
de smickrare, som redan frän vaggan omgäfvo dea 
blifvande herrskaren. Karl den elftes ungdom var ej 
till den grad utsatt för nämnde frestelser. Före stats- 
hvälfniuffen 1680. mäste denne sednare ofta mottaga 
allvarsamma tillrättavisningar. Hans sjeltrörtroonde iied- 
satles ock genom medvetamlel om i visst fall inskränkta 
själsiörmögenheter. och sedermera genom de första 
krigsårens olyckor. Karl ilen tolfte fick ej i rältan 
tid genomgå denna motgängarnas skola; utan blottställ- 
des genast för lyckans, magtens och smickrets frestel- 
ser, lians stora egenskaper gjorde det sistnämnde 
lättare lör omgifningen alt uttala, för honom sjelf att 
tro. Lägg härtill fadrcns lärdomar och exempel; och 
raan ser orsakerna till den sjf^fradighet, hvarmed han 
redan vid se\ton ars älder förvänade verlden. 'lill 
räga pn olyckan kommo sedermera de sagolikt under- 
bara framgångar, som utmärkte första fälttagen. Tvärt- 
emot ertarna generalers rad, vågade han, ynglingen, 
taget mot Narwa, och lyckades; — taget öfver Diina 
och lyckades; — tagen fram och tillbaka genom Poleo 
och lyckades; — försöket att afsätta August och lyc- 
kades; — lyckades till förvåning icke blott för sven- 
skar och polackar ntau oclc för hela det undrande 

') Se as. <8?. 



26 

Enrojin. livad liäldst haii förefog:, äfven det svSraste, 
det oriiiili^asle, gick i fallbordan. Troligtvis har deuna 
exi'iii|jrliö.sa Iraiugang än mer stälsatt sinnet och sjelf- 
förtroendet. Man märkte tydligt, hura efter hvarje se- 
ger denna olyckliga sinnesstämning tilltog i styrka. 

Den sammanhängde nära med en annan, kanske den 
mestntpräglade bland alla Karls egenskaper, den starkaste 
bland alla hans lidelser, I sin ädlare gestalt var det 
eu själsstyrka, en lynnets fasthet, som aldrig lät sig 
lockas eller skrämmas frän alt besluta och söka verk- 
ställa, hvad han ansäg rätt vara. Sä se vi honom efter 
sin första vilda dryckesbragd aldrig återfalla i nämnde 
last. Sä se vi honom drifva sitt enkla lefnadssält till 
höjden af sjelfTörsakelse. Sä se vi honom pä verldens 
skadeplats npplräda och vilja ständigt qvarstä sä som 
en obeveklig skipare af rätt och sanping. Denna kraf- 
tens och rättskänslans förening var det, som mest bi- 
drog att till bländande glans Dtveckla ljussidorna af 
bans hjeltebild. Men ä andra sidan och alltför ofta 
var denna ihärdighet hvarken af klarsynt rättskänsla 
påkallad, eller af sann menniskokärlek mildrad, utan visade 
sig under en helt annan och mycket motbjudande gestalt; 
och här stöta vi pä egensinnet, på envisheten, den dju- 
past rotade och mest olycksbringande bland alla uppen- 
barelserna af merbemälte sjelfviskhet. Den framträdde 
i förvånande höjd redan hos barnet ') och växte seder- 
mera hos ynglingen och mannen till en snart. oemot- 
Btåndlig magt. Det ble' snart en själskramp, som omöjligen 
kunde släppa ett ea gång omfattadt föremål. Verlds- 
Listorien uppter intet exempel, som kan ens jemnföras 
med den alltförstörande ihärdighet, hvarmed han ända 
till sin död vidhöll beslutet om Augusts afsätining. Sam- 
ma sinnelag visade sig äfven i smått. Om t. ex. än- 
der en hetsjagt flere harar på eu gång fram skräm des, 
ntvalde Karl en deribland, hvllken hela jagtsallskapet 
skulle förfölja, och först sedau denne hararnas August 

O Se 31, 9. 



27 

fallit, flck man vända si? till nSsron bland de öfii?a. 
Unilt?r schackspeipt alsä? han likaledes en |)je.s, livil- 
ken skulle ensi(Jis?t octi med de öfri^as iippofTrande 
drifvas fram<it. Borttogs den, valdes en annan. För 
allt, soiu icke passade tillhopa med den fiir lillfällét 
radande planen eller afsi!?len, hade konungen intet öga. 
Viljan var så öfvervägande stark, alt den inverkade på 
oppfattningsförmågan. När t. ex. år 1708 Piper ocli 
Lewenhanpt ville mot Karls önskningar gå till Pleskow, 
förklarade han sådant omöjligt för de infora s!io>/ars 
skull, som lågo 1 vägen. Men kort derefter, när liau 
sjelf ville gå till Ukrän, såg han intet hinder i Seve- 
riens mellanliggande än slörre skogar. — År 1711 
förbjöd han riksdag; emedan hette det, pesten gjorde 
folkrika möten vådliga. Men samma pr. s^, samma iv?rfa, 
Lindrade honom icke från att på samma gäng anbefalla än 
större samlingar; nämligen hopdragandet af de troppar 
Laa sjelf ville hafva ulsän la till Pommern. — Af na- 
turen älskade han upprigtigliet hos sina ämbetsmän och 
tålde till eu viss grad deras motsägelser. Men icke 
så, när dessa blefvo ihärdiga, och i synnerhet, när de 
gällde någon bland gunstlingsplanerna. Då sköt hau 
slutligen deu besvärliga fritaligheteu ät sidan. Följden 
blef, att hans förtroende mer och mer tillföll peisoner, 
Qtmärkla mindre genom uppriglig sjeifsiäMilighet än ge- 
nom blind lydnad; t. ex. en Feif, Grotluijen, Hård, 
Lagercrona, Lybecker, Mejerfelt, Reenslierna m. fl.; 
hvaremot de flesta dåtidens aktningsvärdare herrar, t. ex. 
Horn, A. L. Lewenhanpt, Stenbock, Wachtmeister och 
"Wrede slätade med att hafva mer eller mimlre fallit i 
onåd. — När Karl ej mägtade som regent eller se- 
grare framtvinga sin vilja, blef han I stället sjelf af 
samma vilja, af samma envishet tvingad att i strid mot 
sin ursprungliga stolthet tillgripa stämplingar, skräm- 
skott och mutor. Vi minnas de i Polen utdelade ku.i- 
görelserna, hotelserna, penningemedlen. En hans skrif- 
velse till Stenbock redan 1702 visar på ett enda bhd 
alla Ir* sätten. Man skall, skref konungen, säyainne- 



28 

vänarne i Zamoisc, alt om de hlifva de första, som 
understa sig f/öra oss motstånd, skola de (illesammans 
upphriinnas ock nedyöras. Detta shall jnan förlixnna 
devi offentligt och göra dem helvetet (liPtt?) Man shall 
ock hefruga sig, om ej der inne finnas några, som ha f ca 
rättsinniga tankar, (d. v. s. som vilja afsätta August.') 
Dessa skall man lofca skoning, för alt dgmedelst stifta 
oenighet i staden. Pä sådant sätt lärer man kunna 
vinna dem, antingen genom vapen och hot, eller ge- 
nom lockelser och oenighet, eller genom penningars 
stickande åt de rättsinniga, hrilket icke bör sparas, o. 

s.v jag förbli fver Mäns Lurifax välvillig, Carolus. 

När ^lutlig^tMi, t. ex. mot de fräinmande säiidcbu- 
dcu Fabrice och Croissy. intet bland dessa tvAiigrsme- 
del kunde användas, då tilljrrep konniicrcn böner för 
alt balla nämnde herrar qvar eller för att ntverka de- 
ras bifall. ') Sä oemotstÄndligt var hans behof af att 
göra sin vilja gällande; så tyranniserades han af sin 
egen envishet. I sannin?! Det synes, som denna li- 
delse, detta medfödda själslyste varit sä nära hopväxt 
med hans personligbet, att han snart hvarken rädde 
för eller mäktade densamma öfvervinna. Tyvärr blef 
ban ock i sin oböjligliet stärkt af smickrare eller svär- 
uiare, hvilka prisade den, som bevis pä sthndaktighef, 
Iijeltekrah ocli orubblig själsstyrka. Berömmande ord 
och skädeniynt liknade honom vid lejonet, som ej kan 
tämjas, vid klippan, som ej kau af vågorna rubbas, 
o. s. v. 

OböjlighPlen hade dock äfven en annan, en ädlare 
grundval, nämligen tron pä rena afsigter. pä högre kal- 
lelse och pä underbar hjelp. Karl tyckes aldrig hafva 
begripit, huru en i början rättvis sak kunde genom 
oförsonligt utkräfvande af yttersta skärfven slutligen 
blifva orättvis. Han tyckes tvärtom hafva ansett sig 
såsom ett redskap, af Gud enkannerligen utkoradt och 
utrustatlt för att frampressa denna yttersta skärf ocli 



') Se 33. 98. 36. 70. 



29 

för alt öfver lidens jnuilösa furstar ocli folk verkställa 
de sliafTdomar, ?:amia teslamenlet iitlalaile öfver Fili- 
slOer och Moabiler iii. (1. Troende ph gndoiulig kal- 
lelse, ansåg: lian sig" äfven förvissad om en förr eller 
sedtiare kommande jriidomlii? Iijelp. Under de sisla aren 
slosrs öfver lionom en skaileptMining. som visade, liiira 
frälsaren Dpplyfie ilen i liafvet ned.sjnnkande Petras, 
hvaröfver liistes: jag sjunl;cr; men för alt åter upp- 
lyjlan. Denna känsla nrartade dock snart till det sinne- 
lä?, som icke blott förlröstar nian ock frestar, och 
som sliilliffen nedkastade bäde Karl ocli Sverge fräo 
tinnarna af lenjplet. 

Ocksä mindre liÖJ^sIämda tankar (orde liafva bi- 
dragit. Troligt är. alt Karl lockades af samlidingen 
Ludvig den fjortondes exempel, bvilken flerc är bortfit 
förföljd af svära olyckor, dock slutligen räddades genom 
omständiglielernas besynnerliga vändning. En dylik 
förhoppning hörde Kari hysas ocksä af niäuga andra. 
En tysk skald skref 1715: 

Framåt, du tappre Karl! Din välgång alla önska. 
Framåt! Ty lyckan slår dem cjerfvom alllid bi. 
Din rika ärekrans skall växa till ocli grönska, 
Och lönen för ditt mod en slutlig seger bli. 

Genom ofvannämnde höga tankar om sin sak och 
om sin kallelse, lockades Karl att med ovilja betrakta 
en livar, som vågade lägga honom hinder i vägen. 
Under första krigsaren har han visserligen berömt 
till och med belönat tappra och ihärdiga fiender. Fram- 
gångarna alstrade dock snart nog ett sinnelag, som 
ej kunde fördraga nägot motstånd, ulan t. ex, hotade 
att hänga de t;ippra och i!;ärdiga boruliöfdingarna i 
Nieswicz ') och Weprik. *) Detta inträlfade just medan 
Kail var eller trodde sig vara pä lyckans böjd. Seder- 



•; Se Äi. 302. 

»y Se SS. 460. 



30 

inerti {?enom fle»e års raofgSngar nedböjd, Sirainslone i 
delta häiKseende, sägs lian återigen giira rällvisa at de 
tappra fleiider, lian möllo under 1716 års infall i Norrge. 
Af sauiliden blef han ofta ocli liögt anklajrad för 
en annan art af nämnde sjellviskhct, nämligen för /«a?^- 
sinnlhet och hunmd/ystnad. J vclcn väl, sade Piper 
1708, huru del är fall med konungen. Får han en 
gm\g groll mot eder, så är allt förbi. — I sitl bref 
till Karl skref proslen Boelhius: jag är af Gud sänd 
alt påminna konungen om Kristi ord: när du vill 
offra din gåfva pä altaret, sä gäck förut 
bort och förlika dig med din broder och kom 
sedermera igen och offra din gåfva. Man bör 
besinna, att sådana ord gälla också konungarna; ty 
dessa hafca till saligheten ingen annan väg än vi an- 
dra menniskor. Också från åiiibelsniän hördes dylika 
varningar, ehuru slundoni förklädda till smicker. Lillien- 
stedt hträllade konungen 1716. huru fienderna sökte 
reta folkens sinnen genom illasinnade och osannfär- 
diga berättelser om hans ofarsonlighel. ') Tadlet här- 
ntinnan tog mesta farten omkring 1707, dä Karl på 
liöjden af sin lycka lät Paiknll och Paikull undergå de 
t)lodiga stratr, vi snart skola omtala, och när han till- 
lika tvang den besegrade August till flere, som man 
tyckte, onödiga och skymfande förödmjukelser. ^) Onek- 
ligt är, ?tt Karl gifvit mänga anledningar till nämnde 
beskyl!"ing. Men man finner ock drag af försonlighet, 
t. ex. mot Bielke och mot Boelhius, och ofta berättas, 
.' uru han talade väl och ursäktande om sina fiender. 
Strängheten, den så kallade hämndlystnaden torde nå- 
gon gäng hafv.-) härflutil frän en ovanligt stark, ehuru 
missledd känsla för rättvisa och ordhållighet, och från 
ett kraftfullt '»emödande att göra dessa dygder gällande, 
genom alt skoningslöst bestraffa hvarje från de samma 



•) Fiks ark. Act. Histor. Lilliensledt till Karl d. tö Apr. 
») Se 31. 323. 



31 

taget afsleg, ') Eu polsk benndrare sade: flyr från 
den svenske konungen, i löflcshrylare! Af honörn kun- 
nen t aldritj hoppas någon förlåtelse. Men. tillade 
poiackeo, hrad som drifcer honom, är ej vrede, ej 
hämndgirighet. Det är ett ädelt sinnes afsky för brott 
och trolöshet. 

I sammanhang med oftanämnde grundiynne blef 
Karl ofta anklagad för Hårdhet, för Känslolöshet vid 
andras lidande, och man åberopade i ty fall hans blo- 
diga härjning?r i fl^-ndeland, och hans underbara Inga 
vid de förfärliga lidanden, som öfvergingo hans egen 
här och hans eget rike. Om detta iimne är och biif- 
fer på annat ställe taladt. En anmärkning mä dock 
här göras. Innan mängårigt åskådande af krigets elän- 
den bounit förslöa sinnet, visade sig konnngcn ofta mäg- 
i\g af varma och djupa känslor; t. ex. vid nattvards- 
gångarna samt vid åtskilliga dödsfall, nämlisen öfver- 
hofpredikanten Thingwalls, hertig Fredriks af Holstein, ^J 
Axel Hårds och Klinkowslröms; men i synnerhet vid 
systerns, Hedvig Sofias. Om sin mor kunde han knappt 
tala utan tårar; och sällan har någon bror varmare äl- 
skat den anilra, än han älskade lilla prinsen. 

Besynnerliga motsägelse! Orubbligt lugn vid för- 
lusten af länder, härar och undersåtare; men häftig sorg 
vjd förlusten af enskilda vänner och anhöriga; — ut- 
armande skatter laggda pä undersåtrarna; men rika 
skänker slösade på omgifningen; — skenbar likgilltighet, 
när tusentals soldater fröso itijäl; men kärleksfull vård 
om sin egen i vinterkylan slumrande påse. Var månne 
också allt detta en följd af det personliga i Karls hela 
åskådningssätt? 

Med ofvanbeskrifna starka och mångsidiga sjelf- 
viskhet förenades, som nämudt är, en annan mäglig li- 



') Se 31. ^62. S-». 49. 

') Tvärlemof hvad man ofta sagt, var det med sorg och tå- 
rar, som Karl sås hertigen lalla. Se Brokinds arkiv. 
Axel Sparres berättelse om slaget vid KUssow. 



32 

delsc, nämligen hrif/slyatnadcn. I nägon man var deu 
fctl verk af iilmiirkel.sel3s(nailen; ty Karl kände, att 
det var i synnerhet under lalttäsen och slridcrna, som 
Lan ådrog sig verldons blickar och beundran. .Men 
egenlligen och niost iiärllöl denna ri^ftning frän medfödda 
r.nlag. Vi minnas barnaårens uppträilen ') och den ifriga 
läsningen af forntidens kämpasagor. Man liördo honom 
redan dä för tiden önska sig en broder. Iivilken som 
Stolkonung sutte hemma och stynle riket; sa alt Karl 
finge .som Ilärkonung lefva för kiigsbragder ocli vi- 
kingatåg. Redan 1699 befarade ocksä franska sände- 
budet, att detta begär skulle hindra utvecklingen af 
konungens ölriga stora egenskaper.-) kx 1700 an- 
märktes, att lian sökte allägsna alla ombud och under- 
Landliugar, som kunde hindra krigets fortsättande. 2) 
Jag tror, skref franska sändebudet år 1701, att han 
icke vill sluta fred med August af fruktan att seder- 
mera icke fä några fiender att bekämpa. *) Längre 
fram, ocli när polska fejden led till slut, har, säger man, 
konungen yftiat glädje öfver att halva qvar kriget mot 
Ryssland; ty eljest skulle han snart nödgats återgå 
lill ett äretomt fredslif. Här och omigen ma också an- 
föras de profetiska ord, franska uliiggaren öfverste 
Lenck år 1704 skref till Paris, nämligen: så vidt jag 
kan förstå, kommer svenska konungen att fortsätta kri- 
get, tills Sverge blifvil alldeles förstordt. Om sinnelaget 
ej ändras, skall han kriga, sä länge han lefcer. ^) 
År 1707 hette det: alla, som känna konungen, säga, 
alt han tncd hänförelse älskar kriget, ^j Ett annat 
fransyskt sändebud omtalade ännu 1717 Karls ursin- 
niga krigslystnad; Görtz likaså är 1718 konungens 



') Se sa. 7—9. 

') Se 3t. 49. 

=»3 Jfr ai. 83. <08. 

') Se 31. 167. 

*) Se 21. 249. 

*) Fr. min br. d. 26 Jan. 4707. 



33 

häftiga längtan efter nya fälttåg, och bland orsakerna 
till Karls missnöje ranl sveiisUarna nndcr sista åreu 
appgaf samme Giirlz äfvon dessas trötthet vid kriget. 
Om konnngens fredlisa tänkesätt talades visserligen 
orta, i synnerhet vid underhandlingar med främmande 
stater och än oftare i kungörelserna om nya gerder, 
hvilka sednare pästodos vara nödvändiga för att tvinga 
grannarna till den efterlängtade freden. Men mänga 
ausago dylika yttranden säsoin försök alt kasta skul- 
den till de blodiga fejderna frän sig och pä fienden. 

Konnngens medfödda böjelse eggades och under- 
stöddes af dä radande tidsanda, hvilken ansäg krigs- 
äran vara högsta målet för niensklig utmärkclseiyst- 
nad. Åsigten blcf hos Kari tidigt och djupt inpräglad 
genom allt, hvad han i barndomen hörde och såg; 
t. ex. besväret, bekymret och tacklöshetcn af fadrens 
fredliga styrelse; men glansen af den sarames skånska 
segrar. Dessa sednare jcmnte farfadreus bragder mötte 
I Drottningholms gallerier den unge prinsens blickar pä 
samma gäng. som hans öron fylldes af lufsängerna 
öfver fadrens, farfadrens och Gustaf Adolfs vapenära 
och af krigsuppmaningar frän det unga Sverge, hvars 
vikingalynne redan tröttnat vid Karl den elftes ader- 
tonäriga fred. För sin lärare genomgick han vid samma 
tid Curtii lefvernes-beskrifning öiver .\lexander och 
eldades deraf till efterföljd: likasom den macedoniske 
konujigen sjelf genom läsningen af Homeri säuger om 
Achilles. Jerante Gustaf Adolfs porträtt bar han ofta 
pä fickan ett exemplar af Cnrtios. hvari man säg un- 
derstrukna tlere märkliga kraftställen. ') Liksom mån- 
ga andra, förleddes också han af den häfdateckning, 
som blundar för välgerningarna af en fredligt verksam 
styrelse; men dercmot framhåller segrar och eröfringar 
som högsta målet för en regent, dervid förtigande kri- 
gens olyckliga bihang af brott och elände. Att en 



') Lin k. Bibi. Ark. Bielkes memoirer. 

PryxiHs hor. XX VII. 



34 

styrelses sanna ära och folkens sanna lycka beslå i 
de sednares andliga förädling ocli upplysning, i ordent- 
lig' las:ski|ining ocIj i timlig förkofran, deroui tycktes 
jemnlörelsevis blott fä bland den tidens furstar och 
skrifställare hafva hyst något klart begrepp. När det 
blef fräga om slora, framfarna män, var det alltid nå- 
gon krigare, en Alexander, Hannibal, Cajsar ra. 11. som 
framställdes till läsarens beundran, och ät hvilken de 
blödande men förblindade folken sjelfva ville resa äre- 
stoder. Fredliga bragder af t. ex. en Numa, en Ser- 
vius Tnllius m. 11. sädana lemnades I skuggan. Äfven 
i Sverge talades dä för liden jemnförelsevis föga om 
Braut-x\nnnds, Birger .Tarls och Torkel Knutsons in- 
rikes välgcrningar; men sä mycket oftare och högre 
om Gnstaf Adolfs och Karl Gustafs krigsbragder. Ej 
underligt, att furstarna rällade sig efter en sådaa 
vetenskapsmännens och folkens äsigt; mindst underligt, 
att delta blef händelsen med den af naturen krigiske 
och nlmärkelselyslne Karl den tolfte. Hela dennes lif 
var en till ytlerlighet genomförd uppenbarelse af en 
sådan de fordna tidernas anda. 

Nämnde krigsärelystnad visade sig dock hos Karl 
pä ett sätt, som stod i nära sammanhang med den om- 
talade sjelfviskheten. Han eftersträfvade nämligen icke 
så mycket fördelar och landvinningar åt Sverge; utao 
fastmer ulmärkelse och ära ät sina krigare och mest 
åt sin egen person. Han ville framstå sasora en. kämpe, 
en riddare, hvars Irofaslhet, bragder och sagolika öden, 
vare sig segrar eller olyckor, skulle blifva föremål för 
efterverldens berällelser och beundran; en hjelte, unge- 
fär sådan som Alexander i Curlii bok eller Rolf Göt- 
riksson i Hullmans sagor. Han ville med sina krigare 
likna nordens forntida kämpar, Jomsvikingarna, som 
undveko qvinnor och äktenskap, och Rolf Krakes stall- 
bröder, som trotsade både brand och is, både svärd 
och hunger. Derlöre skulle först och främst han sjelf 
och sedermera hans kamrater härdas och vänjas vid 
alla möjliga försakelser, vid en föda, en bädd, ett lef- 



35 

nadssätt liknande vildariies, nästan vilddjnrcns. Da för 
tiden var sådant enlifjt manaras mening liöjden tif krigs- 
ära. En svensk skald sjöng 1715. 

Ej nå^ot tålamod har funnits i en lijelte 
Sä stort att härda uf, oväder, hunger, törst, 
Som n(i vår tnonark, bland alla kungar störst. ') 

Sädana prof pä allinänlietens salt att hodöuima hjelte- 
och knngavärdet stärkte Karls i samma rigtuing gä- 
ende anlag. 

Till krigslystnaden bidrog ocksä det nöje, konnn- 
gen fann i sjclfva striden och i dess vådor. Redan 
som gosse deltog lian ofta ocli gerna i fadrens lifs- 
farliga jagter och fältölningar. och vande sä kroppen 
vid mödor, sinnet vid faror, ögat vid blod och själen 
vid den kittling, som nppkommer genom att väga allt 
för att vinna allt; vid nöjet af att kasta sig i faran 
rör att nästa ögonblick fä nöjet att rädda sig derutnr. 
Jagter, ridter, kalf- och liästhalshnggiiingar visade hos 
den D)ss pä tronen uppstigne konungen samma sinne- 
lag: och detta utbildades än mer under och genom de 
sedermera kommande krigen. Stundande strider skil- 
drade han för sina systrar säsom efterlängtade tids- 
fördrif. Våra ryttare, skref han en annan gäng, hafva 
varit sä bjckliga att få drabba tillsammans med fien- 
den. Efter segren vid Fraustadt lyckönskade han Rebn- 
skiöld till den ^^förnöjelsen att hafva fått hålla en sä 
skarp och lustig lek.n^). När han sjclf fick pä afständ 
se fienderna komma tagande, spratt han högt af glädje, 
klappade i händerna och ropade: »ack se! nu komma 
de!» Ögonen lyste, och han bad befälet skyndsamt af- 
sluta förberedelserna, pä det man snart mätte komma 
till hufvudsaken. Om fienden utan allvarligt motständ 
flydde frän fältet, blef han misslynt, tyckande en så- 
dan seger föga tillfredsställande. Det är en sägen, alt, 



') Lin k. Bibi. Ark. Beskrifning om Karl ^2:o. 
•) Jfr 81. ^132. ÄS. -171. 



36 

när under förslå Tälltäget ryssarna sprnngo skocktals 
lindan, ville den aderlonärige Konnngeu icke lata för- 
följa och nedhugga dera; tij, sade han, om alla hUjva 
ihjelslagna, hafva vi sedermera inga all fiihta mot. 
Berättelsen, kanske ogrundad, visar dock hvad man 
tänkte om sinnelaget. Horn lian frän och med 1708 
började att personligen deltaga i sjellva det blodiga 
Iiandgeraänget, är redan omtaladt. ') Denna slags strids- 
lystnad växte mer och mer; se t, ex. kalabaliken och 
striderna vid Stralsund och i Norrge. Ingen vet, huru 
inånga tjog fiender, han sjelf genomborrat eller ned- 
skjatit. De voro ej fA. Ensamt vid Rajowka ville man 
räkna tolf för hans hand fallna ryssar. 

Krigslysmaden stäfjades icke vid åsynen af krigs- 
eländet. I behandling af fiendens land var han ingen 
skonsam Gustaf Adolf; snarare motsatsen. Historien 
omtalar hans blodiga påbud och framfart i Polen och 
i Ryssland -); men vet ej att omtala något enda hans 
ogillande af dylika bragder, hvarken af Schlippenbachs 
och Cronhiorts härjningståg 1701 3); eller af Lager- 
cronas 1704;*) eller af ryssarnas nedsablande vid 
Fraustadt 1706; s) eller af Altonas brand 1712. Han 
tycktes följa den grundsatsen, alt enhvar, som sig i 
lek gifver, får lek tåla. Troligt är ock. alt han här- 
utinnan missleddes genom gamla testamentets berät- 
telser om de blodbad, som israeliterna på sina fiender 
anställde, och hvilka stundom till och med af presterna 
åberopades som exempel, ursäkt och försvar för dy- 
lika uppträden. Den förut omtalade ^) kyrkoherden 
IsogBBus förklarade plundringar och ödeläggelser i vissa 
fall tillåtna, och omtalade, huru Gud befallt skinna 



') Se 33. 119. 420. 

') Se 81. 220, 240, 250. 33. 468. 

') Se 31. 136. 

*) Se 31. 2o6. 

") Se 31. 290. 

*) Se a«. 169. 



37 

fienderna, uthyta derax rof, färlrnmpn dnn $omträcko. 
s. v. Mer iin en znn^ valdes härda och krigiska bibel- 
språk till prodikoämiieu för bönedafar och seKcrfester. 

Krigfslystiiadeii kunde ej heller af egna nnderså- 
tares lidanden hejdas, och man känner inlet exempel pä, 
att dessa afpressat Karl uasrr;» starkare uttryck af delta- 
gande eller sorg. Kanske förefunnos sådana känslor, 
ehurn enligt vanan dolda. Sannolikare dock. alt han trott 
folkets kallelse vara att bidraga till. niipotTra sig för och 
deltaga i den ovanskliga krigareära, han sje!f eftersträf- 
vade. ') I den då rådande konangamagtens anda lå? 
dessutom ett bemödande alt änder regenten innefatta 
och med honom sammansmälta lians land och folk; att 
anse de sednare, som ett bihang till den förre och 
alltså pligtiga att sig för honom uppoffra. Regerings- 
atgerderna bestämdes således icke, af hvad folket be- 
höfde och önskade, nian af kounngens tycke. Dennes 
ära och följakteligen älven folkens sattes af Ludvig 
den fjortonde i lysande hof, blomstrande vitterhet, stora 
eröfringar samt i bortskänkandet af Spaniens krona; — 
af Angnst i hofvets prakt och nöjen samt i förvärf- 
vandet af Polens kron<i; — af Karl den tolfte i djerfva 
krigsbragder och i borttagande och bortskänkande af 
samma polska krona. Alla tre fordrade, att deras folk 
skalle betrakta saken på sarana sätt och till vinnande 
af nämnde mål villigt offra trefnad och lugn, tillgångar 
och blod. Karl tyckte sig till dylika fordringar sä 
mycket mer berättigad, som han sjelf nnderkastade sig 
alla de försakelser och mödor, han fordrade af sina 
undersåtare. 

Vi kunna här ej undertrycka en jemnförelse mel- 
lan Karlarna, den elfte och den tolfte. Båda anlogo 
den bekanta envåldsläran: stålen är jag; men de till- 
ämpade den pä olika sätt. Karl den elfte satte sitt 
jag i statens. Karl den tolfte satte statens jag i sitt. 
Karl den elfte uppoffrade stundomj sin personliga ära 

') Jfr a*. 167. 



38 

för alt vinna, livad lian ansåg ufgöia Sverj^cs rikedom, 
lycka oi-li magt. Karl den lolfte niijioirrade Sverges 
rikedom, l.vcka ocli luagt för all vinna, hvad han an- 
säg iilgöra sin personliga ära. 

Lust till *l<rig medförde olust för fredliga rege- 
ringsbestyr; eburu Karl tyckes halva insett de sedna- 
res vigt och värde. Mellan dessa känslor rycktes haa 
ock fram och tililiaka. Redan under forsla krigsåren 
omtalades, huru freds-äuibelsmäunen svårligen hekommo 
företräde, om det ej utverkades genom Piper; — huru 
samme herre sjeif icke ulan åtskilliga försiiztighetsraätt 
vågade öppna talet om d3lika ämnen '); — liuru han 
långa tider bortåt kunde för regerings-ärcndernas be- 
handling erhålla blott fyra eller sex timmar i veckan; 
fastän Karl använde kanske lika mänga hvarje dag en- 
dast till ridter kring nejden. Deremot berättas ock, 
Luru konungen vid andra tillfällen träget och oullrölt- 
ligt arbetade mod inrikes förvallningen ; — huru han 
redan klockan tvä eller fre om njorgouen var syssel- 
satt med derom uppvaktande ämi)etsmän. Vintreu 1716 
och medan de nya görtziska förslagen ularbelades, steg, 
säger man, verksamheten ända derhän, att, om t. e.x. 
60 eller 70 likalydande skrifvelser skulle till olika per- 
soner afsändas, genomläste han dem alla, innan de 
undertecknades, (??) Nästan samtidigt med ofvannämnde 
vittnesbörd och midt under det fredliga stillaliggandet 
i Lund 1717, finner man dock återigen berätleJser om 
konungens ovilja för dylika ärenden; t. ex. att han icke 
ville tala vid andra ämbetsmän än Görtz, Mörner och 
Feif; — att de öfriga, för att fä ärenderna åtgjorda, 
nödgades tigga sig till nägra minuters företräde; — 
att de mäste genom skämt och infall göra den eljest 
motbjudande sysselsältningen angenäm -) o, s, v. 



Läsaren har sett grundfelen 1 Karl den tolftes 



•) Fr. min. br. d. 3 Maj 1703. 
»j Fr. min. br. d. 21 Febr. 17^6. 



39 

lynne, samt det ohejdade sätt. Iivarpå de tln?o ntbilda 
sig. Verkningarna blefvo olycksbringande älven i an- 
dra hänseenden. Under striden niol nämnde förherr- 
skande lidelser mäste konungens ujänga goda egenska- 
per alllför ofta gifva vika. Genom att öfverleuina sig 
fit de förra rakade han ock i en mer och mer falsk 
ställning till sin tid, sin kallelse, sitt folk; och detta 
förhällande framlockade till lif och ökad verksamhet 
ocksä ett tredje ol\ckligt anlag, nämligen misslänksam- 
hekn. Det mäste sa gä. Följderna at sa väl de oupp- 
hörliga krigen, som af den oregelbundna förvallningen blef- 
vo, såsom vi hafva setl, villervalla och upplösning, fat- 
tigdom och elände, samt förlusten af rikets halfva om- 
råde. Näppeligen kunde Karl inför eget samvete Iielt 
och hållet dölja den sanningen, att orsaken läg för- 
nämligast hos honom sjelf. Atmiiislone mäste han inse, 
att niänga bland undersälrarna skulle hysa en dylik 
öfvertygelsc. Redan frän 1701 visste han ock, att 
rådsherrarna och en mängd andra personer ogillade 
hans sätt alt leda landets angelägenheter. Emedan 
delta sednare likväl icke ändrades, kunde han lätt för- 
stå, att missnöjet skulle immerfort växa i höjd och ut- 
bredning. Han frestades sålunda att i många sina un- 
dersätare se hemliga ogillare och motståndsmän. På 
sådant sätt blefvo snart hans starka anlag för miss- 
tänksambet ') utvecklade och uppdrifna, och redau 
1701 berättade franska sändebudet, att denna sinnes- 
stämning u/vcrsleg allt, hvad man hunde sig föreställa. 
Stundom och redan 1702 lät han vigtiga befallningar 
utfärdas genom underordnade tjenstemän; endast i af- 
sigt att för de högre dölja innehållet. Stundom, sedan 
brefYen voro färdiga, insmög han i de samma en lapp 
med några rader, som innehöllo den egentliga befall- 
ningen, hvilken han ville hafva dold för ämbetsmannen 
på stället -;, vare sig hög eller låg. Vid månget upp- 



') Se 31. 42. 45. 

*) Fr. min. br. d. 24 Aug. <707. 



40 

brolt visste icke ens de förnämsla generalerna, hvart 
tåget skulle gji; vare sig nii, att konungen fruktade 
deras lösuiuntliet eller deras motsägelser och hemliga 
motstc^.ud. 

Samma misslänksamhel, som lärde honom att 
dölja sina egna tankar, gjorde honom angelägen om 
att fä vela andras. Derlöre underhiJIis den hemliga, 
ofta omtalade brefvexlingen pä Stockholm; derföre, 
mente somliga, ') var det ock, som hau beskyddade 
uågra sqvallerhärande och af hären Iiatade gonera- 
ler. -) År 1717 omtalade Tessin, hura Lejonstedt 
hade i uppdrag att, sä vidt möjligt, taga reda på 
och inberätta alla äfven de mindsla omständigheter 
rörande undcrsätrarna, sä väl hemma, som utri- 
kes; ja till och med i fångenskapen. I Turkiet ville 
konungen gerna se sina hofherrars hela brefvexling. 
Alla mina bref, kommande och gående, skrefFeif, lä- 
sas till största delen; sä att jag ej törs skr i f va allt, 
hvad jag vet; ^) och af samma orsak bad Mullern Vel- 
liugk att pä en serskild lapp omtala det, som icke 
borde komma för Karls ögon. *) Många mente, att 
vettgirigheteii gick än längre. Redan 1701 betviOade 
Stenbock säkerheten inom postverket. År 1705^) io- 



') Fr. min. br. d. 26 Jan. 1707 

') Link. Bibi. Ark. Bielkes memoirer m. fl. påstå, attKarl 
aldrig tålde förtalare. Som bevis anför man, att -1718 
hade näg©n anmält, det en bland belalhalrarna på Dals- 
land, ölverste Lcjonbrinclt, haiidlerade bönderna illa; och 
att Karl albröt berättaren sägande: kom ihåir, att, då 
man talar vid sin konung, bör man aldrig tala 
illa om någon menniska. Uppträdet kan ock pä an- 
nat sätt lydas. Lejonbrinck lär verkeligen halva miss- 
handlat allmogen; måhända för att kunna så mycket bättre 
behandla soldaterna. Man finner ock, att Karl sedermera 
befallt undersöka förhållandet. 

») Moraths saml. på Kallerska. Feif till Reenstierna 
d. U Jan. '1743. 

*) Stockh. Kongi. Bibi. Manuscr. saml. Mullern till 
Vellingk d. 9 Juli 4713. 

») D. 2» Mars. 



41 

berättade danska sändebndet, att konnngcn lät bryta 
bref, som skulle fraii lägret afga till Svergc. F.ikar- 
lade ivkten om Ilyltéens ouad i Beiidcr ') äio redan 
omtalade. Ar 1704 ocb än mer 1710 började också 
Tessin ana dylika oräd. Är 1715 funnos Slockliolins- 
boar, som trodde, att mänga frän Stralsuud gäeude 
bref blefvo fornt i hemlighet undersökta.'-) Är 1717 
skref Tessin: hlir tar [vas stor försiytighet; ty alla bref 
löpa fara att bli fm öpjinade, och de mindsta der uti 
förekommande omständiyheter misstf/das. — Jag ber 
dig, skref han samma hr till sonen, jag ber dig för 
Guds skull icke skrifca om stalssaker, utan blott om, 
sköna konster, vetenskaper och nöjen, lir ef mellan far 
och son borde val icke löpa fara att borttagas; men 
vid posten råder en förskräcklig osäkerhet. 



Den teckning af Karl den tolftes personlighet, vi 
här lemnat, gäller liufvudsakligen till och med är 1715. 
Görtziska tiden medförde vigtiga icke blott förändringar 
i rikels styrelse utan ock utbildningar af konungens 
grundlynne. Bada skola framdeles visa sig. Här må 
blott några allmänna anmärkningar göras. 



Föremålen för mensklig lidelse äro tre, njutning, 
vinning, utmärkelse. I striden mot de tvä förra se- 
grade Karl; i striden mot den tredje blef han bese- 
grad; oeh sällan har någon seger eller något nederlag 
varit fullständigare. 

Eller, kanske rättare sagdt: det kom aldrig till 
någon strid. Konungen var född herrskare öfver de 
båda första, född sinf nuder den tredje. 



En enda gnista, fri och obevakad, ödelägger ofta 
det herrligaste palats; ett enda själslyte likaså de herr- 



') Se ps. 27. 

») Fr. min. br. d. ?5 Maj Hl». 



42 

ligaslo anlag. Hyllaclt, försvaradt som en dygd, blir 
det ensamt förtlernigare än andra bfide flerc ocb större, 
Lvilka dock erkännas, Ångras, motarbetas. Bland alla 
fel är Intet vådligare än det, att icke inse sina fel. 



En sSdan förblindelse är personens moraliska olyc- 
ka; regentens politiska deremot, att icke inse, bvad 
det närvarande beliöfver och tillåter. Stora krafter, 
använda till framtvingande af förbalianden, för bvilka 
tiden icke är mogen, än mer af sådana, som tiden 
växt ifrån, förorsaka i båda fallen blott oro ocb viller- 
valla. Ragnar Lodbrok var i sina dagar nrbilden för 
en stor konnng. Ett tusen år sednare måste han be- 
reda sin och sitt folks olvcka. 



Värdet af en ansträngning, en nppoffring beror 
ej blott af dess storlek, utan fastmer af dess ändamål. 
Kär 31arcus Curlius kastade sig i djupet, skedde det 
för alt rädda fäderneslandet, Karl den tolftes uppoff- 
ring var än större. Han nedstörtade både sig och 
fäderneslandet. — Men hvarföre? Svaret innebär do- 
men öfver hans både person och regering. 



Det är smärtsamt att se stora tankar missför- 
stås, stora krafter missbrukas. Man ryckes fram och 
tillbaka mellan beundran öfver förmågan och ovilja öf- 
ver användandet. Lika smärtsamt att se en hög ande 
blifva genom falska åsigter hela sitt lif igenom vilse- 
ledd. Man ryckes fram och tillbaka, å ena sidan af 
hopp om hjeltens uppvaknande till klarhet och besin- 
Diug, och å den andra af förtvitlan öfver att gång på 



43 

gSng se (lot(a hopp bedraget. Del hlir en pinoliisioria 
för samtidcD att geuotulefva. för eflerverldeii atl läsa. 



Att genom sminkafl fiamstälhiing af händelser och 
personer uuJerhälla dylika förvillelser är en synd mot 
sanningen, mot fuislarna, mot folken. 



ANDRA KAPITLET. 

OM ENKEDROTTMNG UEDYIG ELEONORA. 

Hennes personlighet är genom föregående berät- 
telser nogsamt känd. Redan 61 år gammal vid Karl 
den tolftes anlräde till regeringen, lefde hon sedermera 
i hela adorlon är, sysselsatt dels vid spelbordet, dels 
med byggnader och målningar, bland annat med en sam- 
ling porlrälter öfver kungliga eller märkvärdiga per- 
soner. *) Stundom lät hon anställa smä slägt-högtid- 
lighetcr; t. ex. pä sin lemtiondeandra bröllopsdag då 
hon. oaktadt fyllda sjultio är dansade med sina bada 
sondöttrar och med den sexåriga hertig Karl Fredrik, 
livilkeu skulle föreställa gullbrudgummen. -) Vid dylika 
t-illfällea plägade hon ät gästerna nldela skådepennin- 
gar med hennes bröstbild och omskriften: H cd »iff Eleo- 
nora, Karlarnas maka. moder och farmoder. 

I sistuämmle egenskap blef hon dock mindre lyck- 
lig. Vi erinra oss oenigheten emellan henne och Karl 
den elftes drottning. Till den sednares förödmjukelser 
och sorg hade Karl den tolfte frän barndomen varit 
vittne, och derunder insupit mot sin farmor en djup ovilja, 
hvilken sedermera ökades, dä man trodde henne mot- 
arbeta hans tidiga myndighet. Vid den unga konun- 
gens hof hördes derföre en och annan herre omtala, 



') Upps. Ptord. Hist. rc;^. Karl XII. 

') Fr. och dansk, minist. br. 4706 i October och November. 



44 

Imiu man borde iifsträcka förmyndareräfsfen äfvon (ill 
enkedrotdiingcii; ') och Däsra tyckte sig första, att 
Kari sjelf sliindouj lofordade Danmark, endast för att 
retas med den gamla danskliatande furstinnan. An- 
märkningar gjordes mot detta sätt att t)emöta en far- 
mor; men Karl skall liafva svarat: deC är hon, som 
med sin elah/tet dödat min mor. ^) 

Länge van vid smicker och fjäs, härmades den 
gamla furstinnan öfver ett slikt behandlingssätt, och 
det af en sonson, en femtonårig gosse. Under larar 
klagade hon, att denne sednare var mera sjelfradig och 
envis än fadern; — att ungdom och ålderdom icke 
passade tillsammans; — att hon derföre mäsle draga 
sig frän hotvet o. s. v. Frampå året 1698 tyckas dock 
förhållandena hafva jemukat sig; måhända genom deu 
vänskap, Karl fattade lör hertig Fredrik af Holstein, 
hvilken hörde till Hedvig Eleonoras parti. Äfven hon 
sjelf sökte hålla sig uppe genom att oaktadt snart fyllda 
sextiotre år deltaga i alla de nöjen, baler och isfar- 
ter, med hvilka deu nnge konungen roade sig och sitt 
hof. ^) Någon varmare tillgifvenhct dem emellan upp- 
stod dock aldrig. Detta var allmänt kändt; h vadan 
ock några, ehuru utan skäl, trodde, att Karl fördröjde 
sin hemkomst endast för att slippa återse sin farmor. 

I afseeude på Danmark och Holstein bibehöll enke- 
drottningcn samma tänkesätt som fornt. Hon hyllade 
sio sondotter Hedvig Sofia, ej blott för dennas person- 
liga företräden, utan ock för hennes egenskap af hol- 
stelusk hertiginna och af mor till unga Karl Fredrik. 
Denne sednare var sin morfars-mors förklarade gunsi- 
ling. Hon såg i honom den blifvande på en gång ko- 
D ungen öfver Sverge och hertigen öfver Holstein, hvil- 
ken i denna dubbla egenskap skulle hopklämma octi 
krossa det mellanliggande Danmark. Prinsessan Ul- 



') Se 16. 244. 

-) Fr. min. br. d. t9 Mars ■1698. 

*) Dansk. min. br. d tO Jan. 1700. 



45 

rika Eleonora med namn efier sin mor^ och med obe- 
tydliga egensiiaper, var hos sin farmor mindre väl ao- 
skrifvcn; och blef snart elt mål lör dennas öppna ovilja, 
i samma man prinsessan framträdde som hortis^ Karl 
Fredriks modlädarinna om svenska kronan. 

Nåjrra hafva sagt. att Hedvig P^lconora af egen- 
nytla deltagit i pinndringen af Nils Bielke.s egodelar. 
Det lorde vara ett misslag. Hon har visserligen deraf 
bekommit 110,000 d. s.; men, som det tyckes, i betal- 
ning för gilna liU) och icke som andel i bytet. Sta- 
ten gäldade en sin sknld genom att ät henne öfver- 
Icmna dessa indragna medel i stället för andra. Man 
(Inner, att hon tiere gånger sökt beveka Karl till mild- 
het mot den ol\ckIige statsfängen. 

Hennes sjuliondetredje lefnadsär medförde svära 
sorger. Genast i början af detsamma dog sondottern, 
enkchertiginnan Hedvig Solia, och med henne föll star- 
kaste stödet för de holsteinska planerna. Samtidigt 
härmed kommo post efter post iinilerrältelserna om 
svenska härens vädliga inträngande i Ukrän och slut- 
ligen om dess nederlag vid Pultava. Med de all- 
männa olyckorna förenade sig ett enskildt, ganska så- 
rande nppiräde. Är 1693 hade nämligen till hofvet 
kommit en fröken Bärfelt. en slng, fyndig och djerf 
qvinna. dertill lättfärdig ocli egennyttig; det sednare 
ända derhän, alt hon för motor sålde sitt förord hos 
enkedrottningen. Några sade, alt hon till och med 
bestal nämnde sin gynnarinna. Andra misstänkte, at t 
hon mot sina fiender använde förgift o. s. v. Hon 
hade dock lyckats 1 hög grad vinna den ålderdoms- 
svaga enkedrollningens hjerta och förtroende. Allmän- 
heten deremot hyste för henne alldeles motsatta kän- 
slor, och bon blef en afton af förklädda karlar an- 
tastad och misshandlad. Karl Gyllenslierna sökte 
otTerka hennes aflägsuande, men fåfängt. Hon bör- 
jade i stället att mot honom sjelf rigta anklagelser 
för egennytta och försnillningar. Gyllenstierna, upp- 
bragt, förklarade ait anHtigm skulle han eller fröken 



46 

Bärfel/ Icmna hofvel. Hedvig Eleonora svarade icke, 
nian leinnadc sjeif rummet. Gyileristicma kallade till 
sin hjelp giefvitiiian Piper samt (Jere liofrrunlimmcr, 
likaså Arvid Horn och i synnerliel enkedrottningens 
fordna. mycket omtyckta ofverliofjircdikant. domprostea 
Molin. Till följd af dessas föreslälltiinsrar biföll slutligen 
Hedvig Eleonora gunstlingens affärd. men förböd hen- 
nes laglörande och livarje rarfsakning af hennes för 
tjufgods misstänkta kotferlar. Gyllenstieroa satte derpå 
vakt lör cnkedrottningens rnm, pA det Bärfelt icke 
mätte tränga dit in, och utverka ändring. Denna sed- 
nare mäste verkligen resa ur staden, dervid af pöbel 
och gatpojkar beledsagad med stenat och skymfande 
ntrop. Snart upptäcktes dock än tlcre hennes stratT- 
värda handlingar, och iinrii hennes orättvunna gods 
vore nedsatt, dels hos vännen, hofmälaren Belin, dels 
hos den förmodade älskaren, slottsfogden pä Karlberg. 
Mot eukedrottningens önskan blef hon nu återhämtad 
och lagförd, vid hvilken underrättelse bemälde slotts- 
fogde afhände sig lifvet. ') Huru rättegängen slu- 
tade, är oss icke bekant. l\Ien enkedrottningen led 
genom dessa uppträden bäde till hälsa och lynne. 

Ännu härdade hon dock liela sex är; men afled 
1715 om hösten efter ett vackert afsked af slagt, hof- 
och rädsherrar. Åt dessa sednare uppdrog hon att 
till Karl framföra hennes yftersla åslundmi: nämligen 
att hans majestät må (fe låta heveha sig att sluta fred 
och alt med sin hemkomst glädja land och konunga- 
hus. 2) 

Hedvig Sotla, ehuru död lör sju är sedan, hade 
blifvit endast bisatt, men ännu icke begrafven; emedan 
man saknat nödiga medel, och konungen ej kunnat kom- 
ma tillstädes. Af samma skäl blef nu också enkedrott- 



Fr. och dansk. min. br. Apr.— Juli 1709. 

-; Riksark. Rådets br. till Karl d. 20 Uec. 1715, under- 

skrilvet al' 9 rådsherrar. 

Brokinds ark. En berättelse om Hedvig Eleonoras död. 



47 

oiDgen eD Decemberqväll och i stillhet bisatt; ') och, 
yttrade mau i ratlot, del stor till Gud, när hon ka7i 
erhålla en hiigddlifjarc hetirafning. -) De verkliga hin- 
dren voro, dels statens brist |)a medel, dels konnngens 
ovilja fdr en resa till Stockholm, dels den omtalade 
mellan Fredrik af Hessen och Karl Fredrik af Ilol- 
stein uppständua tvisten om försteget. Fur att kom- 
ma ifrän alltsammans, föreslog Tessin en begrafning 
i stillhet. Som orsaker, i stället för de verkliga, 
förebar han brist pii rum i kyrkan, brist pa pas- 
sande bärare m. m. äfven krigsrörelscrna, likasom be- 
grafningen ej kunnat uppskjutas, (ills Karl fatt ledig- 
het att för dess bevistande göra en af sina vanliga 
sprängridler. Men konungen gillade Tessins uppsats 
och befallte, att högtidligheten skulle förrättas »i all 
görlig tysthet och stillhet.» Sä skedde ock. »Karlar- 
nas maka, mor och farmor» samt Karl den tolftes mest 
älskade syster blefvo kl. 7 en januari-fiväil 1716jord- 
fästade sä i tysthet, att utom den tjenstförrättande 
erkebiskopen och fyra tillkallade rädsherrar blolt få 
personer voro tillstädes, •') icke ens några äskädare 
ntanför kyrkan. Enligt hvad förut öfvereuskommet var, 
hade hvarken Ulrika Eleonora, hertig Karl Fredrik el- 
ler arfprinsen af Hessen infunnit sig. 

Bouppteckningen visade stora skulder, men ock 
stora kronofordringar. Förmodligen var det till gäl- 
dande af bädc de ena och andra, som enligt enkedrott- 
Dingens önskan, sterbhusct tick under nägra ars tid 
behålla inkomsterna af lifgedinget. Men emedan dy- 
lika serskilda förläningar intrasslade förvaltningen, be- 
slöt man år 1719, att ingen furstlig person skulle hädan- 
efter erhålla lifgeding, utan i dess ställe penningeanslag. 

Konungen efterskänkte sin andel i enkedrottningens 
qvarlåtenskap, hvilken alltså delades mellan FIrika Eleo- 



') Bro kind, berättelsen om Hedvig Eleonoras död. 
') Rådsprot. d. 28 Nov. 1715. 
') Fr. min. br. d. 5 Febr. 1716. 



48 

nora ocli un.?a lierligen afHolstein. Äfven Karl G>llen- 
stierna ilck för sin fyraliosjiiäriga fjeostfförniug mycket 
beröm samt åtskilliga landlegeadomar. ') 



TREDJE KAPITLET. 

ENKEHERTIGINNAN HEDVIG SOFIA, 

både i sitt yttre ingenting fiänförande, ingenliog ut- 
märkt; mer än den bosynnerligheien. nit tnmmarna voro 
klufna, sä att der fnnnos sex tindrar pä livar hand, 
hvilket lyte lion dock visste dölja, genom att handtera 
allting mycket vigt och lätt. Själsförmugenheterna voro 
betydliga och sä tidigt ntvecklade, all man sade henne 
aldrig Iiafva varit barn. -) Det blef ock under dessa 
år och genom denna bräda mognad, som hon öfver sin 
blott ett är yngre broder vann det stora intlytande, 
vi ofta omtalat. 

Hon var nämligen klok, modig och tilitagsen, som 
det höfdes en fältherre; samt vänlig och angenäm, som 
det höfdes en furstinna; dock. tillade somliga, stundom 
nägot högdragen och ombytlig. =') 

Redan 1690 började Hedvig Eleonora förbereda 
den dä nioåriga prinsessans äktenskap med syskone- 
barnet, hertig Fredrik af Holslein, hvllken för sädant 
äodamäl ofta skickades till svenska hofvet och delto? 
i Karl den elftes jagter, sökande icke ulan framgång 
Tinua dennes ynnest. Kristian den femte motarbetade 
Daturligtvis den nya tillämnade förbindelsen mellan Srerge 



') Rid dar b US ark. geneologiska tabeller. 
=) Fr. min. br. d. M Dec. <607. 

5) Jfr »4. 68. Fr. min, br. d. -I Maj 1706, Dansk min. 
br. d. 2ä No v. 1 708. 



49 

och Holstcin: och ?ägos liafva I stället föreslagit dan- 
ska l\ron|iiinsen. sedermera konung Fredrik den fjerde. 
Men Karl den elfte, med sin vanliga obenägfenliet mot 
Danmark, ville icke lyssna härtill, älminstone icke ännu; 
ntan uppsköt allt afgörande, tills j)rinsessan bilfvit full- 
växt; delta, fastän Hedvig Eleonora, understödd af 
Oxenstierna, Rhenskiölil och Cronhielmarna. arbetade 
för holsteinska hertigen. Linder tiden talades ock om 
den hlifvande österrikiska kejsaren Josef, om en mark- 
Rrefve af Dnrlach och om konung Wilhelm den tredje 
i England; dock alltsammans utan piilöljd. 

Stra.x elter Karl den elftes död begynte holstein- 
ska frieriet omigon. Prinsessan hyste dock mot her- 
tigen en viss obenägenhet hvilken ökades genom hans 
uppförande under gotlorpska raseriet, genom hans ut- 
sväfvaude lefnadssätt äfven utider friare-tiden och ge- 
nom det svenskarnas hat. lör hviiket han af hade dessa 
och andra orsaker blifvit föremal. .Man sökte väl för 
prinsessan dölja de smutsiga kärleksälventyren '). meo 
lyckades ej fullkomligt. Hon fortfor att visa likgill- 
tighet. till och med ovilja. .Men hertigen hade, säges 
det, genom 10,000 riksdaler vunnit hennes gunstling, 
Juliana Schierberg. Denna jemnte hoffrökeu Greta 
Wrangel, biträdda af hela holsteinska partiet, och un- 
der anförande af enkedroltningen. bestormade den sjut- 
tonåriga prinsessan och lyckades slutligen öfvertala 
henne till bifall. Det var dock ej utan tårar, som hon 
vexlade ringarna, och brodern, konungen, måste stiga 
fram och söka lugna hennes häftiga sinnesrörelse. 

Äktenskapet blef olyckligt. Hertigen hade val 
några goda egenskaper, t. ex. mod, raskhet, stor- 
artade regeringsplaner och tillika ett behagligt um- 
gängessätt, nämligen dä han ville. Men ä andra sidan 
var han orolig, obetänksam, opålitlig, våldsam och till- 
lika mycket utsväfvande. Knappt med den unga ge- 



') Dansk. min. br. d. ?6 Maj. * Juni 1698. 

FryxnUt Ber. XX V II. 



50 

inillcn fitprl(ommen till Ilolslcln. började lian besöka sina 
förra i Ilambiiii? varande frillor, samt uiHlcrlialla dylika 
berama i GoKorp, Mellan en lians härvid bilrädaude 
Loflierre å ena samt Iierliginnans öfveiliorm;i-,tarinna å 
andra sidan föranleddes af d\lika omständislieler eo 
oidvexling så liiifli?, att den gick till handgeniäng, 
Öfveihofmästarinnan förlorade sin peruk och störtade 
vanställd och under höga rop in till lierliginnan, hvil- 
ken af förskräckelse och harm fick elt förtidigt illamå- 
ende, och sedermera förklarade, alt hon ville genast åter- 
vända till Sverge och der för alllid qvarstanna. Det 
var endast med möda man lyckades i någon mån stilla 
vreden. ') 

Men hi'rtigen fiirblef densamme som fornt. Med 
sin gemål flyktad till Stockholm 1699, nedfläckade han 
det förut rena svenska hofvet genom ett lefnadssålt, 
som påminte om August i Saclisen och Lndvig i Frank- 
rike; älven derutinnan, att fruntimmer ur högre sam- 
hällsklasser indrogos i förderfvet. Hedvig Sofla sörjde 
djupt. Vid en fursteparets nattvardsgång, bad hon 
biktfadern Wallin allvarligen bestrafTa den otrogne ma- 
ken. Det skedde-), men med hvad verkan ärokändl; 
ly hertigen blef kort derefter slijulen i slaget vid 
Klissow. 

Åt 1703 lät kurprinseu af Hannover, sedermera 
blifvande konung Georg den andra i England, anmäla 
sig som friare till den unga enkan; och derjemnte rik- 
ligt begåfva hennes gunstling bemälde Juliana! Mea 
Hedvig Sofla vacklade och nppsköt det afgörande sva- 
ret. 3) Många trodde, att hon, öfvertygad om Karls 
snara frånfälle, sökte bibehålla sig öppen väg till sven- 
ska tronen. Knrprinsen förlorade tålamodet och valde 



') Fr. min. br. d. 25 Febr. iGd9. 

') Dansk. min. br. d. i% Mars 1702. 

*) Stundom heler det alt hon gal beslämdt afslag Fr. min. 

br. d. H Nov. <70ö. 
*) Fr. och Dansk. min. br. <702— -1700. 



51 

Vi minnas, huru antler Ukräner-liiirrt mSn^a vän- 
tade med 11 varje post biid-^kap om koniinsjens död; och 
liar de lycksiikaiuk' liojiariia viiiide si? till Iledvi? Sofia 
såsom Sverges snart uppgående sol. 'j Mi-n den gick 
tvärtom inni, ocli 1 moln. Tiil kammarlierre vid hennes 
liof hade Karl utnämnt Oiol' Gyllenborg, son af den be- 
kante rednklionsledaren Jakob, ett godt luifvud och 
lycklig skald, men lör öfrigt icke serdeles väl känd. 
För denna person hade Hedvig Sotla hösten 1708 fat- 
tat en böjelse, som tyckes hafva blifvit besvarad. Gyl- 
lenborg skref nämligen nägra verser fnila af hänryckt 
förtjusning, och, som man tror. egnade ät furstinnan. 
Känslorna blefvo sä varma, att de ej längre kunde döl- 
jas. Hedvig Eleonora sjt^lf märkte, huru sondottern i 
smyg vexlade betydelsefulla blickar med Gyllenborg; 
uägra bland holFolket likaså, huru hon sökte tillfälle 
att fä i enrum med honom samspråka. De förra gunst- 
lingarna. Brahe, Friize och Juliana oroades och skic- 
kade henne ett namnlöst bref med böner, att hafva akt 
pä sill uppförande och ri/hte, saml afbryla del redan miss- 
länkla förhällandcl. Men hertiginnan var antingen oskyl- 
dig, eller oemotsländligen Ijetlrad. Hon lät Gyllenborg 
läsa brefvet, och fortfor att visa honom samma nåd 
som förut, bvaremot de fordna gunstlingarna bemöttes 
med köld. Förhällandet började blifva ganska betänk- 
ligt -). när det afbröts genom en ny tilldragelse. 

Unga hertig Karl Fredrik angreps af kopporna. 
Oaktadl mängas afrädande deltog modren 1 hans värd ^), 
men blef snart sjelf anslucken. När hon nu under 
sjukdomen kände sig besvärad af hetta, lät nppassniu- 
geu henne dricka för m)cket mandcimjölk, och lägga 
kylande medel under fötterna; detla i läkaren Hjärnes 



') Se 8». 64. 

') Dansk. min. br. d. 30 Poc. <708. 

') Andra säga, att hon blott gick jienom det rum, der den 

sjukes säiiskläder väilrades, och att det var pä sådant 

sätt, bon ådrog sig smittan. 



52 

frånvaro, och ined den pfiföljd, att kopporna sloge in. 
Kfter nJigra dagar kom döden sa plölsiigt. alt furstin- 
nan icke hann lala skriftligen törfalta sin sista vilja, 
ulan blott kyssa Hedvig Eleonoras Iiand, ocii i hennes 
beskydd anbefalla sin lilla 5on. ') Karl den tolftes djupa 
och långvariga sorg delades af svenska folkel, hvilket 
vid Hedvig Sofias person faslat nianga förho[)pningar. 
och icke {lade någon aning om de sista veckornas 
liändelser. 

De som kände förhållandet fruktade fiir Olof Gyllen- 
borgs »nackben.» Men måhända har Karl aldrig fatt 
reda på saken, eller ock velat dölja den genom att 
hälla god min; ly 1712 befordrades Gyllen!)org till lag- 
man. Märkas bör ock. alt denne dä för tiden med sina 
qväden högljudt instämde i åsigtenin hos den tidens 
kouungska parti. Några prof dcral iiro redan fram- 
dragna.' ) Men våren 1714. och när Karl ansågs nä- 
stan förlorad, öfvergick Olof Gyllenborg till dem, som ville 
ät Ulrika Eleonora uppdraga rikets styrelse. Återigen 
och när Karl i slutet af samma år lyckligt anlände till 
Stralsund, skref samme Gyllenborg elt nytt qväde, livari 
bland annat påstods, att orsaken hvarföre Gud tagit 
sin liaud från Sverge var den, att svenskarna icke äl- 
shade Karl den tolfte sä, som han älshade dem; mea 
alt samma konung skulle nu till sitt fädernesland åter- 
föra Guds bistånd, o. s. v. Sedermera utnämndes också 
Gyllenborg till en l)jand de ordningsmän, som tillsattes 
öfver eller bredvid laudsliöfdingarna. Hans uppförande 
på denna plats skall framdeles omtalas. Han dog slut- 
ligen som landshöfding i Södermanland 1737. 



') Dansk. min. br. Dec 4708. Fransmannen Lemontey 
beräUar, att hertiginnan dödl af un beuvase pour se 
faire avorter. Detla t^cks vara cruiidlöst. Danska 
ministerns fru har på hertiginnans lik sell märken efler 
kopporna; och hans här ofvau följda berällelse grundar 
sig på Urban Hjarnes uppgifter. 

'} Sa a;j. t». 



5S 



FJERDE KAPITLET. 

BEIITIG KARJ. FUEDIUK AF nOLSTElN, 

Hed vi? Sofias oclj lierli? Frodriix.s son föild Ar 1700. 
var eii i alla liiiiiseciidoii obetydlig: iiersoiiliirliol. Af 
tjocixa läppar och biod tiinsta furorsakadcs oredigt nt- 
tal, och af Iniig Kroppslnggfiiad iikas<^ en vacklande 
gaiig och en viss osäiaMhel i sadeln, dit lian ej liellcr v<^- 
pade nppstjga förr än vid sextonde Jiret. Hjerlat sak- 
nade icke känslisrliet och liiifviidet icke fatlningsgafva; 
men bada iedo af tröghet, af slapphet. 

Dessa och hvilka andra fel. som förefnnnos, blefvo 
rj vid hans första uppfostran tillräckligt motart)elade; 
ty den klemande enkedrolliiitigen misstyckte Inarje all- 
varligare rättelse. Hon var också nog svag att tillåta 
den nnga gunstlingon drifva allelianda gäckerier mot sio 
tolf är äldre moster. LIrika Eleonora, hvilket grundlade 
elt hos denna sednare länge qvarblifvande agg. 

Lärare var först en dcrtill duglig person, vid namo 
Pechlin, li vilken dock afled redan 1706. ') I stället 
valdes lagmannen Germund Cederhielm, en slug och 
lämligt lärd herre, men utan anseende för redbarhet 
och allvar. Genom honom erhöll hertigen någon vitter 
och vetenskaplig bildning, men, sade man, tillika ålskil- 
liga mindre goda grumlsatser. -) 

Ända till tolfte aret var den unga fursten mellan 
lärotimmarna anförtrodd i fruiitimmersvard. Sedermera 
blef Arvid Horn hans guvernör, hvilken I början med 
flii skötte sitt kall ^j och lyckades vinna hertigens för- 
troende till den grad, att deDue tackade för de var- 

') Dansk, min br. b. 29 April HOö och 28 Febr. 4 706. 
') Dansk. min. br d. 9 och 4 2 Maj <706. Fr min.br. 

d. 24 April »709 samt Memoire de Tetat de Suede 

47<8. 
») Fr min. br. d. 12 Maj 1709. 



54 

niugar, som g:fifvos. Mnn ilo ncste Sveiffos .s(atsinän 
voro (löda. Tyngden al' ärpriderna löll mer och mor 
pä Horn ensam, Iivilkcn dorlöre (yckcs nnilcr do sod- 
nare åren icke liafva följt Iiortisen sa noira som be- 
höfdes. Efter 1716 föll också denne sednare helt ocli 
Ltlllet i hiinderna pii Görtz och liolsleiDarna. Äfven 
dessa sökte rycka upp honom tiJl raskare dellagaude 
i iirendcrna; ') men förg:;ifves. 

Till ?riinslling hibehöll lian kammarljenaren Roeps- 
dorf, hvilken en gäng räddat honom ur sjönöd; men 
var för Öfrigt en obetydlig iierson, och sä okunnig, 
att han knappt kunde skrifva sitt eget namn; tillika 
dock sa tilllagsen och sjelfklok, att han ådrog sig 
mycken o vänskap. 

Vi hafva redan outtalat, huru Görtz börjaile nnder- 
handla om äktenskap mellan hertigen och rysska prin- 
sessan Anna. Denna plan fortgick allt framgent. Är 
1718 säges dock samme Görtz Lafva sökt fästa ho- 
nom vid en engelsk furstinna. 2) 

De svenska tronföljare-planer, som till Karl Fre- 
driks förman bedrefvos före är 1715, äm redan och 
de sednare skola framdeles bllfva beskrifna. 

Hvad som personligen rör 



PRINSESSAN ULRIKA ELEONORA 

samt hennes gemål 

LANDTGREFVEN FREDRIK AF HESSEN 

sparas til! berättelserna om deras egna regeringar. 



') Fr. min. br. Memoire de Tetat de Suede 1718. 
^) Dansk. Gehoime-ark. Danska min. i London lill dan- 
ska holVel d. 3 Juni 4718. 



55 



FEMTE KAPITLET. 

TSARINNAN KATARINA DEN FÖRSTA I RYSSLAND, 

npplagps här, emodan flere fast sins emellan stridiga 
sägupr uppgirva henne vara föild svensk niidersale. 

Enligl on bland dessa härslammaile hon frän pol- 
ska ailliffa föriiltlrar vid namn Skawronjiky, hvilka ra- 
kat i faliigdon) och (lydat Ull Lidland. der deras dot- 
ter Katarina föildes 1686 och (löptes till kalolska läran; 
men blef ffter föräldrarnas snart timade död tagen till 
nädelijon hos en luthersk i trakten boende prest. — 
Enligt en annan borätlelse skall hon liafva varit oäkta 
dotter af en dödgräfvare I liflliindska småstaden Ringen 
eller Riigen; — enligt en tredje, oäkta dotter af en 
d"AlbedUhl eller Alfcndeel och af dennes lifegna slafvin- 
na; — enligt en Ijfrde var godsherrens namn Rosen. 

Den femte och troligaste berättelsen är följande. 
Vid Elfsborg regemente tjenade under Karl den elftes 
tid en qvartennästare vid namn .Johan Rabe. hvilken i 
LilTland gitte sig med enkan Elisabeth Moritz och se- 
dermera hemkommen till fäderneslandet vistades på 
bostället Germntideryd i Toarps socken i Westergötland, 
der dottern Kalrina 16S2 föddes. Efter ett par Sr dog 
fadern, hvarpä modern återvände till släglingarna i 
Liffland; men afled likaledes inom kort. lemHande dot- 
tern i yttersta armod. En fattig prestman inträdde 
händelsevis i den tomma boningen. Barnet sprang ge- 
nast till, fattade honom i rocken, och ropade: pappa 
rjif mig mat; hvilket han ock gjorde, ej blott för till- 
fället nian sedermera ock i sitt eget hus. Vid en vi- 
silalion tick prosten Gliick se den ännu icke halfväxla 
flickan, och upptäckte hennes ovanliga egenskaper. Der- 
före och emedan förra fosterfadern lefde i knappa om- 



b6 

ständi(jlieter, log Gliick lienne till si(( hus i Marion- 
bur? först som barollicka ocli soderraera nära nog som 
fosterdotter. Hon växte npp till cb stor och statlig 
gestalt mod blixtrande ögon och vackra anletsdrag, 
biifvande tillika klok, förslagen, smidig och likväl stolt 
och ärelysten, så att hon redan nn drömde om en stor 
ocli lysande framtid. Verkligheten tycktes i burjan icke 
motsvara sädana föriinppningar; ty hon blef fiirlofvad 
med en svensk krigare af ringa sländ, en dragon, kor- 
poral eller nnderoJTicer. Just ])k bröllopsdagen 'j kommo 
rysska troppar, hvilka cröCrade stället och boriförde 
innevånarna. Katarina tillföll general Bauer, '-) vann 
dennes tycke, och I hans hus sedermera Menschikows, 
och Jios denne slutligen tzarcns oc!i delta sednare ända 
derhäu, att han först i hemlighet äktade, oc!i seder- 
mera lät offentligt kröna lienne såsom sin lagliga genial. 
Hennes sednare öden höra till Rysslands histori.*^. Vi 
?nmärka här bloit den egenheten, att det var hon, en 
svensk qvinna, som vid Prulh ar 1711 frälste den 
man, som tillintetgjorde Sverges öfvervi''ie i norden. 



SJETTE KAPITLET. 



KONUNG STANISLAUS LECZINSKI 

hör i iiSgon man till Sverges historia, såsom icke blott 
Karl den tolftes bnndsförvandt, ntan ock såsom i vissa 
fall hans lydkonung och, man skulle kunna säga, hans 
nådehjon. Till hvad om denne furste tillföreoe är be- 
rättadt, göra vi här följande tillägg. 

Under loppet af J708 visade Karl för hans per- 
son mindre värma, än man skulle väntat. Men seder- 



') Somlipa säga några dagar efier densamma. 
') Andra säga fältmarskalk Sscheremeljeu. 



57 

mera och I deras ?pinpns«nmnia ol)cka ouifaKade I)an 
skyildliiisfrn mod ny och liirdnbblnd välvilja. EU bland 
de allrafuisla bref, Karl efter Pultavasia^et affärdade, 
innehöll en befalliiinj (ill den ännu i Polen slående 
generalmajor Krassau att bemöta Si.inislans med skyl- 
di? vördnad, och att genom der i landet ntkriilda krigs- 
gerder anskaJFa och hemligen al Stanislaus leiuna, 
hvad denne behöfde: men Krassa» sknlle utskrifva på- 
lagorna i Sverges. icke i Staiiislai namn, pä det landets 
innevånare ej mätte uppretas niot sin af Karl lillsalla 
ölverhei. ') Längre fram pä hösten befallde han Sverge 
skalTa den till Stettin dä llyktade Sianislans tillräckligt 
nnderhäll. -i Rådets tänkesätt derom är redan berät- 
tadt, 3) Men snart ansågs ej Pommern nog säkert, 
livarföre polska hofvet är 1711 flyttade öfver till Sver- 
ge, och Karl befallte, att framför alll ö»7?flf skulle be- 
Löfliga medel ät detsamma anskaffas. '') Till boning 
förcslogos Leckö, Svanehoim, Maltesholm, Malmö eller 
Kristianstad. Först Svaneholm och sedermera Kristian- 
stad valdes; stundom uppehöll sig dock det främ- 
mande hofvet vid Medevi helsobruno och pä Wad- 
stena slott. 

Vid sitt första besök I Stockholm njottogs väl 
Stanislaus med stor högtidlighet; men vistelsen i Sverge 
blef honom i längden mycket oangenäm. Han sökte 
väl genom sin vanliga ödmjukhet att vinna välvilja t. ex. 
i bref till Horu kallade han sig dennes imnjndliny.» 
Svenskarna kunde dock ej annat än betrakta hotioin 
och hans krona som medverkande orsaker törst till 
det långvariga polska kriget och sedermera till fredens 
fördröjande. Visserligen förklarade lian sin oskuld i 
sistnämnde fall och sin benägenhet att för fredens 
främjande nedlägga samma krona, blott Karl sådant 

') Riksregister. Karl till Krassau d. 12 J''i 1709. 

») S. st. d. 30 Nov. n09. 

») Se SJ. 76. 

*) KiksrejjisUr d Mars »711. 



58 

tillätp. Mon niAnffa svenskar rille oj tro pä dl så 
ovanligt för!ia!laiiile, ulan niisslänklc Slanislaus för 
hemliga stämplinsar mot en dylik npp!?örelse. Be- 
synnerligt ock, att han icke helt Ivärl gjorde slut på 
allt trasslet, genom att härullniian lijlja sin egen ölver- 
tygelse ocii nedlägga kronan, ehvad ock be.-kyddaren 
sade. Men troligtvis kände han sig aftacksamhet bunden 
vid dennes vilja, och var i alla händelser en svag, vack- 
lande och något fåfäng herre. Färdig atl alsäga sig 
konungamagten ville han dock tämligen enrist behålla 
konunga-namnet. och är 1733 sträfvade han omigeo 
efter den tron, han nu ville afstå. 

En annan orsak till svenskarnas missnöje bestod 
i de dryga kostnailer, polska hofvet förorsakade och 
förorsakat. För dess luiderhäll liaile svenska stats- 
kassan till och med 1709 utbetalt ej mindre än 649,539 
d. s. m. utom kostnaderna för kriiret. År 1711 an- 
slog Karl ät detsamma ungefär 104,000 d. s. m. om 
året, utom slagt, villebråd, ved, skjuts, samt två herre- 
gårdar tiil landtniije; ni. m. ') I rikels då varande ut- 
omordentliga fattigdom kunde detta ej finnat än väcka 
ovilja hos rådet, som skulle anskaffa penningarna; hos 
skånska änibelsmännen. som sknlle utskrifva varorna; 
bos skånska folket, som skulle ullemna dem; hos Kri- 
stianstads borgare, som ledo af inqvarleringen; hos 
hela befolkningen, som retades af polackarnas högmod 
och anspråk. Detta missnöje jemtite landets nöd gjorde, 
att anslaget utbetalades oordentligt och med knöt. 
Karl belallte väl rådet laga så, att polska hofvet skulle 
få orsak att berömma det sätt. h varpå det b/ifvit i 
Sverge bemött. -) ISöden och oenigheten ökades dock. 
i synnerhet sedan konung Slanislaus sjelf hösten 1712 



') Kanhända dock, alt dessa fördelar skulle alriiknas på den 
konlaiila summan. Är 1710 tvekas anslagen i Pommern 
varil an större Se Sjöd ark. Karl Lill Veilingk d. 24 
Mars 1710 och 1 Febr. -1711. 

") Riksark. Karl till radel d. ib Febr. n<2. 



59 

rest til! Poinmorn. och svenska kassorna blifvit (rpnom 
stenbockska ntriistninjon alldeles löinJa, Re?eriii!?en 
lät da siiiia Slaiiislans. att Sverre, för lians skull ut- 
armailt. ej »läglade längre umJerlialla hans i Kristian- 
stad qvarlemnade hof. Men dä anlände frän Tiinur- 
tasch Karls lörnyade befallning:, alt framföral/l akuHe 
samma hof erhålla, hvad det hehöfde; och sU ax eUpriit, 
att det vore för Svergc sln/mflif/f, om något felades i 
polska konungapnrcts förplHf/ning, och att delta hörde 
redan vid året!^ början ulbehomma allt, hvad det för 
hela året behöfde. •) När rädet ändock klassade öfver 
brist och oförmasra. svarade Karl: det är oanständige 
för oss och för hela riket, att så höga gäster lida nöd. 
Kan ej statskontoret skaffa medel, böra länsstyrelserna 
lemna sådana i förskott och mot qvitto af konung 
Slanislai ämbetsmän. 2) 

Den polska i Sversre qvarlemnade dro(tning:en och 
hennes tvä prinsessor tilibragle einellerlid sina da?ar 
i sor? och bolöl'nini?ar. och inäsle gänj efler annan 
sälja jnveler och dyrbarheter. ^) Den yn?sla bland 
furstinnorna var den dä tioåriga Maria, hvilken seder- 
mera blef geinäl ät konung Ludvig den femtonde i 
Frankrike. 

En gäng ämnade nian flytta polska hofvet till 
Ekolsnnd, der det kumle lefva af kangsgärdens alkast- 
ning och säledes behöfva mindre reda medel. Men 
stundom helte det. alt polska drottningen ej ville i 
svenska hofvets grannskap Tisa sig och sitt armod; en 
annan gäiig att äfven svenska regeringen drog sig un- 
dan för en sädan syn pä nära håll. *). Arvid Horn 



') Riksark. Karl till Reenstierna och till Konlribut. Ränter. 

d. il Juni octi 1 Au;;. 4713. 
') Linköp Läns a rk. Karl Ull länsstyrelsen d. 20 Okt. 1713. 
') Fr. minist. br. d. 15 Juli 1713. Sjöö ark. Brfifvex- 

ling mellan M. Vfi!iin2k och [jolska holvcl 1712 — 1714-. 

Rådsprot. d. 30 Jiin. 1712. 
') Fr. min. br. d. 15 Jun., d. 19 Aug. 1713. 



var under tiden den olyckliga droItniPRens (illflykt, ') 
ocli man har ännu qvar hennes bref till honom och 
till Slenbock, -) fnila af de uiest ödmjuka ord. på sam- 
ma giu]^. som hon A andra sidan bad sin man blifva 
förlossad frän beroendet af de svenska herrarna. ^) 

Emellertid hade Karls planer på turkisk lijelp 
blifvit gäckade. lian öfvergaf likväl icke sin skydd- 
ling, ulan anvisade denne, enligt hvad förut berältadt 
är, sitt eget furstendöme Plalts-Zweybriicken till bo- 
stad nch underhall. VSreu 1 71 1 reste Slanislaus 
dit. Hans drottning skulle samma är komma efter, 
sä snart nämligen Sverge hunnit anskatfa respenniu- 
gar, hvilket likväl blef ganska svart. Radsherrarna 
mäste hos enskilda personer iipplana nästan hoptigga *) 
den derlill bestämda summan, ^j Drottningen reste nu 
till Stockholm för att tacka och laga afsked. Karl 
hade herallf, att detta skulle ske med den prakt och 
de högtidligheter, som vid dylika tillfällen plägade åt 
krönta hufvuden visas, ^) Men medel saknades. Af 
sådan orsak möttes bada hoiven. icke i Stockholm 
utan pä Karlberg. ') Vid afskedet fick polska drott- 
ningen af Hedvig Eleonora en ring, värd 5000 d. s. m. 
och af Ulrika Eleonora en med diamanter besatt dosa. 

Äfvcn i Zweybriickeii (örlöljdes det olyckliga hof- 
vet af oro och förtret. Konung August sökte genom 
forsat bortsnappa sin medtädare. Förhällandet till sven- 
skarna blef ej heller det bästa: ty för polsJia hofvet 
ocksä under vistandet i Zweybriicken fordrade Karl, åt- 
minstone år 1715. nr svenska statskassan ungefär lika 



') Sjöö ark. Drottn. al Polen till M. Vellinäk d. H Nov. 

och Vellinaks svar d. 29 Der. 4713. 
') 'thorsjö arkiv. 
*) Fr. min. br. d. 21 Jan. t713. 
") Fr. min. br. d. 43 och 24 Okt. 1714. Radsurot. d. 

20 Sej.t 4714. 
*) Af 1-2 eller 47,000 riksdaler. 
•) Radsprol. d. 29 Srpl. 47U. 
') S. st. d. 28 Apr. 47t4. 



61 

5iora summor, som fornt. ') Derjemnte lofvade han att 
åt Stanislai dotter nifva 100.000 d. s. m. i bruilskalt. 2) 
Man kan befri|ia. mcil livad öson det iilarinade Sverse 
skulle betrakta denna frikosliijiiol ocli föremålen för 
dcusamma. 

Stanislaus. eu ifri? katolik, började ock att i 
Zweybriicko» locka llere lutheraner till affall. Af detta 
och andra skäl kom lian i tvist med riervarande g:nver- 
DÖren Stralenlieim. densamme som 1707 var svenskt 
sändebud i Wien och som sedermera skuddade prote- 
stanterna i Schlesien. Men Karls kärlek för trosför- 
vandler måste vika för beslutet att upprätthålla Sta- 
nislaus. Stralenlieim blef afsatt och i hans ställe som 
guvernör öfver det protestantiska landet förordnades 
polacken och katoliken Stanislaus Ponialowski, till stor 
harm för bhde svenskar och lutheraner. Detta skedde 
sista Sret af konunsrens lefnad. 

Efter Karls död tilllöll Zweybriicken hans slä?- 
tin^e. pfaltsffrefvcn Gustaf Samuel Leopold, och konung: 
Stanislaus mäste lemna sin fristad. Under den nya 
STenska resering:en bad han i de mest ödmjuka orda- 
la? om lijelp. kallande sig bland annat Horns »händers 
verk.» Ständerna ville ej heller helt och hållet öfver- 
gifva den olycklige mannen. Till hans understöd an- 
slogs först 50.000 r:dr årligen, hvilka dock 1727 ned- 
sattes Ull 60,000 d. s. m. hvilket fortfor till 1728. 
Oaktadt allt, livad Sverge för hans sknll lidit och off- 
rat, gjorde han dock längre fram anspråk på ofvan- 
bemälde brudskatt och på andra summor, stigande till 
500,000 livrés. ^) Utgången är oss obekant. Men från 
Zweybriicken flyttade han till Frankrike, under hfars 
spira han tiilbragte siua återstående dagar. 



') Fr. min. br. d. 49 Jan <715. Statskon!, räkenska- 
per öfver utgifterna för ar iHi. 
') Rådsprol. d. U Febr. 47<». 
*) Riks ar k. Strands, berättelse. 



62 



SJUNDE KAPITLET. 

KARL DEN ELFTES MÄN. 
BENGT OXENSTIERNAS 

iråkade onSd vid biirjan af Karl den tolftes regering är 
redan omtalad. ') Konuiig:en kunde likväl icke Lelt och 
hållet umbära den erfarne och omlänksamme radsher- 
rens biträde. Förtroendet återvände åtminstone till nå- 
gon del; ty redan år 1700 fick Oxenstierna, när han 
ville, skrifva sin unee beherrskaie till. -) Han be- 
gagnade löftet och sökte utverka fred med Polen; 
detta dels tillhopa med rådet, dels genom magen Sten- 
bock. Men när sådant icke hjelpte, grep sig den gamle 
an och afsände våren 1702 sitt långa ryktbara bref, 2) 
i h vilket kärlek till konung och fosterland i förening 
med mognad statsmannavishet varnade för polska krigels 
fortsättande, ocii rådde att i stället angripa Ryssland. 
Med denna ärorika handling slutade Bengt Oxenstierna 
siu långa stalsmannabaua; ty kort derefter dog han 
vid sHt sjuttionionde år. 

Hans efterträdare som kanslipresident blef en an- 
nan bland Karl den elftes män nämligen 



NILS GTLDENSTOLPE. 

Också han r.ikade vid början af Karl den tolftes 
regering i onåd; men också han kändes snart onm- 



') Se 21. 49. 

'j Til örsjö. B. Oxenstierna Ull M. Stenbock d. 27 Febr. 

noi. 

») Se a-». 33. 



os 

bärlig:, varande oti bland de dii?Ii?nste ämbelsinännpn 
och inom rådet niira no;r det bästa Iiiifviulet. ') livad 
han saknade, var slalsinannamod; nämligen att vaga 
Dtlain obehagliga sanningar; hvilket, liksom några an- 
dra Tel i synnerlict det, att motlaga främmande pennin- 
gar, ^) troddes komma niin fattigdom, skiild-sältuing 
och undfaiienhet för grefvinnans önskningar; m. m. 
Han alled våren 1709; oaktadt sina fel mycket och 
med rätta sörjd och saknad. 



FABFAIV WREDE. 

Tid ffter annan finner man vid svenska rSdsbor- 
det näaon äldre hrrre, framför de öfria:a ntmärkt icke 
blott genom klokhet, erfarenhet och kännedom af ären- 
derna, utan ock genom oberoende i lynne ocli ställ- 
ning, och genom dermed förenad vana att öppet nltala 
sina Ssigter, hnni dessa ock mätte frän ett eller annat 
bål! bedömmas. Som sädana svenska rådets ålder- 
man framslä Axel Oxenstierna 1636 — 1654; Per Brahe 
1660—1680; Johan Gabriel Stenbock 16S0— 1705; 
dock med den inskränkning som eget lynne och ko- 
nungarnas envälde föreskrefvo. En sädan var ock Fa- 
bian Wrede. frän 1705 till 1712, under denna tid den 
mest inflytelserika man inom hela Sverge. 

Hans personlighet samt nm?änge voro behagliga, 
ännu i ålderdomen utmärkta af lif, raskhet och gladt 
lynne. På dotterns bröllopp säg man den 67-årige 
gubben till sista man dricka och dansa om med de 
muntra gästerna. Derjemnie lag 1 hela hans väseode 
någonting visserllgcQ grofkornigt, men derjemnte pålit- 



') Fr. min. br. d. ?4 April <697. Dansk. miu. br d. 

43 Jan. 1706 och d. 5 Maj -1709. 
') Fr. min. br. d. 1 Jan., d. 24 .\pr., d. 49 Juni 1697, d. 

28 Febr. 4703. d. 4 Juni 4704. 



64 

ligt ocli l)C5täradl, hvilket förvärfvade och bibehöll akt- 
ning ocli tillgifveonef.. 

Ganska rik genom arf, blef han det än mer ge- 
nom en klok, slundoin måhända slriing hushållning. 
Flere g-^lnger berältas, hur han (iiligare än de flesta 
förutsäg Karls blifvande olyckor och utpressningar, och 
derföre redan 1709 och 1710 burj;ide i hemlighet till 
Tyskland utsända sina reda penningar och dyrbarheter. ') 
När magen icke bekom sa mycket penningar, han ville, 
kallade han svärfadern en Ilarpagon. och flere ankla- 
gelser om egennytligt uppförande framkastades ock frän 
andra häll. Att Wrede. liksom hans flesta samlida, 
någon gäng mottog utländska penningar, är ocksä redan 
nämndt och bedömdt. -) Men anlvlacciserna för inrikes 
försnillning hafva ej kunnat bestyrkas ^). Tvärtom finner 
man dem vederlaggda, genom de många uppoffringar, 
Wrede dels gjorde, dels föreslog. Icke en utan flere 
gånger försköt han stora summor, 'j i början med och 
sedermera utan säkerhet, 

I arbetsamhet, drift och ordning, kunde han näppe- 
ligen öfverträtfas; ej heller i fräga om en snabb och 
säker blick. Hugskott och luftslott tålde han aldrig. 

Yngre exempel alt förtiga, torde, utom Axel Oxen- 
stierna och kanske Karl Piper, ingen ämbetsman egt 
så noga kännedom af fäderneslandets alla förhållanden. 
Redan under Karl den elfte var han president i bergs-, 
kammar-, kommers- och reduktions-kolegierna, samt I 
Statskontoret, och efter dess död en bland riksförmyn- 
darna. Under Karl den tolfte skötte han tidlals utri- 
kes ärenderna, och dellog i värden af nollan och af 
laudtförsvaret. Det fanns icke någon enda förvaltuings- 



') Fr. min. br. d. i Juni HIO, d 9 Febr. 171'» m. fl. 

») Se 18. 225, 3». 96. 

') 22. 45. 2*. 153, 189. 

*) Hans dels aåfvor dels lån till kronan slego hoDräknade 

tdl 162,982 d s. m. Se Lunds Bibi. De la bardiaua. 

M. S. Ili. En uppgifv af Agneta Wrede 172^. 



65 

gren. om livilkoii han icke o?(Je närmare och pa egren 
erlaronhet irruiHlad kätmedoiii. Starkaste sidan var 
dock iienningc- och kamcral-viispndct. Utrikes sände- 
bud omtala honom liäiiiliniiaii ojed vorkhfj^ beundran, 
oc!i sasoui den der ic/a- hade sin like. ') 

För att vara ämbetsman iimier den lidens en- 
våldsregering:, ådagalade Wrede m.vcken sjelfständighet. 
Han deltog ej i bemödandet alt förklara den leniion- 
åri^e Karl myndig, föll måhända derföre i nä?on onåd; 
men kunde liksom IJenirt Oxenstierna och Nils Gylden- 
stolpe icke umbäras; ni au blef snart den, som under 
konungens frånvaro förnämligast ledde ärenderna. Han 
gjorde det med mera mod och frilalighet än nägon an- 
nan. Ar 1700 företedde hertii; Fredrik af Ilolsteiu 
en konungens anvisning pä penningar, som han borde be- 
komma af Wrede, Men denne vägrade; ly, sade han, 
statenx kassor öro redan lömda genom det krig, Sverge 
för Ilolsteins skull nödgats bekosta. Hertigeii fick ej 
magt öfver honom, utan mäste af Johan Gabriel Sten- 
bock nppläna i\i'i] erforderliga summan. ^) Omfaladt 
är ock. huru Wrede stundom tvärt emot konungens vilja 
innehöll åt staten en del af ämb(>Ismanna-lönerna; — 
likaså huru han öppet ogillade första polska kriget 
1701—1700, och sedermera planen till dess förnyande 
efter 1709. samt dröjsmålet i Turkiet; — likaså huru 
han nere gånger tadlade konungen sjelf. Sädana ord 
kommo fram och gjorde verkan. Den högt förljente 
mannen kunde ej gerna som statsförbrytare anklagas; 
men blef, såsom vi sett, från de flesta sina befatt- 
ningar afskedad; hvarlill likväl också den höga åldern 
torde hafva bidragit, mm dog kort derefler eller d. 
6 September 1712, allmänt ansedd för att hafva varit 



') Dansk. min. br. d. 8 Au;:. I7ö6. 
*) Fr. min br. d. 17 Nov. ^700. 
fryxtlls Iler. X5V11. 



00 

en bland Sverges mest dugliga ocli fosterlandsäl- 
skande luliu. 



JOnAN GABRIEL STENBOCK 

satte eu Häck pä sin ära, då lian ifrade för konungens 
tidiga myndigliel; vare sig nu, att delta skedde af för- 
blindad öfvertygclse, eller af lycksökeri. eller, och kan- 
ske troligast, af liorm öfver alt sjelf lialva biifvit ur 
föruiyndaic-slyrcisen nleslulen. Hans nit härutinnan 
åtföljdes dock af den unga konungens näd ; eliuru de 
förtroliga bevisen dera voro sä besynnerliga, sjclfval- 
diga och ystra "), att Stenbock sades är 1699 änina 
resa utrikes endast för att komma ifrån både det ena 
och andra. 

A en annan sida finner nian också nuder denna 
(id llerc bevis på hans ofta nämnda ridderliga tänke- 
sätt. Under rällegangen mot ISils Bielke, var Sten- 
bock en bland de få, som visade öppen och varm vän- 
skap för den af konung och gunstlingar förföljde man- 
nen. Under sjelfva Gottorpska raseriet vågade han 
sätta sig mot det slösande sätt, hvarpå Karl ät sin 
syster bortskänkte kronans tillhörigheter. Flere gån- 
ger, och tidigare än de andra, yttrade han till råds- 
protokollet silt ogillande af polska afsättningskriget -) 
och af de derigenoni föranledda penninge-uipressnin- 
garna, monopolierna, dubbla krigsgerderua •*) o. s. v. 
Redan 1703 började han att af konungens mer och 
iner framträdande krigslystnad förntse sä stora olyckor, 
att han för att undgå de samma äter upptog sin gamla 
plan; 4) nämligen att öfvergifva fäderneslandet. En ocli 



') Se 81. 40, 61. 

') Se i synnerhet Ridsprot. d. 1ö Sept. t704. 

*) Dansk. min. br. d. 11 Febr. 1700. 

') Se 20. 48. 



67 

anuan bar fraujUastat den osannolika gissningen, alt 
det var fråga om afFall liil katolska läran. Som före- 
vändning för resan nppgaflian sjelf beliofvet af varma bad, 
ocli affärden var redan bestämd, da shilligon Hedvig 
Eleonora lyckades öfvertala honom alt stanna qvnr. ') 
För alt göra vistelsen i Stockbolm mer angenäm, 
lät lian derefler några sina rnm serskildt inredas för 
framläggandet af de betydliga samlingar nr naturens 
oeli konstens riken, -) som lian förskaffat sig; ett be- 
vis, att deltagandet för sådana ämnen icke var så 
tillgjordt, som vi enligt andra upi)gifler tillförene be- 
rättat. ^) På slutet säges ban bafva arbetat i kemion 
och sökt bereda en sä kallad panacé eller allmän 
läkedryck, bvilken dock tros bafva förkortat bans 
egna dagar. 

Det sköna utseendet och behagliga umgänget äro 
förut omtalade. Ett franskt sändebud anför den hit- 
tills okända sägnen, alt Stenbock i yngre aren haft 
anbud af ett giflermal med hertig Adolf Johans äldsta 
dotter pfallzgrefvinnan Katrina, hvilken sedermera, men 
först efler läugt motstånd, räckte sin hand åt Kristofer 
Gyllenslierna. Stenbock förblef ogift ; men troddes bafva 
ingått ett slags »samvetsäktenskap» med Greta Wran- 
gel, *) en genom snille, gladt lynne och behagligt um- 
gäugessätt, utmärkt och inllytelserik hofTröken. 

I bvardagslif och syssla ådagalade ifrågavarande 
herre mycken ordning och noggrannhet. Franska sände- 
budet tillägger, att bau var gudfruktig och rättvis, hus- 
hållare utan girighet, ordentlig utan fjesk, högsinnad 
utan högfärd; på sin tid den främste i allt, den der 



') Flera Dansk. o. fransk, min. br. 1703 och 1704. 

•j Dansk. min. br. d. ö Okt. 1704. 

') Se 20. 49. 

") Dansk. min. br. d. 16 Au<;. IVOö. Fr. min br. me- 
moire d. 1 Jan. 1704. 



68 

eo gäng skall till sin graf följas af alla lipdcrliga mcD- 
nlskors aktuing. '). 

Ed morgon i Angii^:ti 1705 IräfFaih^s lian af slag. 
Genast vid lörsta känningen lioraf, lät lian uppsätta 
rtl bref till Gyldenstoipe. livari lian besvor ilenne räds- 
kamrat, alt till hnid pris som hnld.^t draija honun- 
gen från polska kriget. -) Vid nnderrätlol.st-n om det 
iifsfarliga tillståndet skyndade Hedvig Eleonora lili döds- 
bädden för att taga afsked af sin gamle vän, ocb kort 
derefter afled Stenbock, denna det svenska hofrets för- 
nämsta prydnad och heder, säsom danska sändebudet 
nitryckte sig. ^) Eti år derpfter dog väninnan Greta 
Wrangel. Karl sjelf beklagade hennes död; /»/, skref 
Lan, hon var alltid lustig och rolig; men sedan hon 
och grefve Johan fallit undan, lära svänga roligheter 
komma att saknas. 



KARL GYLLENSTIERNA. 

Denne förut omtalade glade och älskvärde herre 
visade mycken ämbetsmanua-duglighet och kanske än 
mer kärlek till konung och fosterland. Ju svårare 
tiderna blefvo. deslo lilligare talade hau för npp- 
ofTringar. för kraftiga atgerder och för de fatligas sko- 
nande; sjelf alllid med eget exempel gående i spetsen. 
Men ja mer c^ andra sitlau regeringsäigerderna blefvo 
för fäderneslandet vådliga, desto högre uttalade han 
likaledes sitt ogillande; blef också slutligen frän nii- 
gra sina befallningar entledigat! pa samma tid och sätt, 
som Fabian Wrede. .Men ntan att skrämmas, satte han 
sig äfven sedermera med oförminskad djerfhet mot åt- 
skilliga från Görtz kommande atgerder. De sista årcD 



') Fr. min. br d. 4 Juni 470*. 
»J Fr. min. br. d. 14 Okt. 1 705. 
') D. 4G Aug. 47(jä 



69 

vnr ock hans vprksamhct för del mesta loskränkt till 
vård om Heiivij Eleonoras lilgediuj. ') 



KRISTOFER GYLLENSTIERNA 

den tvä är äldre brodern led af e?ennyt(a, af cgen- 
kärlek, af egensinne och af ett oroligt och besynner- 
lii^t lynne. Efter Karl den elftes död ulbrölo dessa 
fel mer ohejdadt och föranledde häftiga tvister mot 
eukeilrottuiufjcn. mot Beng:t Oxenstierna, mot Fabiao 
Wrede, mot Urban Iljärne, mot hela rädet, sä att 
han ofta pä länga tider icke bevistade dess samman- 
komster. SIntligen ädrog han sig först en kunglig 
skrapa och sedermera afsked frän öfverstäthallare-sys- 
slan; dock, som dft helte, för ålders och sjukdoms skall. ^) 
Han dog följande aret eller 1705. 



ERIK DAnLBERG, 

sista hjelten fräo 30-ära kriget. Fä bafva tillrygga- 
laggt en bana, sä läng. sä mängpröfvad. sä lysande 
och tillika sä ren. Försvaret af Riga är 1700 och 
öfvergängen af Duna är 1701 fastade nya lagrar på 
åldringens lijessa. Om sistnämnde bragd berättas föl- 
jande säaen. Dahlberg hade afrädt förelaget, och det 
med envishet. Karl, vänd till de andra herrarna, sade 
halfhögt: jag tror, gubben är rädd. Dahlberg hörde 
orden och teg; men gick omboid pä den första öfver 
Duna roende bäten. Vid andra stranden, och midt i 



') Rådsprot. o fr. min. br. 4709—1714. 
-') Fr. 0. dansk. min. br. 1697—4704. Några säga, att lian 
injeu gäng tilet afgatt. 



70 

knirognct, mölte han den strax efteråt kommande kODno- 
geu ocli sade: jofj tror, guhbeti var icke rädd. 

Men gubben var gammal, nu sjuttiofemarig. Kraf- 
terna aftynade, och den fordom ovanligt rörlige man- 
nen måste nu mera lata lyfta sig af och pä hästryg- 
gen. Han begärde och erhöll afsked 1702 för att, som 
Lan sade, använda sina sisla dagar dl hvilan och 
dödsbcredclscn. Tanken på den unge konungens vid- 
lyftiga krigsplaner tyckes dock hafva dessemellan oroat 
äfven Dahlberg. De sista ord, man efter honom kän- 
ner, uttalades år 1702, och sedan Karl tilikännagifvit 
sitt beslut att afsälta konung August. De innehöllo 
en önskan och bön, all honungen måtte snart 77ied den 
välsignelserika freden återvända till fäderneslandet. 



HANS WACUTMEISTER 

Lade ännu vid Karl den tolftes äntrade till regeringen 
mycket qvar af sin kraft och verksamhet. Vi hafva sett, 
huru djerft han snäste hertigen af Holstein, och huru sjelf- 
rådigt han länge slyrde Oottan; — men också de fel, 
som sedermera begingos, de olyckor, som inträffade, 
samt de. tvister, som uppstodo mot rådet, Stenbock, 
Gustaf Crouhielm och Oxenstierna; likaså först nåden 
sedermera ouåden hos Karl. Egentliga olyckan var, 
att Wachtmeister ej ville kännas vid någon ålderdoms- 
svaghet. På hans trohet finnes ingen tläck. Vid sin 
död 1714 hade Lan, säges det, af staten att fordra 
150,000 d. s. i obetalda löner. År 1711 lånade han 
kronan 12,000 riksdaler för att möjliggöra den flottans 
ntrustning, Karl befallt. 

Under angelägna ämbetsresor till hufvudstaden Lade 
Lan tvä gånger, 1711 och 1714, den olyckan att sljelpa 
och skada sig. Kort efter sista missödet atled Lan i 
Februari 1714. 



71 



KARL GLSTAF FROLICH 

var broder till ett för religions-svärmerier då fur tiden 
europeiskt ryktbart frniilimmer. Eva Margareta Frö- 
lich, livilkpu med stöd af sina sa kallade uppenbarelser 
påstod, att t. ex. Karl den elfte skulle underkufva Frank- 
rike, förstöra pafveväldet, återuppbygga Jerusalem ocli 
belierrska Iicia kristenheten; en annan gång, att en då 
synlig komet förebådade turkiska rikets fall; en tredje 
gång. att reduktionen skulle lära svenska adeln att i 
kriget mot de otrogna återförvärfva egodelar, tredub- 
belt större än dem, kronan tagit o. s. v. 

Brodern utmärkte sig genom heröujlig tapperhet, i 
synnerhet under försvaret af Bohus 1678; likaså geuora 
mycken ifver vid stadfästandet af enväldet, i synner- 
Let vid riksdagen 1689, steg också redan nnder 
Karl den elfte till värdighet af general-major och lands- 
Löfding. Mer och mer lutade han dock till samma 
svämerier som systern, och blef redan då för tiden af 
några betraktad som ett helgon, en slägtens heders- 
krona; af andra som en tok eller en skrymtare. 

Hans förhållande till Karl den tolfte är ett icke 
ovigtigt bidrag till teckningen af denne konungs lynne. 
Vi hafva omtalat ett par af Frölich i rådet afgifna be- 
synnerliga utlåtanden, t. ex. förslaget om tlskerierna. ') 
Många dylika kunde men behöfva ej anföras. -) Ofta 
blefvo de ock vid rådsbordet lemnade utan svar. Det 
var länge kändt, att mannen blifvit af grubblerier i 
någon mån förbryllad. ^) Det oaktadt framdrogs han 
till rikets högsta värdigheter; nämligen till general- 
löjtnant är 1700, till general 1704, till konglige råd 
och president i Dorpts Iiofrätt 1705, samt till på en 



') Se 24. 108. 

') Rådsprot. d. 12 och Ii- Sept. 1713 m. fl. 
») Fr. min. br. d. 1 Juni t7o4, d. 10 Juni 17<t,d. 9Maj 1713. 
Dansk. min. br. d. 21 Mars, d. 29 Sept. 17u6. 



72 

gång friherre ') ocli grcfve 1706. Slulligen nödgndos 
rådet anmäla klagomål öfver lians underliga, slundoin 
liinderliga och mot Karls egna bud någon gång stridiga 
beleende. Men konungen tyckte honom icke halva lör- 
brutil sig, icke förljent någon tillrällavisning; utan lät 
honom fortfarande Ijenslgiira som rådsherre. '-) 

Orsakerna till detta Karls uppförande torde hafvavaril 
flere; — dels gammal barndoms-tillgirvenhet; dels rådets 
ovilja, hvliken stundom ensam ulgjorde tillräckligt skäl 
att fiirskafFa en person konungens välvilja; — dels ea 
gemensam tro på Karls underbara kallelse — dels ett, 
som det tyckes, ärligt och trohjertadt instämmande i 
Karls åsigter och ett obevekligt nit i deras befrämjande. 
År 1709 t. ex. föreslog han att taga banken med pen- 
ningar ocli panter för att dermed bjeipa konungen;^) 
åren 1710 och 1714 talade han mot de Karl miss- 
hagliga riksmötenas sammankallande; år 1713 talade 
han för den af Karl gynnade Lybecker; alla år talade 
han lör ansträngningar till krigets fortsättande och om 
vissheten af Guds hjelp och af en slutlig seger. Inom 
hela rådet fauns ingen, som så obetingadt instämde i 
Karls tänkesätt. Dessa förhållanden torde i någon mån 
förklara de e!jest oförklarliga ynueslbevisen. 



ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR. 

Under Karl den elftes regering biefvo många ut- 
märkt dugliga ämbetsmän inöfvade till både förmåga, 
vana och vilja att troget vårda förvaltningens dagligt 
förekommande ärender; en sysselsättning, i sig sjelf 



') Af andra källor lyckes han hafva redan 1700 blifvit friherre. 
') Riksark. Rådels bref till Karl d in Apr. 1743. — Mo- 

raths saml. på Kallersta. Feif till Reenstierna d. U 

Jun. 1713. 
'•') Rädsprot. d. 31 Aug. 



7S 

enformigt Iröltande och nästan aldrig' hclunad meii sam- 
(idens eller eriervor'deus nppm-iilisauiliet och beröm; 
men som välgörande sprider till livarje punkt af fäder- 
neslcimlet rättvisa och ordning, trelnad ocli lycka. Sä- 
dana Sverges välgörare voro. livad fel de i öfrigt hade, 
en Gyldenstolpe, Gyllenborg, Oxenstierna. Piper. Walleu- 
stedt och Wrede. De biiro dagens tnnga och heta, 
och genom dem biet det för Karl den elfte möjligt att 
införa den ordning och det välstand, om hvilka vi ofta 
talat. Genom dem blef det ock för ett sä fattiat rike 
som Sverge möjligt att längre, än man kunnat vänta, 
Qthärda de bördor, Karl den tolftes krig gjorde onnd- 
vikliga. och att i uägon mån undvika den oordning, soin 
samma konungs beständiga frånvaro eljest skulle hafva 
förorsakat. Men med nämnde herrar utdog denna skola. 
Verksamhetsbegäret, ärelysl nåden och lycksökeriet be- 
gyute vända sig uteslutande ät krigare-banan. Jemn- 
förelsevis fä blefvo säledes 



ÅTTONDE KAPITLET. 

Karl den tolftes 

STATS.MÄN. 

Den förnämste I deras rad var bildad under Karl 
den elfte och utgör således föreningsläuken mellan hans 
och Kari den tolftes tid; det var 

KARL PIPER. 

Slägten. ursprnngligeo tysk, hade öfver LitHanJ 
kommit till Stockholm, der Karl Piper föddes 1647. 
Fadren, kamrer i krigskollegium, dog snart, hvarpä 



74 

sonen anförtroddes hi professor Brunnerus i Upsala, 
livillvcn^ liade mnnga ynglingar I sin viird. När dessa 
vid boll- och trisslekarna delade sig i två partier, var 
alltid Piper antörare pS ena ocli Steucliins pä andra 
sidan. Den ene bief sedermera Sverges statsminister, 
deu andra dess erkebiskop. 

Pipers i ungdomen inliemtade knnskaper voro en- 
ligt någras uppgifter goda, enligt andras medelmrittiga ') ; 
ehuru sedermera ökade genom flit och utmärkt fatt- 
Lingsgafva. Mänga sägo i honom det hiista hufcu- 
det inom hela Sverge. -) Minne ocli arbetslörmaga 
voro utomordentliga; sederna rena ^), lefnadssättet 
enkelt *); lynnet deremot hetsigt, stundom tvärt och 
snäsande •''), i synneriiet längre tram och under tillta- 
gande är, göromäl och bekymmer. 

Han blef Iramdragen först af Oliwekrans, sedermera 
af Magnus Gabriel De la Gardie, och efter skånska 
kriget af Karl den elfte sjclf, som snart adlade och 
gjorde honom till sekreterare i kammarkollegium, en 
plats af utouiordentlig i)äde magt och möda, serdeles 
under da ingående rcduktionstider. Ar 1689 blef han 
kansliråd, statssekreterare och tillika konungens högra 
hand i ledningen af inrikes angelägenheterna, förvärf- 
vaude derutinnan en ovanligt fullständig kännedora. In- 
gen person fick under Karl den eiftes sista sjukdom 
mottaga ilere bevis pä kärlek och förtroende; och ett 
bland den döendes uttryckliga räd till sonen var att 
bibehålla Piper och följa hans ledning. 

Dessa ord, dageligen bekräftade genom Pipers egen 
duglighet, afgjorde Karl den tolftes val. Tacksamhet 
för tidigt vunnen regeriugsmagt, ökade gunsten och in- 



') Fr. min. br. d. 26 Jan. 4707. 

') Fr. min. br. Memoir d. 1 Jun. 4704. 

") Ett löst rykie, som talade om v. presidenten Francks 

fru, tyckes lialva varit osrundadt. 
*) Dansk. min. br. d. 29 Aus. -1698. 
*) Fr, min. br. d. 22 Jan. -1698 och d. 2 Febr. 1707. 



75 

flytandet, hvilka likväl I början delados ocksil at Wal- 
lensledt ocli Poliis. Den förre rakade dock snart i 
onäd för sina frilaiiga varningar: ') och den sednare, 
gamiual ocli sjuklig, uiaste redan 1701 draga sig till- 
baka. Men Piper mäglade ännu följa konnugen i kri- 
gets l)esvär, till och med i dess faror-); Man säg ho- 
nom år 1700 vid landstigningcn pa Seland hoppa jemnte 
konungen i vattnet och vada till lands; och vid Xarwa 
med värja 1 hand deltaga i anfallet. Genom Bengt 
Oxenstiernas och Fredriks af Hoistein död befriad från 
äfven dessa medlädare ^), blef han mer och mer mäg- 
tig och fick efter Polns mottaga äfven nlrikes ären- 
deruas ledning. Han kände sig dock i början föga hem- 
mastadd på detta sednare fäll. *) och rådfrågade derföre 
ofta Åkerhielm och Oliwekrans ^j, och skalTade till sitt 
stöd den snillrike Hermelin. Genom Pipers hand gingo 
således nnmera alla ärcnder, så in- som nlrikes, och 
de afgjordes, så vidt på honom berodde, med en snabb- 
het och noggrannhet, som väckte förvåning. I hela 
Sverge fanns icke en enda person, som mäglade 
fylla hans plats. Han var, sade man, och ej ulan skäl, 
Svergcs Slorvizir. I Stockholm blef hans grefvinnas 
boning ständigt öfverhopad af uppvaktande personer ocli 
hon sjelf af smicker och skäuker. 

Som vanligt fick äfven denna gunstling många 
afundsmän, förlalare och ovänner. Naturligt var, att 
Sverges fiender hatade den drlflige ämbetsmannen. 
Polackarna anmärkte, att det var mycket Piper (Pep- 
par) i hans skrifter, och länge efteråt plägade man 
der i landet gifva en falsk och illvillig rådgifvare spe- 
namnet Consiliarsz Piper. Hans inrikes ovänner voro 



') Se al. 64. 

») Fr. min. br. d. 3 Maj 1703. Se 81. 4 29. 

») Fr. min. br. d. 27 Sepl. 1702. 

*) Fr. min. br. d. 24 Sept. 4698, d. 3 Maj 4 703 o. d. 47 

Jan. I7ij4. 
•■') Dansk. min. br. d. 44 Scpt. 4701. 



76 

än billrare. De pAsloiIo, att han Sren 1701 — 1709 
hindraiie fredens afsMilamle för all sjrlf fa under fort- 
ghende krig sa mycket längre ensam leda konungens 
beshu och ensam inskörda alla både in- och utrikes 
Ifrån kommande mutor. ') Vi hafva med några exem- 
pel Sdagalaggt, '-j huru stridande mot sanninjren denna 
tillvitelse var, och huru Piper pä allt möjligt sätt ar- 
betade för freden med Polen. Men för alt skona ko- 
nungen och skada gunstlingen, fick denna sanning ej 
komma till allmäfiheiens kännedom. Derföre sä? man 
ock vid underrätlelsen om nederlaget vid Pultava Stock- 
holms pöbcl vara färdig att storma den sä kallade 
konuiujafihiedaren Pipers lius, hvarföre ock grefvinnan 
måste fly till landet. •*) Frän predikstolen sade också 
en prest helt öppet, att det, som fört konungen bort- 
om Dniper-llodeu, var ej blott svenska folkets syn- 
der, ntau ock de engelska penningar, som i Sachsea 
utdelades. *) Allmä.nhctcu blef äfven sedermera lem- 
nad i samma mörker, samma villfarelse. En bland de 
smygskri Mer, som vid början af riksdagen 1713 ut- 
kommo. ^) innehöll t. ex. följande rader. 

Rojalist: Att fegcr ""j skjuls ilijel, rå hvarken vi elT kun2en. 
Patriot: Vi länge se'n haft I red, skuU' Tom') ej spiickal 

pungen. 
R. Hans rådslag voro huld, om lyckan velat hsa. 
P. Sa hidd, alt pa en nall sextusen måste frysa. *j 



') Fr. min. br. ^70i, samt Rela'ion de Petat present de la 
Sucde 1718 samt Skoklosters arkiv, rimmad smyg- 
skrilt vid riksdagen tTti. 

') Se SI. 90. lo5, 166, 211,228, 356. 32. 80, 102. a«. 30. 

') Se 2-C. 69. 

") Linköp. Bibi. ark. Misch masch. \. Jfr 28. 340—343. 

•■*) Se 25. 170. 

*) Med feg menades då för tiden den, som var bestämd alt 
snart dö. 

') Piper. 

») Under tåget till Hadjaisch. Se 38. 122, 138. 



R. Jas Iror, ni ar ej klok. Rådd' han för årscns lid? 

P. Om han ej varil ki»pt, liad' kungen ej galt dit. 'j o. s. v. 

Alliniiiihplen liar verkliffon i Tölje af tryektvång 
eller rörfalskruli* iippsjiripr också län|?e rricral bibetiål- 
lil näriinile orlsliira riiresfälliiins:. 

Hland (le inånga, som sökte sliirta s^nnstlinsen. 
var ock .Magnns Sleiibock. men fATangf; '-) antiiioren na 
Karl Icke irodile j),i anffifvelserria. eller icke niäglade 
undvara den ansifne. Säkert är dock. att redan 1702 
plägade konungen äfven för Piper dölja mänga sina 
Slgerder och planer.^) Men å andra sidan gaf lian 
lionom hade mänga och stora ynnesibevis; t. e.\. 3r 
1702 efter Bengt Oxensiierna kanslers-befattningen öf- 
ver Upsala högskola och är 1705 efter Johan Gabriel 
Stenbock örverstemarskalks-ämbetet. Beloppet af Pi- 
pers andel i [tolska bytet känna vi icke: men frän 
och med 1705 skall hans äriisa aflöning hafva varil: 
som slatsräd 3.000. som knnsiigt räd 3.000. som 
öfverste-marskalk S.OOO och i fälttraktamenfe 12.000, 
summa 26.000 riksdaler specie: det vill efter nu va- 
rande myntfot säga 104.000 riksdaler riksmynt, samt 
derjemnte under konungens fälttag fri taffel, ved och 
nndeihäll för 12 hästar.*) 

I fräga om att samla rikedomar och stadfästa sin 
magt visade Piper mycken förmäia och mycken på- 
passlighet. Med sin frn. Kristina Törnllychl. erhöll han 
stor förmögeiiliet, och genom sina svägerskors gifter- 
mål med Arvid Horn och med Meijerfelt, Ivä mägti- 
ga förespråkare hos konnngen. Det mesta af hans 
ntomordenlligt stora riHedom vanns dock genom de 
dryga gäfvor, han enligt det gamla missbruket höll 
till godo för gjorda Ijenster och främjade befordringar. 



'; Se 23. 157. huru Piper tvärtom afradde det ifrågavarande 

iåu'et. 
») Kr. min. br. d. 20 Ma) 170-3. Jir S-I. 403. 
3j Fr. min. br. d. 4 8 Maj 1702. 
*} Dansk min. br. d, 2 Dec. 1705. 



78 

Se Lär oxempel pi^ ii;igia dylika gifiia eller bjiuliia af 
landets mest uluiiirkta U);iri. Rcilaii är 1694 skickades 
honoui friin geiicral-gnveriiöreii Axel Julius De la Gardie 
lOU luiiuor liaTra hlott som vänsäfva. Aret derpå 
kniide Arvid Horn ej blilva öfvcrsie-löjlnanl; ty haa 
saknade medel alt göra Pipor handen luncj. Är J697 
skänktes ät Pipers frn ett par diamanlöriiänjen, på 
det Magnus Stenbock skulle ulnäuinas till ölverste. ') 
År 1698, när hertig Fredrik af Ilolstein bllfvit svensk 
generalisinjus, skickade han Piper en diamanibesatt 
dosa med inneliggande 4,000 riksdaler. Piper behöll 
dosan; men, sade han. snusel var för starkt och sän- 
des der lär tillhaka. Ir 1701 skall Maurits Vellingk, 
för att efter Polus fä ledningen af utrikes ärenderna, 
hafva bjudit 17,000 riksdaler ät Piper, samt en hop 
juveler ät grefviniian; detta likväl icke af egna ulan 
af sin gynnares, franska konungens medel. -) Hur Fa- 
bian ^Vrede måste, om det var saunt, likaledes nedlåta 
sig till mutor, är redan berältadf. ^) Ar 1704 har 
Nils Lillieroth betalt 10,000 ecus för att blifva koug- 
ligt räd. Ar 1705 skall Saloman Cronhielm hafva bju- 
dit samma summa för alt blifva svenskt sändebud i 
Wien:") år 1709 Gustaf Croniiielm likaledes 10.000 
riksdaler för hofkanslers-platsen; och Ileerdhielm 4,000 
för att om möjligt blifva landshöfding efler Cronhielm; 
att förtiga en mängd gäfvor af obetydligare personer och 
i)elopp, samt allt hvad som offrades åt grefviunan, 
h vilken ansågs vara mycket svag i detta hänseende. 
Allgående den större eller mindre brottsligheten häraf 
åberopas hvad förut om dylika uppträden anlördt är. ^) 



') Til örsjö arehiv. 

Charl. Oxenstierna (ill sin syster d. 3 Juni 1697. 

^) Thorsjö Arehiv. Bengt Oxenstierna Ull Magnus Sten- 
bock d.' 6 April 1701. 

^) Se SS- 4o. 

■') Fr. min. b r. d. 18 Mars 1705. 

') Se 3G. 13Ö. 



79 

Ofvannämnde skänker orliöllos för handräckniiisrar, 
gjorda under ledningen af inre slyrciseu. Åfven främ- 
mande rejrcrinjar sökte använda samma medel; men 
i denna väg var Piper otillgänglig'. Ar 17()1 bjöd honom 
Frankrike i liandom 40, andra säga CO. 000 ecns. och 
sedermera '20.000 ärligen, om lian kunde öfvertala Karl 
alt sinfa fred med Ryssland ocli Polen ocli att biträda 
Frankrike; men Piper afböjde förslaget. ArlTOSnpp- 
repadcs det, men lika fåfängt. Omtalade äro ryktena 
om de Diutor, Piper skulle aren 1705 — 1707 Iiafva 
mottagit; likaså skälen att desamma betvida. ') Till 
dessa skäl ma ytterligare tilläggas, ali franska sände- 
budet i Stockliolm, elinru ofia omtalande sailaua g;lf- 
vor. som Piper af svenskar mottog, likväl uttryckligen 
lörkiarade, att luin var otillgiinylifj för ulrihcs mynt. -) 
En annan gäng sade samma fransman: Piper älskar 
pcnnitKjar mycket, men har aldrig tagit sädana af 
främmande magter. Han känner sin konung till grun- 
den och begagnar denna kunskap till sin egen fördel, 
men icke till sitt fäderneslands skada. Till och med 
fienderna måste göra honom den rättvisan, att han är 
en redlig fosterlandsvän, oförmögen att gifva ett råd, 
som han anser för konungen skadligt o. s. v. ^) Ja 
närmare man undersöker det visserligen dunkla ocb in- 
vecklade förhållandet, desto flere skäl fär man alt 
antaga sanningen af detta omdöme. Främlingarna till- 
lägga dock stundom, att det var blott fruktan för upp- 
täckt och för konungens misshag, som hindrade Piper 
från att mottaga de utländska gäfvorna. 

En stark lörvärlningslust fanns ovedersägligt hos 
nämnde herre och kanske än mer hos hans grefvinna ; 
likaledes mycken omlanka att betrygga det förvärfvade 
godset. Äfven Piper tyckes tidigt hafva anal Karls 
framtida olyckor; ty redan är 1700 uitog han or sven- 



', Se 21. 344, 342. 

-) d. 22 Jan. 169S. 
', d. 26 Jan. 1707. 



80 

ska bankon naijra sina der inncslaonrte moilel, och ar 
1705 insalto lian slora summor i Ilamliurg ocl» Am- 
slerdam. ') 

A en amian siila ådagalade både Pipi-r ocl) hans 
gipfvinna mycken ffifmildlici och oPffenn.Mla. Do för- 
ärade belydliira medel ;it det tiödsläiMa räderneslanilel, 
ill Upsaia högskola. ;U de langrna i Ryssland ocii ai de 
fattiga inom rikel. 

Pipers tädan ocii slnllifa oväiiskaj) med den an- 
dra gunsllinsen Rehnskiöld började redan 1698 och 
forlgick ända (iil 1710. Piper begag-nado Ollo Vel- 
iingk som spejare hos Rehnskiöld, och ät denna sednare 
Ijenstgjorde Feil' i samma egenskap hos Piper; såsom 
man vill pasta. Första oenighetsfriMt var väl afunfl 
mellan herrarna, sedermera Irätoi- njellan grefvin- 
iiorna och tillika ovjinskap för gilna korgar inom 
slägten. -) Först omkring 1706 aiiiog tvisten en po- 
litisk färg, mest derigenom, alt Rehnskiöld i strid mot 
Piper mer och mer öfvergick till konungens äsigter 
rörande det salt, hvarpä kriget mot Ryssland skulle 
föras. Huru de sedermera under fångenskapen förso- 
nades, skall framdeles berättas. 

En lämligt trovärdisr berättelse paslär, alt vid slu- 
tet af Pultava-slnget öfvergaf Pi|)er hären och öfver- 
lemnade sig ät ryssarna; och alt Karl sedermera be- 
fallt att hän skulle af sädan orsak lagforas. 1 sammanhang 
härmed mä nämnas, alt Piper sjelf är 1710 alliöjde 
sin utve.\Iing. Är del möjligt, att den gamle, rike man- 
nen ville häldre lefva som fänge, men lungt och he- 
qvämligt, 1 Moskwa. än yfterligare dellaga I Karls råd- 
slag och fälttag? Mau vet, att han redan 1707 ifrigt 
längtade efter lugnet. 



') Fr. min. br. d. 20 Maj 17öö. Men d. ?6 Dee. 1709 bc- 
riitlas dock, alt Tijiers (ni ville nied ed bekrafla, att hon 
ej liade. nåi^ra medel i liiimmande land. 

') S. st. d. 26 Jan . 8 Jun. 1707. 



81 

Svårligen kan dock härmed förenas den omsländighe- 
ten, att Uoniingen ville flere gånger ntvexla samme Pi- 
per och lät mottaga hans hemkomna lik med stora he- 
dersbetygelser. Vanligtvis heter det ock, att det var 
fosterlandskärlek, som bevekte Piper att år 1710 afböja 
sin af tsaren erbjudna ntvexliog. 

Sina llesta fangenskapsår tillbragte Piper i Moskwa 
onder tämlig frihet och vällefnad, hållande der ett slags 
hof (ör svenskarna, likväl pä egen bekostnad och un- 
der ständig oro och frnktan; ty den uppbrusande tsaren 
hotade ena gängen att skicka honom till Siberien, an- 
dra gängen att afrätta honom, såsom Karl gjort med 
Peters sändebud Patkull. *) 

I likhet med de flesta fångarna under samma 
tid vände äfven Piper sina tankar till andeliga före- 
mål. Han öfversatte och lät öfversätta skrifter af Arndt 
och Francke och hördes numera klaga öfver dem, som 
lockat honom till förföljelsen mot pietisterua. 

År 1714 flyttades Piper till Schliisselburg. Ett 
rykte förmäler, att han der sattes i samma fängelse- 
rum, som prosten Boiithius innehaft, och man har deri 
Telat se eo straffande rättvisa. Men osäkra äro upp- 
gifterna både om rummet och om Pipers förföljelse 
mot Boethius. Ett annat rykte påstår, att grefvinnan 
af girighet vägrat utbetala de 30,000 riksdaler, hvilka 
tsaren fordrade såsom vilkor för lindring af mannens 
numera hårda fängelse eller för hans fullkomliga be- 
frielse. Äfven denna beskyllning tyckes vara ogrun- 
dad och hafva uppkommit deraf, att Karl nu som van- 
ligt icke tillät fångarna köpa sig fria. Peters anspråk 
voro ock härulinnan både orättvisa och omenskliga. 

När de emellertid Icke uppfylldes, blef Piper satt 
i ett sämre rum, stängd från sällskap, nära nog från 
rörelse I frisk luft och bespisad med blott bröd och 
ratten samt något té. Den snart sextionio-årige man- 



'} Se 28. 43. Riksark. Om svenska fångar. 
PryxelU Ver. XX VII. 



82 

nen sök(e i början hälla sig tapper; men sjuknade slnt- 
Ilgen och dog i Maj 171Ö. Tvä Ar dereftcr kom liket 
till Stockholm och blcf enligt konungens befallning mot- 
taget med stor högtidlighet och sedermera fördt till 
sin grafplats i Engsö kyrka. Ett rykte gick, alt den 
rika enkan utbekom sin mans hela innesläende löu och 
dessutom 12,000 r:dr till begrafningshjelp. •) 



OLOF HERMELIN, 

sonson af en bonde från Hammarön utanför Karlstad, 
och son af en borgmästare i Filipslad, erhöll sin bild- 
ning vid Wermlands nyligen förbättrade läroverk. Som 
gosse var han utmärkt vig och snabb i alla sina rö- 
relser och fick derföre af kamraterna namnet Her- 
melin, hvllket han sedermera sjelf antog. Framkomst 
och lycka bereddes genom snille, kunskaper och upp- 
förande, samt genom Gustaf Otto Stenbock och Mag- 
nus Gabriel De la Gardie, hvilka, isynnerhet den sed- 
nare, hafva frän mörker och fattigdom framlijelpt mänga 
utmärkta ynglingar, Sverges sedermera blifvande pryd- 
nader. Redan vid 31 års ålder nämndes Hermelin till 
professor i Dorpt, och utmärkte sig genom lärdom, 
snillealster och fosterlandskärlek. Han eguade myckeu 
vård åt svenska språkels renhet, och sökte äfven hos 
konungen underhålla samma tänkesätt. Tillika var han 
latinsk skald och äfven som sådan lycklig och för- 
tjent af sina landsmäns tacksamhet. Han utgaf näm- 
ligen smärre sånger öfver hvar och en bland Sverges 
städer, och ämnade skrifva under tittel af Hevoes 
Suecice 2). lefnadsteckningar öfver fäderneslandefs ut- 
märktaste personligheter; allt detta på latin och med 



') Thorsjö. Blackstadius till enkegrefvinnan Stenbock d. 29 

Maj, 12 Juni 1717. 
') Sverges hjellar. 



83 

afsigt, alt bokoii skiillo 1 suillet för Cornclius Ncpos 
läsas i skolorna ocli gilva misdomiiipn icke blott kun- 
skap i romerska spriikcl, iitau ock karlek till fädenics- 
laudet och till iless store, romerskt sinnade män lian 
ämnade ock ntgifva cji samling af svenska skalders 
arbeten, och mottog n|)|)draget att författa beskrifnin- 
gen till Dahlbergs Det [ordna och närmrandc Srerge. 
Med denna dubbelkärlek för fädernesland ocli romersk 
vältalighet fiircnades och en tredje; den nän)ligen. som 
gjorde, alt han alltid bar i sin ticka ett exemplar af 
nya testamentet, och det |)a grnndspraket. 

Hans lärda verksamhet blef dock snart utbytt mot 
den politiska. Omkring eir 1700 iäto Sverges fiender 
trycka och kringsprida en mäng skrifter, hvilka sökte 
kasta skulden till krigets utbrott från dem sjelfva och 
pS regeringen i Stockholm. Poius började utgifva ve- 
derläggningar; men var för gammal och trött, och Pi- 
per, som sjelf saknade ledighet eller nödiga spräk-kun- 
skaper '). tillkallade i stället Ileimeliii. Denne uppsatte 
redan är 1700 ett försvar, som inlör hela Euroita tyd- 
ligt ådagalade bäde Karls och Sverges oskuld och till- 
lika sin författares snille. Flere skrifter i samma riut- 
Dlng löljde, och Hermelin kämpade med pennan lika 
lyckligt, som Karl med svärdet. Denne scdnare belö- 
Dade honom ock med penningar, -) med adel>kap och 
med nlnämningar lill kansliråd och statssekieterare; 
och slatligen till svenskt ombud vid altranstad-ka fre- 
dens afslutande. Europas statsmän insägo snart hans 
ovanliga förmäga, och Frankrikes utrikes minister. Torcy, 
anmärkte, uU man borde fäMa stor uppmärksamhet rid 
en person af sä mijcket snille och skarpsinnighel. •') 

I sitt hjerla ogillade Hermelin mänga Karls åt- 
gärder, och lät väl uägon gäng i obevakade ögonblick 
sina egna asigier skymta fram. 1 ämbetes vägnar 



') Dansk. min. br. d. 9 Okl. 4704. 
*) Riksark. Ac!a liislor. om Karl 42. 
ä) Fr. min. br. d. 27 Jan. 4T07 



84 

måsle hao dock både mnndt- och skriftligen Tora ao- 
Dat språk. Utläiuliiinf?artia märkte motsägelsen. Her- 
melin, skref franska sändebudet, ^) har två slags tänke- 
sätt; det ena sansad t och klokt, när han nämligen ta- 
lar af sig sjelf ; det andra alldeles motsatt, när han 
nämligen kommer tit frän konungen och skall försvara 
dennes å si g ter. 

Man har ej efter Hermelin fonnit några drag af 
lycksökeri eller otacksamhet; ej heller nhgra bemö- 
danden att störta förmannen och välgöraren Piper för 
att sedermera ärfva platsen. Af vänner och skyddlin- 
gar i Sverge tyckes han väl hafva enligt lidens sed 
mottagit några smärre gåfvor; men aldrig af utrikes 
magter, ehurn många och stora anbud, som gjordes. 
Främmande sändebud 2) omtala med vördnad hans otill- 
gänglighet i detta hänseende och hans trohet mot ko- 
nung och fädernesland. ') Samma omdöme fälldes af 
svenskarna. Han är en hedersman, skref år 1707 
Wangenheim till Lewenhaupt. *) Sådan var farfadern 
till den ädle fosterlandsvännen Samuel Gustaf Hermelin. 

När under Pultava-slaget svenskarnes nederlag be- 
gynte med säkerhet förutses, antände Hermelin fält- 
kansliet, på det dess vigtiga papper icke skulle falla 
i ryssarnas händer. Detta blef i stället hans eget öde 
och hans olycka. Peter var nämligen mycket förbit- 
trad öfver den skärpa, med hvilken Hermelin i fina 
skrifter behandlat både honom och hans bnndsförvand- 
ter. Enligt någras uppgifter blef Hermelin pä stället 
och vid tsarens eget tält nedhuggen; enligt andras 



O Fr. min. br. d. 2 Maj 4708. 

*) Undantag dock, Marlbomughs uppgift. (Se 21. 34<.) och 
Dansk. min. br. Jessens karaklerist. 4707 , den sednare tro- 
ligen grundad på den lörra. 

») Fr. min. br. d. 3 Maj, d. 22 Okt. 4703, d. 4 Jun. 4704, 
d. 4 Nov. 4705, d. 6, 43 Jan. 4706, d. 26 Jan., d. 20 Aug. 

4707. 

*) Lin k. Bibi. Ark. Lewenhaupts handl. br. d. 49 JoaL 



85 

bortförd och hnstad ') i Plt nnderjordiskt rånj^olso eller 
Innestängd i ett allasset liloster. I bhda de sislnämnde 
händelserna säges han hafva lefvat äuna 1712. 



Om 

MULLERN OCH FEIF 

är tillförene taladt. -) Angående den sednaro må föl- 
jande olika omdömen tilläggas. Tessln. vännen, parti- 
vännen, tecknade honom med följande ord. Feif är 
flitig, godlijerlad, redlig, ren i kläder, seder och hjerta, 
samt en trogen svensk. Franska sändebudet och nå- 
gra samtidlngar pfistodo deremot: att han var mindre 
skicklig, men mer egennytlig än Piper samt plump, 
hämdli/sten, trolös och hatad af alla, som egde hans 
bekantskap. 3) 

NIKODEMUS TESSIN 

är 1 egenskap af snille och konstnär redan omtalad. 
Hans verksamhet i dessa hänseenden fortfor äfven nn- 
der närvarande tidskifte. Det 1697 nedbrunna slottets 
åternppbyggande började genast och nnder förmyndare- 
■ regeringen, och efter en plan, som var större och vack- 
rare än den, Karl den elfte stadfästat. Arbetet fort- 
sattes äfven sedermera, dock trögare, i samma mått 
som kriget undanryckte medlen. Ar 1698 voro tlU 
slottsbyggnaden anslagna 100,000; är 1704 17,000, 



') Karl trodde honom hafva fallit vid Pultava. Se Riksre- 
gistrat. Karls bref till rådet d. S Sept. 1709. Icke min- 
dre än tre prester sade si? hafva derstades hvar på sitt 
rum jordiästat liket-, villade, måhända af den snart till 
oigenkännligbet gående förmultning, som juhsolens hetta 
snart förorsakade. 

») Se »a. i9. 

^ M«tB»ir de Telat de Sned* illl. 



86 

år 1709 12,000, är 1710 6,000 >) och år 1711 blott 
3,000 allt t), s. m. 2) Ar 1705 badö man hunnit upp- 
draga innrarna till tre alnars höjd. Sedermera t3ckes 
byirguadon hafva galt mer och mer långsamt och slut- 
ligen omkring 1712 afsf annat. Tessin tänkte och ar- 
betade väl oupphörligt pä planens förskönande och 
samtalade derom med konungen. Men under dennes 
sista regeringsår gjordes i verkligheten nästan ingen- 
ting; och de olulibordade murarna qvarstodo som sorg- 
ligt vittnesbörd om landets olörmaga. Det blef frihets- 
tiden, som fulländade Tessins mästerverk, Stockholms 
prydnad och Sverges konungahorg. 

Som ordnare af holTesfer och som samlare af 
kopparstick och andra konstverk, hade Tessin redan 
1698 förvärfvat Karl den tolftes ynnest. Han bibehöll 
och stadfästade sig deri genom stora förtjenster om 
hofvets värd och om slottels återuppbyggande; samt 
genom omsorgsfulli underhällen vänskap med de mest 
inflytelserika herrarna, t. ex. Piper, Feif, Reeustierna 
m. 11. och sist genom lemnadt biträde åt görtziska för- 
valtningen. Den olla omtalade brefvexlingen mellan 
Stockholm och fälilägret i Polen, torde ock hafva i 
sin mäu bidragit; ■') likaså det sält, hvarmitj Tessin 
böjde sig efter Karls tycken. När t. ex. Nils Bielke år 
1697 föll I onäd, undvek Tessin och bad sina vänner 
nndvika all gemenskap med den olycklige mannen och 



'; Statskontorets arkiv. 

-) Nordin. Upphandlingsdeputationens raknin;,' lör 1716. 

') Vi hafva ansliillt flere forskningar efler denna för samtidens 
historia säkert gjinska vigliga brefvexling; och det så myc- 
ket mer, som den troligen framställer omständigheterna i 
en annan och kanske moisalt da^er än andra lör oss till- 
gängliga källor gjort. Vara bemödande hafva dock varit 
fruktlösa. Men just nu, när denna del blilvit laggd under 
pressen, se vi af en nct i öfversättningen af v. Pönilz om 
Karl den tolfte, alt nämnde brefsamling ännu före- 
finnes och troligen blifver med det första öfverlemnad åt 
allmänheten. Vi beklaga högeligen att vid nedskrifvandet 
af föregående delar icke hafva egt tillgång till nämnde papper. 



87 

med (leiiiips sonor; emedan den torde misstydas. Dock, 
tillade lian, bör mnn ej snäsa honom i småsaker, ty 
man kan ej vela. hur del till slut kommer att ga. 

Tcssin orliöli af koumigen riiia gålvor och ho- 
pade I)pf(jrdrin2;ar: 1609 till friiierre. 1701 till hof- 
marsk;ilk. 1705 till tjenstförrällande öfverstemarskalk, 
1712 till kuns:li?:t r;ul och 1714 till srrelVe och kan- 
sler rör Lunds högskola, 1717 till verkli:? öfverste- 
marskalk, 1718 till höffsta ordningsman d. v. s. hnfvud- 
man för den nva polisen. 

Ganska inveckladt var 1712 Tessins förhällande 
till de bada olika partierna, konungens och rädets. 
Hvad (len hemliga hrelvexlingen deroin innelihllit, är ty- 
värr ännu okändt. Hittills har man ej framdragit ett 
enda hevis. alt Tessin före 1712 livarken hos konnn- 
gen talat illa om rådet, eller hos rädet om konungen, 
eller att han ogillat Karls krigs- och regeringsätgerder. 
Troligen ville han syuas icke höra till något parti; men 
det var dock för sina förmodade konnngska tänkesätt, 
som han nyssnämnde är insattes i rådet. 

Der utvecklade han mycken och gagnande verk- 
samhet; men öfvergick snart till samma tänkesätt som 
de andra herrarne. och deri stundom längre än till och med 
de. Ty nästan mera bestämdt och högljudt än någon 
annan talade han mot krigets fortsättande, och detta 
någon gång i ord, som hade klang af upprorstnimpet, 
i synnerhet i skitet af 1713, när den i Timurtasch 
sängliggande konungen ansågs nästan förlorad. Gen- 
ljudet af Tessins högröstade knöt har säkerligen fram- 
trängt till konungen; och likväl, när det öfriga rådet 
år 1714 skrapades just för sådana tänkesätt, ehara 
mindre hjert framlaggda ; då skref konungen ett en- 
skildt bref till Tessin och bad denne icke taga åt sig 
de stränga orden, ty de voro honom icke ämnade. Det 
besynnerliga uppträdet är redan omtaldt ')< men änna 
Icke till fullo förklaradt. 



') Se 35. 2<9, 220. 



88 

Undantags-nåden för Tessin fortfor. År 1716 an- 
slog konungen St Tessins grefvinna va viss årspenning, 
Lvilken dock skulle i liemligliet npphäras, troligpo för 
att ej väcka missnöjR ocli afund. Samma år blef rådet 
som ämbetsverk med mycken likgilltigliel bebandladt och 
skjutet ä sido. Men Tessin utnämndes till öfverste- 
marskalk och tillkallades för att deltaga i ocb under- 
stödja de planer, Görtz uppgjort ocb Karl antagit. Han 
lät öfvertala och begagna sig derfill; ogerna ocb först 
efter mycket prut, säger han sjelf. Dock gick han ia 
i bolaget, mottog uppdrag att utse nya rådsherrar, och 
före-!'>g ordningsmän i det 1718 inräUade polisverket. ') 
Mång.i :)Iand de af Görtz vidtagna åtgerderna har han 
troligen i sitt hjerta ogillat, och några bland de djcrfvaste 
hos lonnngeu dock med försigtiga ord afrailt, i synner- 
het under de sista veckorna. Man känner likväl intet exem- 
pel på, att han öppet och kraftigt satt sig mot det hela af 
görtzsiska förfarings-sättet. Han undvek ä ena sidan all 
Därmare vänskap och å deu andra hvarje öppen bryt- 
ning med den af folket hatade men af konungen hyl- 
lade mannen; man kan. ej veta, hur del kommer att 
slutas, skref han 1698 om Bielke. Men knappt var 
Karl död, förr än Tessin med långt häftigare bitterhet 
än någon annan uppträdde mot den då tillspillo-gifne 
ganstlingen. 

Förklaringen till detta och mycket annat torde 
måhända finnas i ett det franska sändebudets bref. Tes- 
sins ord, hette det, äro vackra, men föga att bygga 
på. Han är ett stort snille samt en skicklig och sli- 
pad hofman, som kryssar mellan båda partierna så 
skickligt, att han i afgörandets stund alltid befinner sig 
hos segraren. 



') Riksark. Tessin till Cederström d. 20 Juli 4718. 



89 



MAURITS VELI.INGK. 

Siäjten var friin Lifflant] och frambragte fvS vid 
denna tid mycket omlalaire broiler. Den äldre Otto 
var väl en tapper och dugli? krigare; men tillika egen- 
nyttig, opålitlig-, derföre ock hos Karl omKring 1701 
illa anskrifven. Sedermera började han tala för krig 
och för polska tronafsättuingen, nppbar derlöre pen- 
ningar af I>ankrike och återvann sia konungs yn- 
nest ända derhäu, att han 1705 utnämndes till kongl. 
råd och president i Åbo hofrält och 1706 till grefve. 
År 1708 uppvisade han för regeringen i Stockholm eo 
hos konungen utverkad anvisning pä 100,000 d. s, m. 
som han skulle hafva att fordra för värfnlngar och 
löner. Men innan summan flck utbetalas, genomgick 
Wrede räkningarna med den följd, att Vellingks for- 
dringar försvunno; och att denne sjelf fick ett sjak- 
domsanfall, som lade honom i grafven. ') 

Yngre brodern Maurits var en ul märkt driftig, vak- 
sam, slag och fyndig herre och tillika mycket skick- 
lig att föra pennan. Han har åt sonen uppsatt ett 
testamente, innehållande lefnadsreglor genomglödgade 
af kärlek till sanning, dygd och rättvisa. Fadren, för- 
fattaren, var likväl sjelf dessa dygder föga trogen. 
Nästan alla parlier beskrifva honom såsom orolig, oär- 
lig och egeunyttig. Knappt har någon person blifvit 
oftare och med tyngre skäl anklagad för mutor mot- 
tagna från främmande magier, Frankrike, 2) Hannover, ^ 
Ryssland, Holsteio, Jakob Sobieski *) m. 11. ; likaså för 
motor erbj odna eller tagna inom fädefDeslandet. Der- 



') Dansk. min. br. d. 23 Maj 4708. 
O Fr. min. br. d. 24 JuU t697. 
') S. st. d. 43 Aug. <698. 
*) Bielkeska arklret på Tbureholm. 



90 

jemrilc säpfcs han liaTva varit hämndlyslen, osedlig ') 
och sliindom för mycket bojjifvoii pa glaset. -) 

Redan vid 26 ilrs ålder ocli under skånska kriget 
1676 — 1679 liadc han linnnit till öfverstegraden; men 
hölis sedermera af eu eller annan orsak allägsnad från 
konnnsen, (ör del mesta under förevändning- af upp- 
drag till främmande hof. Hans verksamhet, stämplin- 
gar och mottagna gafvor under samma tid äro redan 
omtalade. •^) Karl den elfle hyste tör honom mycken 
ovilja. *) Ehuru gynnad af Bengt Oxenstierna, fick Vel- 
llugk derföre i niilon hr stanna på öfverstegraden och 
vid smärre utrikes beskickningar. 

Knappt var Karl den elfte död, förr än Vellingk 
skrifteligen bad om befordran och förordades derviil 
af Oxenslierna, Gyldenstolpe och Hedvig Eleonora, men 
motarbetades af Piper och Wrede. ^) Han sökte genom 
penningar vinna den förstnämnde ^), och bclordrades 
till general-major; men aUägsnades omigen och som 
sändebud hos konung August. Det var här, som den 
sluge mannen blef bedragen pä det listiga sätt, vi re- 
dan omtalat. '') 

År 1701 nödgades Polus för sjukdoms skuld afstå 
frän ledningen af ulrikes äreuderna. Huru Vellingk 
sökte muta sig till den lediga platsen, är redan be- 
rättadt. Men Piper fruktade en sä farlig raedtällare 
och tog nämnde ärender I egen hand. Dä kastade sig 



') Dansk. min. br. d. 13 Jan. 1706. 
Skokloster. Amicum Vale till M. V. 

») Dansk. min. br. d. 7 Dec. 1707. Vellingks fel torde hafva 
blifvit förstorade af danska ministern, med hvars hof han 
städse låg i delo. 

') Se I8:e delen. 

') Rådsprot. d. 3 Au?. 1697. Thorsjö ark. B. Oxenstierna 
till M. Stenbock d. 6 Apr. 1701. 

*) Rådsprot. d. 3 Aug. 1697. 

«) Fr. min. br. d. 23 Juh 1698. 

') Se 1. 442. 



91 

Vellingk pa en annan hog. Han ingick förband med 
hertig- Fredrik af Ilolslein i afsigt att vinna Karls nn- 
derstöd ål Frankrike ocli att. 1 liändelse konungen träf- 
fades af on kula. erhålla g:enoiu hertigens hjclp Icd- 
uiDjreti af Sverges utrikes anfrelä^enheter. ') Men det 
blef i stället hertigen sjelf, som vid samma tid träffa- 
des af deu dödande kulan; och Vellingk fick ytterligare 
fråu 1700 — 1710 sta>lna vid mindre vigtiga befattnin- 
gar, för det mesta i Stade. 

År 1710 vände sig liladet; ty, sade Vellingk. miss- 
gynnaren Piper hade nu blifvit skild från konungen. 
Denne sednare litade hvarken på rådets tillgifvenhet 
eller på Miillerns förmåga; utan kastade sitt förtroende 
på Vellingk, kanske i brist på någon annan; eher kan- 
ske just derföre, att denne var hos de svenska råds- 
herrarna mindre väl anskrifven. Med den nya nåden 
följde täta befordringar. Under loppet af 1710 ut- 
nämndes Vellingk först till gi^neral och till guvernör 
öfver Wismar, och strax derefter till kon?!, rad och 
till general-guvernör öfver Bremen och Verden. Ir 
1711 upphöjdes han till grefligt stånd och erhöll fu!l- 
magt att sköta nästan alla Sverges vigtigarc? ange- 
lägenheter i Tyskland; hvilket han ock under loppet 
af 17tl — 1713 gjorde, 2, slutande med Stettins se- 
qvester. Oemotsägeligt är, att Vellingk tydligt insåg 
det olyckliga i konungens statskonst, och att han i 
bref till llore högt uppsatta ämbetsmän, ja till Karl sjelf 
uttalade denna sin öfvtMtygelse. och iill de förra både 
öppenhjertigt och bestämdt. Vi hafva dera anfört många 
och hedrande bevis. 

Året 1713 medförde en ny omskiftning. Karl blef 
med seqvestern af Stettin så missnöjd, alt han från 
Vellingk återtog den vidsträckta fullmagten alt leda freds- 
underhandlingarna. 3) I följe af kalabaliken och säng- 



') Dansk. min. br. d. 24 Maj, 23 Aug. -1702. 

-) Skokloster. Vellinglts brefvexling från den tiden. 

*) Fr. min. br. d. 21 Febr. -17^9. 

Riksark. VelHogli till Stiernhöök d. 24 Okt. <7U. 



92 

llgfaodet, började Vellingk å sin sida anse Karl sjelf 
DJistaii furlorad. Han st)l<le derföre betrygga sig och 
sin lyciia genom förbindelser åt andra l»äll; ocli först 
hos regeringen i Stockbolui. Ilau skickade nämligen 
till Arvid Horn en stor mängd afskrifter af sina till 
svenska hofvet i Turkiet affardade bref; detta i till- 
bännagifven afsigt att visa, det han icke sparat nugra 
föreställningar mot Karls sätt att leda statsärenderna, ') 
Å andra sidan sökte han ställa sig in med holsteinska 
hofvet och med Görtz, och deltog i dennes plan att 
förmäla hertig Karl Fredrik med rysska prinsessan 
Anna-), och att skaffa honom svenska tronföljden; båda 
delarna Karl ovetande. 

När Karl återkom till Stralsnnd, infann sig Vel- 
lingk genast och tycktes återvinna konungens ynnest, 
talade illa om rådet och i synnerhet om Horn och 
Gustaf Cronhielm. ^j Men han fortfor ock att tala för 
freden *), och blef snart audanskjuten, som man sade, 
genom Göitz, Mejerfelt och Feif. ^) År 1716 var han 
i overksamhet, Itanske i onåd. Han slöt sig då till 
deu nye gunstlingen Görtz; och skref till denne smick- 
rande bref om sin glädje öfvcr den nåd, hvari Görtz 
liommit hos konungeti; ~ önskade honom ärliga och 
skickliga verktyg; — försäkrade, att Sverges tillständ 
skulle liafva varit bättre, om Görtz genast efter Pul- 
tava-slaget blifvil satt i spetsen för rikshushällningen; 
talade om brottslingarna, deras gemensamma ovänner 
oeh förföljare, samf om upprigfigheten af sina egna 
ord och tänkesätt o. s. v. ^) Han lyckades ock att 



') Den stora samling vellingkska bret som förvaras å riks. 
ark. torde till en del utgöras af denna sändning. 

') Fr. min. br. d. 9 Juni, 29 Aug. nU. 

») S. SL d. iö Dec. <7U. 

Dansk. min. br. d. 29 Dec. iHk. 
O Fr min. br. d. 5 Dec. 47U. 
*\ S. St. d. 20 Apr. »715. 
') Det är pä grund af dessa bref och elt dylikt frän dra 

Uuionade Ced«rhielm. som skriftda: Rettung der Shr9 



98 

1717 i nSgoD mSn återvinna Karls förtroende, och 
komma till delaktighet i nägra da förda nnderhaudlin- 
gar. Ett drag frAo samma tid må anföras. Vi min- 
nas, har Vellinglv åren 1711 — 1713 ofta och ifrigt rådde 
Karl att erkänna August som Polens konung och att 
sluta fred. Men änun 1718 vidhöll Karl sin gamla 
plan, och Görlz måste låtsa densamma gilla. Vellingk 
följde exemplet. Han uppsatte ett betänkande om, huru 
Karl skulle sättas i stånd att med mer glans än nå- 
gonsin åter uppträda på verldsteatern, och att der gifva 
lagar åt sina fiender; och att mot allas förväntan om- 
igen upplyfta Stanislaus på Polens tron; en bragd, sd 
mycket mera ärorik, som den för vanliga mcnniskor 
syntes svår och omöjlig. ') 



NIONDE KAPITLET. 

HERRARNA AF HÖGADELN 

tyckas nnder denna tid icke hafva följt någon sam- 
manhängande plan. De voro till antal, rikedom och 
Inflytande alltför svaga för att kunna bilda- ett eget 
parti. De kunde ej heller på länge Ingå någon slags 
förening med sina i rådet sittande ovänner och för- 
krossare, det' konungsliga enväldets män; ej heller 
med ofrälseståoden, hvilka fruktade återupplifvandet 
af gamla högadliga företrädes-rättigheter. Partiet kände 



och Unschuld des von Görtz*) grundar sitt påstående, 
att svenskarna sjelfva erkände de väigerningar, Görtx 
skalle bafva bevisat deras fädernesland. 
•) Sid. 365 säges Karl Gustaf Cederhielm; men denne var 
då blott 22 år. Månne Josias eller Germund? 

^ Lin k. Bibi. Ark. Lewenbaupts handlingar. Flere appr 
satsar af Vellingk. 



94 

Sig (lock trefvandc lör än här, äa der; se t. ex. 
1697 de afbrutna försöken att erhålla hjelp af Dan- 
mark; ') och derefter alt vinna den nnga konungen 
sjelf, genom att understödja hans förtidiga äntrade 
till regeringen. -) Sedermera slöto de sig några är 
bortåt kring enkeherliginnan Hedvig Sofia. Men ge- 
nom nämnde furstinnas död är 1708, förlorade par- 
tiet hade medelpunkt och sammanhållning; hvarefter de 
Hesta dess medlemmar iefde pä sina gods, tysta, miss- 
nöjda och afvaktande iVamtiden. 

Partiets förnämsta man var Nils Uielke, dock än 
mer utmärkt säsom statsfänge, i hvilkcn egenskap hao 
framdeles ska!I i dessa berättelser tecknas. Bland de 
öfriga ma nämnas Abraiianj Bralie samt Axel Johan 
ocli Gustaf Fredrik Lewenhaupt, ingendera dock af sä 
stor bet)(lenhel. att om dem beliöfver sägas mer, än 
hvad redan sagdt är. 



TIONDE KAPITLET. 

FRIHETSMANNEN. 

Koonngskhet och frihetssinne, ofta utestängande 
livarandra, ho dock i svenska folklynnet tillsainmans, 
stundom fredligt, stundom flendlligl; och i sednare fallet 
med stor öfvervigt än pä ena, än pä andra sidan; likväl 
utan att någondera kunnat den andra tillintetgöra. Gustaf 
Wasa kände ocksä härutiunan sina svenskar gaoska 
väl. De vilja, sade han, ha/va en orädder konung 
med karlasinne; ingen mcser, ulan snarare en bar- 
sker, som icke säller fingret emellan. Men en annan 
gång sade han ock: svensken tål hvarken orättvisa 



') Se sa. 12. 
=) Se SI. 19. 



95 

eller triildom och är regcringssji/k och sforsint, ofta i 
ogjordt väder. Begge ligliiiugaiiia kouiino Iran fordna 
vauor, (len ena friui krigs- ocli vikingatågen, <leu an- 
dra frän landskapstingen: bada Iran den enväldiga hus- 
bondemagien. Krigaren och husbonden voro vana att 
med svärdet eller u)agtordet athngga alla svårigheter, 
hastigl. djerft, enväldigt; och livad han tillät sig sjelf, 
det tillät lian älven sin liirsle. Sådant tyckte han 
hiirde till sakee, till anlörareus, till rikshusbondens 
rättighet. Det sjelfständiga, enstaka odaluiannalifvet 
samt de städse ätcrkoiumande landskapstingen vande 
svensken ä andra sidan vid sjelfstyrelse och vid nog- 
grannt aktgifvaiide pä sina lagar och rättigheter. Ko- 
nungahusens inbördes strider och många enskilda re- 
genters laster eller oduglighet före 1470 höllo pä att 
mer och mer bos svenska folket utbilda ett frihets- 
sinne, en sjelfstyrelsevana, ett de lagliga formernas 
välde, ungefär sädant som i England; d. v. s. med en 
fri och stark demokrati, ledd af eo mägtig och sjelf- 
stäudig aristokrati. Men från 1470 började ett annat 
skifte, under hvilket konnngskheten, regentmagtens 
personliga inflytande, fick öfverhand, genom de fram- 
stående egenskaperne hos Sturarna, Gustaf Wasa, Karl 
deu nionde, Gustaf Adolf, Karl Gustaf och Karl den 
elfte, samt genom minnet af dessas segrar, eröfringar 
och inrikes storverk. ') Folket blef väl också under 
denna tid stundom pämindt om sin magt och om sia 
rättighet att ingripa i riksstyrelsen ; t. ex. när Erik 
den Ijortoude och Sigismund alsattes och Karl Gustafs 
testamente ändrades. Men adeln tillvällade sig lejon- 
parten i denna hela folket tillhörande rättighet ocli 
ntöfvade den stundom till öfvervägamle fördel för sig 
enskildt. Ja mer derigenom Irilietssinnet blef uteslu- 
tande adligt, desto mer ökades konnngskheten hos de 
andra folkklasserna. Härtill kom farhågan, att samma 
till antal brådväxande adel skulle blifva egare till all 



') Jfr 3-1- 191 — 190. 



96 

Sverges jord och förvandla dess ofrälse inDevSnare till 
lifegna Irälar. Samliället började visa en riglnin? till 
polsk frihet, i st. f, engelsk. Då började ock ofrälse- 
stäuden mer och mer söka sin räddning i konnnga- 
magtens förstärkande, och denna känsla blef till sin 
höjdpunkt nppdrifveu under och genom Karl den elfte 
och bibehöll sig der också onder början af Karl den 
tolftes regering. 

Redan är dock omtalat, harö detta tänkesätt började 
snart nog undergräfvas, i samma män kunskapen om 
Karls olyckliga ätgerder nedträngde bland folket. Så- 
ledes först inom bögrc ämbetsmannaklasseo, sedermera 
Inom adel, prester och borgare. 

Genom de stora riksförluslerna och genom den 
hopplösa framtid, hvarmed Karls envishet hotade, blefvo 
dessa samhällsklasser lockade, ja tvungna att göra sig 
reda för vådorna af ett enväldigt arfrike; vådorna af 
ett godtroget litande pä regentens blotta personlighet. 
I besittning af historiska kunskaper, begynte de mer 
bildade inom riket att i sitt minne återkalla exemplen 
af många äldre och sednare tiders statsförfattningar, 
hvilka delade magten mellan konung och undersåtare, 
och sålunda sökte förekomma hvarje dess missbruk. 
Följden blef en tämligen allmän önskan, att genom ett 
dylikt samhällsskick betrygga sitt eget fäderneslands väl. 
Visserligen voro några dervid ledda af enskild eller af 
ståndsegennytta. Men de ojemnförligt flesta drefvos 
af verklig öfvertygelse, af varm fosterlandskärlek och 
af en ärlig önskan att uppföra den blifvande sam- 
hällsbyggnaden sådan, att den skulle gifva skydd åt 
alla Sverges innebyggare. Siräfvaudet till detta mål 
fläckades ieke af några stämplingar, hvarken att på- 
skynda konungens död, eller att med afsigt öka olyckorna 
för alt så mycket snarare framtvinga brytningen. Man 
uttalade väl sin ogillande öfvertygelse flere gånger, och 
det öppenbjertigt och bestämdt; men när dessa lagliga 
medel icke bjelpte, beslöto frihetsvännerna att tiga och 
Uda, tills den åsyftade föräodriDgen kunde lagUgeo 



97 

verkställas. ') Noga bör nämligen märkas, att försla- 
get 001 Ulrika Eleonoras regontskap 1714 kom mindre 
från de egentliga frihets- oeli framtidsmännen, än fråo 
auhängarne af enväldet. Iivilka ocksä ville liafva det- 
samma ufverflylladt på den tillämnade regentinnan. 

En märkvärdig företeelse bör icke förtigas. Under 
loppet af 17 f 6 — 1718 blefvo i ntrikes land tryckta ej 
mindre än två fransyska och två tyska npplagor af 
den mot Karl den elftes envälde riglade smygskriftea 
Les Anecdoles de Sucde. -) Troligt är. att detla var i 
Dågon män en tillställning af frihetspartiets ledare och 
åsyftade att bereda sinnena på den tillämnade stats- 
hvälfningen. 

Bland de förnämsta inom ofvannämnde parti upp- 
taga vi först 



GUSTAF CRONDIELJI 

såsom utgörande öfvergångslänken mellan envälds- ocli 
frihetsmännen. 

Han förenade i sin person många vackra egen- 
skaper, snille, lärdom, behagligt umgängessätt, mycken 
själsnärvaro, vidsträckt erfarenhet, stor duglighet och 
varm fosterlandskärlek. 

Som svaga sidor omtalades småaktighet och egen- 
sinne. Ur sistnämnde egenskaper ville man förklara 
del anmärkta förhållandet, att han, såsom man tyckte, 
ofta utan skäl satte sig emot de åtgerder, medtäflareo 
Horn föreslagit. ^) Ofta beskylldes han ock för girig- 



') Jfr IC. 86, 89. 18. 111, M4. »-*. 191, 195. 

«) Se SO. 193. 

»j Rådsprot. d. 17 och 25 Maj 17i0, d. 13 Aug. 1714. 

Fr. min. br. d. 5 Jan. 1697? d. 11 Aug., d. löDec. 1714, 

d. 8 Mars 1716. 

Relation de Uetat present de la Suede 1718. 

Riksark. Kontrib.-Ränt. G. Cronhielm t. ?d. 8 Mars 1716. 
Fryxell* Ber. XXVII. 7 



98 

hel, och var 1 sjelfva verket en stark hnshållarc. Oss 
veterligen liar han dock aldrig blifvit från sin öfver- 
tygelse tubbad, hvarken af in- eller utrikes penningar; 
ehurn sådana från båda hållen bjödos. Deremot har 
han till afbjelpaude af rikets nöd föreslagit slora upp- 
offringar och sjeif gifvit stora summor. Under de sista 
sex åren af Karls regering voro han, Horn och Tessio 
de I allo ulmärktaste inom hela rådet. 

Från 1695 tjenstgjorde han som kronprinsens lä- 
rare; och, säges det, med så mycket allvar, att det 
någon gång väckte lärjungens missnöje, hvilket än mer 
okades, när Cronbielm på riddarhuset 1697 talade och 
var nästan den ende, som vågade tala mot den för- 
tidiga myndighetsförklaringen. Svärfadern Wallensledt, 
då för tiden ännu Karl den tolftes gunstling, med- 
lade dock försoning, och Cronhielm blef efter sin far 
utnämnd till landshöfding i Westerås. Här stannade 
han i 12 års tid, utan något närmare dellagande i 
riksstyrelsen. 

År 1710 blef han åter framdragen pä skådebanan; 
nämligen, då rådet kallade honom till vice tjenstgörande 
landtmarskalk och sedermera till ordförande i den öfver 
ämbetsmännens orättvisor nedsatta nämnden. Det var 
vid denna tid, som Piper, hittills konungens allt i alla, 
hlifvit tillfångatagen. Det förtroende sistbemälde råds- 
herre åtnjutit, och de göromål, han vårdat, delades 
sedermera mellan åtskilliga andra; Miillern, Vellingk, 
Feif och Gustaf Cronhielm; hvilken sednare ock ha- 
stigt befordrades år 1710 till hofkansler, kongligt råd 
och ordförande i lagkommissjonen, 1712 till grefve 
och till högste styresman öfver amiralitetet i Karls- 
krona och 1713 till kansler öfver Lunds högskola. ^) 

Han räknades då för tiden och Icke ntan skäl till 
de konungske; ty han gillade stenbockska härens af- 
sändande till Tyskland, och ville våren 1713 icke sam- 
mankalla riksdag. Se här ett nytt bevis för samma 



') Kans ke dock derlill blott interimsvis nämnd af regeriDgen. 



99 

Ssigt, ett nppträde, som tecknar både tider och per- 
soner. Rådet förntsåg mänga Linder för den troppaf- 
sändning till Tyskland, som Karl 1713 begärt. I det 
bref, Iivilket härom till konungen afsäudes, förekommo 
orden: )'ädet önskar, alt rikels ofiirmögcnhct och medel- 
löshet ej mätle hindra den ifrågavarande ålgerden. 
Kär skriften upplästes, anmärkte Cronhielm: kan man 
ej ntelemna orden: »rikets o för mogenhet. '*» Konungen 
har ju skrifcit oss till, att han ieke vill veta af några 
klagovisor J* Tessin biföll, och tyckte berättelsens inne- 
båll vara nog talande. Men Horn sade: vi böra ej 
göra saken lättare, än den är ; ty dä fä vi ångra oss, 
när det kommer till verkställigheten. Lians majestät 
blef ledsen åt den 6 — 7 arks länga klagovisan, vi sist 
afskickade; men den närvarande nöden bör ej för- 
tigas. ^) 

Det var också denna fäderneslandets nöd, som 
jemnte konungens besynnerliga uppförande slutligen när- 
made Cronhielm tiii andra sidan. Han tillät sig nu 
mera att ogilla konungens nya krigsgerds-förordning 
och dröjsmålet i Turkiet; m. m. 2) Ändtligen hösten 1713 
gaf han också sitt bifall till riksdagens sammankallande. 
Sommaren 1714 hörde man honom till och med klaga 
iifver Sverges förestående undergång, såsom en följd 
af konungens obegripliga envishet. ^) 

Dylika yttranden jemnte talet om Cronhielms egen- 
nytta kommo troligtvis till konungens öron. Denne 
tyckte ock, att sjörustningarna hade under Cronhielms 
ledning icke gått raskare undan än förut, och att nämnde 
herre visat för mycket undseende mot rådet, af hvilket 
konungen dock gjort honom oberoende. *) Karl sade 
sig vilja för den gången öfverse felen; men den fordna 
gunsten var försvunnen eller åtminstone försvagad. 



') Rådsprot. d. 19 Jan. 4713. 
') Fr. min. br. d. 22 Jan., d. Vå Nov. 4713. 
') S. st. d. 21 Jan. 4713, 9 Juni 4744. 
^) Riks ark. Act. Hist. G. Cronhielm till Karl d. 27 Not. 
i 7/1 4. 



100 

Croiihielm begärde blifva president i Svea hofrält, ') 
men förgäfves; och till och med kanslers-ämbetet öfvcr 
Lniid flyttades år 1714 från honom och pä gunstlingen 
Tessin. Vid afskedet Diedlörde dock Crouhieim hela 
läroverkets högaktning, uUalad af den vördnadsvärde 
Rydelias. Cronhielm skulle sedermera skickas som 
freds-ombud till mötet i Uraunschweig; ett nppdrag, 
som likväl aldrig gick i verkställighet. Under de sista 
åren bief iian återigen ofta och i vigtiga fall använd 
och lät sig användas. Man sade dock, att han ogil- 
lade Görlz; ehuru han ej vågade visa sådana sina tänke- 
sätt. -) Det är icke nttaladt, meu tämligen troligt, att 
ban, liksom de flesta, mast under ofvan tecknade för- 
hållanden känna en viss länglan efter ett friare och 
mer Jagbuudet samhällsskick. 



ARVID BERNHARD HORN. 

Redan fornt hafva våra berättelser omtalat många 
ntmärkta personer af denna ätt. Vi komma nu till den 
mest utmärkte bland dem alla. Han härstammade dock 
från slägtens förut raindst ryktbara gren, nämligen den 
till Wuorentaka. Fadern var ölverste Gustaf Horn 
och modern Anna Helena von Gertten, en fru af akt- 
Diugsvärda egenskaper och städse föremål för sonens 
tacksamhet och vördnad. Från sitt nittonde år fader- 
lös, uppväxte Arvid Horn och hans många syskon i 
det atlägsna Finnland och under så stor fattigdom, att 
bättre behöOiga kläder stundom saknades och rika 
slägtlngars hjelp måste begäras. 

Fvra bland sönerna föllo i krigen. Den femte, 
flera gånger svårt sårad, slapp dock undan medlifvet; 
det var ifrågavarande Arvid Bernhard, född 1664. 



') Riks ark. Ad. Hlstor. G. Cronhielm till konungen d. 2 

Jan. 4714. 
') Fr. min. br. i Dec. -1716. 



101 

Början at lians slndier ocli iimbpfsmannabaDa var 
icke lusande. Han liaile ej rad alt som iiianga dea 
tidens ädlingar besöka främmande länder oeli läroverk. 
Efler uä?on tids vistande vid Abo höirskoia ingick ban vid 
18 Srs hlder i lifgardet, ocli mäste der under eit helt 
år bära muskotten ocli sedermera tvä ar tjeuslgöra som 
nnderofllcer, blifvande först derefter utnämnd til! fän- 
rik. Men under d.^ radande fred 1 Sverge var för unga 
fattiga krigare ingen lycka att vinna. Han skaffade 
sig derföre tillåtelse alt Ijenslgöra i främmande land; 
först under Bielke i Ingern. och sedermera uuder ko- 
nung ^Villlelm den tredje i jNederländerna, och förvärf- 
vade sig hedrande vitsord af bada. 

Bristerna i hans första undervisning godtgjordes 
sedermera genom Ivcklig fatlningsgäfva och mycken 
Hit. Horn iakttog hvarje lllirälle att nppöfva sina fär- 
digheter och utvidga sina kunskaper, delta antingen hao 
vistades i Abo, Stockholm eller främmande land. Det 
var blott härigenom, som det längre fram kunde biifva 
honom möjligt alt bestrida uppdrag och sysslor, som 
tycktes förutsätta en underbyggnad, långt mera djup 
och vidsträckt än den, man visste honom hafva 1 för- 
stone erhj^illit. 

Ar 1695 blef han hemkallad och fick snart till- 
fälle alt visa sitt mod och sin rådighet. I Februari 
1696 gjorde hofvct ett besök i Uppsala. Enkedrott- 
ningeu skulle aka nedåt staden, hvarvid hästarna bör- 
jade skena utför den långa slottsbacken. Kan in- 
gen frälsa enkcdrottningen ? ropade Karl den elfte. I 
ögonblicket sporrade dä varande kapten Horn sin häst 
och störtade in i det skenande spännet med sådan fart, 
att både detta och Horns springare kastades omkull. 
Men vagnen stannade, enkedrottningen var räddad, och 
Horn hade icke lidit någon skada. Karl den elfte sade 
honom ej ett enda ord till tack. Men dagen derpå 
bom en tiggare och begärde att få för Horn framlägga 
sitt pass. Efter att llere gånger hafva visat honom 
tillbaka, måste Horn ändteligen mottaga och genomögna 



102 

papperet. Det befanns då innehålla fnllmagl på kapten- 
löjtnanfssysslan vid de Kungliga drabanterna. Denna 
befordran var i sig sjelf en stor utmärlicise och satte dess- 
utom Horn i daglig beröring med hofvet och i tillfälle 
att ytterligare visa sina utmärkta egenskaper. Åt sin 
efterträdare på tronen anbefallde ock den döende Karl 
den elfte Arvid Horn, såsom en trogen och använd- 
bar tjenare. 

Karl den tolfte följde och besannade rådet. Horns 
ynnest hos den unga konungen och deltagande i den- 
nes oförvägna lekar äro redan förut omtalade. År 1700 
utnämndes han till friherre och general-major, och del- 
tog sedermera i fälttågen 1700— 1703, utmärkande sig 
beständigt och i synnerhet vid Narwa, Diina, Klissow 
samt vid försvaret af Warschaus slott. Som sagdt är, 
blef han ofta svårt sårad. Karl hade under ungdoms- 
lekarna en gång utfäst sig att betala Horn hvarje af 
sådana olyckor föranledt läkarearfvode. ') Löftet hölls. 
Då Horn blifvit återställd från sina i slaget vid Diina 
erhållna sår, tog Karl honom med sig till en lada, och 
bad honom se efter, om han ej i ena hörnet kunde 
finna någonting. Horn gjorde så, och fann der en 
pung, innehållande 2000 dukater. 

Horn var en bland dem, som stundom talade mot 
polska afsättningskriget -); likväl alltid med mycken 
försigtighet. I slutet af år 1703 höll han dock på 
att falla i onåd; men räddades, sade man, genom 
att fria till Pipers svägerska, fröken Inga TörnQycht. ^) 
Frän denna tid och förbindelse framgick åter hans 
lycka icke blott med förnyad fart, utan på Karls van- 
liga brådskande sätt, när det gällde gunstlingarna för 
året. Horn blef general-löjtnant samt svenskt ombud 
vid polska konungavalet 1704, kongl. rad 1705, grefve 



') Se 81. 40.| 

^) Fr. min. br. hösten <702. 

3) Fr. min. b r. d. 21 Febr. 1704, d. 46 Jao. -1707. 



103 

1706 och s(rax derefter kansler för högskolan I Pernau, 
samt guvernör för hertig Karl Fredrik af Ilolstein. 

Ir 1706 åiervände han (ill fäderneslandet, der 
konungen anvisat honom plats i defensjonskommissjonea 
samt 1 kansliet. Pä förra stället följde han Wredes 
och Falkenbergs äsigter, ') På det seduare hade han 
som högsta styresman öfver sig svågern Nils Gylden- 
stolpe, hvilken med sin utomo.'dentliga kännedom och 
skicklighet lätt och snart undanarbetade de utrikes 
ärender, som förekommo, hvilka dessutom voro hvar- 
ken många eller betydliga; emedan Karl i sitt fältläger 
afgjorde de vigtigaste. Horn hade i förstone också 
mycken ledighet, och använde den pä hvarjehanda tids- 
fördrif, seglande som oftast med sin speljagt omkring 
i Saltsjön eller Mälaren, fyllande dessas tjerdar med krut- 
rök och kanondunder. Men Gyldenstolpe insåg snart 
Horns ovanligt stora förmåga och tillika Sverges be- 
hof af en sådan person. Han bad Horn öfvergifva de 
tomma tidsfördrifven och i stället använda sin tid till 
inhämtande af de kunskaper, som fordrades för hans 
egen framtid och för fäderneslandet. Horn lydde rå- 
det och stannade på sitt ämbets- eller arbetsrum, om- 
gifven af böcker och handlingar. Han tog också till 
sig den i svenska statsrätten mycket bevandrade Klas 
Prytz, sökte genom honom vinna närmare kännedom 
i dylika ämnen samt inköpte hans stora samlingar. 

Ganska snart kom detta både bonom och Sverge 
till godo. Våreu 1709 dog till Horns djupa sorg -) hans 
svåger och förman Nils Gyldenstolpe. För den lediga 
platsens fyllande ansågs ingen värdigare än Horn, 
hvilken ock måste densamma tills vidare öfvertaga. Mea 
just nu blef svårigheten af detta ämbete på mångfaldigt 
sätt ökad. Nederlaget vid Pultava gjorde Sverges för- 
hållande till utrikes magter ojemnförligt mera inveck- 
ladt, svårt och hotande än förut. Och vid denna ?ig- 



Dansk. min. br. d. <ö Maj <709. 

') D?insk. min. br. d. 8 och i2 Maj <709. 



104 

liga lidopiiDkt var icke b!oU Gyldcnstolpe uyss alliden, 
ntan ock koBongen flyktad till Bender, Piper fåogen ocli 
Ilermeliii försvunnen. Med ett ord, alla, som i dessa 
ämnen egde nägon större erfarenhet, voro borta, ocli 
hela verket föll på Arvid Horn ensam. lian skulle na 
emoUaga ledningen af dessa mt^ngfakliga underliand- 
iiugar, ocb sköta dem tillsammans med en sådan ko- 
nung som Karl den tolfte, ocb det på ett afstand dem 
emellan af flere hundrade mil. Han önskade sig al- 
drig hafva kommit in i rådet '), erkände öppet sin 
okunnighet i ämnet -), och ville i stället blifva öfverste- 
inarskalk och lemna utrikes äreuderna ät Gustaf Croa- 
hielm, hvilken ban påstod ega om de samma större 
kännedom. ^) Sedermera ville han också förflyttas till 
presidentstolen i hofrätten. Men ingendera önskningen 
gick i fullbordan. Konungen, rådet och allmänna tänke- 
sättet ansågo Horn vara den för platsen mest dug- 
liga, och han måste således der qvarstauna. 

Det var vid ifrågavarande tid, som man ville veta, 
att han ämnade fria till prinsessan Ulrika Eleonora. 
Han hade i yngre år varit förlofvad med en fröken De 
ia Gardie; men blef sedermera som man säger, enligt 
konungens önskan gift med eu fröken Ehrenstéen; 
hvilken likväl dog 1703. Derefter förmälde han sig, 
som berättadt är, med Pipers svägerska Inga 'förn- 
flycht, hvilken dock snart angreps af obotlig lungsot. 
Under hela denna sjukdom vårdade henne Horn med 
så mycken ömhet, att den förvärfvade honom allas akt- 
ning och loford. "*) Efter hennes död tyckte man sig 
märka, att den 45-årige enklingen visade ovanligt myc- 
ken uppmärksamhet för prinsessan Ulrika Eleonora; 
och att han ofta inbjöd henne jemnte unga hertigen 
af Holstein till lastseglingar i skärgärden. Man påstod, 



') Dansk. min. br. d. 7 Aug. 4709. 

2) Fr. min. br. d. -12 Maj 1709, d. 45 Au?, ilii. 

=) S. st. d. i Febr. 1712. 

") Dansk. min. br. d. IS Febr. 1708. 



105 

att en liofTröken Pahl, som stod väl lios prinsessan, 
var den, sooi satt bonom dylika tankar i liufvudet '), 
oeb att ryktet derom hunnit till Karl, men blifvit ar 
denne föraktadt o. s. v. Saken, sajan lata något otro- 
liga. Säkert är ock, alt kort derefler eller .^»r 1711 
gifte sig Horn med en dotter af fältmarskalken Nils 
Gyllenstierna. 

Horns nppförande 1710 till 1715 är redan om- 
taladt. Emedan lian nnder denna tid icke kunnat gilla 
eller verkslälla alla planer och fordringar, hade nå- 
gra personer, och säger man i synnerhet Mejerfelt 
lyckats ingifva Karl hvarjehanda ofördelaktiga tan- 
kar om Horn, sä som vi redan herättadt. 2) ^■är 
sedermera konungen joltiden 1715 flydde från Stral- 
suud till Skåne, skyndade Horn genast till Ystad, 
för att inför konungen framställa dess systersson, sin 
egen lärjunge, unga hertigen af Holstein. Karl skall 
då vid första mötet hafva sagt: grefve Arvid! ni har 
bliffit ett liufvud längre, sedan jag säg er sist. Man 
trodde sig häri finna en anspelning, antingen på Horns 
växande magt nära nog till hufvudman för den hemma- 
varande styrelsen, eller ock pä angelägenheten af att 
låta bödelsyxan borttaga det öfverllödiga. det för högt 
burna bufvudet. Vare sig härmed huru som häldst; 
Horn var och förblef i onåd. Uppsala högskola utsåg 
honom det oaktadt till kansler; men valet blef af Karl 
aldrig bekräfladt, men ej heller npphäfdt. Det gick 
dermed ungefär så, som när Lund ulkorade Magnus 
Stenbock till sin kansler. Frain på hösten 1716 tog 
också Karl från Horn dess befattning som holsteinska 
hertigens guvernör, och uppdrog densamma åt Horns 
fiende von der JSath. ^) Denna ovänliga sinnesstämning 
fortfor under de tre sista åren af Karls regering. 



') Dansk. min. br d. ö Juni och 7 Aug. 4709. 

Fr. min. br. d. iH Dec. 1714. L'etat pres. de Suede 1718 
-) Se om dessa förhållanden 3-1. 180—190. 35. 150—220.- 

36. 12—16. 
») Fr. min. br. d. 20 Nov. 1746. 



106 

Arvid Florn var en man af behagligt och tillika 
ståtligt och vördnadsbjadaiide ntseende; i omgänget an- 
genäm och belefvad, dock stundom ojemn och stolt och 
i hvardagslag något sträT mot sin omgifuing. Hans 
duglighet var utmärkt stor. Om, skref Tessin, han 
icke har något egentligt snille, sä är hans omdömes- 
förmåga sä mycket säkrare. Danska sändebudet sade 
deremot 1706, att Horn var just ett bland Sverges 
största snillen. Utländska ministrar beundrade hans 
uppsatser för deras kraft i bevisen, fyndighet i vänd- 
ningarna och hehag i framställningen. 

Han iakttog strängt äldre tiders andaktsöfningar, 
och gjorde sjelf med sitt husfolk bön hvarje morgon 
och afton, samt utdelade genom presterna mycket pen- 
ningar ät de fattiga. Ovännerna sade, att det var 
hyckleri. De hafva ock mot honom framkastat flere 
andra beskyllningar; t. ex. att han med flit gaf her- 
tigen af Holstein en förvekligad uppfostran; att han 
för alt göra lycka låtsade vara kär i konung Stanislai 
mor ']; att han stämplade efter Karl den tolftes lif; 
o. s. v. Men ingen bland dessa eller dylika ankla- 
gelser har kunnat bevisas. Hvad konungen angår, 
är det säkert, att Horn önskade vid dennes en gång 
inträffande död förskaffa Sverge en friare statsförfatt- 
ning, och att han kände och kanske ledde de arbeten, 
som i sådan beräkning af Ribbingarna m. fl. förehades. 
Men det kan icke bevisas, icke ens med sken af rim- 
lighet påstås, att han för della ändamåls vinnande till- 
låtit sig någon tadelvärd handling. Hvad hans lärjunge 
hertigen af Holstein beträffar, sä torde det förvekli- 
gande i dennes uppfostran kunna till en del skyllas på 
gamla enkedrottuingen; hvarjemute bör anmärkas, att 
samma hertig var redan tolf år gammal, då han kom 
under Horns värd. Hvad hertigens arfsrätt angår, så 
försvarades den till en början af Horn. Men ledd af 
rikets nöd, måhända ock af meddelade upplysningar, 



'} Up ps. Cederbielmska samlingen. 



107 

gick Horn 1713 öfver till Uirilo Eleonora, hvilken då 
också badc på sin sida lag och gällande författningar. 
När genom giftermålet med Fredrik af Hessen prin- 
sessan förlorade denna företrädesrätt, drog sig Horn 
tillbaka, som det tyckes utan att sedermera försvara 
Lvarken den enes eller andres anspråk på kronan. Det 
sätt, tivarpä Görtz nnder konungens tre sista är miss- 
handlade riket, måste också mot honom och mot allt, 
hvad holsteinskt var, uppreta svenskarnas siniien till 
den grad, att hvarken Horn eller någon annan kunde 
önska eller hoppas geuomdrifva den unga hertigens val. 

Vi hafva från denna tid funnit blott tvänne drag, 
som kasta skugga på Arvid Horns minne. Det ena är, 
att han skall i sin ungdom hafva bedt modren dölja 
för syskonen, det han, Arvid Bernhard, fått ur föräldra- 
huset större uttag än de öfriga barnen. Det andra är, 
att vid den starka utskrifuingen år 1717 blef på Horns 
egendom Ekebyholm ingen karl tagen. ') Men äfven 
dessa enskildheter torde kunna erhålla en försoiiande, 
kanske rättfärdigande förklaring. Att Horn gjorde för 
fäderneslandet stora uppoffringar och erbjöd än större, 
hafva vi redan ofta omtalat. 

Men å andra sidan kan ej heller nekas, att hans 
ärelystnad med mycken påpasslighet begagnade hvarje 
lofligt tillfälle att komma fram och göra lycka. Spåren 
efter ett sådant bemödande skönjas öfver allt. 

Arvid Horn stod länge på samhällets högsta plat- 
ser och blef redan derigeuom mål för afund och tadel. 
Han hörde dessutom till ett bestämdt parti, och har 
också derföre blifvit af anhängare högeligen beprisad ; 
af motståndare häftigt tadlad. Mellan sä olika om- 
dömen är ej lätt att finna sanninger. Mycken upp- 
märksamhet bör alltså fästas vid de yttranden, som i 
detta hänseende blifvit fällda af främmande, ofta utom 
partierna stående sändebud. De fransyska, ehuru stundom 



■)Ti)orsjö ark. Blacksladius till grefvianaa Stenbock d. 
2 1 Sept. 4717. 



108 

politiska flender skrefvo år 1701: ') Horn är en myc- 
ket aktad och mycket aktningsvärd man; — och är 
1708 -), Bom är redlig, hogsinnad, och deJi man mest 
han lita på; — och ar 1718 ^), Horn har mycken 
arhetsamhet, rättskänsla och goda afsigter mot sitt fä- 
dernesland. Något för mycket stolthet i lyckans dagar 
har ådragit honom fiender och vanrykten, till hvilka 
sednare jag dock tror honom oskyldig. Han gynnar 
Frankrike', men har alltid visat oegennytta; — och 
år 1719, Horn är en man a\ heder och ära, den der 
verkligen älskar sitt fädernesland. 



PER OCn KONRAD RIBBING 

voro kloka och tiiitagsna herrar samt utmärkta, dock 
ej blödhjertade ämbetsmän; den äldste, Per, tillika en 
stor och ståtlig personlighet och talare. Båda älskade 
sitt fädernesland och åtnjöto mycket anseende såväl 
hos Wrede och Horn, som hos Görtz och Tessin *). 
De blefvo ofta af dessa sednare använda ^); men tillhörde 
i sjelfva verket kärnan i det parti, som förberedde en 
ny regeringsform, såsom ofta nämndt är. 



SVEN LEJONMARCK. 

Vi erinra oss det motstånd, denne herre 1688 
»jorde mot några obilliga reduktionsåtgcrder, och den 



') Den 4 Dec. 

^) Den 1 Aug. 

^) L'etat present de la Suede 1718. 

O Rådsprot. d. 28 Sept. 4709, d. 13 Okt. 1712. 

Riksark. N. Tessins bref till konungen d. 14 Mars och 

23 Maj 1718. 
') Relation l'etat de la Suede 1718. 



109 

rättegång, fur hvilken ban af sädan orsak blef utsatt. ') 
Troligen bafva dessa ocb dylika iipplrädon bidragit till 
deti ovilja, han fattade mot enviildet, ocb till baos 
längtan efter ett friare sambhilsskick. Han var gud- 
frnktig, lärd, arbetsam ocb ihärdig; men tillika, sade 
man, nägot bitter, envis och orolig. 



ERIK BENZELIUS d. >'., 

den biifvande crkebiskopen hade under läsning af Roms 
ocb Greklands mästerstycken, måhända ock genom sin 
enskilda lärare sedermera domprosten Molin, insupit 
kärlek för fria statsförfattningar. I sädana äsigter 
stärktes han genom Karls sätt att vårda fäderneslaa- 
dets angelägenheter ocb genom de anmärkningar, som 
han öfvcr både ett ocb annat flck iiöra af den på Sale- 
stad boende Nils Bielke. Den unge, snillrike, dåvarande 
bibliotekarien besökte nämligen esomoftast den gamle 
snillrike statsmannen och stod till honom i nära för- 
hållande. Det var under dessa besök, som Benzelius, 
angående den tidens personer och händelser, gjorde 
mänga af de anteckningar, hvilka sedermera blifvit be- 
kanta under namn af Anccdota Benzeliana. Berätladt 
"är ock, hurn samme Benzelius säges bafva deltagit i 
öfverläggningarna om det nya samhällsskick, man ön- 
skade fäderneslandet. Till ledning för utarbetandet sä- 
ges man bafva begagnat åtskilliga i England skrifna 
arbeten, i synnerhet af den ryktbare ClarendoD. 

') Se ir 239. 



110 



ELFTE KAPITLET. 

KARL DEN TOLFTES KRIGARE. 

Våra blickar ryckas bär genast till det glänsaude 
tretalet Magnus SteDbock, Adam Ludvig Lewenhaupt 
och Karl Gustaf Rehuskiöld. Den förstnämnde, Magnus 
Stenbock, ingrep så djupt i sin tids historia, att han 
redan blifvit i och med densamma utförligen tecknad. 
Detta gäller ock om den andre i ordningen, nämligen: 
Adam Ludvig Lciv€?ihaupl. Några ord må dock om 
denne sednare tilläggas. Ju närmare granskning man 
egnar de kurländska fälttågen, desto mer fattas man 
af beundran öfver den förmåga, som mägtade med så 
ringa medel utföra sä stora bragder, och under sex års tid 
segerrikt försvara sin plats mot mångdubbelt öfverlägsna 
fiender. Man måste i synnerhet berömma det förutseen- 
de, hvarmed Lewenhaupt städse hade all ting i förväg 
ordnadt; så att, t. ex. när häldst det gällde, var han 
utan allt fjeskande genast färdig till strid. Man sade, 
när den mannen möter sin fiende, tager han blott upp 
snusdosan och ur densamma en dugtigpris, och säger 
icke ett enda ord mer, än blott marsch! och derpå 
marsch er ar han fram och slår ryssarna. — Det mätte, 
sade man, ligga någon trolldom i den snusdosan; och 
generalen sjelf fick namnet Monsieur Marsch, Marsch! 
Deremot och iclvc utan skäl har han blifvit tadlad för 
ett tungt och misstänksamt lynne, hvilket orsakade 
inånga ledsamheter och måhända bidrog till tvisterna 
mot Rehnskiöld, m. fl. Fångenskapen stäfjade dock 
slutligen äfven dessa lynnen och lidelser och medlade 
försoning. Liksom hos många andra svenskar under 
denna tid alstrade den också hos Lewenhaupt en ökad 
benägenhet för andelig sysselsättning. Han öfversatte 
från fransyskan en evangelisk sedolära, och det finnes 



111 

en serskild bön '), skrlfven för att I fSngenskapen be- 
gagnas af houom, hans grefvinna och tjenstefolk. 

Yi känna Karl den tolftes missnöje med I.eweo- 
hanpt, hvarföre också denne blef nnder de sista nio 
åren af konungens lifstid hvarken befordrad eller ut- 
löst. Den förste, som Ulrika Eleonora kallade till riks- 
råd, var deremot samme herre. Han afled dock dea 
12 Febrnari 1719, och innan fred eller fångutvexling 
hann återgifva honom åt fäderneslandet. 

Medtäflaren samt Karl den tolftes tredje utmärkta 
fältherre var 



KARL GUSTAF REBIVSKIOLD. 

SiD uppfostran erhöll han i Lund, till en del un- 
der den ryktbare Samuel Pufendorf, hvars arbete i euro- 
peiska historien han hjelpte till alt renskrifva. Ingån- 
geo 1 krigare-yrket, deltog han med utmärkelse i skån- 
ska fälttågen under Karl den elftes tid, sedermera likaså 
vid indelningsverkets ordnande, och längre fram 1 de 
nederländska krigen. Hvad anseende, han redan vid 
sistnämnde tid vunnit, kan bedömmas deraf, alt han 
fick till sin vård anförtrodd unga hertigen af Holstein, 
densamme, som sedermera blef gift med Karl den tolf- 
tes syster. Här och pä samma satt som Lewenhaupt, 
inöfvade han Oraniernas försigtiga krigskonst; men 
följde sedermera en helt annan, som mer öfverensstämde 
med hans och Karl den tolftes lynne, och tillika mer 
passande mot slika fiender som polackarna. Hos sist- 
nämnde femtonårige konung blef den nära femtioett- 
årige generalmajoren genast en afgjord gunstling. För- 
bindelsen dem emellan stadfästades under fälttågen 
j700— 1709, så att man kallade Rehnskiöld den nor- 
diske Alexanders Parmenion. Benämningen saknade 
icke sina skäl, förhållandet Icke sina likheter; t. ex. 



') Artisten Samuelsons samlingar. 



112 

konungarna voro ynglingar, rädgifrarne mogna mäo; 
konungarna slridslyslna, rådgifrarua (ålande för mätta 
ocb fred. Man har paslcitt, att Rehnskiöld eggade 
Karl till krig ocb öfverdäd. Det är orätt, hvad polska 
afsättningsfejden beträlTar; livill<en lian tvärtom afstyrkte. 
Han åtnjöt under hela denna tid mycket octi allmänt 
anseende. Stenbock skref är 1700, han är en redlig 
och trogen vän, älskad af hela hären. ') Franska 
ministern sade år 1701, Rehnskiöld är myckel aktad 
hos biide konungen och tropparna. Han har lugn 
och förmåga att uppgöra och verkställa en plan, och 
anses allmänt för en hederlig och rättrådig man^); 
och år 1707 ^) hette det: Rehnskiölds själs för mögen- 
hetcr äro mindre Igsande, än grundliga och säkra. Hans 
tapperhet har både lifighet och lugn. Han är oegen- 
nyttig och kan styra sig sjelf; men hans ord ära ej 
alltid att bygga pä. Från andra håll berättades, att 
han var gifuiild samt höll bättre krigstuUl och roffade 
mindre än de llesta andra fälthöfdingarna. Utseendet 
var mycket fördelaktigt, växten hög, anletsdragen vackra, 
blicken liflig, umgänget behagligt, drägten enkel meo 
snygg, hälsan och krafterna ovanliga. 

Rehnskiöld gjorde sin konung betydliga tjenster, 
icke blott som krigare, utan ock som statsman. Under 
åren 1703 och 1704 anförde han en serskild i Stor- 
Polen förlaggd här, med uppdrag att framkalla, pådrifva 
och skydda den sammansvärjning, som der bildades för 
att afsätta August och tillsätta ny konung. Uppdraget 
fullgjordes med både lycka och skicklighet. Rehnskiöld 
icke blott slog och bortjagade sachsarna; han visste 
ock vinna polackarna såväl genom den klokhet och 
måtta, hvarmed han behandlade ärenderna, såsom ock 
genom det muntra och lediga sätt, bvarpä han i deras 
sällskap pratade latin och tömde sitt glas. De flesta 



') Th örsjö ark. M. Stenbock till B. Oxenstierna d. 28 Not. 
') Den 4 Decembr.? 
') Den 26 Januari.? 



113 

samdrtiga polackar äfven af Diolparliel. berömde bång 
nppröraiide och mentp, alt ulan lionoin både afsätlnings- 
plauen icke sä lätt knniiat verksliillas. 

Segern vid Fraustadt var liojilpuiikten af lians iira 
och begynnelsen till dess fall. Red.-^n förut äro om- 
talade ') ryssarnes nedlinggniug, artilleriels försummande 
och det genom segerns lätthet brädväxla högmodet. 

Frän denna lid och i synnerhet frän 1708 nt- 
recklades ock hos Relmskiöld en helt annan menuiska. 
Förut af alla högaktad, blef han hädanefter ett mål 
för ovilja och tadel, detta i synnerhet genom ett mer 
och mer framstäende öfvermod, till och med öfversit- 
teri; och den gamla spänningen emellan honom och 
Piper utbildades till verklig fieudllighet. Vi minnas det 
stötande sätt. hvarpä han afvisade dennes och Lewen- 
haupts varningar, samt den oförvägna djerfhet, hvar- 
med han ofta understödde Karls öfverdädiga planer. 
Man skulle knappt tro möjligheten af en sädan för- 
ändring, om icke den seduare företeelsen enstämmigt 
intygades af sädana män som Lewenhaupt, Creotz. 
Gyllenkrook. flere andra att förliga. 

Men nederlaget vid Pultava grämde honom djupt, 
och detta jemnte tiden och fängenskapen kufvade åter- 
igen det stolta sinnet; sä alt han slutligen försonades 
med sina fordna ovänner. För öfrigt höll han i Moskwa 
öppet bord för flere svenska officerare och gaf dem 
undervisning i krigskonsten. 

Egare af betydlig förmögenhet, ämnade han alt 
pä egen bekostnad köpa sig fri. Men Karl ville al- 
drig lilläta nägot sådant.-) Slutligen är 1718 med- 
gaf dock konungen hans utvexliug. Vid äteikomsten 
till fäderneslandet väckte han allas förvåning, säsora 
den der oaktadt fälttåg, fångenskap och na fyllda sex- 



') ai. 290—292. 

') Riddarh. ark. Secret. Utsk. prol. d. 2 Mars 47U. 

¥ry»tU$ Bir. IX VII. 



114 

tiosJQ ar var sig nästan alldeles lik. ') Han blef i 
Stockliolm mottagen med mycken glädje, dels fur sio 
egen :;kull, dels emedan nägra hoppades, att han skulle 
med sitt kända iullylande kunna ölvertala konungen till 
fred. Men Innan Rehnskiöld hann till Dorrska grän- 
sen, hade Karl redan fallit. 



LIEWEN 

Hr eu biand de mänga iiffländska slägter, som tagit 
plats pä Sverges riddarhus och bland dess ridderliga 
minnen. Det förra skedde under Kristina, det sednare 
under Karlarna den elfte och tolfte. Ätten var ej rik 
på gods, men sä mycket mer pä krigare. Under den 
sistnämndes regering säg man flere sädana tappert 
fakta och falla för fäderneslandet. En bland de ut- 
märktasle var Berndt Reinhold Liewen, ocksä kallad 
svarta Liewen; ovisst af hvad orsak. Vi känna hans 
första ryktbara bragd, nämligen då han i slaget vid 
Lund midt emellan bada härarna besegrade en bland 
danskarnas djerfvaste kämpar. 2) I slaget vid Lands- 
krona tillfångatog han en bland deras generaler. I 
fredstid vågade han med lika oförfäradt sinne att, när 
så behöfdes, motsäga sin konung, och det sä väl den 
hetsige Karl den elfte •'), som den sjelfrädige sonen, 
hvilkens polska krig han vid öfverläggningarna ogillade; 
men i utförandet understödde medelst sitt mod, sin 
erfarenhet, sitt lif. Vi minnas nämligen, huru Karl 
sommaren J703 började belägringen af Thorn. En dag 
gick han, åtföljd af lilla prinsen samt hertigen af Sach- 
sen-Gotha, närmare mot stadsmurarna och ställde sig 
der bakom ett trädgårdsplank för att genom springorna 
taga i ögonsigte fiendernas arbeten, hvaruuder de bada 



') Riksark. MiUlern till Görtz d. t3 Nov. nt8. 
^) 15. i 30. 
^) Se 19. 6. 



11» 

priusarne lade si? bredvid honom i gräset. Liewen i 
generalsdriigt kom ocksii dit ocli tog plats vid konun- 
gens sida, dock sa, att han ej var skyddad af plan- 
ket. Karl had honom draga sig tillbaka; men knappt 
var ordet uttaladt. förr än en kanonknla hven fram öf- 
ver prinsarnas hufvud, och borttog Liewens ben. Blod- 
llödet kanile ej hämmas. Om nägra timmar dog bjei- 
ten. Gud vare lof, atl konungen blef oskadad! voro 
hans sista ord. Karl sjelf, jemnte sina generaler, Fa- 
stade locket pä den fallnes kista. 

Hans syskonebarn var Hans Henrik LIeweu, eo 
liten, läglialt, föga knunig, men mycket modig och till- 
tagsen herre; derjemnte både slug och ärelysten. Han 
ådagalade sin tapperhet mångfaldiga gånger nnder iiff- 
ländska fälttågen, sin lyckliga taleförmåga nnder be- 
skickningen till Karl 1714 •), och sin utmärkta drift 
och dnglighel genom det sätt, hvarpå han 1715 ord- 
nade flottans rustningar. -) 



KARL CRONSTEDT. 

Slägten var tysk och bar förut oamuet OIderman. 
Efter faderns död gifte sig modern med en Gavelins, 
hvilken jemnte fyra stjufsöner adlades under namnet 
Crousiedt. Den yngste Karl, fick en god, nästan lärd 
uppfostran. Han var (ill växten liten, till lynnet glad, 
tretlig, upprigtig och modig. Detta sednare ådagalades 
vid Holofsin, Desna, Weprik och Pullava. Vid Pere- 
voloczna blef han tillfångatagen, men snart utlöst. Till 
segera vid Helsingborg bidrog han mycket genom det 
lyckliga sätt, hvarpå han skötte kanonerna. Artilleriet 
Lade nämligen varit hans egentliga vapen. Det var 
också nn. och i denna del af krigskonsten, som han 
uppfann förbättringar, så vigliga, att de tillförsäkrade 



•) 83. töi— 155. 
-) 26. 52. 



116 

åt bans namn eu oför?ängli? jira. ocli ät svenska ar- 
tilleriet en öfverlägseuliel, som man i det längsta sökt 
bibeliiilla. HufviKlsakeii bestod ileri. att kanonerna knude 
föras fram ocb tillbaka med ökad snabbhet och med 
mynBini?arna mot fienderna; — alt allt, som hörde till 
laddiiiDgen ocb afskjntandet skulle vara i förväg ord- 
nadt; — att i stället för ri^Ikilar infördes rij^tskruf- 
var, enligt en uppfinning af Polhem; allt detta jemute 
åtskilligt annat med den påföljd, alt man knnde t,kjuta 
många, det säges, tio skott pä samma tid. som fornt 
beböfdes lör ett; deraf namnet Ge.sr/tM-/«f/r/.sAo^/cn. Hvad 
öfverstelöjtnant Cronstedt sålunda uppfunnit, blef ogil- 
ladt af hans öfverste Appelmau, men taget i försvar 
af Magnus Stenbock, som sluteligen, ehuru med nägou 
möda, lyckades öfverlyga Karl om fördelarna, ocb att, 
som det hette, den lille Cronstedt var guld rörd. Lpp- 
finningens vigt bekräfladcs vid Gadebuscb. der segreu 
vanns förnämligast genom artillerier. ') Sedermera blef 
Cronstedt jemule den öfriga svenska hären tilHiingatagen 
i Tönningen. Men när Stenbock skulle till Sverge af- 
färda elt de fängna tropparnas ombud, valde han der- 
till Cronstedt, för att sålunda ät fäderneslandet rädda 
den utmärkte krigaren. Sedermera deltog denne i Stral- 
sunds försvar 171.5, blef under striden på Riigen illa 
sårad, derefter utnämnd till general-major: meujemnte 
den öfrige bären nu för tredje gången tillfångatagen. 
Bland dem, hviikas befriande Diiker förbehöll sig, var 
äfven Cronstedt. Men denne qvarhölls dock i fången- 
skapen, tills han lyckades sjelf rädda sig och flere sina 
kamrater. Hemkommen till Sverge, sattes han i spet- 
sen för artilleriet, hvilket han ytterligare förbättrade, 
blifvande sjelf af konungen år 1718 upphöjd i friherr- 
ligt stånd. Slutligen utnämndes han till generallöjtnant 
och president i krigskollegium, uppgjorde 1725 det 
första reglemente, som fullständigt ordnade svenska 
artilleriet, ocb framdrog sedermera till samma vapens 

•) Se SS. Sio— »7. 



117 

v5rd och ära. den länj^re Tram rykthnre Ansrnst Ehren- 
svärd. Cronstedt sjclf do? 1750. deu siste, då lef- 
vande hland Karl den tolftes geurralspersoner. Ban 
var, sade miiinesteeknaren Dalin, han var en ärlig 
svensk man, i kall och samvete orubblig, aldrir/ sä- 
r/ande, ja, dä han borde säga, nej; modig i striden, 
Iju/lig i freden, alltid en trofast vän och varm foster- 
landsälskare. 

Som bekant är. Iiafva mänga trott, alt Karl den 
tolfte hllfvit al' svenskar fijrräiliskt skjuten: oeli nh^ra 
lialva beskyllt denne Cronstedt för andel i lönnmordet. 
Om detta rykte mera längre fram. 

Utom de här anförda, fanns i Karls här en stor 
skara generaler, utmärkta genom tapperhet och brag- 
der. Tid och utrymme tillåta likväl icke alt åt hvar 
och en bland dem egna någon serskild uppmärksamhet. 



TOLFTE KAPITLET. 

GUNSTLINGARNA. 

De statsmän, som egde Karls förtroende, voro i 
hörjan Piper, Polns och Wallenstedt: men frän 1698 
och intill 1709 den förstnämnde nästan ensam; seder- 
mera och intill 1715 Feif. .Miillern, Poniatowski och 
Maurits Vellingk; från 1715 till konungens död Görlz, 
i första och högsta rummet, och dernäst Feif, MiillerD 
och Tessin. 

Bland krigarne framstår som förnämsta och stadig- 
varande gunstlingen Karl Gustaf Rehnskiöld intill 1709. 
Daldorir, Diiker, Horn, Hård. Liewen, Mejerfelt, Mör- 
ner, Stenbock och Otto Vellingk hade väl för korta 
lider ett visst inllytaude, ofta stort nog; men ingendera 
kunde täfla med Rehnskiöld, ingendera flck efter 1709 
ärfva hans höga plats. 



118 

Konnngens förliållande till uragäng:es-gunstliii?arna 
Croissy, Fabrico, Iicrfig Fredrik af llolsteiii, Grotliusen, 
Kiinkowströiu, Lagercrona och Lilla prinsen är redau 
föriil omtaladt. Vi anmärka liär blott deu bcs) nni-rliga 
tillfälligheten, att ej mindre än fyra bland Karls skydd- 
liugar eller gunstlingar voro enögda; nämligen Frölich, 
Grothusen, Miillern och Giirtz. 

Vi nämnde också Lilla prinsen. Denne blef strax 
efter Paltavaslaget ur rysska fångenskapen försatt i 
frihet; men dog under hemresan genom Polen. 



TRETTOIVDE KAPITLET. 

KARLS SAMTIDA BI.AND PRESTERSKAPET. 

Vi upptaga först erkebiskop 

SPEGEL. 

Hans föregående verksamhet är redan omtalad '); 
likaså hans uppträdande vid riksmötena 1710 och 1714. 
och de obehag, som konungska tänkesätt honom der- 
ander ådrogo. '-) Misskänd, nästan hataii. drog sig 
den gamle mannen fiäii riksdagen 1714 tillbaka till 
Uppsala, Sörjande djupt öfver det sätt, hvarph han 
blifvit bemött, och än djupare öfver fäderneslandets 
yttre och inre olyckor, dog han kort derefter: som det 
tyckes för tillfället föga saknad. På sä sorgligt sätt slu- 
tade en bland Svea rikes mest utmärkta erkcbiskopar. 



') Se so. 143—122. 

') Se 94. 119. 25. 172—19' 



119 



JESPEB SVEDBERG 



rar undor största delen af Karls rejerin? biskop i Skara, 
och sig Leit och hället lik i kralt, nit och mångsidig 
verksamhet: detta scdnare icke blod för kyrkan ntan 
ock tiir skolan och vetenskapen. Hans arl)eten i sven- 
ska språket och hans tvister derom med Irbau Hjärne 
äro redan berättade '), likaså det sätt, hvarpä hao vid 
riksuiölena 1710 och 1714 talade mot konungens i\sig- 
ter och fordringar samt ville ät Ulrika Eleonora, rädct 
och ständerna ijfverlemna rättighet att sluta fred och 
det utan konungens vetskap och vilja, -j Men efter 
den sistnämndes hemkomst tillskref honom Svedberg lof- 
prisande bref och anhöll om adelskap lör sina söner 
och magar.'') Det vägrades; måhända till följe af riks- 
dagsuppträdena 1714. Längre fram eller hösten 1717 
reste Svedberg till Lund och höll der inför liofvet en pre- 
dikan, som biet mycket klandrad. *) liiakopen, heter det, 
utfor med ifver mot undermtrarnas slöseri, öfverflöd och 
olydnad och mot deras o förstånd att ej betänka, h vilken 
nådig furste de hade. Karl, tillade biskopen, kimde der före 
med skäl säga som Behabeam: mitt mindsta fin- 
ger skall vara eder tyngre än min faders 
hela hand. Jag vill hoppas, skref berättaren Gustaf 
Benzelins, att detta sista är lillaggdt. Eljest må jag 
bekänna, att det också är med skäl, som folket harmas 
öfver ett S7nicker. så starkt och sä oförtjent, häldst nu 
då vi endast ha våra egna ben att gnaga på. Bisko- 
pens ärende skall hafva varit att för sin dräng ut- 
verka frihet från dragon-ulskrifning ; men konungen 
skall hafva vägrat, oaktadt de vackra orden. Med 



') Se 86. -109. 

') Se S-B. US— 124. 35. 472—203. 

*) Riksark. Skara Consistor. Svedberg till konuneen d. -•« 

Febr. och 23 Apr. 1716. 
*) Lin k. Bibi. Gustai Benzelius till Er. Benzelius d. y. Stm 

d. -23 Dec. 1717. 



120 

tanken p5 Svedbergs hela förefrSendc hållning och isyn- 
nerhet vid riksmötena 1710 och 1714, har man svårt 
alt tro berättelsen. Är den sann. sä är den ock 
ett nytt bevis icke blott pä mensklig svaghet ntan ock 
pä den kufvande inverkan Karls personlighet utöfvade 
på alla, som kommo med honom i beröring, äfven pä 
de kraftfnllaste naturer; t. ex. statsmannen Horn, hjel- 
ten Stenbock, nitälskaren Svedberg. Någon sanning 
måtte dock hafva legat till grund för ryktet. I sam- 
tidiga namnlösa bref från Lund omtalades nämligen, 
hu, u kardinalen frän Westergötland, smickraren öfver 
alla smickrare, kommit till hofvet för att drifca sin 
vilja igenom. Jo pylt! ') och till sin bror Erik, som 
var Svedbergs måg skref Gustaf Beuzelius följande ord: 
ni kan ej göra er högrördigste svärfader större tjenst, 
än alt bedja honom trycka sin predikan, hvilken, så- 
som man tror, försvarat enväldet och dymedelst för- 
orsakat mycken ovilja. Sannt är dock, att, om seder- 
mera den tryckta predikningen vederlägger det löpande 
ryktet, sä torde ä andra sidan konungen upplaga illa, 
att man sätter ifråga hans magt öfver undersätarnes 
egendom. -) Det är svart att nödgas förtälja ofvan- 
stående drag efter den i mycket vördnadsvärde Sved- 
berg. Men sanningen får ej nedtystas, icke ens af 
tacksamheten; mindst rörande ett uppträde, som med 
så bjerta färger målar den då rådande sinnesstämningen. 



JOHAN GEZELIUS d. y. 

var son af Ibo-biskopen .lohan Gezelias d. ä., samt 
fostrad af honom och af den anda, som nnder Karl den 
elftes regering genomgick svenska presterskapet. På 
1680-talct var han superintendent i Narwa, och sökt» 



') Thor sjö arkiT. 

-) L inköp. Bibi. Gustaf Benzelius till Erik Benzelius d. I 
Jan. 4748. 



121 

dpr niliskt främja Inthersk bekännelse, kristeli? ord- 
Din? octi svenskt språk. Frän 1688 blef han fadreus 
medhjelpare och frän 1690 hans efterträdare i både 
syssla ocIj nit, arbetande icke blott i läsekaminaren 
geoou) fortsättandet af det bekanta gezeliska bil»elver- 
ket, ntan ock inom stiftet genom församliuprarnas be- 
sökande och värd. Han uppdref ock presterua till 
högre knnskaper och förmanade dem att i prediknin- 
garna nuilvika skrnfvade meningar, länga förnuftsslat 
och saftlöst ordpräl. och att i stället yrka pä den en- 
skilda \iljans förbättring och kufvande nnder den gu- 
domliga o. s, v. Inom fö mlingarua sökte han upp- 
rätlhhlla_ skick och ordniug och förskatrado dem en 
ny finsk psalmbok, ntarbetad efter <leu svenska af 1695. 

1 yngre aren hade han varit nära förbunden med 
Spener och hyllat dennes pietistiska åsigter. Men pä 
sednare tiden satte han sig stnndoia tämligen sjelfmyn- 
digt mot hvarje afvikelse frän statskyrkan, hvarje för- 
sök till dess splittring. Sjelfva frestelsen derlill ville 
han förekomma genom att göra samma kyrka sä ren 
och fullkomlig som möjligt. 

Gezelius hyste i början konnngska tänkesätt, 
hvilka dock nägot rubbades genom Karl den tolftes be- 
ständiga krig. Efter nederlaget vid Pnltava, och när 
ryssarna 1710 inbröto i Finnland, kunde Gezelius ej 
helt och hållet tygla sin penna. I en hans rundskrif- 
velse till presterskapet hette det betydelsefullt: några 
hafca betraktat krig som ett tidsfördrif och blodsutgju- 
telse som en lek; der före har nu Gud velat tukta oss 
genom sin vredes ris. Biskopens tvist mot Lyhecker, hans 
Dykt till Sverge och deltagande i riksdagsmotstandet 
171-i äro redan berättade. Som följd af dessa upp- 
träden ville man anse den obetydlighet, till hvilken Ge- 
zelius efter Karls hemkomst nedsattes. Han erhöll väl 
röster till lediga stift, men blef alltid förbigängen; so- 
nen i fräga om andra sysslor likaså. I denna sorgliga 
belägenhet dog biskop Gezelius 1718 pä en egendom, 
som hao i Uppland inköpt. 



122 



FJORTONDE KAPITLET. 

VETENSKAPSMÄNNEN. 

Angående Lrbau Iljärne hafva vi insenling vigtigt 
ait tillägga utöfver, livad i föregjlende delar beiättadt 
är. Äfven utmärkte sig nndor denna tid llere andra 
lärda, t. ex. Palinskiöld, Peringskiöld. Polliem, Ryde- 
lius, Sparfvenfehlt. Spoie. Vi hinna ej utförligare sys- 
selsätta oss med mer än tväune deribland, nämligen 
först med 

ANDKnS RYDELIUS. 

Han föddes i Linköping ar 1671. Fadern, kommi- 
Lister derstädes, blef sedermera kyrkoherde i Fornäsa. 
Den ofvannämnde sonen måste för svaghets skoli ge- 
uast nöddöpas; men hemlade snart krafter och blef både 
liflig och tilitagsen. Vid sjette året klättrade han upp 
till öfversta spetsen af Foruåsa klocktorn, höll sig fast 
vid några der inslagna spikar och undersökte väder- 
hanen och möjligheten af dess rörelser. Modren tlck 
deruuder se honom ocb dånade af förskräckelse. Kloc- 
Uarehnstruu sprang efter några russin och bad honom 
komma ne:l och smaka på. Pilten började klättra ut- 
före, slaot på en bland spikarna, men höll sig med 
Iiänderna fast, och kom lyckligt till jorden. Fem är 
derefter utmärkte han sig vid en examen i Linköping. 
Man berättade lör Pontinus gossens både flit och klät- 
trande. Biskopen klappade honom på hufvudet och 
sade: nog kommer du en (jäng att stiga mol höjderna. 

Med hedrande betyg anlände han vid 18 års ål- 
der till Uppsala och hörde der begärligt flere utmärkta 
lärare, isynneihet Bilberg. Denne sednare var mycket 
i ropet såsom banerförare för den nya, dä inträngande 
cartesianska fllosoricn; likaså genom den förföljelse, 
lian af sådan orsak måst undergå. Rydelias bevistade 



123 

liaus föreläsningar med så mycken nppiuärksamhet, alt 
Bilberg valde honom till lärare för sina barn. När 
professorn sedermera llytlado till Örebro, löljde den 
tjnguettärise Rydelins med lör alt jcmnte en iiop an- 
dra lärgirisa stndenter begagna de föreläsningar, som 
Bilberg ocksä der höll. och nnder h vilka han genom 
fr,^gor och samtal riktade och ntvec kläde sina lärjun- 
gars knnskapsförrad och skarpsinnighet. Det säges 
hafva varil pS sådant sätt, som Rydelins vande sig 
vid det klara och bestämda framställningssätt, som 
sedermera ntraärkte hans skrifter. Nägot seduare tlyt- 
tade han som enskild lärare till Stockholm och höll 
der pa Karl den tolftes femtonde födelsedag ett tal. 
som genom lärdom, snille och behag väckte allas be- 
nndran, sä alt nägra närvarande professorer frän Lund 
rädde honom alt Hytta till nämnde liögskola. Han 
gjorde sä och vann genast mycket anseende, men på 
länge ingen dereraot svarande befordran; ty han hade 
icke tagit nägon lärdomsgrad, hvilket varit händelsen 
med flere bland Sverges utmärkta vel(?nskapsmäu. Också 
nödgades han ännu vid 38 års ålder lefva af enskild 
undervisning, och länkle slulligen på att öfvergifva den 
akademiska banan och i stället söka sin utkomst som 
bokhandlare, Andleiigen i sitt 40:de år blef han pro- 
fessor i filosofien, llyttade sederniera vid 60 års ålder 
till teologien och slutligen till biskopsstolen. 

Som lärare ingaf Rydelins kärlek för arbete och 
kunskaper samt för reda och klarhet så i tanke som 
ord. Än mer välsiguelserik var dock den faderliga 
förening af mildhet och allvar, med hvilken han åter- 
förde studenterna från ett bullersamt och uisväfvaude 
lefnadssätt. Han höll stundom förmaningstal. så skar|»a, 
att de skulle snarare retat än törbällrat; så H amt de 
ej varit uttalade med de ömmaste ord och af en lä- 
rare, som ogde allas vördnad och kärlek. Denna anda 
sprldde sig sedermera öfver fäderneslandet genom samma 
hans lärjungar, de stora vetenskapsmännen. Dalin. Rosén, 
von Rosenstein, Nehrman-Ehrensträle m. fl., och kan- 



124 

ske än mera viilstrackt oeli välgörande genom dcD 
stora skara kyrkans och rätlvisaus ämbetsmän, som 
nnder hans långa fjenstetid utgingo frän Lunds högskola. 

Äfven pä professorerna, pä kamraterna ntöfvade 
hans personlighet en liälsosam inverkan. Fornt hade 
ocksä bland dem aillför ofta herrsknt split ocli oord- 
Dingar. Sä högt aktad var dock Rydelias, att han 
vågade och kunde med fr amgång göra löreslällningar 
fven i delta hänseende. 

Som skald och vältalare ådagalade han stor för- 
måga, isy.inerhet när latinet begagnades. .Men äfven 
hans svenska verser voro bland de bättre för sin tid 
och hafva blifvit betraktade som en slags föregångare 
åt den dalinska vitterheten. Han var ock en bland de 
förste, som vid lärda och filosofiska undersökningar 
begagnade modersmålet. Uet skall hafva varit Karl 
den tolfte, som uppmana de honom alt på detta språk 
författa sina Vörnuflsöfn ingår, det ryktbaraste bland 
hans flIosoPska verk. 

Ursprungligen och genom Bilberg var han en Cartesil 
anhängare, likväl ingen ovillkorlig efterföljare. Han be- 
undrade ocksä Leibnitz; men ogillade dennes lära om rao- 
Dader samt om harmonia praeslabilita; menande, att 
eu dylik förulbestämraelse skulle tillintetgöra den meusk- 
liga friheten. Lockes empirism behagade honom än 
mindre; det var, likasom han redan dä anat följderna. 
Hos Bayle, Hobbes och Spinoza beundrade han lärdo- 
meo och skarpsinnet; men ogillade satserna, såsom 
stridande, mot hvad Rydelius \?i\\?l\\q odalfntnningarnay 
uämligen de, som voro menniskan i samvete och kän- 
sla medlödda, hvilka, mente han, kunde aldrig bevisas, 
nian blott kännas, erfaras. Det var dessa, som han 
antog till grund för all vetenskap och för all känne- 
dom af hvad, som var rätt eller orätt, godt eller ondt. 
Sedligheten var honom således en följd af inre sjelf- 
bestämn-ng och af ett anslutande till Gud, hvilken sjelf 
utgjorde inbegreppet af allt sannt, godt och skönt. I 
öfrigt, mente han, borde förnuftet eller filosofien aldrig 



125 

söka bevisa det obevisliga, samt akta sis: för onödigt 
liarklyfveii ocli daiikel. Sjolf nfbamllnde iiau iifven de 
djupsinnigaste äinueu sa klart och enkelt, all det icke 
sag ut som fliosoll; isynnerbet icke i sådana i ankares 
ögon, som tvinga läsare ocb abörare att inlära eU 
nytt svenskt tungomål, för alt dock sluie liuen ej få 
veta auoat. än bvad lika väl kunnat sägas med van- 
liga svenska ord. *) Vältaligbet ocb värma, snille ocb 
bebag, lärdom ocb klarhet; se der, bufvaddiageii af 
hans författareskap. Man bar jemufört bonom med 
Fenelon, med Erasmus af Rotterdam, med Herder också 
med Tegnér. Vid en magisterpromotion i Lund boll 
han ett tal, som blifvit jemnfördt med den epilog, med 
hvilken sistnämnde skald ungefär hundrade är derefter 
flrade i Lund en dylik högtidlighet, och det p ä eit sätt, 
sä snillrikt, kiaftigl och hänförande, att det ät sven- 
ska vitterbeten gaf anda ocb form, mindst för ett Ijer- 
dedels ärhundrade ocb. som vi hoppas, för än längre lid. 
Rydelius hade någon fallenhet för mjeitskjaka; 
måhända en följd af nöd ocb de pröfningar, han genom- 
gätt, biand hvilka ock var förlusten af en älskad fäst- 
mö, som kort före bröllopet af döden bortrycktes. Han 
förblef sedermera ogifi. men försörjde i sitt bus mänga 
fattiga släglingar, samt unga boppgifvande stadcnter. 
Sista verksamhetsåren inföllo nuder frihetst iden. 



KRISTOFEK POLHEM. 

En protestantisk adelsman i det katolska Uugern, 
nödgades för sin trosbekännelses skull ny till andra 
land ocb valde Pommern, hvarest ban ä udrade namn 
ocb stånd. Hans son, köpman 1 Wisbj, kallade sig 
Polbammar. Dennes son, Kristofer, tidi gt faderlös, 
sattes väl t skola, men blef Inom kort för sparsambels 
skall af moder och sljnffader tagen derifrån . Farbro- 



<) Jfr Sr. Ak. Handl. lO. 331. 



126 

ilerij, postholdiailare i S(ockholD). höll honom seder- 
mera någou tid i (yska räkneskolan; men också denne 
beskyddare dog alltlör snart. (Jossen, dä blott 12 år 
gammal, nödgades genom ijenst bos andra söka sitt 
bröd, sintligen som gärdsskrifvare eller rättare pä nå- 
gra herregods; fortfarande dcrmed intill 24:e aret. 
Under tiden grubblade och arbetade han pä allehanda 
mekaniska föremal; men insäg snarl, att betydliga 
framsteg deratinnan omöjligen knnde göras ulan ve- 
tenskaplig underbyggnad, således ej heller utan känne- 
dom af latinet, pä hvilket språk alla läroböcker den 
tiden voro författade. Han beslöt att kosta, hvad det 
kosta ville, törskatfa sig denna kunskap. En prest i 
grannskapet blef förste läraren. Denne gaf honom ett 
latinskt lexikon att läsa utantill. Polhem, vi begagna 
redan na delta hans sedermera erhållna namn; Polhem 
märkte snart orimligheten häraf, och vände sig till en 
annan prest. Denne gaf honom utanlexor i språklära 
och syntax; hvilket ej heller ville taga rigtig fart. Nu 
fick han löfte om undervisning af kyrkoherden i 
Sorunda, Dryselius; denne bodde ett längre stycke 
väg från Fållnäs. der Polhem hade sin tjenst. Under 
7 månaders tid gick dock den vetgirige lärjungen hvarje 
dag fram och tillbaka, och det ofta i regn och smuts, 
ocli fastän Dryselius stundom var af ämbetsgöromål 
upptagen. Snart hade lian vunnit "den förkofran, att 
Uppsala kunde besökas. Dryselius medskickade ett an- 
befaliningsbref till Spole, som var professor i mate- 
matiken. Polhem blef snart denne sednares gunstling, 
studerade på det grundligaste sin vetenskap, lagade 
astronomiska pendelur och sedermera ock till alias för- 
v"åning ett stort inveckladt konstur, som fanns i dom- 
kyrkans högkor; men som förut icke på länge kunnat 
bringas i gång. Allmänna uppmärksamheten började 
pä honom fästas. Enligt uppdrag frän Fala koppar- 
berg gjorde han modeller till ett fördelaktigt uppfor- 
dringsverk. Karl den elfte besåg och gillade arbetet, 
och inrättade för Polhem en ny syssla; nämligen den 



127 

af bergrsinekanikns. Derjerante bereddes honom tillfälle 
till en ntrikes resa 1604 — 97; under liviiken han i 
Tyskland. En2:land, IIoli;ind och Frankrike beså?: allt i 
haus vä? viktigt. Hemkominen, ville han inräda ett 
laboralorinm mechanicum. Karl den tolfte gillade för- 
slaget och ämnade förskjuta kostnaden; men kriget 
borttog alla tillgångar. Emellertid ordnade Polhem en 
hop nya inrättningar, t. ex. sänings- och trösk-mnchi- 
ner. legelbräkor, valsverk, ur- och jernblecks-fabnker, 
förbättringar af väfstolar samt af väder- oi'i vatten- 
qvaruar o. s. v. Tillika kom han i förbindelse med 
Erik Benzelii vetenskapssocietet I Uppsala, och bildade 
sjelf Ilere ntmärkte lärjungar, bland andra August 
Ebrensvärd. Polhem har ock blifvit kallad den sven- 
ska mekanikens fader. 

Äfven till främmande land sträckte sig den ovan- 
lige mannens rykte. Åtskilliga verk blefvo också der 
enligt hans föreskrifter utförda, och sa väl Peter i 
Ryssland, som Georg i England erbjödo fördelaktiga be- 
fattningar; men han stannade i fäderneslandet. 

Hans r}klbaraste arbeten voro ofvannämnde jeru- 
blecks-verkstad, dambygguadeu vid Södersluss i Stock- 
holm, förbättringen af så kallade stånggångar vid gruf- 
vorna samt af dockan vid Karlskrona. Sistnämnde 
företag hade enligt amiralen friherre Karl Hans Wacht- 
meisters förslag redan förut blifvit af Sheldon påbe- 
gynt, men sedermera under kriget för brist på medel 
afbrutet. Ar 1712 kom Polhem dit och uppgjorde till- 
sammans med Sheldon ett förslag om dockans uthug- 
gande i sjelfva hälleberget. Sedermera af Uppsala ve- 
tenskapssocietet hos konungen till det bästa anbefalld, 
fick Polhem framlägga nämnde förslag, hvilket gillades; 
ehuru för brist på medel föga dervid kunde göras. 

Redan i Gustaf den förstes tid, hade biskop Brask 
velat vid stränderna af Kattegat anlägga sjuderier för 
utkokning af salt; och sedermera för frakten af denna 
och af andra varor öppna kanaler samt båt- eller se- 
gelleder genom Göta-clf och Wenern till Östersjön; allt 



128 

för at( JTÖra svenska handeln oberoende af Sundet ocb 
af danskarna. Det stannade vid blotta talet. Men 
sakens vigt lät känna sig under livarje krig: mot gran- 
nen i söder. Flere gånger liade ock nya förslag der- 
om var\, a bana; incn förgäfves. Efter Karl den tolf- 
tes hemkomst framlades ett nytt dylikt af Svedenborg '), 
hvilken för konungen uppvisade den gamla östgöta- 
biskopens bref i ämnet. Karl och Görtz omfattade pla- 
nen litliitt. Svedenborg och Polhem nndersökte banan 
från Wenern till Hjelmaren; men konungen ville hafva 
den från Wenern genom Weltern och till Norrköping. 
Polhem lofvade utföra denna plan och att på 5 års 
tid hafva arbetet färdigt. Kostnaden beräknades till 
40,000 d. s. m. om året, hvarjemnte Karl lof\ ade till- 
räckligt anta! arbetare, samt virke från kronoskogarna. 
Meningen var att begagna alla möjliga vattendrag och 
att hafva blott smala kanaler samt slussar af träd o. 
s. v. Likväl har man ansett både tid och penningar 
vara så knappt föreslagna, alt löftet omöjliger kunnat 
hållas. -) Emellertid börjades arbetet vid Karlsgraf, 
men afbiöts genom konungens död. 

Från dennes sista år omtalas också ett annat 
Polhems förslag, hvilket gränsar till det sagolika. Un- 
der fälttågen hade man ofta saknat tillfälle ait få den 
medförda säden förmålen. Polhem uppfaun nu ett slags 
flyttbara qvarnar eller så kallade qvarnvaguar med fj 
åtrölj?nde af sallader gjorda säckar, hvilka skulle en- 
ligt somligas mening användas till pontoner, enligt an- 
dras medföra vatten åt hären eller till qvarnens drif- 
vande. (??) Sådana inrättningar lagades i ordning till 
norrska fälttåget 1718, dock under mångas tvifvel om 
användbarheten. Efter Karls död föl! sakeo genast i 
glömska. 



•) Vi utmärka honom med detta kända namn, ehuru Ema- 

Diel Svedberg icke adlades förr än ^li9. 
*) Andra säga. att det yar rayntyärdets fall, som gjorde pen- 

DiDgesumman otillräcklig. 



129 

De stora och djerfva taukarna hade emellertid an- 
slagit Karls siuue. År 1716 blef Polhem adlad och 
nliiämad till koiumcrsrhd. 



FEMTONDE KAPITLET. 

SKALDERNA. 

Ryktbarast bland dem var eu Lucidors efterföljare 
och Bellmans föregaugare, oämligen 

JOHAN RINILS. 

Fadern, prosten Arvid i Larf, var omtyckt af Karl 
den elfte, livilken slaudom plägade hos honom gästa. 
Konungen kom en gång oväntad till kyrkan och flck 
sä böra en bland prostens vanliga, föga utarbetade 
predikningar, och sade derefler skämtande: Arvid i 
Larf, han är en slarf. 

Om sädant var faderns verkliga lynne, så ärfdes 
det ock af sonen. I Skara och Uppsala utmärkte sig 
denne för mycken ungdomsyra; men ock för rika snille- 
gäfvor, sä att han, likasom Lucidor, kunde på flere 
språk skrifva vers, livllka liksom han sjelf voro lifliga, 
lekande och glada. Genom sådana egenskaper blef han 
kamraternas gnnstllug och derföre Itll hvarje dryckes- 
lag Inbjuden, och snart genom dylikt hvardagsUf för- 
störd. Generalguvernören Strömberg tog honom till lä- 
rare ät sina barn och till handskrifvare åt sig sjelf, 
och bibehöll honom t sistnämnde egenskap länge nog. 
Sannolikt är, att Strömberg ville leda honom till ordent- 
ligare lefnadssält, och när detta misslyckades, åtmiu- 
slone taga någon vård om den sig sjelf vanvårdande 

Fri/xelli Ber. XXVIl. 9 



130 

sångareu. I flere hänseenden var nämligen denne tn 
Liicidors like, dock i allo mildare, gladare, medgör- 
ligare. Likasoiii Lnc'dor hade han ock sin förnämsta 
inkomst af de bröllops-, graf- och uamnsdagsqväden, 
som oupphörligen beställdes, och med den yttersta lätt- 
het och beredvillighet nedskrefvos; dock aldrig under 
tillgripande af smicker eller falskhet. 

Hans verser voro i allmänhet hastverk af föga 
djup och hyfsning; men nästan alltid utmärkta genom 
lätthet och lättfattlighet samt genom rikedom på mun- 
tra rim och tokroliga vändningar; alltsammans i andan 
af ett gladt, godmodigt och välmenande sinnelag. Se 
här ett prof! Redan år 1711 klagade man öfver den 
folkbrist, som kriget förorsakat. En löjtnant Drake 
firade dä sitt bröllop, och Runius skref till delsamma 
följande verser: 

"Man märke väl på orden, 
"När man om Adam läs : 
"Han tog mot tomma jorden, 
"Men lemna' folk som gräs. 
Hvi skuir man oss då skylla, 
Alt vi ha koi slen glömt? 
Skall kärlek icke fylla, 
Hvad fiendskapen tömt?" 

"Nog har här delts ut slängar, 
I dessa elfva år; 
Deraf mäng' tappra drängar 
Ha fåit sitt banesår. 
Låt delas nu ut kyssar, 
Och annat Ijufligt mer! 
Sä botas, hvad de Ryssar 
I släglen rilvit ner." 

"Till bara ris och plaggor 
Har Gud ej skapt all skog. 
Låt somt ock blifva vaggor; 
Här finns ju timmer nog. 



131 

Allt lin blir ej Ull slöjor 
Och svcpninc, hoppas vi. 
Somt må val baine-blöjor 
Och brudgumsskjortor bli."' 

"Tack skall herr Drake hafva, 
Som tänker på vår brist. 
Att Sverge vid Pultava 
En hop med adel mist! 
Snart två små Dra kar gliida 
Oss sjuttoiihiindralolf, 
När svenska barnen träda 
Ny fröjdedans på golf." 

De flesta Ruoii dikter voro för mäo ur medel- 
klassen. Man känner väl af honom ui\§va verser till 
Ulrika Eleonora och isynnerhet till gynnaren grefve 
Strömberg: och vi hafva sett ett par hans dikter till 
Karl den tolftes ära. Men i allmänhet skyggade hans 
sångmö tillbaka frän högheteus salar. Någon friher- 
rina Oxenstierna begärde en hans visa i afskrift. Han 
skickade den med följande tillägg: 

"Sjelf må du tukta dig, 
Rimmare tröga! 
Rimmet bör frukta sig 
Sjelft för de höga. 
Verser ät tärnorna 
Kan du väl gifva; 
Men lät för stjernorna 
Stjernhjelmar skrifva." 

Ofvannämnde skaldeegenskaper gjorde honom till 
allmänhetens älskling,, mer än någon annan både då 
och länge efteråt. Stnndom framkastade väl Triewald 
Ddgra anmärkningar mot tankegång och språk; roendet 
godmodiga och lekande innehållet vann allas tycke. 
Äfven de förnämsta vitterhetsidkare fråo dessa och 



132 

Lästföljando lider, t. ex. fru Brenner, Fresé, fra Nor- 
deiiflycbt m. fl. salte Runlus liöjrt, och Dalin ocb Bell- 
man sägas i sin nngrilom ba älskat ijans skrifter, ocli 
nr desse bekoouult en del af sin rigtuing. 

Ehnru flitigt aflappad, tyckes skaldeådran icke 
sina, utan snarare svälla. I/i^reinot började bälsa ocb 
lynne att lida af lefnadssättet, nöden och stundom af 
ledsnaden vid detta rimsnideri på beställning. Han 
gycklade sjclf deröfver i följande verser: 

"Hvem har i bruk vara sjuk, och i vers dock (ålas och älas? 
Gör icke jaa hvar dag grift-skrift, girtskrifier ogifter? 
Rimmar och hostar ibland hvar om ann' icke tungan och lungan? 
Hjertskott och hjernbrolt ihop, två ofredsamma, ledsamma sysslor. 

Bli då min död och dagliga bröd slika perser cch versar? 
Dansa går ann, iblann-, men städse må snart göra ledse: 
Och lika smak, samma sak är rimma hvar eviga timma. 
Allltör trfidt gör omöjli' godt. Förmågan, åhägan. 
Kraft och saft tvnas af, går i qvaf, iörslöses, utöses." 

Redan vid trettiondcljerde aret voro ock krafterna 
försvunna, dock icke rimådran. Svåra lidanden höllo 
honom vid sjukbädden under loppet af Maj 1713. På 
månadens sista dag sade ban: 

"Har Majus varit svår och bitter tid för Runlus, 
Så ger väl honom Gud en Ijui och rolig Junius." 

Den första Jnni gick in, det var hans födelsedag. Jag 
kan, sade han, icke blifva frisk, förr än min födelse- 
timma slår. Men när den nalkades, infunno sig döds- 
buden. Då begärde han glaset, ocb tömde det första 
gången lili tacksamhet för Ijcklig ingång 1 llfvet; an- 
dra gången för lycklig framgång genom lifvet; och 
tredje gången som välönskan till lycklig utgång ur 
lifvet; bvarefter ban afled just vid sagde sin födeise- 
timma. 



133 



SOFIA ELISABET BRENNER född WEBER. 

Som liten flicka hörde liou I hnscts skolkammare 
ondprvisnin? i latinet meddelas, och uppfattade dervid 
orden ocli tydningen fortare än pussarna, dcrföre slnn- 
dom Iijelpande, standom bctrabbande dem. Läraren 
märkte förliällandet, och fadern, handelsman i Stock- 
hohn, lät henne dela brödernas nndervisning. Hon In- 
hämtade således snart latin och tyska, och längre tram 
fransyska, italienska och holländska; blef sedermera 
gift med den ryktbare myntkäimaren Elias Breiiner, 
hade med honom i ett lyckligt äktenskap 15 barn, 
hvilka jemnte man och hns hon vårdade pä det mest 
cxemplariska sätt, varande en i allo vördnadsvärd maka 
och moder. Dernnder skref hon en hop skaldestycken, 
hvilka för den tiden utmärkte sig genom rent språk 
och ledi? versbyggnad. Sjelf satte hon föga pris dera. 
Jag har, sade hon, för det mesta diktat tid spiseln och 
vagjan, hvarest inga höga bilder eller djupsinniga 
tankar kunna väntas. Om jag stundom gjort en och 
annan vers. har det hufvudsahligen skett a} den orsak, 
att min gode, vänlige gubbe fann deri ett serdeles nöje; 
och utan hans enträgna begäran hade väl aldrig en 
enda kommit i dagsljuset. Jag har dock aldrig varit 
så fåkunnig eller fåfäng, att jag trott mig böra räknas 
bland dem, som naturen danat till skalder. Samtiden 
satte henne likväl ganska Iiögt. Sjelf den stränge 
Trievvald, kallade henne nordens Sapho, och Urban Hjärne 
ntgaf hennes dikter. Äfven ( främmande land var hon 
mycket prisad, någon gäng nnder namn af Ven tionde 
sånggudinnan. Till och med af spanska och mexikanska 
Donnor blef hon i hedersfiväden kallad nordens under, 
den götiska Sibylla, den götiska Minerva, större än 
den från Athen o. s. v. Vid hennes död ntkommo 30 
grafskrifter, deriblaud några äfven från Köpenhamn, 
Tyskland, .Mantua, Amerika, och inom fäderneslan- 
det försäkrades, att man knnde taga farväl af all 



134 

pousi. Till ilet slora ryktet liafva troligt» .s bidragit 
bennos alxtningsviirda personlighet, ovanan vid att 
se en qvinna sa knnnig ocli sa vitter, ocli sluteligeu 
mannens många lärda förbindelser, livilka öfverallt spriddc 
ryktet om lians maka och om hennes snillegåfvor. 
Säkert är, att hon bidragit till renande af svenska 
språket och verskonsten. Men efterverlden har icke 
velat ät henne tillerkänna några utraärktare poetiska an- 
lag eller förtjenster. och bland hennes dikter har in- 
gen mägtat bibehålla sig i allmänhetens minne. Från 
hennes barn härstamma dock de för lärdom och vitter- 
het ryktbara slägterna, Fahlcrantz, Iföijer och Sten- 
hammar. 



JAKOB FRESE 

den förste i Finnland födde skald af större utmärkelse, 
var dock ej något sjelfständigt eller ovanligt snille, 
utan mottog sin rigtning frän Stiernhieliii och frän 
skalderna under Karl den elftes tid, någon gäng äfven 
från Runlus. Spräk och verser voro rena; än mer 
känslorna, hvilka andades kärlek, tålamod, iromhet och 
derjemnte ett visst svårmod ; måhända följden af hans 
beständiga sjuklighet. 

Frese v^r visserligen omtyckt, ehuru ej pä längt 
när så mycket som Rnnius. Den följande tidens konst- 
domare tilldelade honom ej heller någon utmärkande 
hög plats. Vi hafva dock här upptagit honom fram- 
för några andra hans samtida; emedan han sedermera 
bar af en och annan blifvit förklarad för den yppersta 
skalden under Karl den tolftes regering. 



135 



SEXTONDE KAPITLET. 

STATSFÅNGARNA. 
NILS BIELKE. 

är f.än föregående delar DOgsarat känd, likaså ovän- 
skapen mellan lionom ocli Karl den elftes män, och att 
lian af sådan orsak nr förmyndarestyrelsen uteslöts; 
ebnrn genom börd, rikedora, bragder ocb egenskaper, 
oemotsägligen Sverges dä för tiden utmärktaste per- 
sonlighet. ') Den stolte mannen härmades så mycket 
me.', som han sålunda uedsattes under den till riksför- 
myndare upphöjde, men i sig sjelf mycket underlägsne 
Kristofer Gyileuslierna, och tillika under sina kända 
fiender T?pngt Oxenstierna och Lars Wallenstedt. Några 
missnöj a herrar, som då för tiden tänkte pä stats- 
hvälfning, trodde sig ock kunna dervid påräkna Biel- 
kes understöd. 

Näst Wallenstedt ansågs Piper vara Bielkes far- 
ligaste ovän; ty, sade den sednare, Pipers inkomst vid 
sysslors borlgifvande hade blifvit minskad på så sätt, 
att genom Bielkes tillställning en hop fullmagtcr lör 
pommerska ämbetsmän blefvo utfärdade i Slettin och 
icke i Stockl'olm. Dessutom berättas, att en gång, när 
Bielke och Karl, öfverstänkta af orenlighet, återvände 
från någon ridt, och Piper framträdde för att med den 
ännu i sadeln sittande konungen samtala om åtskilliga 
mål, har Bielke. dåvarande grefve, kungligt råd ocb 
fältmarskalk, tillätit sig att med ridspöet stänka smuts 
pä den bredvid hästen stående Piper, hvilken då för 
tiden var blott adligt kansliråd och dessutom af Bielke 
för reduktionens skull hatad. Det var, sade man, också 



') En, dock ännu obevist sägen är, att Karl den eltle på 
dödsbiidden ämnat skrifva till Nils Bielke; men alt af- 
undsmannen Bengt Oxenstierna hindrat. 



136 

detta öfvermod och detta uppträde, som bidroi? att reta 
den seduare. Bielke var visserligen eu Dtmärkt per- 
soniigtiet; meo han kände sjelf och lät andra känna 
sin öfverlägsenhet, båda delarna allt för mycket, och 
detta gjorde ond blod. Pä en till hans ära slagen 
skådepenning kallades han. Produx Pomcranice, hvil- 
ket knnde öfversättas med Pommerns vice hertig; i 
stället för den rätta benämningen »general-guvernör 
öfver Pommern.» 

Redan nnder förmyndaretiden började fiendernas 
anläggningar. Piper aumälte I rådet, att Pommern ska- 
dades af dåligt mynt, som dåliga personer der till- 
verkat. Han och Wallenstedt yrkade nedsättande af 
en nndersökningsnämnd, och att plats deri skulle lem- 
nas åt en Schwaich, Bielkes kända vedersakare. 
Oxenstierna understödde förslaget. ') 

Vid gcnomdrifvandet af Karls förtidiga myndighets- 
förklaring log Bielke Ingen del. Dagarna efter den- 
samma inträffade den händelse, som förorsakade hans 
ryktbara fall. Se här förhållandet! 

Vid något bland regementerna i Pommern skulle 
OD ryttmästare tillsättas. Bielke föreslog kapten Kras- 
sau, måhända den sedermera blifvande generalen. Karl 
tycktes bifalla ; men några dagar derefter kom till Bielke 
en sekreterare vid namn Schantz med koaniigens till- 
sägelse, alt ryttmästare-fullmagteu skulle utfärdas för 
regementsqvartermästareu Brnnner. Denne hade förut 
varit 1 Bielkes Ijenst och många gånger afdragit och 
pntsat hans stöflar. -) Man kunde befara, att de an- 
dra ryttmästrarna sknlie, enligt då rådande tidsanda. 



') Rådsprot. d. 23 Ans. 1697. 

') Så berättas saken i den tidens handlingar. A\' Stiern- 
mans matrikel ses dock, att samme Bränner var son af 
en teolosie prof(?ssor i Uppsala och hade vid pommerska 
rjtteriet lörut ijent som adjutant, kornett och regemcnls- 
qvartermästare Det var måhända under ungerska fält- 
tågen, som han någon gång tjenstgjort i egenskap af Biel- 
kes uppvaktare. 



137 

misstycka Kamratsknpet. Ilarinligt syntes ock, att ko- 
DöDgou frSngått Bielkes förslå?, ocli följt en annans. 
Scbantz pSstod. att grefvou utfarit i bittra orit, bhde 
mot njanneu och älgcnlcu, samt nekat nlfärda full- 
magten; Bielke dercuiot, att ban aldrig vägrat mot- 
taga Brnnner som rytlmästare, ntan endast begärt, 
att fnilmagten måtte blifva nträrdad i kansliet. Ej 
mindre än tre serskilda gånger skall Scbantz bafva 
besökt Bielke 1 denna sak, men aillid rått samma svar. 
Fjerde gången återkom lian sjeifva jnlaftonen 1607, med 
konnngens befallning, att Bielke skulle utfärda fnilmag- 
ten, tillika medföljde från Karl ett egenhändigt bref, 
fullt af skarpa ord, t. ex. att Biel hes uppförande mot 
öfverhelen kunde kosta lif, ära och gods. I skolen, 
hette det, afstä från all tredska, allt storpöseri, all egcn- 
nytta och all egenhärlek; likaså från alla slämplingar 
mot dem, som tjcna oss redligare än i gjort. I sko- 
len ock visa rgttmästaren Brunner all bevågenhet, fastän 
han strukit edra skor. Sluteligen hette det: vi hafva 
sknfvit hela delta bref med vår egen hand, pä det i 
skolen vara försäkrade om, alt det är vår egen vilja, 
eder till efterrättelse. Dagen derpå utfärdade Bielke deu 
Ifrågavarande fnilmagten, och Johan Gabriel Stenbock 
skulle hos konniigcn tyda saken till det bästa. Men 
oaktadt de hotande företeelserna lärer Bielke ännu icke 
bafva mägtat tillbakahålla uttrycken af sitt missnöje, 
hvarlöre han den 28 December fick från konungen ett 
nytt bref, hvari följande ord lästes: vi tåla icke, alt 
i understån eder visa ringaste missnöje vid våra ger-^ 
ningar, eller ringaste tredska mot våra bud; ehuru 
de icke gä efter eder pipa. Vi skola bräcka dylika 
knackhalsar, och dervid för Gud icke lägga fingret 
emellan; utan spela med dem ett sådant husbondekast, 
att de en gång för alla blifva späkte. Vid mottagandet 
af denna skrifveise sände Bielke genast efter Johan 
Gabriel Stenbock, hvilken reste upp till konungen med 
böneskrift om nåd, samt med anhållan, att till Bielke, 
som för sjukdom omöjligen knnde lemna rummet, mätte 



138 

af konungen nedsäudas (vjinne herrar, för Iivilka sanua 
förhållandet finge framläggas. Karl skickade Bergen- 
hielm och Polus. Bielke lyckades i mycket ursäkta 
sig; men säkert tyckes vara, att han af stolthet och 
missnöje tillåtit sig mot konungens bud en tredska och 
ett tadel, som förtjenade allvarlig tillrättavisning. Nu 
bäde uppskrämd och nedsatt, lofvadc han ovillkorlig 
lydnad och obrotlslig trohet, och ma'iga hoppades saken 
vara bilaggd. 

Men Karl den to'fte var i alla tider mycket öm- 
tålig om sin magt, och denna känsla hade just vid 
ifrågavarande tillfälle blifvit ytterligare uppdrifven genom 
händelsen med Boethius, hvarom mera framdeles. Så- 
dana konungens tänkesätt bearbetades af Bielkes många 
ovänner, främst af Oxenstierna, Piper och Wallenstedt; 
måhända ock af personer, som ville göra lycka, genom 
att understödja nämnde mägliga herrar och på samma 
gång smickra konungen. Man framdrog de gamla be- 
shyliningarna för falsk myntning i Pommern och för 
stämplingar med utrikes magter. Uppretande omstän- 
digheter tillkommo, Bielke bad sin måg Brahe bränna 
npp en del af Bielkes brefvexiing. Brahe gjorde så ^) 
och skickade underrättelsen derom i ett bref, som en 
Ascheberg skulle framlemua till Bielke. Ascheberg 
framgaf det i stället till konungen, hvilkens misstankar 
och ovilja ökades, så alt äfven Brahe b'ef satt i fäng- 
sligt förvar. Orolig för framliden, sökte Bielke skatTa 
så mycket som möjligt af sin förmögenhet öfver till 
Frankrike -) och Tyskland, och skref dervid till preus- 
s ska ministern ett bref, hvari han kallade konungen 
ctl barn, samt klagade öfver orättvis behandling, och 
önskade hafva all sin förmögenhet inom Brandenburgs 
gränsor o. s. v. Skrifvelsen skulle framskatfas af bran- 
denburgska sändebudet Dohna. Några säga, det Bengt 
Oxenstierna öfvertalte denne att i stället ullemna brefvet 



') Fr. min br. d. 18 Jun. 1G98. 

■j S s' d. 3 Dec 1G98. d. -lo Febr. 1699. 



139 

till kounngen '); andra Ster. alt Dofina skickade ' pa 
poslen, men utan omsla?. ocli att man i Stralsuud 
igenkänt Bielkes stil, brutit brefvet ocli siindt det till 
Kari. Säkert är, att denne fatt papperet i handom o-i 
barmats öfver innehållet. 

Men när saken tog en sä hotande vändning, hafva, 
WalliMistedt undantagen, de flesta vid hofvet visat del- 
tag..nde för Bielke. -) Enkedrottningen, bada prinses- 
soriia och Johan Gabriel Stenbock lala('e tornad; likaså 
till och med Piper, som fruktade, att sa ken skulle gä 
för längt. ^) Äfven frän Crandenbnrg inkommo böne- 
skrifter och försäkringar om Bielkes oskuld, men fä- 
låogt. Den anklagades grefvinna var en dotter af fält- 
marskalken Horn, Gustaf Adolfs ryktbara vapenbroder. 
Hon gjorde knälall fiir konungen och besvarades med 
mildhet; dock blott i ord, icke i gern' ig. *) Hon bad, 
att Bielke mäite fä inför konungen förklara sin sak. 
Kari svarade: riUlegängen har nu framskridil så lån.j*, 
all den ej mer kan afbrijtas. Den femtonårige fors en 
misstänkte, att man anfingeu betraktade honom som 
ett viljelöst och lättstyrdt barn, eller ock, alt man an- 
såg honom hafva härutinnan varit orättvis. Han kuni'e 
icke tåla någonde;... och för att vederlägga både -■♦ 
ena och andra beslöt han. att rättegängen skulle ." ■ t- 
sättas. 5) Ofverlygad om Bielkes broltslighel, sta Isa. .e 
han sig ock mot alla böner, och var uppbragt ända 
derhän, att han, i en olfentlig rältegängshandling, strök 
med egen hand ut alla Bielkes liitlar, till och med den 
greUiga •'), och dymedelst afsatte honom frän alla sys- 
slor och värdigheter; delta innan ännu något brott hunnit 



') Fr. min. br. d. 12 Nov. ^69^4. 

') Tliorsjö archiv. Cliarl. Oxenstiernas brel d. 29 Oclob. 

^698. 
3) Fr. min. br. d 20 Febr. 1698. 

■•) Tliorsjö archiv. Charl. OxensliSfnasbref d. 6 April I09S. 
*) Fr. min. br d. 5 Mars och d. 4 Nov. 169S. 
">) S. st. d. 2 Apr. 4698. 



140 

bevisas. ') Jnst i (Jetsaoima anlände till Slockliolm 
hertig Fredrik af Ilolsteio, hvilken hyste a?? mot Bielke, 
emedan denne talat mot Karls äktenskap med hertigens 
syster. Dagen efter samma hertigs ankomst, det var 
i April 1698, blefvo Bielkes nim besatta med vakt, 
hans papper tagna i beslag och hans gods i qvarstad. 
Till granskning af ärendet förordnades en nämnd, be- 
slående för det mesta af Bielkes ovänner, och till an- 
klagare valdes Heerdhielm, hvilken förat som sådan 
ofta ijenstgjort, men skall sjelf hafva en gång blifvit 
förklarad ärelös. 2) För att uppspka och framkalla nya 
klagopunkter, ntskickades till Tyskland Schwaich och 
Per Ribbing. Denne sednare måste edeligen förplikta 
sig till noggrann forskning; men förklarade vid åter- 
komsten, alt han ingenting kanuat finna. Ytterligare 
blefvo i Stettin, Stralsund, Riga och Jlere städer genom 
kungörelser belöningar lofvade åt dem, som kaude an- 
skaffa några bevis om Nils Bielkes högmålsbrott. 

Som rådsherre skulle den anklagade rätteligen 
hafva svarat blott Inför rådet. Nu anshgs han vara 
afsatl och måste derföre uppträda inför hofrätten. 

Sädana voro de yttre företeelserna vid uppkomsten 
af denna mycket omtalade rältegång. Sannolikt är, att 
Bielke, alltid stolt och egenmäglig, hade trott sig kunna 
efter behag handtera den blott femtonårige konuuga- 
gossen. Pienderna begagnade tilirället, och det var må- 
hända för att än mer reta Bielke, som de tillställde ut- 
Dämnandet af Bruuner, pä hvilken Karl väl aldrig af 
sig sjelf kommit alt tänka. Ovännerna torde ock hafva 
förestafvat de bittra orden i Karls bref, häldst dessa 
befunnos i afseende pä sammanhang och ordasätt bällre 
ställda, än konungen sjelf någousin mägtade åstad- 
komma. 

Rältegångeu blef långvarig och väckte uppseende. 



■) Fr. min br. d. 4 Juni 1698. 

') Berättelse af Du Gros i bielkeska arkivet pä Thure- 
liolm. Vi ha dock icke sett iippgiiten bekräftad. 



141 

Bielke, elnini af sjukdom fiirsvagad, måste personligen 
iufluna si? i horrätlen. IJan åkte dit i Brahes vago; 
men omgifven af fjorloii soldater med skarpladdade ge- 
vär ocli t)rinnaiide luutor. Med möda buren in I hof- 
rättssalen. saltes ban der på cu stol bredviil spisein, 
medan anklagelseskriften npplästes. Denna var vidlyf- 
tig och bitter; det sednare ända derhän, att Uielke 
med uttryckliga ord beskylldes för bofaklign och tjuf- 
viska ålgerdcr. Under tystnad åhörde han allts.nnuians 
och återfördes derpa till siu bevakanle bonin:j:. Upp- 
trädet väckte mycken ovilja, Iljärne lorbannaiie Wal- 
lenstedl såsom upphofsman till alltsammans. ') Adler- 
sten, som varit utskickad till Pommern och deltagit \ 
undersökningsnäuniden, kom tillbaka och förklarade 
Bielke oskyldig tii! många bland anklagelsepunkterna. 
Man hörde till och med Piper påstå detsamma, ocb 
bedja Karl icke ga Bielke för hårdt pålifvet; ty denne 
torde i sådan händelse framdraga bref, som kastade 
skuggan från honom tillbaka på Karl den elfte. -) Da 
Cros, som deliagit I nnderhandlingarna emellan Sverge 
och Brandenbnrg, nppsatte en kort skrift, i hvilken han 
sökte visa Bielkes oskuld; men fåfängt. Rättegången 
skulle fortsättas. 

Mänga, som tillförene krypande sökt den mägtige 
mannens ynnest, drogo sig nu ängsligt undan från 
hvarje beröring med hans person, såsom vi t. ex. re- 
dan berättat om Tessin. 

I Februari 1699 och med något förbättrad hälsa, 
nppläste Bielke Inför hofrätten sin försvarsskrift. Den 
var lugn och värdig och ådagalade haltlösheten af de 
flesta anklagelsepnnkterna: men åberopade Inga för Karl 
den elfte ofördelaktiga bref; ehuru man trodde den an- 
klagade hafva sådana alt tillgå. I stället slutade ban 
med att bedja Karl den tolfte om nåd och om befrielse 



') Dansk. mJn- bt OIrt, Not. 4698 
*) Fr. min. br. d. n Dec. 1698. 
Se 19. 178—480. 



142 

från 3 Kerli^are rättegång. Många bland de närvarande 
bleno ijfvertygade om Bielkes oskuld, och här och der 
sågos tårfyllda ögon, när segr;uen pä Ungerns och 
Skånes fält, Sverges då ntinärklaste man och största 
ryktbarhet, måste underkasta sig en dylik förödmjukelse. ') 
Målets afgörande blef af en eller annan orsak 
uppskjutet; och det år eUer år. Man hoppades må- 
hända, att konungen skulle med tiden lata falla både 
ovilja och rättegång. 2) Anledningar till en sådan för- 
modan saknades ej. Ovännerna Walienstedt och Bengt 
Oxenstierna föllo undan; den förre under samvetsqval 
ö. er sina stä?nplingar mot Bielke. Hertig Fredrik af 
Holstein kastade om och sökte, ehuru i hemlighet, vinna 
1 'Cikes vänskap. '•^) Hedvig Eleonora förblef honom 
alltid bevågen *) ; likaså Hedvig Sofia, än mera vunnen 
genom Du C'ros's skrift och genom Bielkes svägerska 
och döttrar, hvilka tjenstgjorde vid hennes hof. ^) Ute 
i fältlägret var Magnus Stenbock hans vän och före- 
språkare. 6) Man hörde till och med konungen sjelf 
vid slutet af 1703, tala väl om Bielke, och i hären 
blefvo två hans söner mottagna. ^) Men omigen vände 
sig bladet, ^■ågra tro, att Pipers fruktan för Bielke 
åter vaknat, och att detta var orsaken till en konun- 
gens skrifvelse, i hvilken hofrätten bannades för sitt 
dröjsmål *), och befalldes genast skrida till doms. Så 



') Fr. min. br. d.. 15 Febr. 1699. 
') Dansk. min. br. d. 12 Apr. 1700. 
') Se a*. 61. 

') Fr. min. br. d. 4 Maj t70t och 22 Mars 1702. 

■'') Fr. min. br. d. 1 Jan. 1704. 

'*) Th örsjö arkiv. M. Stenbock till sin grefvinna ■ 6 

Febr. 1704. 

Men af Stenbocks bref till B. Oxenstierna S. st. 4701 tyckes 

det, som den sednare genom den förre sökt reta Karl 

mot Bielke. 
') Dansk. min. br. d. 23 Jan. 1704. 
') S. st. d. 12 Apr. I70o. 



143 

skedde. Den 5 April 1705 afkunnades utslaget. Bielke 
blef frikänd frän miinga beskyllningar; men ä andra 
sidan (ör förräderi ocli undansnillad slagskatt m. m. 
dömd frän lif. ära och i-ods. ') Allmänna åklaga- 
ren ville nu. att den sakfällde skulle genast flyttas 
från bevakning i eget hus till det allmänna fängel- 
set; men liofvet hindrade, Alla de kungliga persouer- 
ua, Hedvig Eleonora Hedvig Sofia. Ulrika Eleonora, 
samt unga hertigen a' Holsteo skrefvo till konungen 
och bädo om näd och försköning. Enked! ottningen 
yttrade: jag skrifver della brcf från sjukf^äntjrn. Bästa 
läkemedel, mig gifvas I- in, är den benådning, hvarom 
jag anhåller. -) Med dessa skrifvelser atTärdades cu 
enkedrottningeus ho.jeijent som ilbud ut til! Polen. 
Svaret blef försköning till lifvet, men ej mer. Äran, 
skref en samtida författare, kunde man väl dömma li!{- 
väl icke taga bort. Meu godsen, — egendomarnal -^ 
allt silfret säges hafva blifvit slväukt åt Piper; tvä bland 
herresätena Salesta och Gäddeholm lemnades åt gref- 
vinnan som ersättning för hennes arfvcjord. Uet ö'friga 
skulle anslås till statens behof och bland aonat till slotts- 
byggnaden. 

I följe af konungens befallning att stanna pä lan- 
det och pä sin frus egendomar valde Bielke till vi- 
stelseort Salesta, beläget norr om Uppsala. I slutet 
"af Maj 1 705 reste han dit efter en slägt- och glädjemåltid, 
som blef af magen grefve Brahe gifven, till firande af den 
gamles befrielse. Qvällen samma dag var stor bal på hof- 
vet, dit Bielkes barn och slägtingar voro befallda och blefvo 
af de kungliga personerna med deltagande utmärkelse 
bemötta. ^) På Salsta förlefde Bielke i stillhet sina 



') Det finnes en sägen, att hofrätten först velat frikänna-, 
och att det var på konungens bud, som det fällande ut- 
slaget afsades. 

-) Dansk. min. br. d. 42, \'o, 29 Apr. och Fr. min. br. 
d. 29 Apr. 1703. 

) Dansk. min. br. d. 31 Maj \W6. 



144 

sista €^r. Vägganias inskrifter vittna om hans tankar. 
t. ex. förläten eder icke uppd furstar; eller, spes el 
fortuna valele. ') Alldeles borta voro likväl icke för- 
tioppningarna. Vi Lafva omtalat, huru olika partier på 
olika tider sökte vinna den utmärkte mannen, t. ex. 
Hedvig Sotla år 1706 2); och huru bönderna ville l)åde 
då och 1709 hafva honom till anförare; sä lysande 
lefde ännu bland dem hans hjelterykte. 

Den länge åsidosatte mauneu kunde ej annat äo 
hugnas af dessa företeelser; likaså när den hemkomne 
konungen lät ur 1705 års dom borttaga den delen, som 
förklarade Bielke ärelös. Kort efter sålunda åtnjuten 
npprättelse fick den gamle fara till sina fäder; och 
det i frid och på ett bland sina slägigods. Ett hälft 
år förut hade hans fordna förföljare Piper slutat sina 
dagar under nöd och vanvård och i ett rysskt fängelse. 

Tid och kärlek försonade dock äfveu denna fiend- 
skap. Nils Blelkes son, Ture Gabriel, blef gift med 
Karl Pipers dotter Charlotta, och Pipers enka förärade 
åt sin raåg det fordna, men da i Piperska slägteus 
hand fallna Bielke-godset Sturefors. 

Äfven Karl blidkades. Huru han redan 1715 gaf 
Bielke en slags upprättelse, ar nyss omtaladt. Sonen, 
Lvars befordran i början framskred långsamt, fick se- 
dermera konungens fullmagt, som general-adjutant och 
konungens förord till det rika piperska giftet. Som- 
maren 1711 erhöll Blelkes enka tillbaka alla de man- 
nens gods, som dä ännu oanvända fuunos i kronans 
värjo. ^j 

JAKOB BOETHIUS 

både lärdom, drift, arbetsamhet och lyckliga undervls- 
ningsgäfvor, derföre ock som lärare mycket anseende; 



') Lycka och förhoppningar faren val! 

*) Se S». 62. 

3) Dansk. min. br. d. •18 Aug. 4818. (?) 



145 

likaså för 3in svenska skaldokoust, bvadan ock Sved- 
berg: vallie lioiiom till biträde vid de» nya psalmbokens 
ularbctaude. I åtskilliga fall voro dock tänkesätten uS- 
got besynnerliga. lian anslag t. ex. för synd alt af- 
raka skägget ocli att äta mal, lagad af blod; samt 
påstod, alt. om dopet skulle vara gilltigt. borde icke 
blott bufvndet begjutas, ntan ock hela kroppen ned- 
sänkas o. s. v. Dessutom led lynnet af häfligbet, sjelf- 
kärlek och egensinne. Under (jeiislgörningen i Westerås 
råkade hau tiere gånger i delo med biskop och äm- 
betsbröder, så att dessa en gång ville utrösta hODom 
nr konsistorium. Tvisterna gingo stundom ända till 
konungen, hvarest dock rådsherraroa, i anseende till 
hans nit och välvilja i öfrigt, ursäktade de anmälda fe- 
len. Kort derefter nämndes hau till kyrkoherde i .Mora. 

I yngre år skref han verser till Karl den elftes 
ära. Äsigterna ändrades dock, och det redan genom 
1686 års kyrkolag. Boethius kunde ej gilla det välde 
öfver bekännelse och församling, som nämnde stadga 
lade i den verldsliga öfverhelens hand. Han ausågr 
detta strida mot skriften, kristendomen och samvets- 
friheten, och nära nog förvandla Sverges konung till 
en päfre, en antikrist. Sedermera kom riksdagen 1693 
jemnte den då antagna bekräftelsen pa enväldet. Äfveo 
denna åtgerd väckte Boethii harm. Likväl fann han 
för godt att. så länge Karl den elfte lefde, icke gifva 
otTeullighet at sina missnöjen. 

Men sedermera, och när riksdagen 1697 samman- 
kallades, trodde han liden vara Inne att åstadkomma 
rättelse i dessa, enligt hans mening, okristeliga läror 
och författningar. Han började besinna, om hau ej till 
uppträdande mot de samma vore icke blott berättigad, 
ntan äfven förpligtad; detta sednare genom Mosis be- 
fattning: straffa din nästa fritt, och tal inga synder 
hos honom, såsom Boethius öfversalle orden. ') Emellanåt 



') 3:e Mosebok lO. ål. 

Fryxelti lUr. XX VII. 10 



146 

plågades lian dock af oro lör ulgäogeii, och af fiuk- 
tao för konungens vrede. Han ängslades, gret och 
bad; men erinrade sig slutligen, huru Jeremias, sä länge 
hau tvekade vid fullgörandet af Guds kallelse, kände 
eo brinnande eld i lijerta och ben; och tillade BoeUiius, 
jiuj $(!() en hotande afgrund öppnas för miy, hvilken 
ej tillslöts förr. lin jar/, öfvervinnandc all fruhtan för 
timlig olycka, angrep mitt verk med frimodig förtröstan 
på Guds bistånd. Boelhius rädförde sig dock med tvä 
ämbetsbröder, prostarna i Falun och Hedemora. Dessa 
ogillade ett och annat och afrädde frän det hela. Men 
Boctbius kunde ej längre motstå, hvad han ansäg vara 
Herrans kallande röst. Sina anmärkningar mot kyrko- 
lagen skickade han till erkebiskopen för att meddelas 
ät det församlade prestesländel ^j; anmärkningarna mot 
1693 ars riksdagsbeslut likaledes till Gyidensloipe för 
att framlemnas först till konungen och sedermera till 
ständerna. Det var den 19 Nov. 1697, som brefveu 
iulemnades på posten i Falun, under, som Boöthius 
sade, besynnerliga tecken pä himlahvalfvet. 

Den till konung och ständer ämnade skriften var 
förnämligast rigtad mot följande punkter. ^) Först, att 
konungen 1693 förklarades icke vara nägon pä jorden 
för sina gerningar ansvarig. Delta kallade Uoöihias 
en högfärdssynd, beslägtad med Adams och Evas; ja 
med sjelfca satans. För det andra, att ät konungen 
lillerkändes rättighet att riket styra efter sitt behag; mot 
hvilken lära Boethius åberopade bibelspråk af innehåll, att 
konungen skulle icke frän Guds bud rika, hvarken till 
höger eller till venster. För det tredje, att ständerna 
lofvat gilla och antaga, hvad häldst konungen föreskrefve; 
mot hvilken sats Boethius ställde bibelspråket, att nian 
måste mer lyda Gud, än menniskor o. s. v. En annan 
ofta upprepad anmärkning gällde saken och ordet su- 



'} L inköp. Bibi. Ecclesiaslica. J. Boethius till erkebiskopen 

och prästerskapet. Falun d. 18 Nov. <697. 
-) Enligt Boélhii duplik. ty sjelfva skriften känna vi icke- 



117 

veränifet. livilka Boi-tiiins inycKet ogillade, såsom ett 
ogudakdfjl franfnjsld hruk, samni(t7i/iänf/ande med detta 
folks öfriga höf/mod och gudlöshet, hrilka visade sig 
iifven i qvinnornas kläder\ och i deras hufrudpnjd- 
nader, fonlangerna, hvilkas sed och namn de icke 
bh/gls upptaga efter en konungslig sköka o. s. v. I 
alliiiänliet flunor man. att Boöthii ovilja och anmärk- 
Dingrar mot criväldel liommo af liaus ölvertyselse oin 
detta ref;ering:ssätts oföretilij^liet med bibelns läror. De 
politiska åsikter, som tala om reirenfens Iagl)nndt'nbet 
och om iindersätrarnas riittijhet att deltaga i bestäm- 
mandet af sina egna öden, tyckas hafva ph booom föga 
inverkat. 

Den 19 November afgingo, som sagdt är, nämnde 
bref till Stockholm. Den 14 December förrättades ko- 
nnngens högtidliga smörjelse. Boi't!iius. i förväg under- 
rättad om dagen, Jirade den med högtidliga tioner och 
med en välgångsskäl för den nya Herrans smorda. 
Klockan 10 om qvällen, och sedan alla gätt til! hvila, 
kom kronobetjening, åtföljd af soldater med brinnande 
luntor. De togo Roelhius nr sängen samt lade honom, 
under hnstrnns, barnens och tjenstefolkets grät och 
jemmer, pä en släda, och sä bar det af till Stockholm, 
der han sjelf sattes i fängsligt förvar, och hans skrif- 
ter blefvo föremål för en ordentlig rättegång. Allmänna 
åklagaren, hans namn var Magnus Sternell, påstod, att 
Boethins, såsom saker till högmålsbrott, borde mista 
lif, ära och gods, och se sina skrifter af bödeln upp- 
brännas. Boethins försvarade sig vidlyftigt och med 
ständigt växande mod. Några vänner bådo honom visa 
undfallenhet för magtens innehafvare och taga sina på- 
ståenden tillbaka; men han vägrade. Jag kan, sade 
han, icke förneka Guds ord; tij det vore majestätsbrott 
mot Gud. Då är det bättre, alt jag lider, för hvad 
man kallar majestätsbrott mot konungen. Till fängel- 
set kom också biskop Wirsenius med samma förslag. 
Menniskorna, sade denne, ära nu för tiden sä synd- 
fulla, att man pä dem kan ingenting verka. Det är 



148 

der före bäst all ställa sig efter tiden ock taga anmärk- 
ningarna tillhaka. Boölliius svarade: ni och cdra äm- 
betshröder, biskoparna, borde i-ara presferskapcts ljus 
och goda exempel. Men just derfore, alt i ställen eder 
efter liden, går det sä illa till i värt jäderneslund. 
(rören, som eder lyster; i fän väl en gång se, livad 
lön del ger. Men jag kan icke följa edert efterdöme. 
Boetbius begärde personligt Jörclräde lios konungen, 
men tlet vägrades. Han fortsatte na sitt försvar »ned, 
om möjligt, ä» större skärpa, och med anspelning på 
sednare uppträden; nämligen pä atgerden, att i strid 
mot Karl den elftes yttersta vilja förklara Karl den tolfte 
redan vid femtonde året myndig. Boetliius erinrade 
dervid om Paoli ord '), alt så länge arfcingen ett barn 
är, lyder han ock under förmyndare intill den lid, som 
fadern förelaggt. Han åberopade likaledes åtskilliga 
andra spräk, om iielgdeu af fädernas Tilja ocb före- 
skrift, beseglande alltsammans med de orden: duskall 
hedra din fader och din moder, pä det dig må väl 
gå, och du må länge lefva på jorden. Karls åtgerd 
att sjelf sätta kronan pä hofvudet. eller att anse sig 
vara till densamma ovillkorligen född, kallade bau ett 
tyranniskt anspråk. 

Efter sådana ord var ingen näd alt vänta. Mora- 
bönderna bådo väl om försköning, anförande bland an- 
nat, bnru Boelhius onder hungersnöden 1697 offrat 
mycket på de fattigas underbäll; men deras bön blef 
förgäfves. Den 29 Juli 1698 och under Wallensledts 
ledning föll utslaget. Boetbius dömdes från lif. ä»"a 
och gods, ocb bans skrifter att af bödeln brännas. 
Konungen skänkte bouom lifvel; men mot lifstlds fän- 
gelse pä Nöteborg. 

Kort derefler blef ban inför Stockbolms konsistorium 
förklarad preslämbetet förlustig. Han skall dock dervid 
Lafva skarpt förebållit dessa sina ämbetsbröder, att de, 
som itumma hundar, icke vägat försvara Guds hjord och 

') G ålat. 4. ». 2. 



U9 

Guds sanning; hvarföre han ock stämde dem ntlengång 
inför Gud ansvara. Tre dagar derefter blefvo lians 
skrifter pä torget och i bnns epeii närvaro af bödeln 
nppbrända. Han sjelf visade dervid mycket Ingn; meo 
åskadarue mycket missnöje, och nr den omgilvande 
svärmen hördes röster, ad man näs(a f/ånr/ kunde lika 
sa f/erna bränna bibeln. ') Det tyckes nämligen, soua 
Boethil nppsatser blifvit i aTskrifter spridda bland fol- 
ket och retat sinnena. Kort derefter fraktades han 
först till Nnrwa och sedermera till Nöteborg. 

Rättegången hade förorsakat vederbörande mycket 
obehag. Måhända var detta skälet, hvarföre man icke 
fullfiiljde den anklagelse, som jnst nn blifvit ri'ztad mot 
de Stockholms prester, hvilka vid samma tid predikat 
öfver ingnngssprtiket: ve det land, hvars konung ett 
barn är. -) 

I Nöteborgs fängelse satt Boethins fyra iir, dock 
med oförändradt sinnelair. Fornt stafvade han sitt namn 
ntan h. Lngefär vid denna tid tillade han nämnde 
boksiaf, som man tror, för att jemnföra sig med den 
ryktbare romaren Boetbins, hvilken. ehnrn oskyldig, 
biel" förföljd och siuteligeu dödad af den store scger- 
konnngeu Teodorik. 

Mot slutet af året 1702 intogo ryssarna Nöteborg. 
Boethins. nuder stormningen bortglömd, framdrogs se- 
dermera ur ruinerna och skickades till Wiborg. ^) Här 
blef han af iandshöfding Lindhielm med mildhet be- 
handlad, men ulan att deraf bevekas till medgörligare 



•) Fr. min. br. d. 20 Aug. -1698. 

') Några säga, alt Boeihius har i Mora hållit en predikan 
med detta ingänssprSk. Sådant tyckes vara ett misstag, 
en förväxling med ofvannämnde, af oss redan förut, (St. 
6ö.) anförda tilldragelse. 

^) En sägen är, att tsaren vid delta tillfälle erbjudit Boé- 
thius patriarkatet i Ryssland; men att denne velat häldre 
förblitva tånize i Sverge. Berättelsen är föga trolig. Man 
känner den möda, tsaren hade, att i sitt land just afskaffa 
nämnde värdighet. 



150 

åsigter. I början af 1703 sKief ban lill konuDprn och 
begärde sin syssla tillbaka ocli sin sak ineilelsf form- 
ligt kyrkomöte afgjord. Lindlii(^lm skulle fraiDskalTa 
brefvet; men af lYuklau att förlöriia konnngen skickade 
han det i stället till rädslierrarua. Dessa tyckas ej 
heller liafva detsamma framlemiiat. Men i siällel af- 
säDdes frän Boi-lhii liiistrn till konungen en böneskrift 
om uäd och befrielse för liennes man, och Karl bi- 
föll. ') Men när underrättelse derom anlände till Wi- 
bor^, vägrade Boelhius att emottaga den erbjudna efter- 
giften. Ett hans bref den 11 Dec. 170-4 till konungen 
framställde skälen och äsigterua. Del är icke jag, sade 
han, ulan min hustru, som anhuUil om den nu gifna 
nåden. Men det är jag, som är förmyndare ofrer 
henne, och icke hon öfcer mig. Della sednare är in- 
gen pä hela jorden, ulan blod Jesus min frälscrman. 
Han kan också, när han vill, frälsa mig ur konun- 
gens och ur alla förföljares händer. Jag behöfver 
alltså icke tigga näd, hvarken hos konungen eller hos 
någon menniska, aUdramindsl genom min hustru. Gud 
hafver ulvalt mig för sill heliga rikes skull, till dess 
utbredande här i tiden och till dess ätnjufcnde i evig- 
heten. — Jag vill ej heller mottaga den erbjudna nå- 
den förr, än jag fult upprättelse; ty intill dess skola 
menniskorna anse mig som en brottslig upprorsstiflare. 
Jag fordrar detta också för konungens egen skull, på 
del han nu vid mognnre år och förstånd må kunna 
bättra sig och godtgöra de orättvisor, han mot mig 
begäll. Ty om en konung i regeringssaker syndar 
och icke blifver varnad och bestraffad, då måste han 
i sina synder lefra, dö, begrafcas och sluleligen upp- 
stå att dömas och fördömas. Alltså må han påmin- 
nas om, huru Guds ord samt kristelig kärlek och vis- 
het förbjuda honom att föra rikets krigsmagt långt bort 
i främmande land; men dcremot bjuda honom vårda 
sitt eget. och all icke öfvergifva si7ia undersåtare på 



"} Riks ar k, Karl till rådet d. <0 Aug. 4704. 



151 

nåfjra månader, än mindre pä hela dr. Del är ej 
heller nog att hafva rälfvin sak mot sina /tender. Man 
mäsfe ock hafca en mild och försonad Herre i him- 
melen. och en sddan rinnes ej genom mänga och blods- 
nlgjutande segrar; ti/ sä kriga hedningarna. Jui krist- 
lig konung skall rara beredd till försuning med sin 
broder, medan de ännu äro pä vägen. — Sluleligen ma 
konungen a)ise det säsotii en stor näd, att den hann- 
hertigc Guden genom mig, sin fjenare. varnat honom 
för sä srära si/nder och kallat honom till omvändelse, 
för att sålunda undgå straffet. Jag är i mitt hjerta 
fullt viss derpå, att om ej den förbannade fransi/ska 
suveräniteten blifvit härstädes 1093 i ord och gerning 
fullkomnad, hade konung Karl den elfte ännu lefvat, 
Stockholms slott stått obrändt, och Sverges innevånare 
bo It med fred, hvar i .<tjn hydda. Men detta riksdags- 
beslut anser jag som ett afjäU från den rätta kriste- 
Ugn trosbekännelsen och som ett förskräckligt afguderi. 
Jag bedyrar ock inför himmel och jord. inför Gud och 
hans englar, alt om vår nu varande konung icke låter 
ett ordenltigl kyrkomöte undersöka mina läror, kom- 
mer han att öfver sig. sill hus och .<iitt rike lasta oskyl- 
digt blod och ådraga sig sjelf etl olyckligt och osaligt 
lefnadsslut, och sedermera den eviga helvetes elden o. 
s. v. ') En slä?linp:e liaile äta?it si? frainleinua hrel- 
vpt, hvilket (lock tyckes halva blilvit iiiiilerlatet. Mm under 
ett prestmöte i ^Viborg samma är, hade Boelhius om- 
ifen både mundt- och skrillligen utfarit i samma anda 
och det med så bittra ord. att iandsiiiirdiiijren »lente 
dem fiJrtjena döden. Rådet inberätlade ailts.-immans 
till konungen och föreslog, att Boetliius borde insättas 
ph Danviken. Karl biföll, och saken gick i verkstäl- 
lighet. -) Snart nytlades han dock till barnhuset 



') Jfr härmed etl likartadt bref från Boelhius till Lindhielm 
d. "15 Dec. 'ITOi i Riksark. Senatens bref till konungen. 
*) Riks ark. Karls bref till rådet d. 23 Febr. 470ö. 



152 

och fick atDJula mycken frihet. ') Den nu nära sex- 
lioarige mannens mod och kraft tyckas ock hafva vlil 
donna lid blifvit liastis:t brntna: ty man hur honom 
hädanefter sällan omtalas, ocli han tilläts snart flytta 
till Westmanland och betraktades som en nu mera 
oskadli;? person. lians uianga vänner och p:ynnare. 
deriblaud Arvid Horn, studenterna från Westmanland 
och Dalarna samt prestestäudets medlemmar hade 
emellertid llere gånger lemiiat honom understöd, och 
vid hans frånfäile i Febrnari 1718, gälvo Ulrika Eleo- 
nora och Arvid Horn bidrag till begrafningskostiiaden. 
Som ämne för likpredikan hade han sjelf utsett ,Iere- 
mias 26 kapitel 11 — 16 verserna, hvilka omtala, huru 
profeten uppmanade furstar och folk, att bättra deras 
lefcerne och höra Guds rust. 



OTTO AR.\OI.D PAItUI.L. 

Född i Liffland 1062, lemnade han sitt fädernesland 
redan vid femloo ars ålder eller 1677, och tjenade allt 
sedermera i franska, preussiska dock mest oc!i sist i 
sachsiska hären, i hviiken sistnämnde han slutliaen aj- 
betade sig upp till värdighet af general-löjtnant. Ar 
1684 dog fadern, hvarelter sonen sälde sina inom sven- 
ska väldets område belägna gods, och ansåg sig från 
den tiden helt och liåilet som sachsisk undersåte, häldst 
han aldrig svurit Sverges krona trohet. Men a andra 
sidan lär han ej heller hafva formligen uppsagt den 
förbindelse, i hviiken han stod till samma krona, ge- 
nom att vara född af dess undersåtare och i ett dess 
nnderlydande landskap. Detta blef sedermera hans 
olycka. 

År 1700 utbröt kriget emellan Sachsen och Sver- 
ge. Karl utfärdade så kallade avocatoria eller afma- 



') Rå ds pr o t. d. 26 Sept. HOo. 



153 

Dingsbrcf, d. v. s. bofallniniiar, alt alla i liendens tjoDSt 
varande svenskar skulle jiterväiiila till riiderneslandet. 
Paiknll. som redan för 16 iir sedan, var frän Sverge 
skild, fastade injen uppmärksaintiet vid kallelsen. Som 
sachsisk kri£rare deltog han ock I liffliindska fälttiigen 
1700 och 1701, och skref deriinder till Dahlberg ett 
försmädligt bref, som man tror. pa anstiftan af Pat- 
kull. Sedermera tog han afsked och satt ett par år 
stilla pä sina gods. Åter blef han af samma Patkull 
lockad att inga I lj''nst. Det var da. som han anförde 
de sachsiska troppar, hrllka år 1705 skulle angripa 
svenskarna i Warschau. ') Hau trodde sig förvissad 
om framgång och lät derföre i ett bref till konnng 
Angnst inflyta följande rader: jaij hoppas, att inom 
fjorton dufjar kunna al eders majestät lemna död el- 
ler lef vande den vilda ock rasande svenska ynglinr/en : 
ban menade Karl den tolfte, Men inom sagde lid hade 
Paiknll sjelf blifvit af svensken Nierolh besegrad och 
tillfångatagen. Karl ville nu betrakta honom som rym- 
mare frän ocli förrädare mot Sveige. Men på grund 
af ofvanuppräknade omständigheter mente sig Paikull 
vara en sachsisk nndersåtare, den der således borde 
behandlas som krigsfånge. Karl antog ej skälen, ntau 
skickade mannen till Stockholm och befallte ondersök- 
ning inför holrätten. Desine ville i början icke döma 
Paikull till döden; men Karl befallte ny och strängare 
andersökning. -) Förböner för den olycklige fälldes 
emellertid af en mängd personer, f. e.x. Fledvig Eleo- 
nora, Ulrika Eleonora, Ja af hela hofvet I Stockholm; 
likaså af de i Wien, Köpenhamn och Berlin. Konun- 
gen på sistnämnde ställe lät förstå, att Karl icke hade 
laglig rätt att dömma en person, som egentligen var 
en annan magts undersåte. Men en sådan invänd- 
ning, ett sådant jäf retade konungen än mer. Man 
säger ock, att August har åt Karl utlemnat det bref, 



') Se 31. 280. 

•) Jfr dock Riksark. d. 21 Dec. 1700.? 



154 

hvari Paikiill fälhJo ofvannämde sårande ord, och att 
dessa äo mer egsat vreden, sä att Karl sliitli?en för- 
klarade, alt, för exemplets skull, rnaste dom (älhis ocli 
strafT ntkräfvas. Paikuils frn skall vid Alitrandstadt 
hafva lyckats anträtfa konungen en giinjr, när denne 
stigit från liäslen. ilon liar då kastat sig pil jorden, 
omfamnat hans fiitter, framräckt flere böneskrifter ocli 
under tärar liett om försköning; men fåfängt. Det 
säges till och med, att Karl ryckte sig lös med så 
mycken häftighet, att den olyckliga dervid sårades af 
sporrarna. Den 26 Nov. 1706 fälldes hofrättens ut- 
slag, hvilket dömde Paiknll från lif, ära och gods. 
Man ville nn genast sälta honom bland tjufvar och 
andra gröfre illgerningsmän; men det hindrades af 
öfverste Hngo Hamilton '), en bland de ädlaste af alla 
Karl den tolftes krigare. Inför denne man uppgaf sig 
fången knnna göra gnid, och lofvade skaffa konnngen 
mindst 1,000,000 riksdaler, kanske årligen; om blott 
derigenom lifvet knnde räddas. IJamillon, som afsla- 
git de skänker. Paikull bjndit honom personligen, an- 
såg dessa sednarc löften böra tillkännagifvas för rege- 
ringen. Wrede förklarade genast alltsammans för en 
dikt eller ett inbillningsfosler. Men genom de anställda 
profven blefvo många öfvertygade, bland andra gamla 
enkedrottningen och i synnerhet Urban Hjärne. Denne 
trodde på npptäckien och att genom densamma skalle 
gå i fullbordan Paracelsl och andras för länge sedan 
nedskrifna spådomar o. s. v. '^) 

1 följe af sådana Paikuils anbnd, ville Fledvig 
Eleonora göra än ett försök, att utverka nåd. Men 
konungens befallning om domens ofördröjliga verkstäl- 
lande hade redan kommit, och rådsherrarna dristade 
ej på eget bevåg delsamma uppskjuta. Dagen var ut- 
satt och skarprättaren på platsen, när hon slutligen 
lyckades öfvertala uuderståthållaren till uppskof: dock 



') Dansk. min. br. d. 20 Jan. 1706. 
=) Se 33. 103. 



155 

blott mot fiJrhiiidcIse att sjelf ;lta?ra si? ansvaret. ') Nn 
afskickaile hon (ill koiinns^eu elt nytt ilbuil nifd uuder- 
rätlelse om Paikiills iryllene löften samt med böner oui 
försköning. Karl svarade: /ay hav icke velat benåda 
honom, fastän jag derom blifrit bedd af pemouer. so m 
varit mig dyrbara och kära. Jag kan än mi ndre 
göra det af egen nytta och för all rinna penni ngar. 
Om, tillade han, Paikull också förvandlade hela Br iinke- 
berg till gulL måste han ändå dö. I biirjan a f aret 
1707 blef domen verkställd. Paikiill ffick sin sista 
stund med lusn ocli värdisliet till möte. 



J0IIA.\ Ri:i.M10I.l) PAVKLIL . -( 

Vara förra berättelser liafva följt den mär kvärdiga 
mannen, tills bans 109-i om hösten Ilydde frä n Sverge 
och kort derefter dömdes frän lif. ära och god s. Han 
vände sig då först till polska Preussen och sökte der- 
ilrän försoning med Karl den elfte; men läfäugt. Han 
begaf sig derföre till Polen i alsigt att uppreta sin- 
nena ii]ot Sverge -^j] men den derstädes regerande 
Johan Sobleski ville icke slöta en sä mäglig furste 
som Karl den elfte. Paiknll for derföre till Berlin; 
men ansäg snart denna vistelseort icke fullt säker. 
Han mente sig nämligen förföijil af svenska spioner 
och lönniördare; hvilket dock sä helt och hållet stri- 
der emot Karl den elftes lynne och vana, att vi med 
trygghet kunna påslå nppgiften vara ett alster afPat- 



') Dansk. min. br. d. 9 Jan. •1707. 

Kr. min. br. d. 2< Jan. 1707. 
*j Beklagliiitvis halva vi ej kunnat Ull ytierli gare ledning 

bekomma lorisiiltnmucn af Joh Reinh. v. Talkull v. 

O. A. Wcrnich Ir. 'l849. 
^J Lin k. Bibi. .\ct. ad. Hist. eccl. et civil. — N. Bielkes 

beriiUelse d. Jan. 4090 till Karl den elUe. 



136 

kalls antiD^en misstänksamhet Pllcr rörbittring. Emel- 
lertid be?af han sig- till Schweifz, lefde der na^on tid 
nnder diktadt namn och sysselsatt med stndier och 
öfversättniiigar af Pnfendorfs skrifter om natnr- och 
folkrätt ra. m. Snart do? Karl den elfte. Patkull ?jorde 
dä ett nytt fijrsök till försonini^ med hofvet i Stock- 
holm, och hade dervid understöd af nåjra svenska her- 
rar samt af österrikiska och preassiska rejerinsarna. 
Men krins den nye konungen qvarstodo fadrens råd- 
gifvare. desamma som bidragit till Patkulls fall. Ehani 
denne ville ulfästa sig att icke mer besöka Sverge el- 
ler LifTland, hlef dock hans begäran om domens «pp- 
häfvande afslageu. 

Patkull hade emellertid företagit nägra resor ge- 
nom Italien och Frankrike och derunder gjort bekant- 
skap med sachsiska gunstlingen grefve Fieming. Tro- 
ligen hafva dem emellan samtal förefallit om det för- 
bund mot Sverge, som vid don tiden af grannarna till- 
ämnades. Sedan försoning med fäderneslandet ej mer 
kunde erhållas, ingick Patknll helt och hället i dessa 
planer, reste i slutet af 1698 til! Dresden och antog 
sachsisk tjenst. Huru han na med lagande hämndlyst- 
oad sökte mot Sverge uppreta Ryssland. Liflland. Polen 
och Danmark, detta ärredan omtaladt; likaså hans an- 
de! i fälttågen 1700 och 1701. Till tyska högskolor 
och deras lärare i rättsvetenskaperna hade han redan 
fornt inlemnat skrifterna, rörande den mot honom 1694 
förda rättegången. De lärda herrarne afiråfvo deröfver 
ett för Patkull gynnsamt betänkande. Delta jemnte 
alla handlingarna lät han år 1701 trycka. Boken, som 
ntgjorde ett drygt qvartband. väckte uppseende, och 
det icke till fördel för svenska regeringen. Karl den 
tolfte lät i Stockholm offentligen densamma förbränna 
och tillika genom ett bitande svar söka vederlägga. 
Detta svar lät då Patknll å sin sida på ett torg i Moskwa 
likaledes uppbränna samt genom en ny skrift besvara. 
Det blef i Sverge fråga om äfveu denua seduares för- 



157 

bränuandc. Men rädet ansåg klokare att lemna allt- 
saiuDians åt furaktet ')! kanske allratiäldst åt i^lcimskaD. 

Emellerlid liade Patknll iniren trefnad i lici sach- 
siska liofvet. Hans kraft, ordnings och verksamhets- 
begär kunde ej förlikas med konung August och med 
dennes veklighet. lättsinne, vankelmod ocli trolöshet, ej 
heller med samma konungs liksiiiiiade rådgifvare; och 
Patkulls Ivnne kunde ej heller dölja sådana hans tänke- 
sätt. Det ömsesidiga ujissuöjet gick slutligen si» långt, 
att Patkoll ansåg säkrast lemna sachsiska Ijensten; 
äfveu derföre, alt han dels befarade Augnsis slutliga 
arsättniug; dels hoppades, att Lifllands lösryckande 
från Sverge skulle lättare verksfällas genom Rjssland 
än genom Polen. IJan öfvergick fördenskull till tsaren 
och hief dess sändebud hos August och hos de öfriga 
Ijska furstarna. Det \ar nu och genom honom, som 
ryssarna blefvo invigda i den europeiska statskonstens 
finare beräkningar. Sjelf har han dock älskat hvarkeo 
regenten eller folket. Deu förres envälde, det sed- 
uares råhet och badas ntsväfningar passade illa till- 
hopa med Patkulls lynne och grundsatser. 

Men hämnd på Sverge var hans hurvudtanke, och 
derföre måsle han sträfva med att hålla tillhopa August 
och Peter, de enda personer, genom hvilka målet kunde 
vinnas. Härunder blef han gäng efler annan mycket 
■förtretad öfver den misshushållning, deu obetänksam- 
het, det lättsinne, hvarmed förstnämnde herre motarbe- 
tade sina egna planer och främjade Karls, och ej säl- 
lan sade han August detla mldt i ansiglet. Se här 
ett exempel, som Patkull sjelf under dödsberedelserna 
omtalat. Stanislaus var år 1704 af sitt lilla parti nyss 
vald till Polens konung; men under Karls tåg åt Lem- 
berg s. å. hade August åter eröfrat Polens hufvudstad. 
För att kunna försvara sig der, behöfde han rustnin- 
gar och för rustningarna penningar. Tsaren hade lof- 
vat honom sådana, hvilka på vissa lider skalle geoom 



') Rå ds pro t. d. 26 Febr. 1703. 



J58 

sändebudet Patkull alleninas; ujp» de voro ännu icke 
förfallna. Likväl lyckades Auj?nst beveka Palknll att 
i förväg utbetala en större snmnia. ') I släilet för att 
nu använda alltsammans till kri,?el. hade August redan 
dageu derpä ät en eller annan bland sina polska skön- 
beter förärat en icke ringa del deraf, ocb M sig sjelf 
köpt eft hattbaud af diamauter för 150,000 (?) riks- 
daler. Patkull fick genast veta alllsaninians och blef 
ytterst förargad samt släppte icke August förr, änden 
sisla handeln mast gä tillbaka. Båda parternas tänke- 
sätt derviti kunna lätt gissas. 

För den gemensamma sakens skull, mäste man 
emellertid ömsesidigt hälla got! min. Angust til! ocli med 
begärde af Patkull ett förslag, huru Sachseus förvalt- 
ning kunde förbättras. Patkull uppsatte ock ett be- 
tänkande, i hvilket han förde fritt spräk. icke blott era 
de sachsiska gnnsllingarna utan ock om konungen sjelf. 
Der lästes t. ex. rid alla hof anser man eders maje- 
stäts styrelse hvila pä origliga grundsatser. Förra ti- 
dens besparingar och landets egendom ära förstörda, 
krediten likasä; emedan i stället för ordhällighel och 
rättvisa, man ser våldsamheter och godtycke. Eders 
majestäts regering blifver pä detta sätt i hela Europa 
så förhatlig eller föraktad, att ingen vill bidraga tiU 
dess upprätthållande. De förbättringar, som nu föreslås^ 
fruktar jag komma att afse icke den förstörda grund- 
valen, utan blott ytan. Till slut hette det: om jag 
genom dessa ord ådrager mig eders majestäts onåd, 
så lärer dock den tid komma, då sainma ord skola 
lända mitt samvete till tröst och mig sjelf inför Gud 
och ver Iden till ära. Dixi et salvavi animam meam. -) 
Innan skriften hann afskickas, blef den bortstulen och 
lemnad åt Patkulls sachsiska fiender. När dessas huf- 



') Patkull sade: 400,000 riksdaler. Man har trolt summan 

vara för högt tilltagen. 
') Jag har sagt min mening och frälsat min själ. 



159 

Yudnian Fleiuiiig älutnt läsningreu. sknll tifiu under de 
sista orden halva skrilvil: malcdixistt ef dnmnaberis. ^) 

Skriften, försedd med retande anniärkniniiar, lär 
genast bafva blifvit skickad till den da i J'o!en varande 
August, livilken nu ändlligen gaf luft at sitt länge närda 
missnöje mot den stränge klandraren, och befallte el- 
ler tillät hans fängslande. 

Uckså Patkull hade länge känt det svära i 
sin belägenhet, Hans lynne lemnade honom ingen tref- 
nad som undcrsäte åt hvarken Karl, August e!!i'r Peter, 
ej heller som kamrat tillhopa med andra ämbets- 
män, vare sig svenska, sachsiska eller rysska. Han 
ämnade derföre draga sig tillbaka från det olTenlliga 
lifvet och Hytta till Schweitz, och hade lörlofvat sig 
med ett förnämt saclisiskt fruntimmer, hvars stora för- 
mögenhet skulle göra honom helt och hållet oberoende. 
Men kort före bröllopet blef han i Dresden helt oför- 
modadl och pä befallning af sachsiska regeringen tageu 
tillfånga och kastad i häkte först pä Sonnenstein, se- 
dermera på Köuigsteiu. 

Detta var ett brott mot folkrätten; ty Patkull 
var numera icke sachsisk undersåte utan rysskt sände- 
bud. Att försvara våldsbragden ville man påstå, att 
Patknll förbrutit sig mot både Peter och August, och 
att han hemligen sökt försona sig med Sverge pä 
■ bekostnad, stundom af endera, stundom af båda. Verk- 
ligen Dnnas ock några bref, som kunna vridas till så- 
dan tolkning -); men så väl Karl som PatKull voro he- 
slutsamma och egensinniga herrar och derlill hvarandras 
dödsfiender. Det är föga troligt, alt någon verklig för- 
soning dem emellan kunnat genomdrifvas. 

Emellertid satt Patkull på Königsteins fästning, 
när svenskarna 1706 om hösten jnföllo i Sachsen. Vid 
freden i Alt-Ranstadt fordrade Karl ovillkorligen, att 
fången skulle åt honom utlemuas. Några säga, att 



') Du har baktalat och skall varda fördömd. 
-') Se ])iaud annat Si. 214. 



160 

just saclisiska fredsooibnden, iivilka voro PatkuIIs fien- 
der, hade till detta påstående uppmanat. Åtminstone 
Iiafva de detsamma bifallit. Likaså jrjorde sedermera 
Augnst sjelf; eliiirn hau förat lofvat både tsaren och 
Patkull alt riidda deuue sednare. Men när det nu blef 
fråga om sjeifva ullemnandet, började August betänka 
sin hliCvande vanära af att bryta gifna löften, och att 
ntlemua den orättvist fängslade mannen, och att ut- 
Icmua honom till en dödsfiende, af hvilken man hade 
att väula samma strängliel, som den, för hvilken Paj- 
kull just i samma dagar fallit ett blodigt ofTer. Han 
sökte flere gånger beveka Karl till eftergift; men lä- 
fängt. Om, skref engelska sändebudet, om man ock 
bjöde svenska konungen hela Srichsen, sä skulle han 
ända icke släppa tag på PalkulL Det berättas då, 
att August ämnade lata denne fly nr fängelset. Om 
så sker, sade Karl, kommer det all kosta ett än högre 
hufvud. ') 

Redan förut hade man dock gifvit Patkull lägen- 
het till en sådan flykt, men deuue begagnade ej till- 
fället; dels af stolthet, ty han ville hafva upprättelse; 
dels i förtröstan, att August Icke skulle skrida till ut- 
lemnandet. Men sinteligen vågade den sistnämnde icke 
längre motsätta sig Karls häftiga fordringar. Det sä- 
ges dock, att raa:i i sista stunden omigen ämnat låta 
fången rymma; men att befälhafvareu på KönigstelD 
genom egennyttiga fordringar drog sa länge pa tiden, 
att den till Patknlls afhämluing skickade svenska trop- 
pen hann till stället; hvarefter all Dykt var omöjlig, 
och den olycklige måste utlemnas. 

Det var i April 1707. Han fördes nu fjettrad till 
Alt-Ranstadt, och ett hälft år derelter med hären inåt 
Polen, under hvilken resa han säges hafva ofta legat 
innesluten i en rustvagn, på hvilken man borrat åt- 
skilliga luflhål. Karl ville ej afrätta honom i Sachseo 



') Fr. min. br. d. 26 Febr. 4707. 
Se 31. 324. 



101 

för Augusts, ej heller i Schlesien för kejsarus skull. ') 
Men fangen började blifva sjuklig, livarföre det skulle 
ske genast efter ankomsten till Stor-i»olen, ocli mao 
valde deriill staden Kazimierz nära Posen. Ltoin de 
gamla skälen frän 169 i, anfördes som nya, alt lian 
sökt locka Lillland till uppror ocli grannarna till krig. 
samt hädat konungens majestät och fört afvog sköld 
mot fäderneslandet. Stralfet blef att mista ära och 
gods och att först rädhräkas och derpA halshuggas 
och sleglas. I början af dödsberedelsen var Patkull 
nedslagen och orolig samt gret och anklagade reduk- 
tionen, Ilastfer och i synnerhet konung August, h vilka 
tvä sednare han instämde för tJuds domstol. Seder- 
mera blef han lugnare och färdig att gä döden till 
mötes. Stunden hölls dock sä hemlig, att allmänheten 
icke visste något derom, förr än i sista timmen. När 
denna var inne, och Patkull anlände till den af solda- 
ter omgifna platsen och lick se hjulen, ryste hau till- 
baka, omfattade presteu och sade, ack, herr pastor! 
bed Gud, att jag icke ma förlci/la! Medan han lyftades 
frän vagnen och befriades frän kedjorna, hördes hau 
sakta bedja: o! rena Guds lam! oskyldigt pä korset 
slogtadt! Nu uppläste fjenstgöraude majoren dödsdomen. 
När deruti förekommo oxCn;\\ kunglige majestät af Scerge, 
vår allernädigste herre, skall Patkull med ovilja ut- 
ropat: vär allernädigste herre! När sedermera hau sjelf 
benämndes landsförrädare, höjde han axlarna och såg 
mot himmeleu. Derpä gaf han en rulle mynt ät skarp- 
rättareu och sade. giJr eder tjenst, lade sig derpa ned 
och blef lastbunden, sägande derunder ät presteu, ack! 
bed Gud, att han mä stärka mig i denna stunden. 
Presteu gjorde sä och ropade ät de kringstäende: ack! 
käre barn! hedjen ett andäktigt Fader Var för denna 
arma menniska. — Äck, ja! bedjen, bedjen! upprepade 
den olycklige. 



') Dansk. min. br. d. <0 Okt. ITOT. 

FryxeUt Ler. XX VII. ' 1 



162 

Men skarprädaifi) var en rå och klnmpi? polack, 
hvilken för radbriiknndct icke velat anskaffa elt nytt 
och Imijl. nfan elt gammalt, obcslaset tijiil, sä lätt, 
alt det pj löror.sakaile nog krafliga slölar. Innan blott 
hö?ra armen knndc krossas, blefvo tre slag gifna. Så 
fortgick del nnder Palkiills jemmerrop med 14 till 15 
stötar, ännu blott pa armar, ben och noderlif. Att 
förkorta plågan befallte majoren skarprätlareu rigla 
slagen mot bröstet. Det skedde, men ej uog kraftigt. 
Patkull lefde äniin; men förmådde ej mer ropa högt, 
ulan bad sakta: käraste vän! hufoudet of, hufinidctnf! 
hvarpå han sjelf makade fram sin sönderbråkade kropp 
och lade hnfvndet på sinpslocken. Majoren belallle 
skarprätlaren lyda. Men genom dennes oskicklighet 
behöfdes tre eller fyra hugg, innan sluteligen hnfvndet 
föll, hvilket sedermera uppsaltes på eo påle och krop- 
pen på stegel och l^jnl. ') 

Med hvad sinnesstämning svenska tropparna be- 
vittnade delta npplräde och Europa hörde det heskrif- 
vas. är lält alt gissa. Ingenting upprör allmänbelcus 
sinnen så djupt och våldsamt, som personliga lidanden 
och personligt tillfogad orältvisa, verklig eller förment. 
Ingenting i hela Karl den tolftes lefnad har blifvit så 
bittert tadladt, som Palkulls afrältning. 



SJUTTONDE KAPITLET. 

KRIGSFÅNGARNA. 

Antalet af alla de svenska nndersälare. som un- 
der Karl den lolfles regering lollo i ryssk fåugen- 



') Några för Karl än mera sårande rbiomständigheter finnas 
af en eller annan häldatecknare härvid anförda. Vi ule- 
lemna dem i hopp, alt de äro dikter och alster af den 
allmnnna orilja, som uppträdet i sig sjelll föranledde 



163 

skåp, tycivps liafva stigit till omkring 30.000 krigare, 
och mnhän;la lika m}cket borgare och laiidlfolk; de 
seduare horlryckta frait LlfT-, Est-, Finn- och Åland. ') 
Redan i Sepleniber 1710-) fannos i Ryssland fangna, 
9 generaler. 17 ölVerstar, 27 öfverste-löjlnanter. 38 
majorer, -404 rytfniäslare och kaptener, 075 liijtnanter, 
kornefter och fänrickar, 67 krigsprester o. s, v. De 
fångar, svenskarna förlorade i tyska och danska fält- 
tagen, nppgingo kanske till 20,000 man. 1 båda fal- 
len torde dock krigrariia till betydlig del hafva be- 
stfilt af värfvatle ntländiiirigar. 

Åfven inom Sverge riinnos många ryssar, polackar, 
sachsare och danskar, förnämligast tagna vid Narwa, 
Tliorn oeh Helsingborg. Antalet var dock icke pa långt 
när så stort, som svenskarnas i udandon. De tagna 
polackarna skulle nämligen behandlas med en viss sko- 
iiing och lemuas åt Slanislans. Ryssarna blefvo vid 
Narwa till större de!en hemsläppta ; och under sednare 
fälttåg mindre ofta tagna till fångar än nedhuagna. 
eller- någon gång också då frigifna. Att åren 1708 
och 1709 skicka rysska fångar till Sverge var omöj- 
ligt; ocii äfveu under polska fejden förenadt med stora 
kostnader. 

ömsesidigt hade fångarnas antal kunnat minskas 
genom vanlig utvexling. ?,Ien Karl hyste mycken ovilja 
mot de krigare, som låtit sig tillfångatagas, och han 
ville för deras befriande Icke göra någon större upp- 
offring. De tillätos icke ens att sjelfva köpa sig fria. 
Som försvar för denna stränghet åberopades romerska 
exempel. Han tyckes ock ogerna hafva velat ur Sverge 
bortskicka de der utplanterade krigsfångarna, vittnes- 
börden om hans egna segrar. Rådet föreslog t. e.x., 
att de i Thorn 1703 tagna sachsarna borde öfverlem- 



') Denna beräkning är dock mycket osäker. 

-') Beräkningen, gjord af en i Moskwa varande svensk vid 

namn J. Mellander, finnes iSälstaholmsarkiv Den tyckes 

ej upptaga de (inska fångarna. 



164 

nas ät Engiaod ocli Holland: man kumle dcrip^enom 
vinna nämnde magiers väuskap ocfi inspara undrrlialis- 
kostnaden '); nion Karl viigradr;. I afscende pa gunst- 
lingarna tick dock oviljan uiot fangi)yle näsjon gäng 
gifva vika. Det hofinnes t. e.\., all redan 1711 ville 
konungen utvexla Piper och Relinskiöld. -) Ar 1712 
var den fiirres l)efri('lse liestämd; men tiirhindrades 
genom andra omsliindiglieter. och Sr 1718 blef Uehn- 
skiöld verkligen utvexla d. Dcremot hafva vi icke fun- 
nit nägra ålgerder vara af konungen vidtagna i afsigt 
att helria de mindre väl anskrifua herrarna, Adam 
Ludvis: Lewenhaupt eller Magnus Stenbock. 

k sin sida var tsaren ej heller angelägen om 
fängvexliug; ty att återlemna en svensk soldat, en 
svensk general och i stallet fä tillbaka blott en ryssk 
soldat, en ryssk general, det hade icke varit lika mot 
lika. Peter önskade också behålla svenskarna qvar 
för att genom dem utbreda kunskaper, ordningssinne 
och krigsduglighet. Med dylika tänkesätt hos bada 
regenlerna, kunde man aldrig komma öfverens om nä- 
gon utvexliug i slort; ehuru Jlere enskilda shdana gingo 
i verkställighet. 

Följderna häraf blefvo för Sverge kännbara nog. 
Det nödgades umbära Dere nlmärkt skickliga fäliherrar, 
1. ex. Lewenhaupt och Slenbock; att förliga sädaua 
krigare söm Creutz, EhreuskiÖld, Kruse, Rudolf Horn, 
samt många andra, ja hundradetals regements- och 
kompani-ofTicerare. Under de sednare olyckliga åreu 
skalle dock dylika personers mod och erfarenhet hafra 
för fäderneslandet varit af oberäknelig uylta. 

Förhållandet blef kännbar! också med hänsyn till 
kostnaderna. De främmande fångarnas underhäll i Sverge 
steg omkring 1710 årligen till vid pass 200,000^), 



O Fr. min. br. d. 49 Mars 1704. 

') Rjksark. Karls bref till rådet d. 9 Jan. och Rådsprot. 
våren iHi. 

^) Riksark. Statskommissariernas förslag till hemliga ut- 
skottet MiH uppgilrer 202,000. 



165 

läiigri' fiain och vid ökad hrisl pä penningai' ocli kan- 
ske miriskadt antal af faiisar, lill blott 50.000, allt 
(1. s. in. '^ Ar 1710 tyckes ock radet hafva till 
statskassans lättnad liemskickat de friirnmande rängar, 
som för sjiiklisdet voro vanlöra och eodast lägo Svcrge 
till last. 

Svenska fän?na officerare i Ryssland flngo i all- 
mänhet uppbära sin halfva lön. -) Deras ställföreträ- 
dare skulle ändock bekomma fullt arvode. Sliiudom 
Minde sahinda, att ett och summa regemente flck sin 
första uppsäilning officerare tillfångatagen vid Poltawa, 
ilen anlra vid Tönniugen, hvarefter en tredje blef till- 
förordnad, sä att för en och samma syssla funnos tre 
innehafvare och mäste utbetalas mindst dubbel lön. ') 
Till svenska fångarnas underhåll gaf svenska stats- 
kassan redan hr 1707 icke mindre än 200,000 d. s. 
ra. *) Efler Pullawa-uederlaget, hvilket mer än för- 
dubblade fångarnas anlal, tyckes dock summan icke 
hafva blifvit ökad, raaliända af oTörmäga dertill. Ir 
1714 var den nedsatt lill 150,000 ■^) och år 1716 ef- 
ter konungens hemkomst ända till 25.000 d. s. m. ^) 
Dessa medel räckte icke langt. Till fångarnas hjelp 
kringskickades llere gånger stam böcker, i h vilka t. ex. 
ar 1710 Gustaf Cronhielm tecliuade sig för 100, Fal- 
kenberg för 200, Fabian Wrede för 1,000 riksdaler. 

•) Riksark. Dankrardt d. 9 Jan. I7t4 uppgifver öO,000. 
A c t. Histor. Utgiflsstalen d. 14 Mars 47(5, underskrit- 
ven af konungen och af Rudenhielm, angifver samma summa. 
Upps. Rosenhanes samlingar. EklefTs d. 21 April 4719 
gjorda uppsats ölyer utgifterna 1716 upplager 52,535 och 
lör 1717 likaså 51,7 < 3. 

-) Riksark. Om svenska fängar år 1704. 

') S. st. Rådet till konungen d. 16 Mars 1714. 

*) Rådsprot. d. 3 Jan. 1707. Kanske dock äfven de främ- 
mande inräknade. 

*) Riksark. Act. Hislor. Dankwardls uppgift d. y Jan. 1714. 
•) Up-ps. Rosenhanes samlingar. Eklelfs rakning. 



1G6 

Hiirn den fangria slenbockska hären sraaniiigom 
bortsuiälte ocli försvniiii, är redan omtaladt. 

Anfördt är ock, huru friin flore cs(- ocli lilT- 
länilska städer borgrariia' borlfördes till det inre al' 
Ryssland. lijr att begagna deras högre konst- och 
näringsllil, sökte Poler genom skonsaiu^behandling hälla 
dem qvar. Af fornt anförda skäl, var ock denna, för 
det mesta tyska befolkning numera föga fästad vid 
Sverge, hvarlör den ock blef inom några fä slägtled 
helt och hållet förvandlad till ryssar. Många fingo ock 
återvända till sina est- och lifiländska hem omkring 
1716; emedan tsar Peter redan dä ansåg sig förvis- 
sad om ornbbad besiUniag af dessa landskap. Svå- 
rare öde tycktes förestå de skaror allmoge, hvllka som 
boskapshjordar drefvos åt öster, samt under och af 
sina nya egare. ryssar, tartarer, kosacker blefvo plä- 
gade, dödade, sålda man från man. kommande sålunda 
ofta långt bort till IIög-Asiens vilda svärmar. Men de 
liff- och estiändska lifegnas öde hade förut varit föga 
bättre. SjelCva nästan lika råa och okunniga, sam- 
mansmälte de snart nog med sina nya hiisbondcfolk. 
och när Kari 1708 kom till Ukrän och anträtfade dy- 
lika sina fordna undersåtare, ville mänga bland dem 
häldre stanna der qvar och föra ett fritt iif bland ko- 
sackerna, än begagna dol möjliga tillfället att återvända 
lill hemlandet och till den förra träldomen. ()mb}let 
af trosbekännelse var föga vigtigt för personer, hvilka 
i sjellva verket kände hvarkeji den lutherska,; de skulle 
iemna, eller den grekiska, de skulle antaga. 

Ä andra sidan funnos dock många, isynnerhet 
svenska slägter, som bibchöllo kärleken lill fädernas 
tro, språk och seder. Dessa, i förening med scdnare 
ditflyttningar, bildade i södra Ryssland flere egna byar 
och smärre samhällen, hvarcst ännu i våra dagar re- 
sande upptäcka spår af deras vesterländska ursprung. 

Största och förnämsta liocken fångar utgjordes af 
de vid Pullava och Perewoloczna tagna. Dessa fördes 
inåt Ryssland, och mäsle deltaga i det triumftåg, hvar- 



167 

med tsarpD jultiden 1 709 firade sin seger. Vid denna 
h(jjrtidlig:liet blef\o de tvungna alt bi'Vitlna ryssarnas 
glädje och att betrakta en mängd tallo." oeli in- 
skrifter af ett för Sverge sujädligl inneblili. Bland 
annat sägs der Göta-lejonet fjettradt ocli fördt i led- 
band af en ryss. Lhad tj/ckcr ni om den (dflan, sade 
en holländare ät en bland fångarna? Ah! svarade sven- 
sken. di( (ir roltijt alt se, det lejonet ända har näyon 
ting /ritt och obundet. — IJcad är det/' frågade liol- 
läudaren. Jo! .svarade fangen, det är sranscn, hvar- 
tned det ännu kan sid mosliovitcn för munnen. 

Sedan triamlVn ocli jiiW'n voro lörbi, Idefvo de Ile- 
sla svenskarna, lundradu ocb hundrade man I flocken, 
förlaggdn till trakterna kring Arkniigel, Kasan och 
Astrakan;] dock så, att de äesta voro beledsagade af 
sina prester ocli af sitt kompanibefäl. Pij.-er jt-mnte 
generaler och regi^iuMitsoITicerare fuigo stanna i Moskwa. 

I början ai" 171 1 hade Uere bland olVaiinämnde 
flockar tillsammans nppjjort en rymningsplau. Afsigten 
var. ritt nägra tyska och svenska regementer skulle 
bemägliga sig Kasan, ns-dhiigga rysska dervarande be- 
sättningen, taga hästar ocli vapen och med dji-rfva il- 
tåg framtränga till Ukrän eller Polen, i hopp att träffa 
antingen konungen pä det förra eller general Krassan 
pä del sednare stället; sä okunniga voro de om sista 
årens händelser; men tillika så oförfärade, sä djerfva, 
sä sin kämpakonnag värdiga. Natten före del tilläm- 
Dade ntbroltel blcf gerjom en svensk dragon eller under- 
officer alllsammans röjdt. Tsaren ville för framtiilen 
omöjliggöra alla dylika försök och' ansäg delta t»äst 
kunna ske, om hemvägens längd afskräckte frän hvarje 
rymning. En stor del af svenskarna blef derföre skic- 
kad inät Siberien och till dess grufvor; älta eller nio 
hundrade odicerare skildes från gemenskapen och för- 
lades i och kring Tobolsk. 

Tsaren ville dock behandla också dem så skon- 
samt som möjligt; icke blott för att locka dem stanna 
qvar, utan ock för att viona anseende af en europeiskt 



168 

bildad Lerre. Afloncn cfler Ptiltava-slaget lät lian föra 
till si? en hop fl\ng:ii3 odlcerare och sade: jay vet, 
att svenskarna hcskrifva mig som en grym och bar- 
barisk furste. Men jag skall bemöta eder sä, atl i 
sluteli gen skolen erkänna orättvisan af slika beskyll- 
ningar. Svenska generalerna blefvo befallda till lians 
bord, livarest han föreslos: och drack en skal för dessa 
sina läromästare. Bland fångarna lät lian genast nt- 
dela 15.000 nibel och hefalKe, alt mau skulle om- 
sorgsfnlli skona 1 synnorlief offlceranie. Man finner 
ock nägra vid den tiden skrifna bref, i hvilka svenska 
langar erkänna, att de blefvo tämligen väl behandlade. ') 
Men en sädan mildhet mot fiender öfverensslämde 
ej med .sjelfva rysska menighetens rähet och folkhat, 
och en mängd bref omtala ä andra sidan, hurn fån- 
garna plägades och svältes, dels af illvilja, dels för 
alt tvinga dem till tsarens tjenst och i synnerhet till 
grekisk bekännelse. Ryssarna betraktade dem näm- 
ligen icke som kristna, utan som hedningar eller Pagan, 
med hvilket skymford de ofta belades. Grekiska tros- 
ifvern gick stnndom sä längt. att landtfolket icke ville 
låna dem en skäl, en Liyta eller en knif. för all icke 
sedermera sjelfva, genom vidrörandet af dessa ting, 
orenas. Efter det stora triumtäget blef ocksä folket 
mer och mer vanvärdadt och öfverlemnadt at nöd och 
hunger, sa att man i Moskvas förstäder säg standom 
svenska lik obegrafna på gatorna, stundom svenska 
sjuklingar sönderslitas af halfvilda hundar. Tropparna 
klagade hos Piper och denne hos tsaren. Men två 
gånger visste rysska ämbetsmän laga sä. att brefveo 
icke kommo fram. Tredje gången lyckades han bringa 
dem i Peters hand. Denne blef uppbragt och lät kasta 
i ett underjordiskt fängelse de rysska herrar, som haft 
del i, eller sett genom finger med ohyggligheterna. 
Tillika lät han genom kungörelser, anslagna på stadens 

O Rjksark. och flereslädes. 



IG9 

galhörn, atsälla slraff iifver dem, som väjande miss- 
handla eller föralämpa svenskarna. 

Dessas lott blef iiii nafrot l)ältro. De sjelfva vande 
siff ock vid ryssarna, och r\s«arna vid dem. Esom- 
oftast frambröt dock det iramla hatet. Vid en eldsvåda 
i Tobolsk inhillaile man sisr. alt svenskarna varit mord- 
bräunare. Barn sprung:o omkrin? och ropade: .*r//yi<frfdf', 
d. v. s. slä ihjti svenskarna! och mhnjra blefvo vid 
hår eller fötter släpade krinj? galorna och dödade. •) 
Ej sällan tycktes Peter sjelf glömma den uflofvade 
mildheten. Svenska fångar tvnncos i svafvelgrufvorna 
till ett arbete sa svårt, alt de. som öfverlefde detsam- 
ma, sågo nt som spöken. IJIand dem, som begagna- 
des till Pelershorgs anläggning, ilogo många af sjnk- 
domar och vanvård. En gång 17 12 hade någon per- 
son inbillat tsaren, att svenska generalerna förde hem- 
lig brefvexling med Karl och förehade en samoian- 
svärjning. Peter, som för tillfället var rusig. trodde 
sagan, nppblossade häftigt och befallte genast, att 
nämnde generaler sknlle bringas om lifvet. Troligtvis 
hade detta blifvit verkställdt. om ej Menschikolf hindrat. 
Genast efter tsarens ilbnd atnirdadc gnnsi lingen ett nytt 
med tillsägelse att nppskjiila afrätfninjcn, tills tsaren 
hnnnit närmare besinna sig. Delta räddade svenskarna. 

.Som sagdt är, ville Peter samu)ansmälta langarna 
med sitt eget folk. Detta gick förr eller sednare täm- 
ligen lätt med de stora skaror främmande krigare och 
äfventyrare. som Ijenat nnder Karls fanor. Redan 1709 
om hösten blefvo af sådana personer uppsatta 2 till 3 
rysska regementen, och 1716 likaså hela sqvadroner. 
.Men de infödda svenskarna piHtade länge emot. De 
slöto sig tillsammans och bildade midt i Ryssland en 
stat i staten, ungefär på samma sålt, som deras stam- 
fäder, vikingar och väringar fordom hade i främmande 
land gjort. Saken försvårades i början genom oenig- 
heten emellan Piper och Rehnskiöld. de enda rådsherrar. 



') Kaggs journal. 



170 

som bland faojarna fuiinos. Leweubaupl ocb Creulz 
sökte medla; men Relinsixiöld var i börjar) omöjli?. 
Ha.sti[?t ändrade lian sisr dock. Den 28 Januari 1710, 
den Remcnsnmma naiuusdagon för bejrge dessa med- 
lällare ocl: för deras konnn;?, allade Relinskiöld 5jel(- 
mant elt besök hos Piper, ocb den cramla tvislen bi- 
lades. Sedermera uiugin^os de hela liden vänskapligt 
ined Iivarandra samt med öfriga der föriaggda gene- 
raler och officerare. Tillika bildades en slags styrelse 
öfver alla i fångenskapen varande svenskar. Den för- 
des af Piper ocb Rebuskiöld gemensamt, oc!i som det 
tyckes, endrägtigt. Af tångarne kallades do vanligen 
vara grefvar eller våra excellenser, och öfver alla vid- 
tagna ätgerder lät Piper föra ett ordentligt registratar 
ungefär sä, som vid den egentliga riksstyrelsen. '} 
Man finner ock, att tlere bland de fängna herrarna, 
i synnerhet Piper. Lewenhanpt, d'Alhedijbl, Gustaf Horn 
och Clodt hafva hvar efter förmåga anskatfat medel 
till understöd af soldater och fattiga officerare. Efter 
Pipers förflyttning till Petersburg 171 i ocb RelMiskiölds 
till Sverge 1718, ölVertogs styrelsen af Lewenbaupt 
och Creutz. "-) Det var genom dessa myndigbeter, som 
de frän Sverge kommande ärliga pemiingebidragen ut- 
delades och alla tillsvidare fullmagler bland fångarna 
utfärdades, I sammanhang härmed bildades ock en 
kyrkostyrelse, ett i Moskwa varande svenskt domka- 
pitel, med lifdrabauternas pastor, Göran Nordberg till 
ordförande ocb nägra i staden varaode regements- 
pastorer till bisiltare. Efter Nordbergs hemresa 1715 
leddes styrelsen af andra prester intill hösten 1721. ') 
Under deila konsistorium lydde mer än 60 fängna krigs- 
prester, föriaggda för det mesta hvar och en vid sin 
Iropp. De hade af tsaren fatt rättighet att hälla luthersk 
gudstjenst och egde i Toholsk till och med en ser- 



') Riksark. Om svenska fångar. 
^) Hofkonsist. arkiv. Fältkonsistorii acter. 
•') S. si. 



171 

skild kyrka. Alla bland dem förefallande tvister blelvo 
af domkapitlet i Moskwa alirjorda. Man sä? till ocli 
mod donna myndlisliet nlHirda bunodas;sle\lcr, l)<illa prest- 
mö((Mi, samt examinera ocli visa presler i de allidnas 
sllille. \i{\ IiöirUdlifjare tillialleu ocli i synnerhet pji 
konungens namns- och föde!seda!?ar, liiillos tal till hans 
ära, vanligtvis af lifdrahanten IJror Rälamb. 

Denna biide verldsliga och k\rkli?:a styrelse livi- 
lade icke p.^ nagol formligt nppdrag eller pi'i oagou 
kunglig fnilmagt. De styrandes verksamhet och de 
styrdas lydnad var en frivillig följd af den känsla för 
rättvisa, onlniiig ocli samhällsskick, som stark och lif- 
lig förefanns hos den tidens svenskar. De höga äm- 
belsmäunen kände sin b;ide rättighet och pligt att styra 
och varda; de nnderordnade sin bäde fördel oc!i pligt 
att lyda '); och bada parlerne fullgjorde sina åligganden 
redligt och samvelsgrannt. Alt en sadau sjelfstyrelse 
under lolf års tid fortgick utan någon stiirre olägen- 
het, är ett bland dessa mänga drag, som gjnla en oför- 
gänglig ära öfver lU-w tidens svenskar och ölVer den 
store Karl den elfte, som dem till sädana tänkesätt upp- 
fostrat. 

Emellertid blef det mer och mer svärl att sam- 
manhålla folket. .In längre fångenskapen räckte, desto 
svagare blef hoppet om hemkomst och desto mer vande 
Dian sig vid det främmande landet. Mänga hade allt- 
sedan 1702 eller 1704 d. v. s. snart under en haif 
uiansälder varit der qvarhäilna. Eu mängd tinnar och 
liniändningar antogo under tiden ryssk Ijenst, somliga 
derjemnte grekiska läran. Rysska qvinnorna fattade 
ocksä mycket behag för svenska soldater, i anse- 
ende till dessas bättre iiallning och ordentligare lef- 
nadsvanor, Pä sådant sätt drogos mänga svenskar 
till rysska förbindelser. Redan 1712 om vären räk- 
nade man 300 sädana öfverlöpare. -) I Sverge trodde 



') Se IS. -108. 
-') Kaggs dagsbok. 



172 

menigheten, att ilot var medelst frolldryckcr, som rys- 
sarna kommit dessa personer att glömma fädernesland, 
bostrn ocli barn. ') 

Det lockemedel, tsaren hos befälet använde, var 
att erbjnda goda ämbetsplatser. t. ex. som offlcerare, 
assessorer, kamrerare, landtmätare m. m, -) .Mänga hun- 
drade läto slutligen ölVertala sig. och detta stora an- 
tal bildade svenskar bidrog i betydlig man till rysska 
folkets hyfsning och till införande af europiska lelnads- 
Tanor och tänkesätt. 

Ej sällan uppstod emellan svenskar och ryssar ett 
ganska vänskapligt förhällande. En kaplen Norden- 
svärd t. ex. blef hos en förnäm man lärare för husels 
baro och efter faderns död deras förmyndare, tills han 
sluteligeu 1722 under allas välsignelser återvände till 
sitt fädernesland. En kapten Filip Johan Strahlenberg, 
förd till Siberien, skaffade sig tillfälle alt resa kring 
landet och ujipgjorde öfver delsamma kartor och be- 
skrifuingar af sa stort värde, att de ännn i vetenskap- 
liga arbeten äberopas. Tsaren erbjöd honom blifva 
styresman öfver ett nytt landtraäterikontor; men vid 
fredens afsluiande återvände han till fäderneslandet. 

Det skönaste minnet af svenskarna i Ryssland var 
deras bemödande alt utsprida kristendom bäde i lära 
och lefyerne. Se här företeelsens upphof och frani- 
gåug! 

Allvaret hos svenska statskyrkan under Karl den 
elftes tid, och sedermera värman af den frän Tysk- 
land inträngande pietismen, och slutligen Karl den tolf- 
tes eget exempel, dessa omständigheter i förening bi- 
drogo att länge inom svenska hären upprätthålla eu 
mer kristlig anda än annorstädes bland den tidens krigare. 
Redan de svenska fångar, som 1702 eller 1704 för- 
des till Moskvva, blefvo der i allmänhet nitiskt vårdade 



') Lin k. Bibi. Norrköpings rimkrönika om Karl den ii. 
Uppgiften skall till och med varit införd i en almanacha. 
=) S. si. 



173 

af siua al följande krijrsprestor. Efter nederlaijpt vid 
PaKava ocl» hlaiid de dersiädes pjorda fångarna blefro 
siunetia än mer lillu;ii)?li?a för allvarliga htMraMdser. 
Geiieral-iuajor Clodt skrcf psalinfr af rörandt' väiiiia '); 
ocli I.t'\M'ubau|il och Piper öfversatte oIUm- liiio öfver- 
sälla Ilere audaklshöcker. så som vi redan berältat. 

Den linfvudsaklisasle rörehcn nl'^ick dock frau 
Curt Fredrik vou Wreecli. Han var tysk Ull börden ocb 
kapten vid dWIbediilils dragon-regemente, ett hland de 
tappraste i hela liären. När 1709 om värei) -) det- 
samma af ryssarna förstördes, blef lian sårad. ta?cii 
octi missliandlad. Sedermera lilirrisknad, börjad»* hau 
rör sina inedfamrna dragoner crdentlifrt läsa predik- 
ningar livarje söii- ocb bögtidsdag. Han kom under 
tiden all med ökad uppmärksamhet genomgå Luthers 
företal till Pauli Homare-bref. hvilket gjorde på honom 
myckel Intryck. Sedermera förd in emot siberiska 
gränsen, (lek han af en kamrat låna Arndts Sanna 
Kristendom och några Frauckes skrifter, hvilka lugåfvo 
än allvarligare sinnesstämning; dock. sade bao. var 
min krisUndum ännn hhlt lagisk, icke evangelisk. Är 
1711 blef han jemiite en mängd andra svenskar skic- 
kad till Tobolsk. Här fick han ytterligare studera nämnde 
skrifter samt Speners katekes och Tomas å Kempis, 
allt i sällskap med en kornett Pauli, hvilkeu sedermera 
som en trogen medhjelpare stod vid hans sida, och nu 
blefvo båda två än djupare fattade af pietismens anda. 
En stor del bland medfångarna lefde deremot, så ofta 
tillfälle gafs, i sns och dns, i svordomar och slagsmål, 
och begabbade NVreech och hans vänner. Men dessa 
lälo sig deraf icke afskräckas. För att bafva nyttig 
sysselsättning började Wreech, ehuru sjelf dragoukap- 
ten, att läsa för en svensk ryttmästares son. Detta 
förde hoiiom på tanken att öppna skola för de många 
sreuska baru, hvilka eljest skulle sakna all audervis- 



') Säfstabolm. Clgdls joimal. 
*) Se 2S. 46». 



174 

ning. Tillika liöil han ined dr in ocli med andrn åhö- 
rare bibolförI\larin?ar och biinesaminankomsler. Men 
uilinga bland larjnngarnas liidn- voro, som sagdt är, 
begifna pä dryckenskap, slagsmii! och allehanda laster. 
När uo barnen, lifvade af en hädre anda, kornmo frSu 
skolan hem och blefvo vittnen till dylika oppträden, 
började de gr.^ta och bedja löräldrarna afsta frän så 
ogiidaktigt iefverne. Detta blef mängen gring illa ta- 
get. Man ropade, att Wreoch lärde barnen visa för- 
äldrarna olydnad och förakt, och iiägra bland presterna 
tadlade li.-tns andaktsöiningar såsom olagliga, kanske 
kätterska. Wreech blef orolig; men tröstades af sina 
båda vänner kornetten Panli och kapten Kari Israel 
Creatz; äfvenså af några liksinnade predikanter, och 
isynnerhet af regementspastor Lanra^ns, den förnämsta 
dervarande presten. Vid en otTentlig examen ådaga- 
lades ock renlärigheten af den nndcrvisning, som blifvit 
meddelad. 

Den ryktbare Francke hade emellertid r;itt nnder- 
rältelse om företaget, isynnerhet genom fvänne i Moskwa 
boende svenska fångar, öfverstelöjtnaiit Isendorlf och 
preslen RolotT, hvilka sedermera alltjemnt nnderhöilo 
förbindelsen. Genom dem kom från Francke är 1713 
hjelp både i penningar och böcker. Ir 1714 vidgades 
skolan, så att latin började läsas, och 1715 blef också 
ett rysskt barn åt densamma anförtrodt. Kmellertid 
nppstodo också här de vanliga iifverdrifterna, tvisterna, 
t. ex. huruvida det var synd eller ej, alt dansa, spela 
kort och besöka skådespel. Man satte t. ex. på fullt 
allvar i fråga, huruvida nattvard eller kyrkogård kunde 
medgifvas åt skådespelare eller åt sådana, som icke 
för alltid lade bort kortspel. Många ansågo fången- 
skapen vara en af Gud ålaggd kors- och omvändelse- 
skola, hvilken de ej hade rättighet att undandraga sig. 
Derföre berättades ock en hop underverk, spökerier och 
besynnerliga tilldragelser, hvilka till fångenskapens pröf- 
ning skulle hafva tvingat tillbaka dem, som genom 
rymning sökt befrielse derifräu. 



175 

Emcllortid liailc» 1715 ett p?ot hus blifvit al" för- 
äldrarna för skolan iuliöpt. Det afbraiiii kort dercfter. 
Omlgcn anlände frän Moskwa näg"ot ponnin2:ar, med 
hvilkas iijolp ett nytt uppflirdos ocli af Laura^iis in- 
vigdes. Inrältninsei! iidroj sij? mor oc!) mer nppmiirk- 
samtiet. K:i öfvprsteliijtnaiit Kaulbars skyddade och 
imderlijelpte verket. E:i gamma! ryssk prost af greki- 
ska trosbekännelsen, som löljt företaget mod uppmärk- 
samhet, gaf rörd sin välsiznel.-e hl detsamma ocii iit 
dess stiftare. En ofilcers fra erbjöd sig iär- skolans 
flickor att sy, och til! och mod en fattig dräng fram- 
räckte till den goda sakens understöd sin sista rnbel. 
Skolan oiod lärare cch liirjnngar utgjorde nu 55 per- 
soner. Aret derpa eller 1716 steg antalet till 86. 
Rysska gnvernören på stället, furst Gagarin. insåg före- 
tagets välgörande följder och gynnade detsamma. En 
annan förniim ryss skänkte en större sutuma. för hvil- 
kcn sjukbus cch badstuga byggdes, och frän Francke 
kom en botydiig sändniflg läkemedel. Ar 1717 anlände 
till staden en tartarliöfding för att bese den vidt om- 
kring beryktade skolan. Mangn bland landets barn bör- 
jade bevista densamma, likasfi fullväxta drängar och 
dragoner. Antalet steg till 95, .^ret derpfi till 130. 
Genom utvidgningen hade likväl skolan pä sista aren 
blifvit skuldsalt ända derhän, alt dess upplösning tyck- 
tes onodviklig. Flera vedersakare hördes bespotlande 
utropa: lål nu dessa fromma helgon bedja, om de 
kunna bedja; ty nu behöfra de ict, för att fä någon 
hjelp. Men dagen, förrän skolan skulle upplösas, kom 
fadern till ett bir.nd de svooska .MkOlbaraen och erbjöd 
en I hans ego varande guldskäl, med tillvitelse att pä 
densamma låna penningar till inriittningens upprältliäl- 
lande. En ryss hopskrapade allt, hvad han hade, för 
all åstadkomma den erforderliga summan. Tartarcrna, 
hvilka med vördnad sågo dessa svenskars fromhet, 
skickade dem slagtboskap, och i början af 1720 kommo 
frän nägra holländska och engelska köpmän 250 rubel 
och från svenskarna i Moskua omigen böcker och 



176 

peoDingar; hvarjomnte ec ryss gaf medel lill sjukhu- 
sets underhäll. Nu fick också tsaren kunskap om sko- 
lan ocli lofvade den arii? hjelp. Dess anlal ste? år 
1721 till 139 personer. Men kort dercfter anlände 
nnderrältelse om den nn ändtelij^eu afslutade freden, 
hvarpä fångarna återvände till Sverge och Wreech till 
Tyskland, der han slutade sioa dagar. Skolans sed- 
nare ödeu äro oss obekanta. 

Under vistandet i Siberiea sägas några svenskar 
Iiafva låtit af lorut nämnde Gagarin locka sig till en 
sammansvärjning. Han skall nämligen ha!" va ämnat upp- 
bäfva sig till sjelfständig furste öfver Siherien, och 
sökt genom allehanda ynnestbevis draga på sin sida 
de många i landet förlaggda svenskarna. PlaniMi blef 
upptäckl, och Gagariu för detta eller andra biolt hals- 
huggen, och några svenska olTlcerare skickade I iifs- 
lidsfängelse. 



Genom öfverlägsen bildning och konstfärdighet 
slogo sig svenska krigsfångarna i allmänhet väl ot; 
ehuru det nya näriugsyrket ofta på intet sätt motsva- 
rade det fordna. Så blefvo t. e\. majorer, ryttmästare. 
kaptener förvandlaile lill enskilda barnlärare, ofta lill 
perukmakare, kaminartjenare, skräddare, målare, sme- 
der. Ej sällan var på delta fält beljeuten sin herre 
öfverlägsen, så nit det blef den förre som födde den 
sediiare. I allmänhet visste dock svenskarna skaffa 
sig förtjenst och sätta sig i aktning. Man berältar 
derom åtskilliga drag. Tvänne olllcerare slogo sig till- 
sammans om en gemensam bod; den ene som bryg- 
gare, den andre som apotekare. I taket innanför di- 
sken npphängde de ett menniskobenrangel och satte 
onder detsamma en stor magneliserad kompassnål. 
Genom luftdraget vid dörrens öppnande svängde sig 
benranglet hit och dit; och svenskarna hade alllid nå- 
got slort jeru i flckan, så alt, när de glngo fram och 
tillbaka, följd« kempassnålen dera^ rörelse; allt till 



177 

stor tiäpu<iil rör de okunoiga ryssarn;!. D(M) iliihhla 
afsigten vaijiis. Man trodde svenskarna vara trollkar- 
lar, hvilka derföre brypjfde sitt öl och beredde sina liike- 
inedel bättre än andra, ocli tillika knnde lätt hämnas 
jia en hvar, soiu viigadc dem förolämpa. Nägra bland 
dem ejorde stor lycka. En svensk vid namn Lang 
blef ett j)ar s;äns,er använd som rysskt sändebnd till 
Kina. ') Kn annan, en styckjunkare, vid namn Johan 
Uenat, kom till kalmuckerna, lärde dem smälta jern ocb 
gjnta bomber, blef deras anförare i ett krig vid kine- 
siska ffränsen och återvände 1733 till Sverge med 
stor rikedom. 

Mellan ä ena sidan rysska bönder och soldater 
och ä den andra svenska knektar och dragoner npp- 
kommo nalnrligtvis trätor och slagsmål ofta nog. Man 
knölade dngtigt på hvarandra, och det i stora (lockar; 
men under de sednare åren gick del sällan rätt blo- 
digt till, och de svenska fångarna, hvilka af medfödt 
mod ofta voro angripare, blefvo derföre af rysska äm- 
betsmännen icke bestraffade sä strängt, som mången 
först skulle förmoda. Man ville mer och mer betrakta 
dessa npplräilen såsom vanliga krakel emellan olika 
delar eller klasser af samma folk, och saken slutades 
ofta sä, att både ryssar och svenskar flngo smaka 
knutpiskan för att lära sig förlikas. Detta var tro- 
ligtvis en följd af Peters plan att sammansmälta fån- 
garna med hans infödda undersåtare. 

Men mänga bland de förra kunde aldrig nppaifva 
tanken på fäderneslandet, aldrig upphöra med försök 
att till detsamma återvända. Man har flere sagolika 
berättelser om dessa rymningar; om det mod och den 
fintlighet, som ådagalades; om de lidanden, som ntsto- 
dos. Flyktingarna måste hela veckor och månader 
smyga fram genom skogar och ödemarker, lifnära sig 
af rötter, bär samt af vildfoglars h^S och nngar, ocb 



') Fr. min. br. fr. Petersburg d. 27 Okt. 17<8. 
Fryxdit ter. XXVII. •^ 



178 

riock .slutoiipcii. »Irifna af svalt, söka hwirna. Iivarosf de 
oj sällan hlefvo ihjclslagna. .M;inga lyckades dock 
komma ntidan, dels g^enom Tartariet till Beiider, dels 
g:euom Polen lill Tyskland, dels öfv(M- Arkangel eller 
Finnland til! Sverge. UyklbarasI bland dem voro Gulof- 
sky och Status; men vi hinna ej berätta livarken de- 
ras eller de andras äfventyr. 

Vi veta. huru också i Sverge Innnos rysska fån- 
gar, både högre och lägre. Dessas öden voro ungefär 
desamma som de svenskas i Ryssland: förakt och skymf- 
ord, rymningar orli rymningsförsiik; men ocksä mången 
gäng benägenhet att qvarstanna och gilla sig. hvilkel sed- 
uare ofta blef händelsen, elinrn Karl för renlärighetens 
skull sädana iiktcnskap i de flesta fall förbjudil. Pä ömse 
sidor måste ock fångarna ofta lida brist, stundom ända 
derhäu, att mänga svenskar liungrade ihjel i Ryssland, 
och ryssar i Sverge. Detta var pä ingendera sidan 
följden af grymhet och beräkning, utan af den nöd. 
som det långvariga kriget alstrade, och lör hvilken 
icke blott de främmande fångarna, utan ock iunevänarna 
sjelfva stundom föllo offer. 

I slutet af 1721 kom till Siberien underrättelse 
om freden emellan Ryssland och Sverge, och att lan- 
garna nn mera tillätos återvända till fäderneslandet. 
Meu af kanske 50 eller 60.000 personer, som blifvit 
förda till Ryssland, äterstodo nu blott 600, som kunde 
eller ville begagna tillfället. Alla de öfriga hade blif- 
vit döda eller ryssar. ') 

Den lilla återstående skaran begaf sig pä hem- 
vägen och anlände till Stockholm omkring midsommars- 
tideu 1722, efter en frånvaro af 12 till 20 är. De, 
som ännu raägtade tjena. Hugo anställningar och de 
öfriga nådebröd; dock bada delarna torftigt nog. Det 
ntarmade fäderneslandet mäglade ej efter förtjenst be- 
löna de uiångpröfvade hjeltarna. 



') Oberäknade dem, som lOnil lyckats genom rymning und- 
komma. 



179 



AD£RTO?8DE KAPITLET. 

OM KAItOI I.NKRNA. 

Sa burjiKjf luan siiari kalla de Kriirare. som dcl- 
faiif i K;irl dfii folftes hanlalckar ocli honom iihiroo 
läii?re tid öfverji-fde. .Mfiiisa voro de ej; ly de llf'sta 
doiio lidiet nofj. till följe al öfveransiräiiKningar. vao- 
vard och sar. Mausra biiro kulan qvar i kroppen, hela 
.silt lif igenom. 

Men de starka iialiiier. som mäirlat iieiiomsa så- 
dana prof. hade blifvil än mera härdade och uppnådde 
ofta en älder af ättallo. stundom hundrade är; nägroa 
gäng deruiöfver. Dessa voro de ejriMilliffa karolinerna. 
De hade frnn sina fälttag återkommit rika. icke som 
fordom pä byten, men sa myckel mer pa minnen. Hvad 
hade ej dessa kämpar upplelvaty Hvad hade de icke 
alt förtälja? om segerbracrderna vid Narwa, Diina, Clis- 
sow och Hoiofsin; om olyckorna i I kran, Bender. Si- 
berien och pa Norrges fjellar; tilldragelser, sagolika 
nästan otroliga: dock bevittnade af runor, djupt ri- 
stade pä ärriga pannor ocli skramade bröst. Men bland 
alla dessa minnen, bland allt. hvad de hade alt om- 
tala, stod för krigarsinnet Karl den tolfte högst, va- 
rande deras A och 0. det käraste föremålet för deras 
tankar och fal; och när de berättade om hans enkla 
drägt, hans bädd pä risqvistar, hans dryck ur källan, 
hans maltid på hästryggen, och sedermera ora det 
stora svärdet, det än större modet och de lT>rvänande 
bragderna, da lyssnade ung och gammal med häpnad 
och med förijusning; och den man. som deltagit I en 
sädan hjeltes öden, blef .sjelf föremålet för allmän vörd- 
nad och beundran. 

Deraf gjorde sig ock de Ilesta bland dem lörljeuta, 
äfvpu geuom enskilda dygder, Gudslruktan. allvar och 
enkelhet. Sednare liders prydnader var dem motbja- 
dande. När konung Fredrik at en Ehrencroua gaf svärds- 



180 

ordtMi, bar deuue stjeruan aldrig pä brustet utan i en 
dosa. En aiinaii, baron Relibiiidcr, visade sis alllid i 
lika dräsrt som don falluf konnnsoiK ocli sa ofta den- 
nes namn hördes, var den jrauile lärdif att srata af 
saknad eller förljns nin?. Siiis eaiellaii voro dessa min- 
nets lijeltar förenad e genom en vänskap, en tillgifven- 
liet. som trotsade alla hinder, alla samhällssk;inader. 
Man säg den gamle, högt uppsatte befäibafvaren vid 
sitt eget bord bes pisa och som vän och kamrat be- 
handla den soldat, som troget följt honom genom fält- 
tagens faror och fångenskapens försakelser. 

Är 1 750 dog Cronstedt. den siste bland Karls 
generaler. Under loppet af de följande trettio aren af- 
ledo de fleste andra karolinerna inom reirements- och 
kompauibefalet: den mest mangpröfvade och, som ma» 
tror, mest längliivade bland dem. kapten Gntofsky. 
är 1784 och vid 99 ars älder. Den siste, kände ka- 
rolinen bland soldaterna hette Nils Örberg. Han blef 
sintligen vid 72 ärs ä!der kyrkovakfare, i hvilken egen- 
skap han tjenslgjorde intill sitt 108:e är, och npplefde 
sintligen den da?, da till hans glädje en ny lijelle ledde 
svenskarna till nya segrar och lyckades fullborda den 
af Karl den tolfte åsyftade föreningen mellan nordens 
tvillingfoik. ') 



') Personalia af J. Stenbäck, uppläst 1816 i Backe kyrka på 
Dalsland. 



NAMNLISTA. 

A, 

Achilles, .<. 53. 

Adam, s. 146. 

Adtersleti, s. 141. 

Adolf Johan d. ä., s. 67. 

Albediihl, s. SS, 17S. 

Alexander, s. 15, 53, 34, 111. 

Anna, prinsessa af Hjssland, s. 6. 54. 

Appelman. G. G., s. 116. 

Aindl, J., s. 81, 174. 

Arvid. s. 128. 

Ascheberg, s. 138. 

Auguxt, s. Fredrik August. 

B. 

baner. «. 56. 

Zfay/f. s. 124. 

Behn. A., s. 46. 

Bellman. K. M., s. 129, 132. 

Bevzelius, E., s. 109, 120, 127. 

BcnzcUus, G., s. 119, 120. 

Bergenliielm. s. 138. 

Bieike. A., s. 45, 46, 48. 87, 88, 92, 101, 109, l."55-144. 

Bilberg. J., s. 122, 123, 124. 

Birger Jarl. s. .'54. 

Boelhius, J., s. 50, 81, 138, 144 — 152. 

^ra/if, Abr., s. 51, 94. 1.38. 141, 143. 

Brahe, Per, s. 63. 

Brask, B , s. 127. 

Braut-Anund, s. 34. 

Brenner. EL, s. 133. 

JJrfnnfr, S. £/., s. 132—134. 

Brita. S.. s. 20. 

Brunner, s. 156, 137. 140. 

Brunncrui, M., s. 74. 

Bärfelt, s. 45, 46. 

C. 

CoBsar, s. 34. 
Cant<*, s. 18. 



182 

Carlesius, s. lä4. 

Cederhielm, Gcrm., s. 55. 93. 

Cederhielm, Josias och K. G., s. 93. 

Clarindon. s. 109. 

Clodt. J. A., s. 174. 

Cornelius, yepos, s. 83. 

Creulz, K. G., s. 113. 164. 

Creulz, K. J.. s. 174. 

Croissy, s. 28, 118. 

Cronhielm, G-, s. 49, 70, 78. 92. 97—100, 104, IfiS. 

Cronhielm, S., s. 49, 78. 

Cronhiorl, Abr., s. 36. 

CroHsledl, K., s. 115 — 117, 180. 

Croy, D.. s. 18. 

C ur Hus Rufus, s. 33, 34. 

U. 

Daldorff, V., s. 117. 

Dalin, O. v., s. 117. 123, 1.32. 

Dahlberg, Er., s. 69, 83, 153. 

De la Gardie, A. J., s. 78. 

De la Gardie, M. G., s. 74, 82. 

De la Gardie, s. 104. 

Dohna, s. 138, 139. 

Drake, s. 130. 

Dryselius, s. 127. 

Du Cros, s. 141, 142. 

Diiben, G., s. 6. 

DUker, K. G., s. 116, 117. 

K. 
Ehrenerona, s. 178. 
Ehrenskiötd, N., s. 164. 
Ehrenstéen, A. B., s. 104. 
Ehrenstråle, D., s. 124. 
Ehrensvurd, Aug., s. 117, 127. 
Erasmus af RoUerdam, s. 125. 
£n7i i4, A-on. » St., s. 17, 95. 
Esler Jönsd., s. 9. 
Eva, s. 146. 

F. 
Fabrice, F. E., s. 4, 19, 28, H8. 
Fahlcranlz, s. 134. 
Falkenberg. Gabr.. s. 103, 165. 
Fc/A Kasleu, s. 12, 27, 38, 40, 85, 86, 92. 98, 117. 



18;^ 

Fenelon, s. 125. 

Fleming. >. 156. 158. 

Franclie, II. A., s. 81. 175, 174, 175. 

Fredrik, arfprins af Hessen, s. 47. 55, in7. 179. 

Fredrik 4. herliR sf Holslein, 44—49, 50. 53, 65. 70,[75. 78, 

91. 118, 140, 14<i. 
Fredrik 4. kon. i Danmark, s. 49. 
Fredrik August, kon. i Polen, s. 25, 26, 28. .%0. .i2. ."7, 50. 

70, 90. 9."^, 112. 15."i, 157 — 161. 
Frexe. Jak.. s. I.i2 — 134. 
Frilzc, s. 51. 
Frölich, E. M.. s. 71. 
Frölich, K. G., s. 71. 72. 118. 

ii, 

Gagarin, s. 175, 176. 
Gavel ius. M.. s. 115. 
Georfi 1. kon. i England, s. 127. 
Georg 2, kon. i England, s. 50. 
Gertlen, A. II. v., s. 100. 
Gezelius, J. d. y , s. 120. 121. 
G Hick, s. 55. 

Grolhusen, K. A., s. 27, 118. 
Gustaf 1. kon i Svergc, s. 95. 

Gustaf 2 Adolf, kon. i Sverge, s. 15. 17, ."S."), 34, 56, 95. 132. 
Gustaf Samuel Leopold, licrt. af Pfalls-Zweybruckcn, s. 61. 
Gutoffskn, H , s. 178. 180. 

Gyldenslolpe, N., s. 63. 65, 68. 73, 90, 103, 104, 146. 
Gyllenboi (j, J., s. 51, 73. 
Gyllenborg. O., s. 51. 52. 
Gyllenkrook, Ax., s. 113. 
Gyllcn.stierna, K, s. 45. 46, 48. 67, 68, l.i5. 
Cyllenslicrna, Kr., s. 67, 69. 
GylUnsticrna, N., s. 105. 

Görtz. G. II. v., s. 19, 32. 33. 54. 68. 86, 87, 88. 92, 93, 
100, 107, 108, 118, 128. 

H. 

Hamillon, Hugo, s. 154. 

Hannibal, s. 34. 

Hannover, prinsessa af, s. 6. 

Baslfehr, J. ./., s. 161. 

Hedvig Eleonora, enkedrotm. af Sverge, s. 43—49, 51, 53 

60, 67. 68. 69, 90. 101. 106. 139. 142, 143. 153. 154. 
Hedviff Snfia, enkeherliginna af Holslein, s. 44, 45, 46. 48—52, 

55, 66. 94, 139, 142, 143. 144. 



184 

Hett), s. 42. 

ncerdhiilm. II., s. 78, 140. 

Hermelin, 01, s. 75. 82— flä. 104. 

Hnder, s. ISS. 

Bjarne, V., s. 12. 51, 52. G9, 119. 122. l."53. 141. 154. 

Uobbesius, s. 124. 

Uonicrus, s. 33. 

^orM, ^. Z?.. s. 27, 45, SZ, 54. .»i?. 59. 61, 77. 78, 92, 97 — 108, 

117. 119. 152. 
Horn. G., s. 100. 
Horn, Gufl. Ewcrlsson, s. 1.')9. 
Horn, Hud., s. 164. 
JJullman, ./. D., s 34. 
IlfjUétn, s. 41. 
//cfrf/, TT. G., a. 27, 117. 
Höljer, s. 134. 



iscndorf, s. 174. 
Isogwu^, S., s. ."^e. 

J. 
Jeremias. s. 146. 152. 
./o.sc/i kejsare i Öslerrikp, 5. 49. 

■£. 

Ä'rn7 9, kon. i SvcrsP. .s. 95. 

Karl 11, kon. i Sverge, s. 5. 33. 37, 44, 49. 69. 71, 72, 73. 

74. 75. 90. 95. 97, 101. 128. 1.34, 135, 141. 145, 148. 

151, 155. 171. 172. 
Karl dcv 12. kon. i Svcrpe. So hela boken. 
Karl Fredrik, herli? af Holsteiii. s. 43. 44. 45. 47. 48. 51. 

55. 54. 92. 103. 105. 106. 145. 
Karl 10 Gustaf, kon. i Sverpe. .s. 34. 95. 
Katarina, pfaltsprefvinna, s. 67. 
Katarina, tsarinna af Ryssland, s. 56. 57. 
Kaulbars, s. 175. 
Klindumslröm. K. B., s. 168. 
Krassau, E. I)., s. 57, 136. 
Krislina, drolln. i Sv. s. 17. 
Krislofer markgr. af Baden Durlacli. s. 49. 
Knise, s. 164. 

I.. 

fagerrrntia. A., s. 27, 118. 
Lang, s. 177. 



I Hö 

LaurcBus. s. 174. 

Leczinski, Maria, prinsossa i Polpn, s. 59. 

Leczinski, Slanisl. ko.i. i Pol., s. 49. 24, 56—63, 106, 4 57. 

463. 
Leibnilz, s. 124. 
Lejonbrinck. Gubr., s. 40. 
Lejottmarck, Sv-, s. »08. 
Lejonsledl, A-, s. 40. 
J.emoutcy. s. 52. 
Lenck, s. 32. 

I.eiceuhaupt. A- J., s. 94. 

Lewenhaupl. A. L., s. 27. 84, 110. 111, ll.->. 164, 170. 174. 
Lcwenliaupt, G. Fr., s. 94. 
Liewen, Ii. O , s. 114. 115. 
Licxjccn, n. U., s. 115. 117. 
LiUieusledl, J., s. .W. 
LiUierolh, A'., s. 78. 
Lindhiclm, A., s. 149, 150. 
Lucidor. L . s. 129, i7,Q. 
Ludviy 14, kon. i Frankrikp. s. 29. 37. 50. 
Ludvig 15, kon. i Frankrike, s. 59. 
Lulher. M., s. 174. 
Luxeuhurg, s. 7. 
Lybcckcr, G. v., s. 27. 72. 121. 

n. 

31arcus C ur Hus, s. 42. 

Maxiinilian, Enianuel, hertig af Wurlemberg. s. 118. 

Mtjerfrll. .1. A., S. 27, 77, 92. 117. 

Menschiknic. AL. s. 56. 

Miticrva, s. 133. 

3Iolin, L.. s. 46. 109. 

Monlesquieti, K., s. 15. 

Moritz, EL. s. 55. 

Sloses, s. 143. 

Maliern. H. G. v., s. 40, 85, 91, 98 117, UR 

Mörner. K. G.. .«;. 58, 117. 

Kolh, v. d., s. 105. 
Aehrinan. s. Khroiislralc. 
JVierolh. s. 153. 
Nordberg. G., s. 4, 17(». 
Nordenflyclit. s. 132. 
Au ma Pomjiilius, s. 34. 



IK6 

O. 

Olderman. s. 115. 
Oliicekrans, J. P., s. 74, 75. 
Oxenslierna, s. 151. 
Oxenstierna, Ax., s. 63. 64, 69. 

Oxenstierna. It., s. 49, 62. 63, 65, 70. 7.3, 7.»), 77. 90, 1.35, 
i.36, 138, 142. 

!■. 

PahL s. 105. 

Paikull, O, A. s. .30. 152-1.55. 

Palmskiöld. El., s 122. 

Paracelsus, s. 154. 

Parmenion, s. 111. 

Paikull, J. It., s. 30, 81. 153-^162. 

Pauli, s. 173, 174. 

Paulus, s. 148, 17.3. 

Pechlin. s. 53. 

Peringskiöld, J.. s. 122. 

Pefer J, tsar i Ryssland, s. .56. 81, 84. 127, 158. 159. 163, 

164, 166, 169, 177. 
Petrus, s. 29. 
Piper, Charl. s. 144. 
Piper, K., s. 19. 27, .30, 38, 64. 72—84. 86, 91. 102. 1(4, 

113, 117, 135. 136, 138. 159. 141, 142. 14.i, '44. 164, 

167. 169. 170. 174. 
Piper, grefvinna, född Kristina Törnnycht. s. 46, 76. 77. 78. 

80, 81. 98. 
Polhem, Er., s. 3, 11, 122. 125—129. 
Polus, Th.. s. 75. 78, 83, 90, 117, 137. 
Ponialowski, St., s. 61, 117. 
Ponlinus, M., s. 122. 
Prytz. Kl; s. 103. 
Pufendorf, S., s. Hi. 156. 
Pnnitz, v., s. 86. 

R. 

Rabe, s. 55. 

Ragnar Lodbrok, s. 42. 

Beenstierna, Jak., s. 27, 86. 

Rehabeam, s. 119. 

Rehbinder, s. 180. 

Rehnskiötd, K. G., ä. 15, .35, 49. 80, 110-114. 117, U8, 

164. 169. 
Renat, s. 177. 
Reubel, s. 18. 



187 



Ribbiug, Konr., s i06. 108. 
Ribbiny, /'er. s. 106. 108. 140. 
tiorjisdnrf, J. A. v . s. 54. 
Rolf Götrcksson. s. 34. 
Jinlf Krakf. s. 34. 
Roloff, S. 174. 
Rosen. s. S5. 

Rosen v. liosenstein, I\'., .«. 123. 
Runiu.i. J., s. 128-1.i2, 134. 
Rydelius. A., s. 12. 100, 122 - 12.t 
Rälamb. Hr., s. 171. 
Rönrtnw. M , s. 22. 



Sachsen Gnlha, priuscssa af. s. 6. 

Snpho, s. 133. 

Sclianlz, s. 136. 137. 

Scheremeljew, B., s. 56. 

Scluerbcry, .ful., .s. 49. 51. 

Srhiippenbncli. W. A., s. 36. 

Scliwalch, s. 136, 139 

Servius, Tuliius. s. 34. 

Slirliion. Fr., s. 127. 

Sibylla, «. 133. 

Sigismund, kon. i Sverpc, s 95. 

Skawrinisky, s. 56. 

Sobieski, .lak., s. 89. 

Sobiesk). Jnh.. s 155. 

So/ia CharloUa, cnkchcrliginna af Mecklenburg, s. 6. 

Sparfvenfeldt. J. C s. 122. 

Spegel, H.. s. 118. 

Spener. s. 121. 174. 

Spinoza. s. 124. 

Spole. A . s. 122. 127. 

Stenbock, G. O., s. 82. 

Slenbnrk, J. G., s. 63, 66-68, 77, 157. 1.39. 

Slenbnrk. 3/.. s. 18, 27, 40, 60. 70, 77, 78. 105. 110. 112, 

116, 117, 119, 142. 164. 
Slenhammar, s. 134. 
SIratilenberg, F. J . s. 172. 
Sternell, M.. s. 147. 
Steuchius. iJ.. s. 74. 
Stiernliieim. G., s. 131. 134. 
Slobwus. L. C. s. 178. 
Slralenheim. 11., s. 61. 
Slrombrrg. s 129, 131. 



I SS 

Slurarua. s. 35. 

Swedberg, Jesp., s. 12, 119, 120, 145. 

Sweäenborg, E.. s. 11, 128. 

T. 
Tegnér, Es., s. 123. 
Teodorih. s. 14.9. 
Tessin, Nihod. d. y., s. 11, 18, 19. 40, 41. 47, 85—88, 98, 

99, 100, 106, 108. 117, 141. 
Thomaiius, Kr., s. 12. 
Tomas af Kempis, s. 173. 
Torcy. s. 84. 
Torkel Knulson, s. 34. 
Triewald, S., s. 12, 131, 13». 
Turen ne, IT., s. IS. 
Törne, Sara, s. 6. 
Törnflychl, Inqa, s. 102. 104. 

Ulrika Eleonora d. y., prinsessa af Sverge, s. 2, 10. 45, 47, 
32. 53. 53, 60, 97, 104, 107, 111, 119, 131, 139. 145, 
1.^2, 153. 

Ulrika Eleonora d. ä., drottn. af Sverge, s. 43, 44. 

V. 

Vellingk, M., s. 40, 78, 89-93, 98, 117. 
rellingli. O., s. 89, 117. 

\¥, 
Wachlmeisler, B-, 27, 70. 
Wachlmeisler, K. B., s. 127. 

Wallcnsledt, L., s. 73, 75,98,117,135,136,138,139,141,142. 
WalUu, G-, s. 50. 
Wangenheim. s. 84. 
fVeber, S. E-, s. Brenner. 
Wilhelm 3, kon. i England, s. 49, 101. 
Wircsnius, S., s, 147. 
Wrangd, Greta, s. 49, 67, 68. 
Wrede, Fab., s. 27, 63—66, 68, 69, 73, 78, 89, 90, 103, 108. 

154, 165. 
Wreech, K. Fr. v., s. 173—176. 

1. 
Åkerhielm, S-, s. 75. 

Örberg, N., s. 180. 



PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SUPS FROM THIS POCKET 



UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 



DL Fryxell, Anders 

648 Berättelser ur svenska 

F79 historien 

1838 

del 27 



>r> 



.Mm' 



mmmmi